Idag känns det tungt. Jag är orkeslös, oengagerad och djupt deprimerad på gränsen till apatisk. Jag spelade dubbeltennis i gubbligan igår kväll. Det är det som är orsaken.
Jag och min partner för kvällen, vi kan kalla honom Pos - eftersom han kallas så – spelade helt lysande. Problemet var att gubbarna på andra sidan nätet spelade minst lika lysande.
Tiden närmar sig slutet, vi spelar bara 1 timme och när klockan ringer är matchen slut och aktuell poängställning blir slutresultat. Våra motståndare har serven, vi slår fram och tillbaka och spänningen är olidlig.
Gubbjävlarna, f´låt våra motståndare, får till slut fördelsboll för att vinna matchen, men så kommer då bollen jag väntat på. Min stenhårda forehand cross resulterar i att bollen kommer tillbaka i en båge, i exakt lagom smashhöjd precis framme vid nätet och jag lubbar fram för allt jag är värd för att dundra in den otagbart. Kort sagt, ”a piece of cake”. Så enkelt att det lätt kan utföras med förbundna ögon.
Jag måste sätta den för att vi ska få ett oavgjort resultat, för det återstår nämligen bara sekunder av matchtiden. I vår tennisliga kan en tennismatch sluta oavgjord och med den enkla smashen så blir det inga problem.
Du har redan räknat ut vad som hände va?! Just det, smashen sätter jag två decimeter BAKOM baslinjen och Pos och jag förlorar matchen.
Och du som tycker att DU har en jobbig dag!
