Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


tisdag, oktober 31, 2006

En deppig dag

Idag känns det tungt. Jag är orkeslös, oengagerad och djupt deprimerad på gränsen till apatisk. Jag spelade dubbeltennis i gubbligan igår kväll. Det är det som är orsaken.

Jag och min partner för kvällen, vi kan kalla honom Pos - eftersom han kallas så – spelade helt lysande. Problemet var att gubbarna på andra sidan nätet spelade minst lika lysande.

Tiden närmar sig slutet, vi spelar bara 1 timme och när klockan ringer är matchen slut och aktuell poängställning blir slutresultat. Våra motståndare har serven, vi slår fram och tillbaka och spänningen är olidlig.

Gubbjävlarna, f´låt våra motståndare, får till slut fördelsboll för att vinna matchen, men så kommer då bollen jag väntat på. Min stenhårda forehand cross resulterar i att bollen kommer tillbaka i en båge, i exakt lagom smashhöjd precis framme vid nätet och jag lubbar fram för allt jag är värd för att dundra in den otagbart. Kort sagt, ”a piece of cake”. Så enkelt att det lätt kan utföras med förbundna ögon.

Jag måste sätta den för att vi ska få ett oavgjort resultat, för det återstår nämligen bara sekunder av matchtiden. I vår tennisliga kan en tennismatch sluta oavgjord och med den enkla smashen så blir det inga problem.

Du har redan räknat ut vad som hände va?! Just det, smashen sätter jag två decimeter BAKOM baslinjen och Pos och jag förlorar matchen.

Och du som tycker att DU har en jobbig dag!

måndag, oktober 30, 2006

Kul respons

Fick ett jättetrevligt och kul mail häromdagen som svar på mitt inlägg med rubriken Böss och Människor som jag skrev efter mitt besök på Persontrafikmässan.

Det var Volvos presschef som å Volvos vägnar kände sig lite putt för att jag inte fick kaffe i Volvos monter. Därför bjöd han istället in mig på lunch i Göteborg.

Han lovade dessutom att jag då skulle slippa allt vad säljsnack heter. För det ändamålet har de en hel säljavdelning. Och där jobbar inte han..! Han föreslog att vi istället ska prata om busslivet och bussföretagandet i stort.

Han skrev väldigt skojigt och trevligt om andra saker också, men om vad tänker jag inte berätta. Några hemlisar måste man ju ha.

Sedan läste jag till min stora glädje att Arbetsmiljöverket nu ingripit och förbjuder SL att fortsätta med kontanthanteringen i lokaltrafiken. Från årskiftet ska det vara slut med det, annar blir det 1 miljon (!) i böter.

Känns lite kul att jag hade rätt i att någon annan hann reagera innan SL:s styrelse kom till skott. 5 poäng till mig. Storsint som jag är skänker jag dem till välgörande ändamål.

fredag, oktober 27, 2006

Vi är ledsna

På vårt företag försöker vi ha en human livssyn, oavsett om man är maskin eller människa. Människa och maskin i harmonisk symbios liksom. Vi bryr oss om varandra. Våra maskiner blir våra kompisar och nära vänner.

Visserligen känner jag mig då och då som en maskin utan vänner och som ingen bryr sig om, men det får man ta när man är chef. Men det är inte det jag vill berätta om nu.

Jag vill berätta att en gammal trotjänare har loggat ut för gott. Jag ber att få citera min dotter Sofia som jobbar på SällskapsResor och som skrivit följande dödsruna:

"En kär vän har lämnat mig
Min jobbdator är död. Hjärtat stannade första gången i måndags förmiddag men tack vare Dr. Roffes snabba ankomst och stora kompetens så lyckades han pumpa liv i den igen. Tillståndet var dock kritiskt och Dr. Roffe meddelade att den närmsta tiden skulle bli helt avgörande. Jag och datorn hade en fin eftermiddag tillsammans, och jag sparade alla filer vi jobbat ihop för att inte mista några minnen ifall utgången skulle bli olycklig...

Allt flöt på så fint ända tills nästa morgon då hjärtat stannade igen. Den här gången tog Dr. Roffe med sig datorn till sin fina verkstad för att kunna ge bättre vård och hålla ständig övervakning. Efter en natt i respirator fick vi dock beskedet att det inte längre fanns något hopp...”

Ja, ni förstår ju själva hur knäckta vi blev av detta. Men nu har Sofia fått en ny kompis och medarbetare som hon nu håller på att installera hos oss och försöker uppdatera allt nytt som den nya ännu inte hunnit lära sig.

Vi hyser gott hopp om att den nya ska komma in i vårt kompisgäng precis som nr 115-556 DTX gjorde i så många år.

Må den vila i frid. Tack för allt.

torsdag, oktober 26, 2006

Pengar

Har funderat på en grej, eller rättare sagt så funderar jag på rätt många saker, men berätta det inte för någon, för då kanske just någon tycker att jag är märkvärdig.

Just nu tänker jag på den kontanthantering som nyligen införts på SL-bussarna här i storstan, vilket i sin tur beror på att man äntligen gjorde det man borde gjort för årtionden sedan, nämligen ändrat taxorna så det är billigare att åka kommunalt.

Det var ju bra, men vad man glömde var att kontanthanteringen, med den lösning man valde, ökade tusenfalt ute i bussarna.

Självklart blev det ju ett himla liv om rånrisk och liknande otäcka saker som ju faktiskt numera händer varje dag pga det ökade kontantflödet på bussarna. Hur kul är det då att vara busschaufför och dessutom ett presumtivt brottsoffer? Varje arbetspass!

Vad jag inte förstår är varför man inte på en enda gång, och utan att tveka, införde förskottsbetalning i kiosker, affärer och liknande och monterade in biljettläsare i bussarna. Alltså INNAN själva taxeändringen infördes. Kan det funka i andra länder borde det väl funka även här.

Nu funderar väl SL på att ändra hanteringen, men med deras vanliga hanteringstakt så vete tusen om inte facket och skyddsombuden hinner före och stoppar trafiken innan SL:s styrelse kommer i mål.

Är inte detta en skandal, en liten en i alla fall? Fel, det är en STOR skandal, men som vanligt i vår bransch är det chaufförerna som får sitta emellan och ta smällarna. Både bildligt och bokstavligt. Måste möjligen någon förare bli ihjälslagen innan något händer?

måndag, oktober 23, 2006

Avundsjuk

Jag är så AVundsjuk, jag är så AAAVundsjuk.

En av våra förare slutade hos oss häromdagen. Han flyttar ner och bosätter sig på solkusten i Spanien. Han bär kortbyxor och T-shirt idag. Han återkommer eventuellt, alltså eventuellt, till våren när den svenska vårsolen börjar lysa och vinterdäcken är avmonterade.

Jag är så AVundsjuk, jag är så AAAVundsjuk. Känner mig nästan som en äkta Jantelagsriddare Av Första Graden.

Det var ju det som var meningen att JAG skulle göra, när jag en gång startade min företagarebana. Att bo i ett slott i solen under vintertid. Men min namne Göran var ju en smula strulig och besvärlig i sitt ämbete som statsöverhuvud så den drömmen funkade inte i verkligheten. Och sedan har vi ju en och annan konkurrent som sätter käppar i hjulen hela tiden. Usch så orättvist livet kan vara ibland.

Vi får väl se om inte Freddie kan fixa till något bra för oss småföretagare. Bara han får ordning på sina snikna och fuskande ministrar så kanske det blir ordning i salen.

lördag, oktober 21, 2006

Böss och människor

Besökte igår Persontrafikmässan i Älvsjö. Det är sånt man förväntas göra om man är ”bussgubbe”. Det var ju kul.

Många bussar, många människor, många prylar och många hejsan svejsan på kända och okända kollegor. Roligast var att träffa alla supertrevliga bussmänniskor från landsorten.

Där säger man inte alltid buss utan böss. Och då blir ju steget inte långt till Steinbeck och hans bok Möss och Människor. Vilket i sin tur ledde till rubriken på detta inlägg. (Varför ska alla tankar vara spikraka?)

Kikade lite försiktigt in hos bla Neoplan, Volvo, Iveco och några till. Ingen erbjöd kaffe eller ens en liten godisbit. Jag är svag för sådana.

Men så kom jag till EvoBus avdelning för Setrabussar och där fick jag köra en liten radiostyrd buss, fick kaffe, bulle, ostkaka, tysk korv och lite till. Plus en ostkaka att ta hem till familjen.

Glömde nästan att de även bjöd på smarrig spansk tappasbuffé på restaurang häromkvällen.

Fattar du nu varför vi bara har de exklusiva Setrabussarna i vår bussflotta? Jag, lättlurad? Icke, bara ekonomisk.

Dagens sammanfattning: Kundvård is The Shit.

måndag, oktober 16, 2006

Bussbranschen rockar fett

Nja, kanske inte. En överlag rätt trist bransch, länshuvudmän hit, nettoavtal dit. Förbunds-stämmor hit, fackföreningsavtal dit. Du hör ju själv, en oändlig rad av trista saker i vår i övrigt skojiga vardag.

Det närmsta vi kommer Sex Drugs and Rock`n`roll är nog alkolåsen i våra bussar. Och dem blir man ju inte särskild glad av.

Med min sedvanliga blygsamma och återhållsamma framtoning har jag nu tagit på mig rollen att även införa lite rock´n´roll i branschen. Såvitt jag vet har ingen annan bussgubbe rockat till det. I alla fall inte offentligt. Och inte till musik.

Dessvärre är mitt bidrag inget högkvalitativt musikaliskt bidrag, men ändå, lite skoj i vardagen piggar upp och det vill jag gärna dela med mig av. Man får väl bjussa lite på sig själv, som det heter. Om du lyfter lite på smilbanden när du trycker på länken/länkarna här bredvid så är jag mer än nöjd.

En liten förhandsrecension: Det är falskt och låter illa både här och där, kanske till och med hela tiden, men f-n så roligt jag hade när vi spelade in alstren. Rekommenderas starkt som en häftig vardagsupplevelse.

Tack till kören ”The Good Looking Choire” som gav mig inspelningen i present. Kören som ni ser här bredvik bestod av, Sofia, Kristina. lille Albin och Marcus. Kajsa och minstingen Valter var backstageansvariga. Alla medverkande har, en smula förvånande kanske, Demnert i efternamn.

So Ladies and Gentlemen, let me proudly present the latest songs from the album: George D. On Fire. Om du törs, klicka på länken "Kvalitetsmusik av VD" ute i högerspalten för att lyssna på låtar av Kiss resp Rod Stewart men med mig bakom micken. Sällan har väl slutversen i ”Sailing” framförts så känslosamt och tårdrypande. Och inte heller har väl inledningen framförts så skakigt heller…!

Rock`n`roll is The Shit, som “kidsen” i rockbranschen säger.

fredag, oktober 13, 2006

Politikerförakt, frågetecken

Det susar och blåser om de stackars nyutnämnda politikerna. Obetalda TV-avgifter, svarta löner och fastigheter ägda från skatteparadis. Jo jo, det finns lite att välja på.

Och kan man tänka sig, ett helt reportage i TV om Carlgren som felaktigt hade fått för mycket i någon slags ersättning, och som han själv upptäckte, och som han själv därefter omedelbart återbetalade. Detta hände sig år 1999 och det gör man en stor grej av i oktober 2006…!

Däremot var det kanon att sossetjejen Anna Sjögren, du vet hon som fylleslogs på krogen, blev fälld på alla punkter hon anklagats för. Att småsossarna ändå låter henne sitta kvar på sin post, även om det bara är tills vidare, är fullständigt obegripligt.

Den historiens mest patetiska inslag var ju annars att Mr Stjärnadvokat Silbersky försvarade henne. Ursäkta, men det där är ju ett ärende där det går 15 på dussinet av mest varje dag.

Men nu var det ju en halvpamp bland sossarna som var i smeten och då vankades det ju publicitet och PR för Mr Stjärnadvokat. Patetiskt sa Bill. Urfånigt sa Bull.

Visserligen är Silbersky onekligen en duktig yrkesman, men han börjar ju mer och mer att likna en slags övervintrad pajas.

torsdag, oktober 12, 2006

Erkännande

Måste erkänna en sak. Jag har drabbats av mental punka. Alltså punktering på ren svenska. Jag har skrivpunka. Orden finns i skallen men når inte ut i fingrarna som ska hamra på tangenterna. Dessutom har jag blivit långhårig.

Tuffaste förklaringen är ju så klart ”-haft hur mycket som helst att göra, äntligen kan man pusta ut” och så vidare. Alltså precis samma fåniga förklaring som kära busskollegor glatt(!) meddelar när deras bussar står på gårdar och i garage och samlar damm.

Ungefär som även våra bussar gör då och då. Inget konstigt med det, högst normalt i vår bransch, men det märkliga är att så många skäms för det.

Jag tycker för övrigt att man (jag) aldrig riktigt kan pusta ut. Är det inte det ena så är det, ja, nånting annat. Men det är så det är att vara småföretagare. Men trots allt, om man (jag) tänker efter så kan man (jag) egentligen omvandla alla svårigheter och deppigheter till rejäla utmaningar och tävlingar.

Första utmaningen var att ringa till frisören. Den klarade jag galant. Tid för slåtter fick jag på måndag.

Den andra utmaningen var att skriva igen i den här bloggen, dvs påbörja lagningen av min mentala punka. Jag antog även den utmaningen men löste den inte särskilt bra. Men icke desto mindre gjorde jag det. Den stora punkan har nu reducerats till pyspunka.

Nästa utmaning var inspelningen av CD-skivan. Är nu äntligen bestämd till nu på lördag i studio "down town". Därefter brunch med mina meccenater.

Så nu "lallar" jag på mest hela tiden. (OBS där hade jag den s.k. humorspaden uppe, att lalla kan betyda fler saker här i Storstan)

Vi hörs snart igen!