Åter från strokekontrollen. Jag är frisk. I stort sett i alla fall.
När jag satt i väntrummet läste jag en läskig sak: Stroke är den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige.
Jag fick en stroke, men istället för att dö, sitter jag här tämligen frisk, hel och ren, jag kan prata, jag kan gå, jag kan skriva, jag kan lira tennis och göra allt jag kunde tidigare.
Det får mig att känna mig nästan larvigt ödmjuk och tacksam att jag
sitter där jag sitter just nu. Jag hade tur, så något rätt måste jag ju ha gjort i livet som förtjänade detta. Tur att jag inte tror på Gud, då hade jag nog blivit religiös nu.
Så en sak som jag vill förmedla till den som är medlem i intresseklubben. Ni andra kan börja jobba nu. Eller läsa vidare för att få en förståelse för stroke om du själv eller anhörig drabbas. Du kan också gå tillbaka till min alldeles egna stroke-skola som jag skrev när det hände. Gå tillbaka i mitt bloggarkiv till mars, april och maj 2011, där finns den.
Den här förbannade stroken vägrar lämna mitt sinne, jag tänker på den varenda jävla dag, varenda frukost när jag brer mina mackor påminns jag om när den slog till. För det var då det hände, när jag bredde mina frukostmackor en söndag för exakt 365 dagar sedan.
Jag kan redogöra för varenda sekund från det att jag började känna mig konstig tills dagen då jag kom hem från sjukhuset. Varenda sekund, varenda händelse. Den vägrar lämna mitt sinne, hänger kvar som en köttätande blodigel. Rätt jobbigt, för jag vill bli av med minnet.
Idag fick jag reda på att det är väldigt normalt, nästan alla som drabbas känner samma sak. Det kändes skönt att veta. Det brukar ta bortåt 1,5 år innan de jobbiga känslorna tynar bort. Det ser jag fram mot.
Men jag hade mer tur. Jag blev utvald att ingå i en forskningsgrupp på ca 200 patienter. Det innebär att jag två gånger om året kallas till en större kontroll av massor av saker i min kropp. En slags VIP-klubb känns det som. "Vanliga" strokepatienter får en rejäl koll efter sex till åtta veckor, därefter blir de hänvisade till sin egen vårdcentral och husläkare. Så icke jag. Superkoll två gånger om året i fem år. Känns både skönt och tryggt.
Så lite Göran-statistik över diverse mätningar från stroke till nu. Intressanta saker för intresseklubben:
mars -11 april -11 sept -11 mars -12
vikt: 104 103 99 101
bukomfång: 109 108 103 102
blodtryck: nja, här har det inte gått åt rätt håll, en liten försämring, men det fixas kvickt och lätt med ett extra piller.
Viktökningen beror inte på mer fett, utan på mer muskler. Tränar ju rätt hårt. Bukomfånget, dvs lilla maggen, blir smalare och smalare. I långsam takt, men statistiskt sett går det definitivt åt rätt håll.
Så, nu är du rejält uppdaterad över min fysiska status. Nästa friskrapport beräknas publiceras i september då nya provtagningar sker.
