Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016, 2017 och 2018. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016, 2017 och 2018 med Team Rynkeby och ska göra det även 2019.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Ett nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017. Gick åt fanders en gång till. Nytt försök i Ruegen i september 2018. Äntligen lyckades jag komma i mål.

fredag, december 28, 2012

Rapport från Operan

Så var då min operapremiär avklarad.


 Operan i Stockholm är en fantastisk byggnad. Titta här så vacker själva salongen är.


En gammal byggnad byggd för den tidens folk som gick dit när huset var nytt. Alltså inte byggd för ståtliga män (som jag) som är en bra bit över medellängd. Kunde omöjligt sitta rakt utan att kapa knäna. Vilken tur att jag hade en kantstol så jag kunde sitta snett.

Nåväl, vi skulle beskåda La Boheme som faktiskt uppfördes första gången 1896, så det var minsann en riktig schlagerdänga som hängt med ett tag. Dock var uppsättningen moderniserad så allt utspelades i nutid. Tror jag. Jag vet egentligen inte, de sjöng, eller snarare vrålade, på italienska medan den svenska texten rullades ut på en textmaskin högt över scenen. Ungefär som en textad TV-film.

Det var ändå för mig fullständigt omöjligt att hålla koll på vad de sjöng om och vad det hela handlade om. Men det här uppfattade jag på egen hand:

Akt 1
En poet med några kompisar sitter i en iskall lägenhet. De sjunger som bara attan samtidigt som de måste elda upp poetens manuskript för att inte frysa ihjäl. Som jag förstod det så var det så himla kallt att Röda Havet frös. Sen skulle visst Rom falla också.
Plötsligt ramlar det in en kvinna på scenen. Hon blev så trött av att gå upp i alla trappor så hon svimmade på scenen. Tror det var en okänd granne som ville komma upp och värma sig eller nåt.
Vår poet verkade vara en ädel man så han satte sig på huk och baddade kvinnans panna samtidigt som han vrålade sånger så det stod härliga till.
Kvinnan vaknade snart upp och inom loppet av 30 sekunder så var de så kära så kära i varandra. Gick lite väl snabbt om du frågar mig. De stod sedan tätt ihop, med näsorna typ 3 cm från varandra och vrålade kärlekssånger till varandra där de bedyrade sin kärlek.
Sen tystnade dem och plötsligt började alla i salongen att applådera och då förstod jag att akt 1 var slut.

Kort paus då man satt kvar på sina stolar.

Akt 2
Plötsligt är hela scenen full med både vuxet folk och småknoddar från Adolf Fredriks musikklasser. Även de vrålade sånger på italienska. En jultomte dök också upp. Och en restaurang fanns där också. Det var ohyggligt rörigt och det fanns plötsligt ytterligare en kvinna som gick omkring och skreksjöng. Verkade vara ett svartsjukedrama på G. Och så en krognota som någon inte verkade kunna betala.
Efter tjugofem minuter slutade de att sjunga och salongen började applådera igen. Tydligen slut på akt 2

Fikapaus i 25 minuter. En kopp the och en chokladbiskvie. Jättegott.

Akt 3
Nu måste erkännas. Här tappade manusförfattaren bort mig helt. Kommer inte ihåg ett skvatt av denna akt. Mest högljutt oväsen från alla håll och kanter på scenen. Här for mina tankar bort i allsköns tankar om både ditten och dattten.
Plötsligt puttar hustrun på mig och säger, "-nu kommer den här aktens hitlåt". Jag hade inte fattat att de sjöng olika låtar hela tiden. För mig lät det som 20-30 minuter långa sånger som alla lät likadant. När den låten var slut applåderade alla trots att akten inte var slut.
"-Kände du?" frågade hustrun. "-Vaddå?" svarade jag. "-Jag fick rysningar i hela kroppen så nackhåren reste sig" sa hon då. "-Kände att min rygg börjat värka", sa jag sanningsenligt.

Kort paus då man satt kvar på sina stolar

Akt 4
Nu börjar kvinnan från första akten må riktigt tjyvens igen. Musett hette hon. Eller om det var Musa. För att göra en lång historia kort så dör kvinnan. Hon avlider. Blir tagen av daga. På scenen i en divan. Riktigt snyggt faktiskt. De andra  fortsätter att vråla och sjunga på alla håll och kanter och orkestern i orkesterdiket tar i så de blir blå.
Tydligen trots allt en känslig scen för jag ser en äldre herre i publiken torka en tår.
Så börjar alla att applådera igen och hela föreställningen är slut. Alla deltagare kommer in på scenen och kvinnan som mådde dåligt redan i första akten och sen gick och dog i sista akten fick mest applåder. Vet inte  varför.

Sen var det slut och vi åkte hem igen, hustrun och jag, synnerligen kulturellt tillfredsställda för den här gången. Jag är jätteglad att nu ha varit och sett en riktig operaföreställning, och jag ångar inte en sekund detta. Det var berikande på alla sätt och vis även om jag inte för ett ögonblick kunde känna något särskilt för denna sorts musik. Jag kommer även fortsättningsvis att lyssna på pop och rock, så är det bara. Men kul hade jag.


torsdag, december 27, 2012

Idag ska det ske

I afton händer det som jag inte trodde skulle hända. Jag ska introduceras i operans musikaliska värld.

Det kan sägas redan nu. Jag hatar operamusik. H-a-t-a-r.

När hustrun lyssnar på den formen av oljud blir jag på dåligt humör och ber henne stänga av, eller i vart fall skruva ner ljudet så min kropp kan återgå till normalstatus.

Men som du vet, jag är en pojke med ibland öppet sinne. I ett svagt, mycket svagt ögonblick, lovade jag min hustru att någon gång följa med till Operan i Stockholm för att se och höra en föreställning.

Jag trodde man kunde lita på jultomten, oavsett om han kom från Nordpolen, Indien eller Asien. Jag hade ju trots allt varit tydlig med mina önskemål.

Trots detta så fanns i ett paket till mig en biljett till operan Boheme som spelas just i kväll på Operan. Alla mina reträttvägar är nu avskurna. Jag måste följa med, no matter what.

Om jag överlever kvällen så lovar jag att rapportera i morgon. Hoppas de i alla fall, likt vanliga teatrar, har en paus där man kan få dricka kaffe och äta en god kaka och vila nerverna en liten stund.

fredag, december 21, 2012

Ska vi säga så?

Okey, alright. All set and clear. Inte mycket mer att orda om så här långt.

Tänkte då bara önska dig som läser det här en riktigt God Jul. Det blev ett riktigt budgetjulkort, erkänner det, men det är ju ändå tanken som räknas.


onsdag, december 19, 2012

Fan va taskigt, Tomten

Hej igen Tomten.
Vad tusan är det med dig? Jag bad igår ytterst ödmjukt om några saker jag önskar mig till jul.

Överst på listan var att jag ville att alla i min familj skulle få må bra. Självklart inkluderade det mig själv. Skulle det vara så j-a svårt att fatta?

Vad gör du då? Jo, i gårdagskvällens tennismatch knuffar du till mig lite osynligt när jag störtar fram mot nät för att avgöra en duell, så jag stukade foten något så fruktansvärt så jag inte kunde fullfölja matchen. Idag har jag jätteont och har svårt att gå ordentligt.

Vad är det för j-a fasoner du håller på med? Du har väl inte börjat glögga igen va?

Näe, dig verkar jag inte kunna lita på. Som tur är så är numera Tomtebizznizzen konkurrentutsatt, så jag kommer nog att pröva någon av din konkurrenter istället. De från Indien eller Asien är rätt bra numera har jag hört.

Kanske hade Cornelis Vreeswijk rätt i sista versen i visan, Jultomten är faktiskt död. Den går så här:

Nästa år kommer han igen, säger barnen, och då får vi klappar av én
Men tror de det, så tror de fel, för igår blev han lagd i graven.
Slå i mera öl och mjöd, jultomten är faktiskt död.

Med otrevlig hälsning
Göran Demnert

tisdag, december 18, 2012

Öppet brev till Tomten

Tjeeeena mannen!

I år har jag ett litet problem. Jag vet inte hur jag ska titulera dig. Du visar dig ju aldrig som ditt rätta jag. Du skickar ju look-a-likes över hela världen. Känns som du vill vara hemlig.

Är det du som skapat debatten om det genusneutrala ordet hen? "-var snälla nu alla barn så Tomten vet det när det är jul så hen kan komma med fina julklappar som hen har gjort alldeles själv i sin verkstad."

Eller är det din kompis Gud som ordnat fram debatten. Hen är ju också väldigt hemlig. Syns aldrig. Gör aldrig något vettigt. Eller, jag vet inte. Ingen vet egentligen. Fast det finns ju profeter världen över som tror sig veta det som inga andra vet och som gör de mest hemska saker i Guds namn. Obegripligt för en vanlig småföretagare i Sollentuna.

Men jag s...ter i det där med genusneutrala Tomten. För mig är du en man, och du finns på riktigt. Punkt slut.

Du förstår nog varför jag skriver det här brevet. Det börja liksom dra ihop sig till din högsäsong och jag vet att jag är lite sent ute med min önskelista, men snälla, du kan väl försöka fixa nedanstående lista va?

Här är några av mina önskemål:

- att min familj kommer att må bra och inte drabbas av sjukdomar, olyckor och såna trista saker. Jag tycker jag uppfyllt eländeskvoten de senaste åren. Det här är ju inte en riktig present, men kanske du kan lägga ett gott ord hos din polare Gud, om hen nu finns.

- en ny modern segelbåt skulle inte sitta fel. Nya Bavaria 33 verkar vara lovande, jag kan gärna testa en sån. Helt okey om du ger mig den till våren, nästan bättre än på måndag.

- en ny gräsmatta i trädgården skulle uppskattas enormt. Den vi har ser helt enkelt för jävlig ut, även utan snötäcke. Full med mossa och ogräs.

- ett nytt äppelträd på nya gräsmattan vore kalasfint. Ett av våra nuvarande håller på att ruttna.

- har inget behov av nytt tennisracket, det har jag inte, däremot har jag behov av att hantera det bättre. Visserligen spelade jag igår min bästa dubbelmatch på hela säsongen, men jag måste bli jämnare, kan du ordna det i ett litet paket? Du fattar inte vilket behov jag har av en sån present, i mellandagarna ska jag och min son Marcus lira generationsdubbeln i Sollentunamästerskapet. Tror vi är några slags favoriter, grabben vann dubbelserien, och jag är i mina bästa stunder inte helt oäven i dubbel, man jag måste nu snabbt helt enkelt upp några snäpp om vi ska vinna. Rätt många snäpp om jag ska vara helt ärlig.

Nu snälla Tomten, har jag inte riktigt tid att skriva mer till dig, kanske jag kompletterar listan senare i veckan, nu måste jag ordna lönerna till de anställda, så de kan förbereda sina jular.

Känner mig lite tveksam om de hunnit skriva sina brev till dig ännu, de har haft otroligt mycket att göra på jobbet den senaste månaden. Men du kan väl se vad du kan göra för dem ändå. De har alla varit otroligt duktiga och lojala, tänk på det är du snäll.

Som sagt, inte mycket mer att orda om, see you on monday mannen!

Men vänlig hälsning
Göran Demnert

PS. Har du behov av lyxiga och fina bussar att åka runt i på måndag så kan jag ordna det, nemas problemas.

torsdag, december 13, 2012

De där #¤&%+$##=#" avskummen...

... som finns i stan borde åtgärdas. Typ öga för öga, tand för tand.

I går hände något nästan osannolikt. Vi hade två bussar på Sveavägen ungefär vid Konserthuset som skulle hämta kunder till ett event. Först stod vår buss 1, bakom den stod en polisbil och efter den stod vår buss 2.

Vår gubbe i tvåan, går ur sin buss, stänger dörren och går fram till ettan för att byta några ord. Två minuter senare när han går tillbaka till sin buss ser han att dörren är öppen med nödkransventilen. Han upptäcker då att hans telefon som låg i bussen är borta. Borta är även bussens nycklar. Av gärningsmannen syns inte ett spår.

Panik, kunden kommer och och bussen går ju inte ens att starta. Lösningen blir att jag tar med mig reservnycklarna och kör så fort det är möjligt in till stan. Absolut ingen vansinneskörning, bara effektiva vägval och en smula aggresiv framtoning gör att jag kommer till bussen 25 minuter efter den tänkta avgångstiden.

Kunden var mycket förstående för det inträffade, vilket ju kändes glädjande.

Sens moral till alla bussförare. Lämna ALDRIG bussen med nycklar i låset, inte ens för en halv minut. De där %&%&/¤ avskummen som dräller omkring som miljöförstörande objekt är snabbar än man tror. Och äckligare.

onsdag, december 12, 2012

Oj oj oj. Och lite aj.

Har under betald arbetstid genomfört en timmes hårdträning med min PT Tommy.

Satan i gatan, säger jag. Kan inte påminna mig att jag någonsin i modern tid genomfört ett tuffare, intensivare, hårdare, vidrigare och svettigare pass än detta.

När timmen var slut så var jag absolut helt slutkörd, fanns noll energi kvar i kroppen. Totalt nedbruten, armarna darrade och benen kunde knappt ta mig ur lokalen. Släpade mig till cafeterian där jag köpte en banan och en stor macka som jag tryckte i mig för att snabbt fylla på energi igen.

Därefter kunde jag masa mig ut till bilen och köra hem.

Men nu, nu jäddrar mår jag hur bra som helst. Hela kroppen känns mjuk och i den finns en härlig känsla av välmående. Det är väl det som kallas bra träning.

Nästa vecka är ett nytt pass inbokat. Fram tills dess ska jag köra programmet på egen hand både på fredag och söndag.  Då kan vi öka tempot lite till på vårt nästa pass, sa Tommy. Jag längtar redan.

tisdag, december 11, 2012

Kungen Is The Shit

Såg den här bilden i morgonens DN. Måste säga att jag är djupt imponerad av Kungen. Som man säger, Kungen Is The Shit.

Min undran, och beundran, är hur han lyckats uppfostra sina barn att bära en brosch med bild på lilla pappsen. Så långt har jag inte kommit med min barnuppfostran.

Med tanke på mitt förra inlägg så kände jag att jag måste fortsätta min kamp för kvinnorna, så därför har jag "blurrat" Vickans urringning en smula.


Vad är priset för din själ?

Jag ger dig nu ett för tidigt nyårslöfte:

Jag kommer aldrig, säger aldrig, att köpa en buss från Knorrbuss. Vet du varför? Jo, de har bussbranschens absolut sämsta och fånigaste annons. Har de den värderingen på kvinnor så har de bergsäkert även andra värderingar som jag inte har. Att kalla annonsen för sexistisk är väl att ta i, men ändå.

Jag kanske är dummare än genomsnittet, men jag kan för mitt liv inte begripa vad den där tomteutstyrda bruden med photoshopförstorade bröst har att göra med införsäljning av bussar att göra.

Annonsen ser du här hos en för övrigt synnerligen seriös och trevlig busstidning.

Om du läser redaktör Bjarnes blogg så får du lite mer kött på benen i detta delikata ärende. Det är jag som är den nämnde bussägaren i hans blogg.

Vad är priset för min själ? Det vet jag inte, men jag sålde den i  vart fall inte till SD som häromveckan ville ha  pris för busstransporter. Men det har jag ju redan skrivit om här.

Busstillverkaren betalade alltså 50 tusen för annonsen. Effekten blev en garanterad utebliven försäljning på sådär 2,5 miljoner kronor. En annons utan lättklädd kvinna, ja då hade chansen fortfarande funnits till en nyförsäljning till en ny kund. Nu är den chansen borta. Vi gör alla vår val.

måndag, december 10, 2012

Första stegen mot VM har tagits

Marschen mot VM-titlarna har just börjat. Kom ihåg var du läste det först.

 Karate Kid och Jack Sparrow har nu inlett sina karriärer, eller i varje fall provar de ett tag.

Mina små snuttegullbarnbarn har till slut fastnat för två helt olika idrotter. Minstingen Valter, 7 år, tycker fäktning, av alla idrotter, är superkul. I helgen genomförde han sin första tävling. Diplom och medalj. Touché.


Storebrorsan Albin, 8 år, har fastnat för både basket och karate. I helgen blev han uppgraderad ett snäpp och fick ny färg på bältet. Bara lite blygsamt vill jag som stolt farfar berätta att han var den ende i sin grupp som klarade uppgradering. Joråsåttsåerebara.


Slutligen då de små vovvarna. Ska man kalla sig mattefar i det sammanhanget? Båda de små brunbollarna tävlade i agility i helgen. Strålande resultat. Här kan du läsa mer.



onsdag, december 05, 2012

Alltid lär man sig något

Det är inte bara när man seglar på sjön som man måste hålla lite koll på vindriktningen. I morse lärde jag mig den hårda vägen att det gäller även på landbacken när man skottar snö med snöslunga.

Oj, vad det snöade när jag sprutade snön mot vindriktningen, jag blev snabbt förvandlad till en snögubbe. Bara moroten fattades.

Fick minsann en snöslunga i present i höstas och äntligen kom årets första snö. Plötsligt är det ju jättekul att skotta snö, önskar bara att vi hade en lite större väg ut till brevlådan.

Kanske ska jag gå runt till grannarna och rensa snö mot betalning, vissa grannar har väldigt stora ytor att skotta. Ett nytt bolag kanske, StockholmsSnö AB - håller din uppfart ren -.

tisdag, december 04, 2012

Några kul visdomsord

Inför gårdagskvällens insomningsprocess läste jag en fototidning. Där, en smula förvånande, fanns en artikel skriven av friidrottstränaren  Yannick Tregaro som skrev lite om träning, fokus osv osv.

Det som fastnade mest var hans slutkläm som jag tyckte var kanonbra:

Våga tro på dig själv, våga vara dig själv, möt motståndet, besegra demonerna, bli din egen hjälte.

Det behöver man inte vara en idrottsman för att ta till sig. Från och med nu ska jag praktisera det, ska bara leta reda på demonerna först.

Motståndet heter i kväll Mats och förra gången vi möttes i tennis vann han. Så kommer det inte att bli ikväll. Då kommer jag hem som min egen hjälte. Det kan du ge dig fan på.

måndag, december 03, 2012

Jag har förlorat certifikatet

Det går sämre och sämre för mig i köket. Under helgen förlorade jag sorgligt nog mitt certifikat. Certifikatet att plocka i disk i vår diskmaskin hemma i köket.


"-nu får det vara nog", sa hustrun i lördags. "-Du lär dig aldrig. Från nu är det jag som stoppar i disken i maskinen så det blir ordning och reda och allt får plats"

Sedan en tid tillbaka har jag dessutom bara haft deltillstånd när det gäller urplockning av disken. Jag har, högst glädjande, fortfarande förtroendet att att plocka ur glas, the- och kaffemuggar, tallrikar av olika slag samt normala ätbestick. Övriga produkter ska jag helst lägga upp på bänken så hustrun kan lägga undan dem där de ska vara. För hur ska jag kunna veta det?

Det hela berörde mig uppenbarligen så negativt att jag senare på kvällen förlorade stort i söndagstennismatchen. Måste ha varit det som påverkade mitt spel, ser inget annat skäl, för sist jag mötte denna motståndare vann jag i två raka set.

Finns det möjligen ABF-kurser i diskmaskinshantering?

fredag, november 30, 2012

Var går gränsen?

Lite om SD igen som mer och mer känns som ett humorinslag i verkligheten. Ta den där killen Lars Isovaara.
Så full så han inte ens kan hålla rullstolen på rätt köl, och blir räddad av två vänliga herrar med "invandrarbakgrund", men han beskyller dem för att ha rånat honom när han i själva verket i fyllan och villan glömde väskan på krogen.

Isovaara, inte ett särskilt svenskklingande namn. Man får allt lite Finlandskänsla av det namnet, eller hur? Om så är fallet, vilket det nog är, då har han ju en invandrarbakgrund. Men han sitter (satt) ändå i Riksdagen som medlem i SD. Känns lite konstigt.

Jag har aldrig känt att min kompis Norrmannen skulle vara någon slags invandrare, men det måste han väl då vara enligt SD. Fast nordiska människor kanske enligt SD inte räknas som invandrare när de flyttar till Sverige.

Som sagt, det är kul med humor i politiken, synd bara att så många trångsynta människor inte fattar skillnaden mellan humor och allvar.

torsdag, november 29, 2012

Vad är det för fel på Stockholmare?

Trots alla idiotiska händelser som medlemmar i SD gjort och dagligen gör, så visar hela tiden nya mätningar att fler och fler kan tänka sig att rösta på SD.

Största ökningen ligger i Stockholm. Herrejesus, säger jag. Här vill jag inte längre bo. Å andra sidan gör jag ju inte det. Jag bor åtminstone utanför Stockholm i en annan kommun. Men ändå, jag skäms å Stockholmsinvånarnas räkning.

Hur i helvete kan folk tycka att det SD står för är okey? Har folk i allmänhet blivit dumma i huvudet?

onsdag, november 28, 2012

Nu är investeringsbudgeten överskriden

Nu har jag investerat igen. I mig själv. Har idag tecknat ett kontrakt med mig själv ända fram t.o.m 28:e februari 2014, dvs jag har köpt ett nytt gymkort.  Här ska minsann inte liggas på latsidan framöver.

Innebär också att jag nu är medlem i föreningen StockholmsStudenternas IF. Bara en sån sak.


Så ett litet citat från ett mail från ett stort företag som kom till oss idag. Väsentlig information som jag naturligtvis inte vill undanhålla dig.

"Hej Göran
Vi fick fakturan idag och allting är korrekt. Jag vill bara tacka för den utmärkta servicen och de professionella busschaufförer ni har."

tisdag, november 27, 2012

Vi har tagit politisk ställning

Idag gjorde jag en markering. Tydligen en politisk. Vi fick en mailförfrågan från ett väldigt omstritt politiskt parti som det skrivits mycket om de senaste veckorna.

De ville ha pris på några busstransporter. Jag svarade att vi avstod från att lämna offert.

Då fick jag svaret "- intressant att ni tar politisk ställning."

Javars, vad ska man säga? Om det är politisk ställning att inte acceptera att någon, inte ens riksdagsmän, kallar tjejer för horor, tar till rörstänger för att slåss och vara allmänt fientliga till vissa av våra medmänniskor.

Man måste protestera mot sånt. Idag fick jag tillfälle att protestera på mitt sätt. Jag kunde ju ha skrivit att vi redan var fullbokade vid de aktuella tidpunkterna, men jag ville visa att jag inte ens ville köra dem.

Det kändes bra att göra den markeringen.

måndag, november 26, 2012

Fiffel, ruffel och båg

Det är vad jag tror TV4 sysslar med. Brukar du följa programmet X-factor i fyran?

Jag tror inte ett ögonblick på att rösträkningen går rätt till. Förr i tiden, då ärligheten var viktigare än tittarsiffror, fanns alltid en person från Notarius Publicus närvarande för att kontrollera att allt gick rätt till. Dessutom redovisades alla siffror och rösträkningar för tittarna.

Så är icke fallet numera. Ta X-factor som exempel. Fyra coacher med lika många adepter att ta hand om. Undan för undan har artisterna "röstats" bort i lämplig ordning så nu på slutet har alla coacherna var sin adept kvar. Lämpligt eller hur?

Kan inte ge dig formeln på sannolikhetskoefficienten för att så skulle ske när programmet började, men det är i princip helt osannolikt att svenska folket skulle ha röstat som de nu enligt TV4 gjort. Helt osannolikt.

Fiffel, ruffel och båg. Jag hade nog trots allt högre förväntningar på TV4.

onsdag, november 21, 2012

Svaga män

Då är det bevisat. Enligt en ny forskningsrapport har man nu kommit fram till att svaga män riskerar att dö i förtid. Främst på grund av hjärt- och kärlsjukdomar.

Av någon konstig anledning är även självmordsfrekvensen högre bland svaga män jämfört med män med större muskelstyrka.

Nu tror du kanske att jag skojar kring detta. Icke. Det är forskare på Karolinska institutet som under 24 år kontrollerat över 1,1 miljoner unga svenska män som mönstrat. Av dessa hade 26.145 stycken avlidit när undersökningen slutfördes.

De med större muskelstyrka vid mönstringen löper så mycket som 20-30 procent lägre risk att dö i förtid.

Okey boys, det är aldrig för sent att börja träna. Det är ju det jag sagt hela tiden. Själv kämpar jag på så gott det går.

Och du, om jag överlever just dig en endaste dag, så är det jag som vunnit över dig i Tävlingarnas Tävling. Kan du tåla det? Just det, ut och spring, eller boka en tid på gymmet. Det är skitkul.

Sist till Sankte Pär vid Pärleporten får gratis inträde och VIP-lounge!

måndag, november 19, 2012

KulturRallyt

Fullt helgprogram för KulturRallyt, den ideella föreningen för kulturupplevelser. Upa, är väl bäst att tillägga.

Ansvarig för lördagens program var undertecknad. Succé är väl det ord som närmast ligger till hands.

Föreningen besökte nämligen Scandinavian Boat Show i Gustavsberg. En segelbåtsmässa där många fina båtar både kunde beskådas och skärskådas.

Evenemanget får 9 poäng av 10 möjliga.

På söndagen hade jag fråntagits evenemangsansvaret och då blev det istället ett besök på Dramaten där vi tittade på den här föreställningen:


Pjäsen handlade om en företagskonferens, där alla deltagare bara sa repliker som barn säger dem, fast på ett vuxet språk. En riktigt kul pjäs som dock inte satte några djupare spår i själen. Jag ger stycket sju poäng av tio möjliga.

Lite info om kulturföreningen KulturRallyt: En exklusiv ideell icke vinstdrivande förening som har som uppgift att utveckla kulturintresset för medlemmarna. Vi samlas mellan 5-10 gånger per säsong, besöker något kulturevenemang samt oftast intar någon form av måltid tillsammans.

Inträdeskraven är högt satta för att garantera medlemskvaliteten: Man måste vara gift med Göran Demnert. Det är i stort sett enda kravet.

Jag kan meddela att det för närvarande är lång kö för medlemsskap.

fredag, november 16, 2012

Motion

De senaste dagarna har jag ju skrivit en del om motion. Jag fortsätter idogt på detta tema, men idag en annan slags motion.

Jag tycker någon vettig riksdagsmänniska ska skriva en motion om att SverigeDemokraterna och likasinnade i lag borde förbjudas att vistas inom universums gränser. Ta gärna upp frågan med EU också, så lagen gäller i hela Europa.

Jag tycker straffet för att inte anse alla människor lika, oavsett hudfärg, religion, sexualitet och vad du vill, ska förpassas till någon galax utanför Vintergatan.

För inte tycker du väl det är okey att människor som sitter i riksdagen kallar "vanligt" folk för det mest häpnadsväckande saker, tar järnrör för att banka skiten ur någon och dessutom ljuger som en häst sparkar?

Inte tycker väl du heller att Sverige ska styras av den typen av människor? Eller?

onsdag, november 14, 2012

Lunchpasset

Idag körde jag ett lunchpass på gymmet. Testade för första gången gruppträning under ledning av min PT, Tommy. Ett högintensivt gymcrossprogram i manicken du ser på bilden här nedan. Vänligen observera, högintensivt. Förr i tiden kallades den här träningstypen cirkelträning, men numera kallas det för gymcross och det låter ju definitivt tuffare.

Gruppen bestod av dotter Sofia, tre studenter i 25-årsåldern och så gammelgubben, jag själv. Bara så du vet, dotter Sofia, som tränat regelbundet i säkert 15 år, har testvärden motsvarande elitnivå. Bara så du vet läget.

I programmet ingick 10 olika stationer, uppdelat på ben, mage, biceps, tricept, bål och gud vet vad.

Det som gällde, oavsett ålder, var fullt ös i 45 sekunder, vila 15 sekunder under tiden man bytte station, och så fullt ös i 45 sekunder osv osv. Efter fullgjort varv, vila några minuter och så ytterligare ett varv.

Helvete så jobbigt det var. Fruktansvärt helt enkelt. Trots att jag är hyggligt tränad. Men jäddrar så kul det var. Det här kommer nog att bli min lunchmelodi på onsdagar.


Själv är bäste läkare

Jag är tacksam för att läkarvetenskapen tar nya steg varje dag. Själv har jag nu upptäckt att man kan göra rätt mycket själv, eller rättare sagt rätt lite, för att bota sina egna krämpor. Självklart kommer nu här några exempel från mitt eget liv.

I säkert 10 år har jag haft problem med ryggen. Har lagt en halv förmögenhet hos olika kiropraktorer som böjt, bänt och fixat med ryggen så den blir okey några veckor. Trots att jag kört styrka i gymmet för dessa muskelgrupper har det onda ändå inte försvunnit.

I säkert 5 år har jag haft problem med ett knä som värkt vid påfrestningar. t.ex trädgårdsarbete, tennis och liknande. Trots att jag kör styrka i gymmet även för dessa muskelgrupper har det heller inte försvunnit.

I säkert 3 år har jag haft för högt blodtryck. I samband med stroken fick jag medicin mot detta, hjälpte bara lite, så i våras fick jag starkare dos. Då sjönk trycket, men å andra sidan blev något annat värde högre och det var värre. Alltså tog vi bort den starkare dosen och gick tillbaka till normaldosen tills vidare.

Men, och det är nu avslöjandet kommer. I början av juni började jag mot alla odds att springa. Jogga. Tämligen regelbundet, minst två gånger i veckan, ibland både tre och fyra gånger.

Och kan du tänka dig. Ryggvärken är nu helt borta, knäontet är nu helt borta, blodtrycket är nu nere på normalnivå. Man kan ju bli religiös för mindre.

Några timmar varje vecka åt sig själv skapar ett både bättre och förhoppningsvis längre liv. I alla fall har jag gett mig själv förutsättningar för det.

Det är så enkelt, gör som Paolo Roberto, jag själv, andra delar av min familj liksom många andra. Gå och lägg dig i tid, sätt klockan på 05:00, gå upp, käka lite frukost och sen ut i verkligheten och spring en halvtimme eller mer. Du är ändå på jobbet kl åtta frisk och fräsch som en nyutsprungen ros. Efter ett tag kommer du att undra varför du inte började med detta när du var ung.

Det var allt för idag från Doktor Göran. Eller Doc Go:ran.

tisdag, november 13, 2012

Eventuellt återbruk

Det pågår för närvarande en omvälvande omstrukturering av vår IT-miljö. Ut med lokal server och säg hallå till s.k. molntjänster. Effektivt, modernt, enkelt. Så var det menat i alla fall.

Verkligheten är något annat. Mest strul, men för varje dag funkar det bättre och bättre.

Idag rensade jag bort två gamla datorer, två små bildskärmar och en gammal trotjänare. Inte jag, tyvärr höll jag på att säga, trotjänaren var en gammal HP-skrivare som nu inte behöver tjänstgöra mer. Den har använts tillsammans med en av de gamla datorerna som vårt löneprogram legat i. Nu är det nytänk även där.

Kanske ska vi följa SAS nya riktlinjer, att sänka alla löner med 15 % samtidigt som vi förlänger arbetsveckan med ytterligare ett antal timmar. Effektivt, modernt, enkelt. Enligt SAS.

Men icke hos oss, vi fortsätter som förut men med ny dator. Och skrivare. Den här trotjänaren, skrivaren, har stått påslagen dygnet runt MINST de senaste 10 åren. Funkar klockrent om än fruktansvärt långsam. Idag fattar jag inte hur vi kunde stå ut med att vänta i närmare 1 minut innan 10 blad var utskrivna. Men så var det då. Nu snackar vi kvalitetsprodukt som jag tycker HP ska vara stolta över.

Nu står den i källaren tillsammans med en babysäng som våra barn sussat så gott i när de var små. Inte törs man ju slänga en sådan raritet, men vet ju aldrig när storken kan dyka upp igen. Samma sak med HP-skrivaren, kan vara  bra att ha ifall de moderna skrivarna ger upp utan att kämpa.


måndag, november 12, 2012

torsdag, november 08, 2012

Vote for Go:ran

Snart dags för resultatet i tävlingen Årets Pappa. I år går jag all in på den internationella titeln, Dad Of The Year.

Det är därför jag nu stavar mitt namn internationellt - Go:ran - dvs Ö:et ligger ner, då kan alla i hela världen rösta på rätt namn.

Ideén kom för flera år sedan från en av våra stora kunder som sitter i Peking, Kina. De tyckte det var artigare att stava mitt namn korrekt, även om ö:et ramlade ner. Detta var faktiskt innan Göteborg gjorde samma sak. Västkusten ligger som vanligt efter med allt.

Så idag går jag ut i en internationell kampanj inför slutspurten av tävlingen Årets Pappa. Här nedan ser du ett exempel från ett köpcenter i Madrid.


Vill även Du ha en bättre Pappa-kultur, Vote For Go:ran du också.

onsdag, november 07, 2012

Utredningen nedlagd

Min utredning enligt föregående inlägg är nedlagd. Den skyldig har hittats och kommer att straffas.

Den skyldige är förvånande nog hustrun. Hon har erkänt. Visserligen med mycket svepande och svajiga anledningar om kvarglömd på landet, tog hem istället för att hälla ut osv osv osv.

Ber samtidigt dotter Sofia om ursäkt för att hon offentligt blev uthängd som julmustbrottsling. Kom ju lite olägligt med tanke på att Årets Pappa snart ska utses. Men som kompensation för detta obehag kommer hon att ersättas rikligt och omfattande.

MEN VA FAAN!

Kolla bilden! Den är från vårt kylskåp. Där står en flaska PÅSKMUST!. Någon försöker kringgå familjens regel om julmustförbud före 1:a advent.


Nu måste Göran Sherlock Demnert träda in i handlingen och utreda vem som så flagrant försöker kringgå julmustförbudet.

Okey, sonen Marcus är direkt avskriven bland de misstänka. Han har inte synts till i huset på flera veckor.
Ställer mig väldigt frågande till om hustrun skulle begå ett sådant brott, så hon är också avskriven från fallet.

Kvar är dotter Sofia som nu är skäligen misstänkt för brott mot familjen Demnerts julmustlag. Jag förväntar mig ett erkännande inom kort. Har redan förberett brevet till Tomten där jag ingående kommer att beskriva brottets art och föreslå kraftig nedskärning av julklappar till den misstänkte.

Don´t mess with Daddy.

tisdag, november 06, 2012

Kvinnokampens företrädare, det är jag

Av hittills okänd anledning har jag gått i spinn på kvinnoförnedrande annonser och liknande. Igår läste jag ett blogginlägg av Katrin  Zytomierska.

Vilken vidrig människa som skriver det hon skriver. Helt otroligt. Så här börjar hennes blogg:

"Asså vad är den här grejen med att det ska vara så jävla okey för tjejer att vara mulliga i Sverige? Det är nämligen inte det i andra länder."

Sedan går hon helt bananas över hur hemskt det är med tjejer som är överviktiga.

Hela inlägget är så fruktansvärt så jag tänker inte ens ge dig länken. Hon är inte värd några extra läsare.

Usch vilken usel människa hon är. Dessutom finns det företag som sponsrar hennes blogg. Ännu värre.

Min blogg är helt sponsorfri, helt oberoende, helt opolitisk, helt annonsfri och förmodligen även helt tankebefriad. Men har också bara en bråkdel läsare jämfört med denna troligen lätt störda kvinna Katrin.

Kanske ska även jag börja skriva galna saker för att öka på läsekretsen, eller kanske börja skriva om varför de dyra Setrabussarna måste in på verkstad stup i kvarten. Kanske officiellt ifrågasätta varför det kostar nästan 30 tusen för en förstaservice på en redan dyr buss.

Men sån är ju inte jag.

fredag, november 02, 2012

Inte nu igen

Har bussbranschen och närliggande branscher inte kommit längre i år heller? Jag skrev redan förra året om någon b-busstillverkare som ville locka bussköpare med en annons med en sexig tjej med sug i blicken och en buss i handen. Jag blev inte lockad, bara förbannad.

Den annonsen har ännu inte dykt upp i bussblaskorna, förhoppningsvis läste de min blogg.

Men nu kommer istället en annons i en busstidning från ett annat företag som fortfarande lever kvar i Jurassic-tidsåldern. Jag tror de är ett spritvaruhus i Danmark eller Tyskland.

Bilden lockar till många frågor. Var hittar man en sån Tomte? Hemma hos oss har det i alla tider kommit gamla gubbar med skägg. Fullt påpälsade för det är ju kallt ute vid den årstiden. Den här tjusiga tjejen, kommer hon trots allt inte att frysa om lilla magen? Man blir allt lite orolig för hennes hälsa.

Allvarligt talat, den här typen av annonser gör man bara inte 2012, man gör det inte. Enligt min bedömning så måste den ha gjorts av en panikslagen gubbsjuk företagsägare som inte har koll på någonting och som känner att han måste göra vadsomhelst för att locka kunder. Till och med officiellt erbjuda mutor. Vet inte om du kan läsa texten i annonsen, men de erbjuder att skicka "presentkort" i form av voucher till de chaufförer som styr sin last till företaget.

Vet inte vad annonstjejen syftar till, med lite fantasi kan man ju tänka sig att "presentkortet" innebär en liten enskild stund tillsammans med flickan som berättar vad som finns i företagets sortiment. Eller kanske "presentkortet" bara berättigar till tre flak gratis starköl, vad vet väl jag. Usch och fy, hoppas även du bojkottar det här företaget.


Men jag vill ju trots allt inte vara sämre jag, här ska du få se på hud från Familjen Mean Machines. En dagsfärsk bild från morgonens gympass. Vi blir j----igt irriterade på dåliga och förödmjukande annonser typ den jag visar här ovanför. Vi tror stenhårt på att vi nu kommer att få fler kunder som uppskattar ren naturlig skönhet, hud utan skönhetspreparat och en naturlig kraft.






onsdag, oktober 31, 2012

Korkad fråga

Jag är djupt förödmjukad. Vad tror mina barn om mig? Se här morgonens sms-konversation. What the f.....! Vad är det för en fråga?


Klart man är både man och Stålmannen. 8 kilometer blev det. Så det så. Gymmet blir det i morgon bitti istället. Man får inte ligga på latsidan.

tisdag, oktober 30, 2012

Man blir ju lite nyfiken

Håll med om att man blir lite nyfiken. I dag läste jag att Örebro kommun stämt Nobina Sverige AB på lite mer än 11 miljoner kronor. Något tycks ha gått fel i busstrafiken, den saken tycks ju klar, men vad?

Sedan måste jag ju lyfta fram en kille som heter Johan Croneman. En journalist som skriver i DN Sport och på tisdagar i DN kultur. En av mina favvojournalister. Han skriver ofta det jag tänker. Idag läser han i princip lusen av vissa av hans egna journalistkollegor. Härlig läsning.

Kan inte skriva mer, måste kila. Vi, dvs vår resebyrå SällskapsResor, har en monter på Seniormässan, StockholmsMässan i Älvsjö, och montern ska fixas i kväll.

Har du vägarna förbi mässan de närmsta dagarna, varför inte ta en sväng på mässan?  En vacker dag blir även du pensionär och ska ut och resa på trevliga bussresor. Då är du förberedd och vet vart du ska vända dig.

måndag, oktober 29, 2012

KulturRallyt. Tre recensioner

I samband med eventet som jag beskrev i mitt förra inlägg gjorde även föreningen KulturRallyt upa ett besök på Stadsteatern och besåg Next to Normal. Enligt programmet en rockmusikal om en dysfunktionell familj.


Så värst mycket rock var det inte, mer traditionell musikalstil och själva pjäsen var en deprimerande historia. Men likväl. Den var både välspelad och välsjungen så den får trots allt en stark sjua av tio möjliga.

Så själva höjdpunkten, pausfikat.  Denna dag valde jag kaffe och en Brownie. Kaffet var välbryggt och fräscht med lagom temperatur. Kakan var Top Class. Choklad i alla former får ofta höga betyg. Pausfikat får en nia av tio möjliga.


Efter teatern begav vi oss till en restaurang. Vi valde Pontus By The Sea som fick den äran. Ett dåligt val visade det sig. Restaurangen kan dessvärre inte rekommenderas. Dålig service trots "fjäskande" servitris.

Som vanligt på s.k "finrestauranger" lite mat för pengarna. Då borde smakupplevelsen vara desto högre. Men icke. Däremot var priserna pinsamt höga. Rena rånet i förhållande till matupplevelsen. En klar besvikelse och lite synonymt tycker jag nog restaurangens logga är. Namnet är nämligen delvis nedsjunket i havet, som ett sjunkande skepp. En poäng av tio möjliga. Poängen räddades av en trevlig och serviceminded tjej som tog emot i entrén.

söndag, oktober 28, 2012

För 40 år sedan

I går för exakt 40 år sedan hände följande: Jag och några av mina dåvarande kompisar satt någonstans och lirade kort och tog en och annan stänkare i form av öl, vin eller whisky. Lagom i form bestämde vi att vi skulle ut på disco. Vi valde ett ställe som hette Greven och som låg på Kungsgatan vid Hötorget.

För att du ska veta att detta var för ohyggligt länge sedan så visar jag en bild hur jag såg ut detta år. Kvinnan vid sidan om mig är min mor, idag 89 år. Än idag lika vacker fast på ett annat sätt.


Under kvällens lopp på discot framträder en supersöt tjej mer och mer. Hon har liksom en aura kring sig.

Efter ett tag tar jag mod till mig, går fram och ställer den intelligenta frågan "-ska vi dansa?"

Lite överraskande svarade hon "-ja visst". Och här sitter jag nu i vårt vardagsrum och skriver detta medan samma söta tjej går omkring i vårt hus och småplockar lite här och där. 40 år senare. Än idag lika söt fast på ett annat sätt.

Tänk vad tiden går fort när man har roligt och tänk vad kul det är att grotta ner sig i nostalgiska funderingar.

fredag, oktober 26, 2012

Nu är det allvar igen

Om du följt min blogg så vet du vad som hände mig häromåret. Eftersom det inte var någon trevlig upplevelse så tar jag chansen så fort jag kan, att försöka hjälpa andra till snabb hjälp.

Om du inte kan läsa rutan längst ner till vänster på bilden så står det så här:

Alla vi som sportar, nu är det dags.
Stroke är en hänsynslös motståndare - var sjuttonde minut får någon stroke i Sverige. Den kan slå till mitt under träning, tävling eller match. Bland aktiva eller supportrar.

Men vi lär vi oss upptäcka symptomen på stroke i tid och och ringa 112 direkt så är chansen att rädda liv mycket större. Allt som krävs är att vi alla gör AKUT-testet. Det tar bara två minuter. Vi ska göra minst 50001 test på en månad -  ett mer än antal sittplatser på nya nationalarenan.

Så kom igen - tillsammans kan vi rädda liv!

Gör AKUT-testet på strokekampanjen.se/sport


Så bäste läsare, istället för att som i Facebook trycka på gilla-knappen, gå in på länken strokekampanjen.se/sport  och gör testet. Det är viktigt. Det kan rädda liv. En stroke kan slå till när du minst anar det.  Min smäll kom när jag en söndagsmorgon bredde mina frukostmackor.

torsdag, oktober 25, 2012

StockholmsBuss nya träningsvideo

Så är den då släppt, StockholmsBuss moderna träningsvideo. Idag på morgonen har vi haft releaseparty med kaffe, the och klackarna i taket.

Jag vill framföra företagets stora tack till följande personer vars värdefulla medverkan gjorde filmen möjlig.

Director and skådespelare: Sofia Demnert
Photo: Göran Demnert (på Hitchcock-manér finns även han med på filmen, gissa var?)
Koreografi and konstnärlig ledare: Tommy Jonsson, SSIF
Location: Frescatihallen
Sponsor: StockholmsBuss

Ladies and Gentlemen, enjoy The Movie and glöm inte att även lyssna på filmens sound track:


Lyxtillvaro

Som småföretagare lever man lyxliv. Det är ju så det ibland framställs. Verkligheten är oftast långt därifrån. Magvärk, ångest och stress är bara några saker som är vanligare bland småföretagare än löntagare.

Men då och då kan man unna sig lite utöver det vanliga. Som igår eftermiddag t.ex. Då lämnade jag helt sonika kontoret och åkte till gymmet för att köra ett träningspass. Det kändes som rena lyxen och det var en skön känsla. Straffet för det tilltaget är att jag idag har en grym träningsvärk.

Det är ju det jag säger, att vara småföretagare är som att gå på spikmatta. Hela tiden. Oavsett vad man gör.

tisdag, oktober 23, 2012

Johan Ekman. Spekulationer.

Förmodligen kan det här inlägget bara förstås av branschfolk. Så är du inte det kan du hoppa över det här.

Så här ligger det alltså till:  Johan Ekman slutar som VD på Det Stora Bussföretaget. Här finns massor av rykten och spekulationer att gotta sig i. Och sånt är ju alltid kul. Tänkte dra några som jag har hört.

Spekulation 1:
Johan Ekman har inte slutat. Han har fått sluta. Kort sagt fått sparken.
Anledningsspekulation: Det Stora Bussföretaget går inte så bra. Tvärtom, man dras med stora förluster pga en enorm kostnadsmassa inom koncernen och tvingas därför att omorganisera och då passar JE inte in någonstans.

Spekulation 2:
Johan Ekman bestämde själv att han slutar.
Anledningsspekulation: När han sålde sitt företag till Det Stora Bussföretaget fick han såklart en klausul som förbjöd honom konkurrerande verksamhet inom x år.

Nu har x år förflutit och därför drar JE fort som attan och startar upp ett nytt bussföretag.

Den officiella orsaken sägs vara familjeskäl och att JE ska ägna sig åt sin lilla resebyrå istället. Kan så vara, men när vi andra åt välling och bröstmjölk så käkade JE bussar. Ingen tror på allvar att JE lämnar bussbranschen.

Jag lägger min spekulationsröst på alternativ två. Om jag inte minns fel så bloggade jag vid tiden då JE sålde sitt företag, att det sannolikt skulle bli så. Tänk om jag hade rätt?

måndag, oktober 22, 2012

Skandalen på ICA

Skandalen på ICA är fullkomlig. Den 19 oktober, jag repeterar - nittonde OKTOBER - fanns denna störtexponering i vår lokala butik. Dessutom har de mage att önska en God Jul. Jag höll på att svimma


Ska det vara så här? Ska inte varje årstid få ha sin egen tid, som det alltid varit? Varför börja julen redan innan sommaren knappat har avslutats? Det är ju för bövelen höst, inte jul.

Avskeda omedelbart denna amatör till butiksföreståndare på ICA i Sollentuna Centrum. NU. I morgon kan det vara för sent. Här kan tydligen vad som helst hända. Som att försöka prångla ut förra årets julmust som de inte blev av med då. Eller att påskpyntet kommer fram i något hörn redan nästa vecka.

I vår familj har vi en stenhård regel som vi följer slaviskt: Det är otroligt förbjudet att ens lukta på julmust före 1:a advent.

Överträdelse beivras med betydligt färre julklappar från Tomten. Den straffsatsen har skrämt många barn genom åren från otillbörligt julmustdrickande.

Så, du som kan Facebook, starta omedelbart ett upprop om att ta bort alla julmustar från alla butiker fram till perioden då de verkligen gör nytta, juletiden, den RIKTIGA juletiden alltså.

Nu är jag så upprörd så jag måste gå och sätt på en ny kanna kaffe. Julbrygd. Näääää, skoja bara...

fredag, oktober 19, 2012

Aj

Det gör ont att träna. Idag blev det endast och enbart styrketräning på gymmmet. Låren, armar och överkropp fick sig en överkörning. Tog i så det blev små blåsor i händerna. Coolt, manligt, supermacho.

Kan vara så illa att en kortare sjukskrivning behövs, typ mellan kl 13 och 15 då man skulle kunna kolla in på Eurosports sändning av kvartsfinalen från en tennisturnering i Moskva där svenskan Sofia Arvidsson spelar. Samtidigt som jag då vilar upp min sargade kropp i soffan.






torsdag, oktober 18, 2012

Det pirrar i hela kroppen

Faktum är att ordet "pirrar" inte räcker. Hela kroppen liksom ryser.  Dessvärre inte av välbehag utan av obehag.

Jag tittade på Bonde Söker Fru igår på TV:n. Bönderna är ju snälla och rara och lite som folk är mest. Egentligen. Men hela konceptet känns så otroligt töntigt och pinsamt. Rent av snudd på trafficking, människohandel.

Vet inte om det är olycksfall i arbetet eller yrkesskicklighet att kunna scouta fram så många töntar, män som kvinnor, på en och samma gång och i samma program.

Men jag är tudelad. Rart eller töntigt, vet inte. Men jag tittar på programmet oavsett, trots att jag stundtals måste krypa bakom ryggen på min kära hustru och skrika rakt in i soffkuddarna.

Fast inte är jag bättre än dom inte. Mespropp, det är vad jag är. I morse skulle jag ut och ränna igen tänkte jag. Klädde på mig rätt utrustning och gjorde mig beredd. Men när jag gick ut till brevlådan för att hämta morgontidningen så regnade det rejält, så då klev latmasken fram och krävde ombyte till kontorskläder.

Min motståndskraft var obefintlig, så då blev det så. Då slutade regnet. Men då var det försent att ändra planerna igen tyckte jag. Så ingen löpning denna dag.

Jag ryser av obehag, men inte för Bönderna utan för insikten att jag idag är en usel människa som valde den enkla vägen. FAAAAN!

onsdag, oktober 17, 2012

On the road again

Gårdagens jävlaranamma satt i även idag. Fast det satt hårt åt. Bestämde redan i går kväll att det skulle bli en  tidig morgonlöptur idag.

Men du vet hur det är, man sitter vid köksbordet, tar en kopp the och en leverpastejmacka, läser DN om Sveriges fantastiska upphämtning mot Tyskarna, det är kolsvart ute och livet känns rätt behagligt.

Då känns en löptur ute i kalla mörkret långt borta. Men icke. Då gäller det att bita ihop, tänka att man inte bara kan lubba runt i omgivningarna när solen skiner utan man måste verkligen kämpa, övertala sig själv.

Och så blev det, nynnandes på låten On The Road Again med gruppen Canned Heat. Från någonstans runt mitten av 80-talet eller så.

På lunchen inhandlades en reflexväst för kommande löpturer i mörket. Förmodligen redan i morgon bitti. Men säker kan man ju aldrig vara.

tisdag, oktober 16, 2012

Kaffemissbruk

Vi måste snacka lite. Om kaffe. Jag dricker sannolikt alldeles för mycket av den drycken. Kanske rent av ohälsosamt mycket. Jag kanske rent av är en kaffemissbrukare. "- hej, jag heter Göran. Jag är kaffemissbrukare och behöver hjälp."

Vet egentligen inte hur utbrett mitt missbruk är, men säkert rör det sig om 10-15 jättekoppar, typ themuggar, varje arbetsdag. Det sägs att det är för mycket.

Men jag är väldigt påverkad av reklam som jag har omvänt till mina egna syften:
När smakar en kopp kaffe bäst? Vaergang.
Because I´m worth it.
Only for the best.

Men bortsett från det. Nu är jag igång med träningen igen. Efter ett långt uppehåll, beroende på bröllop och lite förkylningskrasslighet så har träningen fått vila lite. Lite märkligt, ju längre uppehåll man har, desto svårare  blir det att sätta igång igen. Trots att man vet att kroppen och hjärnan mår så mycket bättre av regelbunden träning. Människan är av naturen lat. I alla fall jag.

Men idag fick det vara nog. Ett morgonbesök på gymmet gjorde susen. Nu är jag hur sugen som helst på att öka träningstempot igen.

Så nu kompis, nu jävlar, nu köööööööööööör vi.

måndag, oktober 15, 2012

Hon har blivit stor nu

Den här gången menar jag inte min dotter. Den här gången menar jag en av hennes hundar, Reka.

Hon blev i helgen något som heter Korad. De stackars hundarna utsätt för många tester för att deras mentalitet och rastypiskhet  ska kunna bedömas.

Läskiga grejer, matte och hund tar en oskyldig promenad i skogen. Plötsligt dyker det upp läbbiga spöken, konstiga figurer, det smäller och det uppstår många obehagliga och oväntade situationer. Sånt gäller det att klara av om man som hund vill bli titulerad Korad.

Lilla Reka gick ut med toppbetyg. Sådan matte sådan hund. Men så jobbar ju Reka också hos StockholmsBuss. Ser hon inte lite mallig ut ändå, lilla Vickulas Reka, som hon heter officiellt?! Lite fisförnäm liksom.


onsdag, oktober 10, 2012

Detta har hänt

Det är kul att segla ensam. Men ibland spännande och man sätts på prov, både psykiskt och fysiskt. Det som hände häromdagen när jag tuffade på i nästan obefintlig vind över Mysingefjärden var att plötsligt sjönk motorvarvet.

Hjärtat började banka för det är inte roligt att vara enda båt på hela Mysingen samtidigt som man får motorproblem. Lyckligtvis är det ju en segelbåt så snabbt som attan upp med seglen. Lika plötsligt som oväntat började det blåsa. Från rätt håll dessutom.

Det blåste upp mer och mer så jag kunde inte kila ner och kolla i motorn som fortfarande hackade när jag försökte. En snabbanalys av problemet gjorde att jag gissade på ett igensatt bränslefilter. Alltså måste det bytas och det funkar inte att göra ensam under segel.

Alltså siktade jag på att angöra Dalarö gästhamn för att lösa problemet, men nu hade det börjat blåsa upp rejält, vindbyar upp emot 12 m/s. Gick inte att ensam lägga till i gästhamnen pga blåsten, så jag siktade istället på tankstationen i hamnen. Med lite tur dunsade jag in i bryggan och kunde lägga till.

Sen började mecket med att byta filter, det gick rätt smärtfritt, men sen började eländet med att lufta motorn, vilket man måste göra på en dieseldito. Luftpumpen i en båtmotor är rena Kalla Anka-varianten som tar timmar att pumpa ur luften ur systemet.

Men då trädde uppfinnar-Göran in i handlingen. Jag inköpte en bit bränsleslang, en handpump av samma sort som man har till utombordsmotorbränsletankar och monterade på bränsleslangen. Och vips, inom 15 sekunder var motorn luftad och jag kunde komma iväg igen. Kl 21 angjorde jag sedan Wasahamnen på Djurgården för natthamn och då hade jag hållit på i 12 timmar.

För dig som inte vet, det är en fantastiskt upplevelse att segla på Stockholms ström när det är mörkt. Hela vår fina stad är upplyst och man ser alla kända "turistfällor" från en helt annan vy. Fjällgatan är lika läcker nerifrån vattnet som uppifrån det berömda busstoppet på Erstagatan.

Kan vara lite skrämmande också, plötsligt dök det föröver upp en gigantisk svart vägg som rörde sig mot mig och plötsligt vräker någon ett enormt strålkastarljus mot mig som lyser upp hela min båt. Det är bara Vikingfärjan på väg ut mot havet som gör mig uppmärksam på att jag ska se upp. Jag styrde omedelbart ännu mer åt styrbord.

På lördagen sista biten till mastkranen och så sista biten in mot uppläggningsplatsen. Det var den seglingssommaren det.


Så det sista och bästa som jag sparade till sist. Kommer du ihåg Berit, tennistjejen som jag inte kunnat vinna mot trots flera försök. Igår fick hon så hon teg. Igår mosade jag henne, 6-2, 4-2 sen tog timmen slut. Inget tjafs, inget meslir, bara stenhåra svingar mot bollen, över nät och innanför linjerna. Skoningslöst. No mercy.

Där visade jag allt var tennisskåpet ska stå.


fredag, oktober 05, 2012

Lite tomt på havet

Dags att segla hem båten för vintervila. Som traditionen bjuder så seglar jag hem den helt ensam. Det tar tre dagar. Otroligt skönt att vara ensam ibland. Man reder ut ett och annat, funderar kring livet, familj, tennis, sjukdomar, döden, framtiden. Och lite annat.

I går tog jag natthamn i Nynäshamn. Nu tror jag att jag siktar direkt på hemmahamnen. Men säkert är det inte. Kanske jag ankrar upp i nån fin vik och tar en natt där.

Det är det som är tjusningen att segla själv. Det är bara jag som avgör.

På två dagar har jag bara sett två fritidsbåtar.

Nu tror du att jag seglar. Icke. Vind obefintlig, så det är motorgång för hela slanten. Men solen skiner och jag mår bra.

Puss hej!

måndag, oktober 01, 2012

Bröllop i dagarna två

Då är nu vår dotter en ärbar kvinna efter ett bröllop i dagarna två. De hade valt ett annorlunda upplägg, lite tvärtom mot vad som är brukligt.

Det hela började på lördagen då parets vänner och släktingar samlades ute på vischan på en supermysig konferensanläggning. Efter diverse organiserade utomhuslekar på eftermiddagen följde själva bröllopsmiddagen. Där fick jag min fina slips avklippt av svärsonen. Nån slags manlighetsrit verkade det som. Men vad gjorde det en sådan här kväll. God mat, härlig stämning och många roliga tal. Även från brudens mor och far.

På söndagen gemensam brunch och så själva vigselakten efter den. Makalöst vackert, stämningsfullt, avslappnat, ljust och ja, det närmsta jag kommer på som förklarar det hela är ordet magiskt.

Och nu är jag garanterat helt opartisk: Vackrare brud har inte skådats på årtionden. Tror det var på våren 1974 som det hände senast, om jag kommer ihåg rätt.

Jag fattar egentligen inte varför, men på bröllop, särskilt när ens barn är inblandade, så virvlar det upp så mycket damm i ögonen så tårarna rinner och det fastnar s.k. tuppar i halsen. Väldigt underligt faktiskt. Ostädade lokaler kanske.

När själva proceduren när de sa ja till varandra var klar, så började en sångerska sjunga till pianoackompanjemang en av världens bästa låtar, Metallicas Nothing Else Matters. Då brast alla dammar hos lilla pappsen.


So close no matter how far 
Couldn't be much more from the heart 
Forever trust in who we are 
And nothing else matters 

Never opened myself this way 
Life is ours, we live it our way 
All these words I don't just say 
And nothing else matters 

Trust I seek and I find in you 
Every day for us something new 
Open mind for a different view 
And nothing else matters 

Never cared for what they do 
Never cared for what they know 
But I know 

So close no matter how far 
Couldn't be much more from the heart 
Forever trusting who we are 
And nothing else matters 
[ Lyrics from: http://www.lyricsfreak.com/m/metallica/nothing+else+matters_20092049.html ] 
Never cared for what they do 
Never cared for what they know 
But I know 

I never opened myself this way 
Life is ours, we live it our way 
All these words I don't just say 
And nothing else matters 

Trust I seek and I find in you 
Every day for us something new 
Open mind for a different view 
And nothing else matters 

Never cared for what they say 
Never cared for games they play 
Never cared for what they do 
Never cared for what they know 
And I know (yeah!) 

So close no matter how far 
Couldn't be much more from the heart 
Forever trust in who we are 
No nothing else matters

fredag, september 28, 2012

Jag är orolig över min hälsa

Något tycks ha slagit slint i huvudet på mig. Jag längtar hela tiden till nästa träningspass. Idag skulle hustrun och jag som alla fredagsmorgnar köra ett pass på gymmet. Hon vaknade med halsont så hon ställde in.

Omedelbart och utan någon som helst tvekan bestämde jag mig för att i stället ge mig ut och springa trots att det regnade rätt ymnigt. Tänkte på gurun P. Roberto som alltid så käckt twittrar, "Ska man bara träna när det är fint väder blir det inte många pass".

Så nu sitter jag här precis när arbetsdagen på kontoret ska börja med en kopp nybryggt kaffe och med en kropp som känns sådär hysteriskt härligt harmonisk.

Kan man må FÖR bra? Det är det jag är lite orolig över. Är det normalt?

onsdag, september 26, 2012

Ms Demnert leaving now our office

Här ser vi hur fröken Demnert lämnar kontoret.


Men hon kommer tillbaka om några veckor, men då som FRU Demnert. Det vankas nämligen bröllop i dagarna två och därefter bröllopsresa.

Nu ska man dock veta att hon inte kommer att bli MIN fru, jag har redan en, och denna fröken är vår dotter. Tidsmässig och modern som hon är behåller hon sitt efternamn även efter att hon äktat Jonas Gustavsson.

Ibland håller jag med Rocky, men jag är inte orolig. Jonas är en superkille.


Tips

Här kommer dagens absolut bästa tips till dig som är fysisk aktiv:

Om du planerar att löpträna en morgon, typ det längsta du någonsin sprungit, spela INTE en superviktig tennismatch samma kväll.

Vartefter dagen går blir benen mer och mer orörliga och stela. Det går INTE att spela bra tennis med två stockar som är fästa vid underkroppen. Det går inte bra alls. Jag provade igår och nu är jag superdeppig.  Kan lika gärna lägga racketen på hyllan, skänka tennisdojorna till Röda Korset och ägna min framtid åt meditation.

tisdag, september 25, 2012

Jag valde bort Barbapappa

Klockan ringer. Eller nej, den ringer inte, den börjar spela upp musik som jag har i min telefon. En IPhone 4, så gammeldags är jag i dagsläget. Som väckningsmusik har jag valt Melanie C, f.d medlem i Spice Girls, om du nu kommer ihåg den gruppen.

Klockan visar 05:50. Jag tänker märkligt nog omedelbart på Paolo Roberto som brukar twittra om att han går upp vid samma tid för en löprunda. Med tillägget: Är du Barbapappa eller Stålmannen? Är du stark eller vek?

Bestämmer mig för att vara stark som Stålmannen trots dålig sömn och en kvällsmatch i tennis i kroppen. Tennismatchen gick för övrigt åt h-e, men det kan vi ta en annan gång.

Alltså, upp i mörkret, letar upp träningskläderna, på med dem, sen en kopp the och en leverpastejmacka. Jag är nu redo för mitt livs utmaning. Nåja, det där sista kanske är att överdriva lite. Men en utmaning är det definitivt för mig.

Jag tänker springa 1 mil. Runt Edsviken till huset där min dotter och hennes sambo bor. Där tar jag dotterns bil och kör hem. Under tiden har dotra min också sprungit runt Edsviken, fast från andra hållet till mitt hus. Därmed har familjen Demnert intecknat hela Edsviken. Den är nu vår. Bara så du vet.

Nu ska man veta att trots min höga ålder, trots att jag idrottat sen jag fyllde 10 år aldrig, säger aldrig, har sprungit 1 mil. Idag skulle det ske.

Gick kalasbra i nästan 5 km, då kom tröttheten farande som en blixt. Så jag gick en bit, det var jag värd. Sen lubbade jag på igen från Edsbergs slott upp, förbi Landsnora kvarn, och där tog den mentala orken slut. En ruskigt lång, brant backe upp till Bergendals kursgård sög hårt på en redan mentalt trött Göran.

Så därför går jag uppför backen och börjar springa igen någon kilometer eller så. Kämpar på, eller snarare släpar mig fram, men ändå springandes, ett tag till, tills nästa trötthetsblixt träffar min nu slitna kropp. Knallar på en liten bit samtidigt som jag beundrar den vackra naturen runt Edsviken.

Till sist tar jag mig samman och springer sista biten. När jag kommer fram till huset har jag sprungit 9,75 km så jag bestämmer mig för att fortsätta lite till så jag kommer upp i den i min värld magiska gränsen 1 mil.

And ladies and gentlemen, I fucking did it. I FUCKING DID IT!!! JAG SPRANG EN HEL MIL!

Bra gjord daddy, sa dottern, men du har faktiskt inte sprungit en mil, du har förflyttat dig en mil. Du har bara uppnått ett delmål, du ska SPRINGA en mil. DÅ har du uppnått ditt mål.

Ungjävel. Glädjedödare.

måndag, september 24, 2012

Nämen inte behövde ni väl ....

... göra ett TV-program om mitt liv. Det var verkligen inte nödvändigt. Men visst, det kan ju vara kul.

Jag älskar verkligen mina barn.


fredag, september 21, 2012

TGIF

Härligt, äntligen fredag och träningsveckan är slut. Veckans sista pass blev ett s.k. gymcrosspass. Man känner sig rätt utslagen när det är slut.


Men arbetsveckan är inte slut. Den pågår varje dag, 7 dagar i veckan. Klart man stundtals blir lite seg och trött. Då är det bra att träna kroppen så den orkar.

I morgon är det lördag och då blir det inga fysiska aktiviteter. Vila är ett vapen, påstår gurun Paolo Roberto. Träning bryter ner kroppen, vila bygger upp den igen. 

På jobbet trodde jag det skulle lugna ner sig lite efter sommarens rusch, men icke. Det bokar på som attan, men nu är det inte bara resebyråer utan "vanliga" företag som behöver hjälp att transportera människor. Och det råkar StockholmsBuss vara jäddrans duktiga på, så det är väl därför vi har fullt ös.

torsdag, september 20, 2012

Jag hatar när tiden går

Jag lider av åldersnoja. Erkännes härmed. Jag vill inte bli äldre. Jag vill inte dö. Den tanken skrämmer mig.

Av de blygsamma anledningarna hatar jag därför den här prylen:


I den här mockagrunken lägger jag mina dagliga piller som jag numera måste trycka i mig. Fem stycken olika piller varje dag. Det är okey, det är inte för pillrena som jag hatar prylen.

Jag hatar den för att den är en tidsräknare. Varje gång burken blir tom konstaterar jag att ytterligare en vecka har försvunnit från mitt liv. Eller som jag tänker jag humöret är i botten, en vecka kortare tid kvar att leva.

Visst är det dystert att tänka så? Men då vänder mina tankar istället till att bli positiva. Om jag följer morsans ålderskurva så har jag ju 30 år kvar. Det är ju hälften av vad jag levt hittills, och tänk så mycket kul som hänt de sista 30 åren. Klart som korvspat att nästa 30-årsperiod kommer att bli minst lika bra. Till och med kanske bättre.

Tjolahopp, i morgon bitti kör vi ett nytt stentufft gymcrosspass. Längtar dessutom redan till vår skidresa vecka 9 nästa år. Du har väl anmält dig?

onsdag, september 19, 2012

Jag för ett hårt liv

Min nätmentor, som jag inte på något sätt känner, Paolo Roberto, säger att om man tränar hårt håller man sig frisk. Dessutom blir man jävligt snygg.

Vetefan. Jag är visserligen inte förkyld, men jag har ständig träningsvärk. När jag ser mig i spegeln på mornarna ser jag inget vackert, snarare ett mänskligt vrak som har hängande ögonlock och svarta påsar under ögonen.

Men antagligen mår jag bra. Alla vetenskapliga tester visar ju på det. Men jag biter ihop och kör på så mycket kroppen orkar. Av okänd anledning känns det himla kul. Lite synd bara att jag inte kände så för typ 30 år sedan.

Så här har min vecka sedan i fredags varit:
- fredag morgon: Styrketräning på gymmet
- lördag: fritt från träning
- söndag morgon: Löpning 5 km
- söndag kväll: Tennismatch (vinst)
- måndag kväll: Tennismatch (vinst)
- tisdag kväll: Tennismatch (vinst)
- i morse: Löpning 8,2 km
- nu: trött så jag somnar när som helst.
- i morgon bitti: lätt löpning 4 km
- fredag morgon: gymcross på gymmet (tokjobbig funktionell styrka)
- lördag: vilodag
Sedan börjar vi om med exakt samma program som den här veckan. Puhh.

PS: Hoppas du lade märke till paranteserna efter tennismatcherna.

fredag, september 14, 2012

Vill också ha bollkallar

Kollade lite på TV under lunchen. Davis Cup-tennis mellan Sverige och Belgien.


Då slog det mig en sak. Jag vill också ha bollkallar när jag lirar. Tänk så skönt att slippa böja sig ner och plocka upp bollar som ligger både här och där på planen. Och tänk så skönt det vore om någon mellan bollarna räckte mig en handduk så jag kunde torka bort svetten ur pannan.

Då slog det mig en sak till. It aint gonna happen.

Såvida inte! Såvida inte jag mutar mina barnbarn att agera bollkallar. Vad kan det kosta tro? Hur många matcher räcker ett schysst Piratskeppslego? En legorymdraket?

Helt enkelt en strålande idé. Måste kolla upp detta omgående men jag måste göra det smart. Först måste jag kollra bort deras föräldrar så jag kan förhandla direkt med boysen utan mellanhänder. Sju matcher mot ett Piratskepp, det borde vara ett bra erbjudande.

torsdag, september 13, 2012

Äntligen dags

Så har den då anlänt, alltså vintersäsongen med alla de roliga idrotterna, hockey, bandy, innebandy, handboll och några till.

Fotboll må vara en förströelseidrott, långtråkig, händelsefattig och trist att titta på. Undrar varför så många fascineras av den sporten? Kul att lira själv, absolut, men dötrist att titta på. När pressens kelgris Zlatan lägger av lär mediautrymmet för fotboll minska.

Men nu till hockeyn som i år blir ännu lite mer intressant än förra säsongen. Här kommer först fördelningen av mina sympatier:

Djurgården: 70 %
AIK: 20 %
Rögle: 9 % (Det finns en förklaring varför Rögle finns med. Hinner inte dra den nu)
Bajen Fans: 1 %

Här kommer mina tips hur det kommer att gå för dem:

Djurgården bara MÅSTE tillbaka till Elitserien.  Det är många som tycker det, det är därför de redan sålt rekordmånga säsongsbiljetter. Djurgårdens hockeyfans kör i cirklar kring AIKs hockeyfans som bara finns i spridda skurar. De tycks gilla fotbollslaget mer. Djurgården tar sig lite mirakulöst tillbaka till Elitserien tillsammans med Leksand.

AIK kommer att få kämpa stentufft för att undvika kvalserien. Inte lätt att lira bra med en fåtalig publik och med alla mål- och poängkungar bortköpta till lag med mer stålar i kassan. Att dessutom tappa Sveriges bästa målvakt är heller inte bra. Hamnar Gnaget i kvalserien blir det Allsvenskan nästa säsong.

Rögle är fortfarande i eufori efter att ha kommit tillbaka till högsta serien. Av ren glädje kommer de att bli ett mittenlag.

Bajen Fans. Efter några roliga år med bara vinster börjar det nu tuffa till sig i div 2. Nu är de skojiga åren med 55-åriga f.d topplirare över, nu satsas det mer seriöst och då blir det betydligt tuffare. Kommer att klara sig kvar men blir inte bättre än ett mittenlag.

Jamendåså, då vet du nu hur det kommer att gå i vinterns hockeyligor.

onsdag, september 12, 2012

Ernst och jag

Du känner väl till Ernst. Sommar-Ernst. Mannen från TV4 som renoverar ett gammalt hus varje sommar. Då vet du vem jag menar

Vet inte varför, ibland gör man saker man inte ens själv förstår, men jag gjorde en liten jämförelse mellan honom och mig.

                                  Ernst            Jag
I sina bästa år               x                  x
Hyfsat snygg                 x                  x
Sexobjekt                     x                  -   (lite självkritik har man ju)
Lång                             x                  x
Kan snickra                  x                  x   (en grind har det blivit i år)
Kan laga mat                x                   -  (koka korv räcker väl inte?)
Gillar att gå barfota       x                   x  (kolla bilden, det är mina fötter)

Sammantaget: På fem punkter är Ernst lika som jag. Det hedrar honom.


tisdag, september 11, 2012

Stroken lämnar mig aldrig i fred

Precis så är det. Har man fått en stroke så påminns man i stort sett varje dag om den. Oavsett om den lämnat spår efter sig eller inte.

Det har nu gått 1,5 år sedan den slog till mot mig och den finns fortfarande i mina tankar. Varenda dag. Skitjobbigt.

Idag var jag på halvårskontroll och allt tyder på att jag mår jättebra.

Som jag skrivit tidigare, jag känner mig så lyckligt lottad att få vara en bland 200 strokedrabbade som ingår i ett forskningsprojekt där man kontrolleras varje halvår. Jag tycker synd om alla andra drabbade som inte har den tryggheten utan är hänvisade till sina resp vårdcentraler när de själva undrar över något.

En annan sak som jag fick veta idag, och som nästan gjorde mig religiös, är att det är ytterst få strokedrabbade som helt och hållet återgår till hur man var innan stroken. De flesta får något slags men efteråt.

Jag har kollat med mina nära och kära och de hävdar bestämt att de inte märkt någon förändring på mig före och efter stroken. Snacka om att jag mitt i bedrövelsen dragit en högvinst.

Men själv har jag märkt några förändringar. Det ena är att jag är betydligt emotionellt känsligare nu än tidigare. Tårarna kan börja trilla för minsta lilla. Börjar redan oroa mig för hur jag ska hantera det på min dotters bröllop om några veckor. Det är känsliga grejer det.

Det andra är att mitt tennisspel ligger flera nivåer sämre än före. Verkar omöjligt att komma tillbaka till tidigare nivå.

I det stora hela, småsaker. Bara larv. Jag kan ju gå, jag kan skriva, jag prata. Jag är tämligen normal.

En grej till bara. När smällen kom vägde jag 105 kg. Målet har varit att väga tvåsiffrigt, alltså under 100,0 kg. Uppnådde det högst tillfälligt för flera månader sedan.

Idag hände det igen. Kolla bilden jag tog i morse. Tyvärr kommer det att vara högst tillfälligt, för igår körde jag höstens första gympass med min tränare. Då kommer musklerna och därmed vikten att öka igen. Men det är ju betydligt ballare att väga mer pga muskler än av fett. Så ser jag på saken. Men idag kan jag knapp gå pga träningsvärk i benen.




fredag, september 07, 2012

Marknadsföring lönar sig

Räcker till både fredags som lördagsgodis.

En stor dag för mänskligheten

Idag mina damer och herrar fyller jag år. Inget märkvärdigt, bara 61 bast.

Har uppvaktats en aning i morse till frukost av hustrun. Ingen helhjärtad uppvaktning, det tycker jag nog inte. Ett "-grattis lilla gubben", sedan en lite slarvig version av första versten på Ja Må Han Leva och sedan fick jag tre mindre paket, två små böcker samt en Buff. Du vet en sån där grej man kan ha på huvudet eller runt halsen.

Jag  blev väldigt glad för både omtanken och presenterna.

Det här med ålder är svårt, det finns, som jag ser det, tre olika åldrar. Den biologiska, den fysiska och den mentala åldern.  Mina tre åldrar har inte fattat att de ska samverka.

Min biologiska är ju som den är. Min fysiska ålder gör jag allt jag kan för att hålla på en så låg nivå som möjligt, borde nu ligga någonstans mellan 45 och 55 år. Sedan har vi problembarnet, min mentala ålder. Den ligger ibland på 8 år, ibland på 20, ibland på en stadig 35-årsnivå, för att ibland spreta iväg till 90-årsnivån.

Men ingenting av ovanstående är viktigt. Det stora, det viktiga, det som betyder något, är att min mor idag fyller 89 år. Därmed är hon den i min släkt som levt allra längst. Näst längst blev min morfar som blev 88 år. Känns bra med så fina gener i kroppen.

Men stackars dig, om jag fortsätter att blogga tills jag uppnår samma aktningsvärda ålder som min mor, så har jag kvar ungefär 6000 inlägg att skriva.

Som vanligt då, du kan buda över presenter till mig direkt till vår kontorsadress. Jag kommer att jobba hela dagen. Behövs inga märkvärdiga grejer, choklad, vin, vanligt godis går bra. Om du tycker jag ska uppvaktas rejält kan du buda över ett Nikonobjektiv 18-200 mm. Ett sånt skulle jag vilja ha.

Hoppas du också får en bra dag!