Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


lördag, december 23, 2006

God Jul-rim

Till alla er som nu rattar en buss
Vill jag så gärna skänka en puss

Missuppfatta nu inte denna kärliga hälsning
Jag är inte som Ulo Maasing, ute efter frälsning

Att infiltrera gay-rörelsen är inte min grej
För jag är lyckligt gift med en underbar tjej

På StockholmsBuss arbetas det ofta flitigt
Även om det ibland känns tungt och slitigt

Guider, chaufförer och kontorspersonal
ger oss helnöjda kunder i tusental

Till just er jag skänker ett extra tack
Utan er insats vi vore inte ett smack

Nu väntar skinka, tomte och tindrande barnbarn
Vad mer kan man begära såhär i storstan

Förra stycket blev nödrim under tvång
ty jag envisas med att göra versen för lång

Igår vi traditionsenligt klädde vår gran
Nu står den och glittrar som bara fan

Granen ser ut att vara av plast
I toppen som vanligt Mördartomten är fast

Här är allt är som vanligt med jul-panik
Nästa år kanske maten kan köpas från fik

Fast egna familjeskinkan är såklart oslagbar
Så också godiset, gjort av barn och Far

Till alla i branschen jag vill säga God jul
Och hoppas att julen skänker er nåt kul

Att arbetet ni kan glömma för en stund
Och äntligen låta er fångas av John Blund

God jul även till alla kunder, vänner och läsare
Det är tur att man kan blogga, för min hals blir allt hesare

fredag, december 22, 2006

Undrens tid är ännu inte förbi

Idag fick jag ett mail från Stockholms lokala bussbranschförening. Där har man nu beslutat att skicka ut styrelseprotokoll till samtliga medlemmar för att vi ska få veta vad styrelsen gör. Perfekt, det är vi många som undrat över.

Kära branschkollegor, är inte detta helt fantastiskt - ett slags genombrott - och vi har inte hunnit längre än till 2006 och redan under det här årtiondet får vi vanliga, men betalande medlemmar, delaktighet i styrelsearbetet.

För inte kan väl mitt lilla försynta och anonyma förslag till uppror häromdagen ha något med saken att göra?! Näe, tänkte väl det.

torsdag, december 21, 2006

Äntligen

Årets längsta natt. Eller som en TV-reporter uttryckte saken i ett reportage om händelsen: ”- .. och i natt har vi alltså årets längsta dag”.

Radiopratare o chefredaktör

Någon gång i mitten av sjuttiotalet var Ulo Maasing radioryttare i Radio Stockholm. En kanonkanal som jag lyssnade på varje dag och Ulo tillhörde mina favoriter. Idag är Ulo chefredaktör för en branschtidning som heter Resor & Trafik där han bl.a skriver ledare.

Oftast väldigt bra och initierade. Jag läser de alltid och utfaller nästan lika ofta i ett medhållande hummande. I senaste numret gick han dock vilse i pannkakan. Men det gjorde ingenting för inlägget var i alla fall skrattframkallande och ett gott skratt förlänger som bekant livet. Tack Ulo.

Ulo tycks på fullt allvar tro att om man gör en s.k. Wallraffare inom gayrörelsen så är det bara att hämta hem hur mycket guldpengar som helst, för människor med den typen av sexuell läggning spenderar otroligt mycket pengar på bl.a resor.

Men som sagt, man måste in i själva gayrörelsen, annars är det omöjligt låter Ulo oss veta med självsäker stämma. Eller penna. Jo, det är sant, han skrev så.

Ett annat tips, från mig den här gången, är att den som hakar på rymdtrenden, som just nu råder, kan tjäna multum på att ordna resor till månen. Problemet är att man måste ha lite insidekontakt med Nasa, men bortsett från den detaljen är det en kanonidé.

Vaddå, om någon seriöst laddar på Ulos idé att ”Wallraffa” inom gayrörelsen kan man väl lika gärna ”raffa” lite hos Nasa. Ungefär samma odds skulle jag tro.

fredag, december 15, 2006

Dags för uppror?

Läste att stockholmsborgarrådet Yvonne Ruwaida avstår halva sin lön. Den är för hög tycker hon. Det var ett bra initiativ. När man tycker något är fel ska man göra något åt saken.

Läste även att SL:s VD fick sparken igår. Det var ett bra initiativ. När man tycker något är fel ska man göra något åt saken.

Jag tycker att företrädarna för Svenska Bussbranschens Riksorganisation är för mesiga och tafatta. Något är fel. Ska vi göra något åt saken?

torsdag, december 14, 2006

Tävlingsdags

Förutsättningar:
Person A: En busschaufför med en buss.

Person B: En privat fastighetsägare med ett värdshus med en mindre vändplan/rondell runt en gräsmatta med kantstenar utanför entrén.

Citat 1: ”- Oj, för att få ordning på det här måste vi ta hit en grävskopa under en hel dag.”

Citat 2: ”- Oj, den skadan syntes knappt. Den hade jag lätt fixat med en spade på några minuter.”

Tävlingen går ut på att du ska para ihop citaten med rätt person. Och dessutom, nu kommer det svåra, att gissa själva händelseförloppet.

Alla som äger minst en buss och vid minst ett tillfälle besökt värdshus, restaurang eller motsvarande äger ej rätt att deltaga i tävlingen.

Så sätt nu igång och gnugga geniknölarna och lycka till i funderingarna. Eventuellt avslöjas rätt svar i ett kommande inlägg.

torsdag, december 07, 2006

Marknadsföring

Läste i DN idag att från nyår tappar SJ monopolet på spårlagd chartertrafik. Connex hoppade direkt på tåget (!) och startar från januari konkurrerande trafik upp till fjällen.

Enligt artikeln tar SJ det hela med ro, och tycker att det blir spännande med konkurrens. Den perfekta kommentaren från SJ-håll blev ”-vi kommer då att öka vår marknadsföring betydligt”.

Då kommer min följdfråga: Vad tycker t.ex vår branschorganisation att vi i vår bransch ska göra för att höja bussbranschens status och för att vi ska synas i mediabruset? Eller är det en sak som ska genomföras av varje enskilt bussbolag? Ja, om man vill marknadsföra t.ex specifika linjer, men det skulle minsann inte skada att göra en övergripande marknadsföring av turistbussen som färdmedel.

Personligen tycker jag att frågan om att marknadsföra turistbussen som ett bra transportalternativ är betydligt viktigare än att starta en omröstningstävling på en ganska anonym och undanskymd webplats, nämligen BR:s egen.

Vem riktar sig denna omröstningstävling till? Vilken privatperson har något som helst ärende som gör att man bara måste leta reda på Bussbranschens Riksorganisations websida för att ens få reda på att tävlingen existerar?

Kanske tävlingen riktar sig till bussbolag, men vilket bussbolag känner för att rösta fram en konkurrent till ära och berömmelse?

Slutsats: Jag vill att de mycket dyra pengar som mitt företag årligen betalar till BR ska användas på ett förnuftigt sätt som gagnar mitt företag och den bransch som vi arbetar inom. Att utlysa fåniga och anonyma tävlingar gynnar varken mitt företag eller branschen som helhet.

onsdag, december 06, 2006

Vagnsbrist?

Stockholm får nog ändå betraktas som en storstad i all dess bemärkelse. Bland mycket annat har vi också begåvats med Pendeltåg och Tunnelbana. Båda typerna har vi haft i årtionden.

Trots detta faktum går SL ut i radion i stort sett varje vardagsmorgon och berättar om förseningar och inställda avgångar för både Pendeltåg och Tunnelbana. Skälet är nästan alltid vagnsbrist. Vagnsbrist!

Resandeströmmen är nog rätt konstant under både morgon- resp kvällsrusning. Att då inte ha en ”vagnpark”, eller snarare ”tågpark”, som överensstämmer med resandeantalet är ju såååå dåligt.

Man kan ju lätt tycka att efter 30-40-50 års trafik borde ju någon på huvudkontoret någon gång under den tiden kläckt idéen om resandestatistik, eller hur?! Och någonstans på vägen borde ju avdelningen som sätter tidtabellerna stämma av med folket på inköpsavdelningen hur många vagnar det behövs varje dag. Hur svårt kan det vara?

Det är väl också självklart att saker går sönder – säg den bussåkare som inte känner till det – men en så stor aktör som SL borde väl självklart ha en tåguppsättning som räcker även i krisläge.

Ibland är jag helt säker på att det är Samhall som driver kollektivtrafiken i den här stan.

söndag, december 03, 2006

Stolliga föräldrar

Absolut, gångtrafikanter har rätt att gå över övergångsställen utan att behöva stanna och kontrollera om det kommer någon bil. Absolut, ALLA bilister är nu SKYLDIGA att stanna för att släppa över gångtrafikanter.

Vad jag däremot inte förstår, hur mycket jag än försöker, är varför i synnerhet föräldrar med barnvagn testar denna regel med döden som insats. Inte deras egen förstås, däremot sätter de sina barns liv som insats.

Väldigt väldigt ofta ser jag både mödrar och fäder, som utan att se åt vänster med bestämda steg kliver rakt ut i gatan. Självfallet med barnvagnen framför sig, och ofta med spikraka armar. Jag tror det är för att de själva inte vill bli påkörda.

Enligt min personliga åsikt kan det bara vara en hjärndöd människa som riskerar sitt barns liv för att ha rätten på sin sida.

Apropå barn. Jag har nu fått ett skarpt och tydligt klarläggande från Svenska Ambassaden i Bryssel angående nya EU-medborgaren Agnes utseende. (se tidigare inlägg)

Hon är inte alls normalful som jag skrev. Hon är jättesöt. Det var kamerablixten som gjorde att skönheten inte riktigt kom till sin rätt. Nytagna bilder utan blixt ger föräldrarna helt rätt, Agnes är bland det sötaste jag sett på länge.

Jag har nu för säkerhets skull gjort några fälttester på mig själv. Med blixt ser jag för jävlig ut, men om jag fotar mig i skum belysning utan blixt så kan man faktiskt ana vissa klassiska skönhetsdrag.

För att inte förstöra julen så vill jag dessutom påpeka att rubriken inte avser Agnes föräldrar.

fredag, december 01, 2006

Glädjeinköp

Mitt brorsbarns födelse (se föregående inlägg) gjorde tydligen ett större avtryck i mitt känsloliv än jag någonsin kunde ana.

För att fira denna stora händelse kände jag mig nämligen nödsakad att till mig inköpa en ny navigator. Jag liksom drogs till affären som av en osynlig hand. Jag tror det var Agnes hand.

Ah, ytterligare en onyttig boy toy säger du. Icke säger jag. Den är helt och hållet inköpt å tjänstens vägnar och om, jag säger om, jag skulle ha vägarna förbi Bryssel igen så leder den mig rakt fram till nya släktingen Agnes. Att hitta i Bryssel är knepigt utan tekniska hjälpmedel, så är det bara.

torsdag, november 30, 2006

Yesterdays News

Befolkningsexplosionen i Europa är ett faktum. Tidigt igår föddes på ett BB i Bryssel den nya EU-medborgaren Agnes. Nej, det är inte förra årets Idolvinnare som pånyttfötts.

Den här Agnes är en liten krabat på 3950 kilo, nej gram måste det väl ändå vara, och sådär en halvmeter hög.

De första släppta bilderna på detta underverk ger vid handen att hon är tämligen normalful. Det är bara en mor och far som tycker att ett nyfött barn är vackert.

Inte ens jag själv var särskilt vacker på den tiden man var blott några timmar gammal, så Agnes med anhöriga behöver inte alls bli arga på mig för detta uttalande. Skönheten kommer med åren, se bara på mig.

Agnes efternamn är Demnert och ingår numera i min Brysselbosatte lillebrors familj.

onsdag, november 29, 2006

Timelleffekten har nått även oss

TV påverkar oss på olika vis. I föregående inlägg skrev jag hur jag påverkades. Igår såg Stefan, en av våra medarbetare, TV-programmet Äntligen Hemma. Eller om det var Extrem Home makeover.

Kl 0830 idag kom Stefan infarande på kontoret med något vilt i blicken. I händerna hade han både såg och skruvmejslar i högsta hugg. Vi övriga kastade oss omedelbart i skydd bakom skrivbord och stolar. Någon låste in sig på toaletten. Någon började att gråta.

När vi vågade oss fram igen hade dammet lagt sig och en ny hylla över pentryt konstruerats. Där står nu kaffe, the och muggar snyggt och prydligt.

Vi övriga sänder ett varm tack till Martin Timell för hans förmåga att inspirera så något äntligen blir gjort på vårt lilla kontor. Och självklart även ett tack till Stefan.

måndag, november 27, 2006

Lättpåverkad

TV har en förskräcklig påverkan. Plötsligt känner jag mig som en usel mördare. Efter att ha sett ett TV-program!

Programmet jag råkade zappa in på handlade om miljöförstöring och andra mindre upplyftande saker. Jag fick reda på att om man utrotar en aldrig så liten djurart, som t.ex spindlar eller ödlor eller vilket litet pyttedjur som helst, så påverkar det hela ekosystemet och därmed hela jordens existens.

Big problem, var ska vi då parkera bussarna?

Men likväl, det är väl klart att ett sådant TV-program ger vem som helst dåligt samvete för att man inte tar ansvar för vår jord.

Mitt dåliga samvete blev etter värre när jag senare - och som kära hustrun ett flertal gånger påpekade - medvetet, hänsynslöst, känslokallt och helt skoningslöst trampade ihjäl en oskyldig spindel som - återigen enligt hustrun - oskyldigt råkade gå vilse över tröskeln och rakt in i vårt hem.

Jag tolkade inte situationen så. Spindeln gjorde ett medvetet intrång till oss för att där spinna äckliga trådar över våra liv. Jag tror att även spindeln hade sett TV-programmet och nu ville vidta säkerhetsåtgärder. Som att sakta dra åt trådarna runt våra liv. Hårt. Den hade krupit över tröskeln och gjort intrång i det som är mitt.
My precious, myy preecciouuuuss, myyy preccciooouuuusssss….(känd replik från Sagan om Ringen om du inte hajade)

Och mitt hem, kära du, det bevakar jag lika hårt och skoningslöst som en muslim bevakar sin dotters dygd. En inkräktare som gör intrång (!) får betala ett högt pris. No mercy.

fredag, november 24, 2006

Men jag då?

Fick just reda på att ett av Stockholms och Sveriges största bussbolag just har blivit sålt.

Varför får aldrig jag något erbjudande som jag inte kan motstå? Visserligen är vi inte bland de största bussbolagen men vi är f-- i mig bland de bästa. Tycker jag och rätt många till.

Nåväl, varsågod att påbörja budgivning men du måste tänka på att jag häromveckan var på båtmässan och hittade en schysst skuta för 6, eller om det var 7, miljoner. Sen så måste det ju bli en slant över att leva för också, så du måste nog börja budgivningen på sådär 15-20 millar. Jag tror säkert vi kan komma överens, någon mille hit eller dit har nog ingen avgörande betydelse för affärens genomförande. Jag är inte knusslig när det gäller sånt.

torsdag, november 23, 2006

Mean Machine

Häromdagen klev jag in i rollen som företagets Mr Mean Machine. Några av våra underbara kunder hade så att säga ”glömt bort” att betala våra fakturor.

Dessvärre så är några av dem verksamma i länder med annat språk än svenska. Då blir det minsann lite knepigare. Så innan samtalen blev det till mental träning genom att kolla några lämpliga amerikanska videorullar. Så man liksom kom i rätt stämning.

”- Hi, I´m calling from StockholmsBuss, the best bus company you ever seen, goddammit. You pay, understand?! We give you a bus, you give us money. Get it? Have you heard about Hells Angels? That’s my little sister, and boy, I´m big, really really big. They call me The Mean Machine and you must pay. Now.”

Men modet svek. Det blev mera ”- Oh hello Sir, I´m really sorry, but we can´t find your payment. Have you send us some money recently? Oh, you have forgot it, but don´t worry, it happens all the time. Can you send us som money today?”

Det funkade rätt bra det också. Men lite tristare, håll med om det.

lördag, november 18, 2006

Guld till StockholmsBuss

Rubriken kan eventuellt vara en aning missvisande men vadå, jag vill väl inte vara sämre än kvällstidningarnas löpsedelsförfattare.

Utan oss hade nämligen inte Svenska innebandylandslaget Team U19 Damer tagit guldet i VM som gick av stapeln i Leipzig häromveckan.

Endast på grund av slarv och glömska har den nyheten inte basunerats ut på den här bloggen. Förrän nu. Att den inte hamnade på kvällstidningarnas löp är ju knappast förvånande.

Självklart anser vi att det var pga den utomordentligt trevliga och behagliga busstransporten ner dit som blev utslagsgivande. Tänk så slitigt det hade varit att flyga. Först skumpig flygbuss till Arlanda med en chaufför som tror sig vara Schumachers bortglömda kusin med minst lika fina körkvaliteter, sedan borttappade klubbor som kunde hamnat i Barcelona, dålig mat på planet, berusade flygvärdinnor som hellre vill ha sex med piloten, förvirrade lokala bussförare som kommer för sent osv osv i all oändlighet.

Klart bättre och lugnare att åka buss. Med StockholmsBuss t.ex.

Det här var tredje gången vi fick vara med och hämta hem innebandyguld till Sverige. Att vi hade ett finger med i spelet när Herrarna vann VM-guldet i Globen i våras har jag redan lite blygsamt nämnt i ett tidigare inlägg.

Kanske dags för en ny slogan för oss gentemot idrottsföreningar: StockholmsBuss, alltid med poänggaranti.

fredag, november 17, 2006

Töntiga bönder

Redan rubriken gör nog att hela yrkeskåren Bönder varken kommer att skicka blommor eller boka bussar av oss.

Nu vet jag förstås inte om så många bönder läser just min blogg, men jag känner ju rätt många supertrevliga människor i bondetäta områden. Tänk om någon av dem skvallrar?

Jag kan nämligen inte för mitt liv förstå att programmet Bonde söker fru får en sådan ohygglig genomslagskraft så att både Aftonbladet och Expressen igår hade hela löpet med bondenyheter. Det var sexhämnd dit och det var tårar och lömska hämnder hit. Sex i traktorhytter och sex bakom ryggar.

Herreminjävlar, anses inte svenska folket klyftigare och smartare än att vi måste få sån skit i ansiktet varje gång man går förbi ett tidningsställ?

Dessutom, ursäkta alla bönder, de kunde väl åtminstone hittat lite tuffare och ballare killar med ett uns av utstrålning än dessa mesiga töntar.

Och ursäkta alla ni som sitter som klistrade vid TV:n när det programmet går, har ni verkligen inget annat och vettigare att göra? Till och med att knyppla skulle stimulera hjärnkapaciteten mer.

Jag kanske är lite för snabb i mitt omdöme efter att bara ha sett 5-minuterssnuttar tre gånger men sannolikheten att mitt omdöme skulle kvarstå om någon tvingade mig att se hela skräpet är rätt hög.

Okey, det är lika bra att jag tar bort LRF från prospectslistan på en gång, men det är det värt, vissa saker bara måste sägas offentligt, no matter what it costs.

torsdag, november 16, 2006

Vissa dagar känns extra bra

Idag har vi gjort ett kanonavtal med en ny kund. Känns ruggigt bra.

Undrar om jag inte ska föreslå hustrun att vi ska korka upp ett långlagrat, smakrikt och extrasmarrigt vin till kvällens middag? Bara för principens skull alltså.

Som sagt, vissa dagar känns bättre än andra.

måndag, november 13, 2006

En jordskredsseger

Igår var det Fars Dag. En sådan speciell dag är vi värda, vi fäder. Så mycket som vi sliter och jobbar för våra nära och kära, eller hur, alla män? Visst är det så? Någon?

Vad jag inte känt till är att jag under året har blivit utsatt för en s.k fadersgranskning tillsammans med andra fäder som bland andra Greger, Manfred, Håkan och Janne. Jag vet inte vilka de är men jag vet att de är fäder. Mycket bra sådana till och med. Ruggigt bra har jag hört på omvägar.

I denna oerhört tuffa konkurrens slutade jag, en aning överraskande, som segrare i ”Bästa-Pappa-tävlingen 2006”.

Här är motiveringen:

"Med sin längd, mentala styrka, och förmåga att säga vad han tycker i alla lägen är Göran en utmärkt förebild både för sina egna och andras barn. Juryn kan bara lyfta på hatten och ännu en gång gratulera Göran till den fantastiska insats han gjort som far under det gångna året."

What more can I say?

fredag, november 10, 2006

Idag började sommaren 2007

Smet iväg från jobbet i dag. På ”kundbesök”. Du noterade fnuttarna runt kundbesök va? I själva verket smet jag iväg på Båtmässan. Måste ju hålla mig ajour med vad som kommer att gälla när solen åter börjar värma.

Började med att göra både en uppdatering och självcheck på mitt system SuntFörnuft.2.version 4, så att det inte hade gått in i mode out of order innan jag klev in i mässhallen. Det systemet har en tendens att hänga upp sig ibland och att missa en sådan koll innan den här mässan kan i värsta-läget bli ödesdigert.

Kollade bla en Storebro Commander eller vad den nu hette. Priset började på 4,5 miljoner och slutade runt 5,5 när man lagt till allt smågodis som de flesta väljer, t.ex micorvågsugn och platt-TV och liknande oumbärliga saker, lät försäljaren glatt meddela när jag pratade med honom. Han lät även meddelade att investeringen var lika säker som att ha pengarna på banken. Mm.

Är det krångligt att byta namn från StockholmsBuss till StockholmsBåt? Jag menar om vi byter till StockholmsBåt kan man väl få ha en sådan kärra som avdragsgill tjänstebåt, eller hur?! Måste maila nya regeringen och kontrollera. Med den gamla var det tvärstopp.

Men å andra sidan vill jag hellre ha en segelbåt. En Scanner 391 för dryga 1,7 millar duger fint den också. Eller en Hallberg Rassey 54 fot för fyndpriset 6 miljoner. Eller om det var sju. Spelade ingen roll för systemet SuntFörnuft funkade perfekt idag. Släppte bara igenom ett underställ för en jämn hundring och nya segelvantar i Neopren för lite till. Systemet gav även besked att min egen Scanmar 33 från 1981 räcker gott.

Visst känns det skönt att låta automatiken sköta alla svåra beslut, så man själv kan ägna sig åt att bara njuta av drömmar.

måndag, november 06, 2006

Såg du också?

Såg du, jag menar SÅG du vår reklam i TV:n i måndagskvällens hockeysammandrag?

Där visades ett inslag från Hammarbys match mot Västerås i hockeyallsvenskan. Och minsann kunde man skymta StockholmsBuss på sargen. I varje fall under hela fem till tio sekunder. Görsnyggt.

Dessutom kunde man, om man var lite observant, under ett mindre kramkalas efter segermålet, till och med läsa StockholmBuss på Bajens matchtröja. Men okey, just det kan vi kanske betrakta som överkurs, men det stod ändå där. Tydligt för den som var observant.

Nu har jag kallat in förstärkning till kontoret som vi öppnar extra tidigt i morgon. Vi måste nu vara beredda på den anstormning av nya kunder, som jag förmodar denna reklam leder till.

För övrigt kan jag meddela att jag och min tennispartner i afton tog en lätt seger i kvällens dubbelmatch.

På det hela taget en lyckad idrottskväll med andra ord.

tisdag, oktober 31, 2006

En deppig dag

Idag känns det tungt. Jag är orkeslös, oengagerad och djupt deprimerad på gränsen till apatisk. Jag spelade dubbeltennis i gubbligan igår kväll. Det är det som är orsaken.

Jag och min partner för kvällen, vi kan kalla honom Pos - eftersom han kallas så – spelade helt lysande. Problemet var att gubbarna på andra sidan nätet spelade minst lika lysande.

Tiden närmar sig slutet, vi spelar bara 1 timme och när klockan ringer är matchen slut och aktuell poängställning blir slutresultat. Våra motståndare har serven, vi slår fram och tillbaka och spänningen är olidlig.

Gubbjävlarna, f´låt våra motståndare, får till slut fördelsboll för att vinna matchen, men så kommer då bollen jag väntat på. Min stenhårda forehand cross resulterar i att bollen kommer tillbaka i en båge, i exakt lagom smashhöjd precis framme vid nätet och jag lubbar fram för allt jag är värd för att dundra in den otagbart. Kort sagt, ”a piece of cake”. Så enkelt att det lätt kan utföras med förbundna ögon.

Jag måste sätta den för att vi ska få ett oavgjort resultat, för det återstår nämligen bara sekunder av matchtiden. I vår tennisliga kan en tennismatch sluta oavgjord och med den enkla smashen så blir det inga problem.

Du har redan räknat ut vad som hände va?! Just det, smashen sätter jag två decimeter BAKOM baslinjen och Pos och jag förlorar matchen.

Och du som tycker att DU har en jobbig dag!

måndag, oktober 30, 2006

Kul respons

Fick ett jättetrevligt och kul mail häromdagen som svar på mitt inlägg med rubriken Böss och Människor som jag skrev efter mitt besök på Persontrafikmässan.

Det var Volvos presschef som å Volvos vägnar kände sig lite putt för att jag inte fick kaffe i Volvos monter. Därför bjöd han istället in mig på lunch i Göteborg.

Han lovade dessutom att jag då skulle slippa allt vad säljsnack heter. För det ändamålet har de en hel säljavdelning. Och där jobbar inte han..! Han föreslog att vi istället ska prata om busslivet och bussföretagandet i stort.

Han skrev väldigt skojigt och trevligt om andra saker också, men om vad tänker jag inte berätta. Några hemlisar måste man ju ha.

Sedan läste jag till min stora glädje att Arbetsmiljöverket nu ingripit och förbjuder SL att fortsätta med kontanthanteringen i lokaltrafiken. Från årskiftet ska det vara slut med det, annar blir det 1 miljon (!) i böter.

Känns lite kul att jag hade rätt i att någon annan hann reagera innan SL:s styrelse kom till skott. 5 poäng till mig. Storsint som jag är skänker jag dem till välgörande ändamål.

fredag, oktober 27, 2006

Vi är ledsna

På vårt företag försöker vi ha en human livssyn, oavsett om man är maskin eller människa. Människa och maskin i harmonisk symbios liksom. Vi bryr oss om varandra. Våra maskiner blir våra kompisar och nära vänner.

Visserligen känner jag mig då och då som en maskin utan vänner och som ingen bryr sig om, men det får man ta när man är chef. Men det är inte det jag vill berätta om nu.

Jag vill berätta att en gammal trotjänare har loggat ut för gott. Jag ber att få citera min dotter Sofia som jobbar på SällskapsResor och som skrivit följande dödsruna:

"En kär vän har lämnat mig
Min jobbdator är död. Hjärtat stannade första gången i måndags förmiddag men tack vare Dr. Roffes snabba ankomst och stora kompetens så lyckades han pumpa liv i den igen. Tillståndet var dock kritiskt och Dr. Roffe meddelade att den närmsta tiden skulle bli helt avgörande. Jag och datorn hade en fin eftermiddag tillsammans, och jag sparade alla filer vi jobbat ihop för att inte mista några minnen ifall utgången skulle bli olycklig...

Allt flöt på så fint ända tills nästa morgon då hjärtat stannade igen. Den här gången tog Dr. Roffe med sig datorn till sin fina verkstad för att kunna ge bättre vård och hålla ständig övervakning. Efter en natt i respirator fick vi dock beskedet att det inte längre fanns något hopp...”

Ja, ni förstår ju själva hur knäckta vi blev av detta. Men nu har Sofia fått en ny kompis och medarbetare som hon nu håller på att installera hos oss och försöker uppdatera allt nytt som den nya ännu inte hunnit lära sig.

Vi hyser gott hopp om att den nya ska komma in i vårt kompisgäng precis som nr 115-556 DTX gjorde i så många år.

Må den vila i frid. Tack för allt.

torsdag, oktober 26, 2006

Pengar

Har funderat på en grej, eller rättare sagt så funderar jag på rätt många saker, men berätta det inte för någon, för då kanske just någon tycker att jag är märkvärdig.

Just nu tänker jag på den kontanthantering som nyligen införts på SL-bussarna här i storstan, vilket i sin tur beror på att man äntligen gjorde det man borde gjort för årtionden sedan, nämligen ändrat taxorna så det är billigare att åka kommunalt.

Det var ju bra, men vad man glömde var att kontanthanteringen, med den lösning man valde, ökade tusenfalt ute i bussarna.

Självklart blev det ju ett himla liv om rånrisk och liknande otäcka saker som ju faktiskt numera händer varje dag pga det ökade kontantflödet på bussarna. Hur kul är det då att vara busschaufför och dessutom ett presumtivt brottsoffer? Varje arbetspass!

Vad jag inte förstår är varför man inte på en enda gång, och utan att tveka, införde förskottsbetalning i kiosker, affärer och liknande och monterade in biljettläsare i bussarna. Alltså INNAN själva taxeändringen infördes. Kan det funka i andra länder borde det väl funka även här.

Nu funderar väl SL på att ändra hanteringen, men med deras vanliga hanteringstakt så vete tusen om inte facket och skyddsombuden hinner före och stoppar trafiken innan SL:s styrelse kommer i mål.

Är inte detta en skandal, en liten en i alla fall? Fel, det är en STOR skandal, men som vanligt i vår bransch är det chaufförerna som får sitta emellan och ta smällarna. Både bildligt och bokstavligt. Måste möjligen någon förare bli ihjälslagen innan något händer?

måndag, oktober 23, 2006

Avundsjuk

Jag är så AVundsjuk, jag är så AAAVundsjuk.

En av våra förare slutade hos oss häromdagen. Han flyttar ner och bosätter sig på solkusten i Spanien. Han bär kortbyxor och T-shirt idag. Han återkommer eventuellt, alltså eventuellt, till våren när den svenska vårsolen börjar lysa och vinterdäcken är avmonterade.

Jag är så AVundsjuk, jag är så AAAVundsjuk. Känner mig nästan som en äkta Jantelagsriddare Av Första Graden.

Det var ju det som var meningen att JAG skulle göra, när jag en gång startade min företagarebana. Att bo i ett slott i solen under vintertid. Men min namne Göran var ju en smula strulig och besvärlig i sitt ämbete som statsöverhuvud så den drömmen funkade inte i verkligheten. Och sedan har vi ju en och annan konkurrent som sätter käppar i hjulen hela tiden. Usch så orättvist livet kan vara ibland.

Vi får väl se om inte Freddie kan fixa till något bra för oss småföretagare. Bara han får ordning på sina snikna och fuskande ministrar så kanske det blir ordning i salen.

lördag, oktober 21, 2006

Böss och människor

Besökte igår Persontrafikmässan i Älvsjö. Det är sånt man förväntas göra om man är ”bussgubbe”. Det var ju kul.

Många bussar, många människor, många prylar och många hejsan svejsan på kända och okända kollegor. Roligast var att träffa alla supertrevliga bussmänniskor från landsorten.

Där säger man inte alltid buss utan böss. Och då blir ju steget inte långt till Steinbeck och hans bok Möss och Människor. Vilket i sin tur ledde till rubriken på detta inlägg. (Varför ska alla tankar vara spikraka?)

Kikade lite försiktigt in hos bla Neoplan, Volvo, Iveco och några till. Ingen erbjöd kaffe eller ens en liten godisbit. Jag är svag för sådana.

Men så kom jag till EvoBus avdelning för Setrabussar och där fick jag köra en liten radiostyrd buss, fick kaffe, bulle, ostkaka, tysk korv och lite till. Plus en ostkaka att ta hem till familjen.

Glömde nästan att de även bjöd på smarrig spansk tappasbuffé på restaurang häromkvällen.

Fattar du nu varför vi bara har de exklusiva Setrabussarna i vår bussflotta? Jag, lättlurad? Icke, bara ekonomisk.

Dagens sammanfattning: Kundvård is The Shit.

måndag, oktober 16, 2006

Bussbranschen rockar fett

Nja, kanske inte. En överlag rätt trist bransch, länshuvudmän hit, nettoavtal dit. Förbunds-stämmor hit, fackföreningsavtal dit. Du hör ju själv, en oändlig rad av trista saker i vår i övrigt skojiga vardag.

Det närmsta vi kommer Sex Drugs and Rock`n`roll är nog alkolåsen i våra bussar. Och dem blir man ju inte särskild glad av.

Med min sedvanliga blygsamma och återhållsamma framtoning har jag nu tagit på mig rollen att även införa lite rock´n´roll i branschen. Såvitt jag vet har ingen annan bussgubbe rockat till det. I alla fall inte offentligt. Och inte till musik.

Dessvärre är mitt bidrag inget högkvalitativt musikaliskt bidrag, men ändå, lite skoj i vardagen piggar upp och det vill jag gärna dela med mig av. Man får väl bjussa lite på sig själv, som det heter. Om du lyfter lite på smilbanden när du trycker på länken/länkarna här bredvid så är jag mer än nöjd.

En liten förhandsrecension: Det är falskt och låter illa både här och där, kanske till och med hela tiden, men f-n så roligt jag hade när vi spelade in alstren. Rekommenderas starkt som en häftig vardagsupplevelse.

Tack till kören ”The Good Looking Choire” som gav mig inspelningen i present. Kören som ni ser här bredvik bestod av, Sofia, Kristina. lille Albin och Marcus. Kajsa och minstingen Valter var backstageansvariga. Alla medverkande har, en smula förvånande kanske, Demnert i efternamn.

So Ladies and Gentlemen, let me proudly present the latest songs from the album: George D. On Fire. Om du törs, klicka på länken "Kvalitetsmusik av VD" ute i högerspalten för att lyssna på låtar av Kiss resp Rod Stewart men med mig bakom micken. Sällan har väl slutversen i ”Sailing” framförts så känslosamt och tårdrypande. Och inte heller har väl inledningen framförts så skakigt heller…!

Rock`n`roll is The Shit, som “kidsen” i rockbranschen säger.

fredag, oktober 13, 2006

Politikerförakt, frågetecken

Det susar och blåser om de stackars nyutnämnda politikerna. Obetalda TV-avgifter, svarta löner och fastigheter ägda från skatteparadis. Jo jo, det finns lite att välja på.

Och kan man tänka sig, ett helt reportage i TV om Carlgren som felaktigt hade fått för mycket i någon slags ersättning, och som han själv upptäckte, och som han själv därefter omedelbart återbetalade. Detta hände sig år 1999 och det gör man en stor grej av i oktober 2006…!

Däremot var det kanon att sossetjejen Anna Sjögren, du vet hon som fylleslogs på krogen, blev fälld på alla punkter hon anklagats för. Att småsossarna ändå låter henne sitta kvar på sin post, även om det bara är tills vidare, är fullständigt obegripligt.

Den historiens mest patetiska inslag var ju annars att Mr Stjärnadvokat Silbersky försvarade henne. Ursäkta, men det där är ju ett ärende där det går 15 på dussinet av mest varje dag.

Men nu var det ju en halvpamp bland sossarna som var i smeten och då vankades det ju publicitet och PR för Mr Stjärnadvokat. Patetiskt sa Bill. Urfånigt sa Bull.

Visserligen är Silbersky onekligen en duktig yrkesman, men han börjar ju mer och mer att likna en slags övervintrad pajas.

torsdag, oktober 12, 2006

Erkännande

Måste erkänna en sak. Jag har drabbats av mental punka. Alltså punktering på ren svenska. Jag har skrivpunka. Orden finns i skallen men når inte ut i fingrarna som ska hamra på tangenterna. Dessutom har jag blivit långhårig.

Tuffaste förklaringen är ju så klart ”-haft hur mycket som helst att göra, äntligen kan man pusta ut” och så vidare. Alltså precis samma fåniga förklaring som kära busskollegor glatt(!) meddelar när deras bussar står på gårdar och i garage och samlar damm.

Ungefär som även våra bussar gör då och då. Inget konstigt med det, högst normalt i vår bransch, men det märkliga är att så många skäms för det.

Jag tycker för övrigt att man (jag) aldrig riktigt kan pusta ut. Är det inte det ena så är det, ja, nånting annat. Men det är så det är att vara småföretagare. Men trots allt, om man (jag) tänker efter så kan man (jag) egentligen omvandla alla svårigheter och deppigheter till rejäla utmaningar och tävlingar.

Första utmaningen var att ringa till frisören. Den klarade jag galant. Tid för slåtter fick jag på måndag.

Den andra utmaningen var att skriva igen i den här bloggen, dvs påbörja lagningen av min mentala punka. Jag antog även den utmaningen men löste den inte särskilt bra. Men icke desto mindre gjorde jag det. Den stora punkan har nu reducerats till pyspunka.

Nästa utmaning var inspelningen av CD-skivan. Är nu äntligen bestämd till nu på lördag i studio "down town". Därefter brunch med mina meccenater.

Så nu "lallar" jag på mest hela tiden. (OBS där hade jag den s.k. humorspaden uppe, att lalla kan betyda fler saker här i Storstan)

Vi hörs snart igen!

fredag, september 22, 2006

Vad har vi gjort?

Här gick man och röstade på alliansen i tron att nu jäklar i min lilla låda får vi företagare lite lättnad.

Men så kommer info från vår branschförening som berättar att alliansen nu sannolikt kommer att skjuta över en del av sjukvårdens kostnader till, jo just det, till trafikförsäkringarna för fordon.

Som bussåkare satte jag eftermiddagskakan i halsen när jag läste det. Enligt vår förening skulle det i runda slängar betyda en kostnadsökning på ca 8 tusen. Per buss och år.

Att alliansen gömde så lömska avsikter i valstugorna hade jag ingen aaaaaning om. Jag känner mig lurad, nu vill det till att alliansen snabbt som ögat ger mig lite positiv feedback, annars blir det andra blocket om fyra år.

Tänk om ordsstävet är sant: Det var bättre förr.

onsdag, september 13, 2006

Svenskt näringsliv har problem

Urban Bäckström är ju ledare i Svenskt Näringsliv. Där gör han säkert stor nytta för både små och stora företag för idag finns en hel del att ta itu med.

Ett av de största problemen vi har, som jag är lite osäker på om han har uppmärksammat, är alla dessa fakturor som inte är hålslagna i vänsterkant.

Det finns garanterat inte ett enda företag som efter sedvanlig fakturakontroll inte stoppar fakturorna i hålslaget – om man nu inte istället som en del helt enkelt slänger fakturorna i sopkorgen – för att slå hål, för att sedan arkivera i pärm.

Är detta ett dolt tilltag av Socialdemokratin för att vidmakthålla ett visst mått av sysselsättning? Detta problem har funnit lika länge som Sossarna suttit vid makten.

Jag gör därför nu ett upprop till Sveriges alla företagare: strunt samma vilket parti du röstar på, bara du stöder den kanten som vill ha en ny statsminister. Vi kommer då säker att få en tvingande lag att alla måste slå hål i fakturans vänsterkant innan man skickar iväg den.

Jag är säker på att Fredrik stöder mitt förslag. Han vill ju förenkla för alla företagare. Det här vore ett stort steg på vägen.

Själv har jag gjort en uträkning som ger vid handen att om jag slapp hålslå alla fakturor mitt företag tar emot, så skulle jag lätt få lika mycket tid över som det tar att segla Gotland runt. Med min 83-åriga mamma som gast!

Alternativt kan man åka till Mallis eller liknande några dagar istället.

Så alla bussåkare, och alla andra företagare, gör din plikt på söndag, välj fram en ny regering, så skåda vi alla ett slags företagarbarmhärtigt ljus längst bort i tunneln.

torsdag, september 07, 2006

Födelsedag, fortsättning

Precis innan jag idag vaknade hade jag en oerhört märklig dröm. Jag hade vunnit någon slags gubbtennistävling och som vinst fick jag en match mot Björn Borg. En annan konstig ingrediens i drömmen var att matchen skulle börja kl 5 på morgonen.

Arrangören hade ordnat limousine från mitt hotell till arenan men naturligtvis försov jag mig. Någon ringde och väckte mig - i drömmen alltså - och var minst sagt förgrymmad. Han sa att sponsorerna hade åkt därifrån men att jag ändå snabbt som ögat skulle ta mig dit, för på läktarna satt massor av pensionärer - förmodligen våra kunder på SällskapsResor - och ville se matchen.

På något sätt kom jag dit, och i första bollen gjorde jag ett serveäss på Björn. Sedan vaknade jag.

På frukostbordet stod några presenter från familjen, bla en studioinspelning av en CD-skiva! Alltså jag ska spela in en CD. Precis som vinnaren i TV:s Idol. Cool, säger jag.

CD-n är redan döpt, ”George D on fire”.

Nån som vill köpa ett bussbolag? Min nya karriär blir i artistbranschen. Någon??

Grattis Göran

Följande självintervju kunde uppsnappas denna morgon.

- grattis mig själv på den stora dagen
- äsch, så stor är den väl inte
- men det är ju min födelsedag idag, hur mycket fyller jag egentligen?
- inget märkvärdigt. Jämnt men ändå ojämnt, kan man säga
- typ 35, 45, 55, 65, 75 eller så
- jo
- då är det nog läge att utbrista i ett fyrfaldigt hurra för mig, eller hur?
- tack, men idag tror jag att jag ska hylla min mor istället. Jag är nämligen hennes bästa födelsedagspresent någonsin, eftersom hon födde mig på sig egen födelsedag. Rätt fiffigt. Mor blir idag 83 år och är ibland piggare än jag själv. Hurra på dig mamsen.
- jag vill bara till sist lägga till att mor var äldre än 20 år när hon födde mig. En hel del år äldre faktiskt. Vill liksom bara nämna det.

lördag, september 02, 2006

Kvinnnor kan. Eller?

Måste ju erkänna att jag inte deltog på mässan idag, den som jag beskrev igår. Det var våra kvinnor som tog hand om den. Själv for jag ut och seglade igen. Återigen en ensamsegling. Min vän Norrmannen skulle följt med, men han fick lite plötsligt förhinder, och eftersom hustrun hade annat inplanerat så då for jag iväg själv istället.

Den här bloggen är nu skriven ”lajv” - dator och datormodem är alltid med – i lilla gästhamnen på norra Öja dvs ön där Sverige äldsta fyr, Landsort, är belägen. Byggdes redan 1648 om jag läste rätt. Tog en promenad för att beskåda denna mäktiga och stockholms skärgårds ”södraste” fyr.

Promenixen dit tog 30 minuter och när jag hade fyren inom synhåll på ca 300 meter så började det spöregna. Då gav jag upp och vände skyndsamt tillbaka till båten igen. Trist, men då finns det anledning att komma hit igen. Trots allt fick jag sammanlagt 1 timmes promenad. Behövdes, för kulan på magen ser inte bra ut.

Men det är en usel gästhamn i rådande vind. När jag kom hit var den okey, men så vred vinden till nordväst och då blev det gunga av. Nästan så man blir sjösjuk bara av att ligga still. Men att ge sig ut i blåsten och mörkret, för det blåser rätt friskt ikväll, för att leta annan hamn är ju bara överkurs.

Apropå kvinnor, det var ju det jag tänkte skriva om, vart tog kampanjen ”Kvinnor Kan” vägen? Är den nedlagd? Eller är det möjligen så att kvinnor kommit på att de inte kan, eller har de nu lärt sig allting de ville visa de kunde och inte behöver ”kampanja” om det? Många frågor, men få svar.

Mina kvinnor på kontoret kan i alla fall, de fixade mässan hur bra som helst. Sorry, det där lät oerhört onödigt mansgrisigt men jag får rimma lika uselt som den gamle finansministern, ”Nu har jag baxat bloggen ända hit, hur jag än gör så blir den sk..t”

fredag, september 01, 2006

Färgad tillvaro

Livet på vårt kontor har fått en ny innebörd. Betydligt färgrikare och mustigare än tidigare. Vi har nämligen investerat, för så måste man nog uttrycka saken, i en häftig färgskrivare.

Visserligen bytte vi upp oss för något halvår sedan till en maffig svartvit pjäs som fullkomligt sprutar ut pappren i en hiskelig fart. Allt är redan utskrivet när man kommer fram till den. Vi har t.om testat att springa fram, men nix, skrivaren vinner alltid.

Men nu har vi alltså kompletterat med färgvarianten. För oss känns det lika revolutionerande som när färg-TV:n kom. Eller när biofilmer började visas i Technicolor.

För att fira denna stora händelse utökade vi fredagsfikat med kaloribomb, denna dag extra sockriga munkar.

I morgon lördag är vår lilla trevliga resebyrå SällskapsResor utställare på mässan ”Företagens Dag” på Stinsen i Sollentuna. Kanske till och med du hittar dit?

torsdag, augusti 31, 2006

Trängselskatt

Hoppas att alla Stockholmare på valdagen är extra förnuftiga och röstar FÖR trängselskatt i Stockholm. Att dessutom lägga en röst för att byta regering vore ju förstås inte heller fel.

Tyvärr bor jag inte i Stockholms kommun så jag får inte rösta om trängselskatten. Det är därför jag härmed uppmanar alla negativa Stockholmare att ta sitt förnuft tillfånga och rösta för att vi ska återinföra trängselskatten.

Det finns inget annat sätt för att komma tillrätta med trafik-och miljöproblemet. Jo, det är klart det finns, men inget revolutionerande som knäcker frågan i ett slag. Trängselskatten är ett steg på vägen. Ringleder kan vara ett annat, men vi måste nog dessvärre ta många steg innan vi är framme.

Vi MÅSTE börja bry oss om vår miljö. Nu. Trängselskatten är enkel och i stort sett rättvis. Visst finns/fanns det knasigheter, men inte värre än att man kan leva med dem.

Trängselskatten är bra för trafiken och ännu bättre för mina barnbarn. Och dina också.

onsdag, augusti 30, 2006

Mej, en kompentent långskånk

Jo, det är jag det. En kompentent lång kille som vet att jag är exakt 2 centimeter kortare än min bror. Han är 202 cm över havet och jag stannar på 196 cm. En normal träningshöjd för Kajsa om man vill ha lite perspektiv.

För äntligen kan vi nu fastslå det jag misstänkt rätt länge. Ber att få citera följande ur en nyligen publicerad forskningsrapport:

”- Som vuxna har längre individer större chans att hamna inom bättre betalda yrkesgrupper, som kräver mer avancerade verbal och matematisk kompetens och större intelligens, skriver de båda forskarna i rapporten.

Forskningsrapporten om längden och intelligensen bekräftar också tidigare studier, som påpekar födans betydelse i unga år på fosterstadiet för hur vi utvecklas både i längd och intelligensmässigt. Vad vi äter kan alltså vara en av länkarna mellan längd och intelligens, föreslår Paxson och Case.”

Med tanke på min kroppskonstitution måste jag därför bara skriva detta inlägg som ett tack till mor och far som såg till att min kost var rätt redan från början. Mammas mat har alltid smakat gott men att den också hade andra så positiva sidor var lite av en överraskning.

Visserligen stämmer inte rapporten fullt ut, för jag ingår inte i gruppen bättre betalda yrkesgrupper. Möjligen tillhör jag ”har-oerhört-kul-på-jobbet-men-har-uselt-betalt”-gruppen.

Man får vara glad för det lilla, som Snövit vid något tillfälle sa.

tisdag, augusti 29, 2006

Mespropp

Jag kan aldrig bestämma mig, Nokia eller Sony-Ericsson.

Nu pratar (skriver) jag om mobiltelefoner. Jag önskar det handlade om aktieaffärer men därtill räcker inte min ekonomi.

Nokia är ju bra men det är ju även S-E. Det är därför jag byter mobiltelefon stup i kvarten. Just nu är jag innehavare av en Ericssonare K610. Nöjdhetskoefficient 3 av 5 möjliga.

Problemet med min nuvarande är att den är rätt hyfsad om det nu inte vore så att jag ringer fel mest hela tiden. Tangenterna är för små för mina fingrar. Eller om det är tvärtom. Mest fel ringer jag när mina naglar är nyklippta för då blir hela fingret liksom trubbigt och har extra stor träffyta.

Den beskrivningen har jag lärt från serien CSI på TV.

Jag slår vad om att Florence Griffith-Joyner aldrig ringde fel. Det var hon som för längesedan var världsmästare på 100 m, visserligen sannolikt dopad men ändå. Hon hade även världens längsta naglar och borde därför haft väldigt lätt att trycka på små knappar och därmed aldrig ringa fel. Fast hon kanske var sponsrad med en Motorola med extra stora knappar, det vet man ju aldrig.

Min egen jakt går nu vidare för att hitta den perfekta telefonen. Dock endast lätt dopad med tillåtna medel.

måndag, augusti 28, 2006

Tillrättaläggande

Ber om ursäkt, ni som inte fick ihop den s.k. bildtexten till min bild i föregående inlägg.

Jag nämnde där att en dålig dag på sjön alltid är bättre än en bra dag på kontoret, och så visar jag en solig och relativt härlig båtbild. Några har inte fått ihop den kopplingen.

Jodå, den dagen var ju minst sagt härlig, men den uppmärksamme ser ju på bilden att det är en segelbåt jag sitter på, och den uppmärksamme ser också att det är vindar som är oseglingsbara, i alla fall om man har som målsättning att ta sig framåt. Man kan således sammanfatta vindläget som näst intill stilje. För att befinna sig på en segelbåt, kan en sådan dag till viss del betraktas som en usel dag.

Tänk att man måste förklara allting.

måndag, augusti 21, 2006

Semesterångest

Åter i tjänst efter en kalendervis låååång semester. Men mentalt bara några dagar känns det som.

Efter blott en förmiddag på kontoret kan jag bara tillråda alla arbetsförande människor en enda sak: Börja aldrig arbeta efter en semesterperiod.

Personligen var det längesedan jag såg sådana pappershögar på mitt skrivbord. Visserligen snyggt och prydligt staplade i olika ämnesområdeshögar, men ändå. Ångest.

Jag kan även bekräfta och intyga följande devis:
En dålig dag på sjön är alltid bättre än en bra dag på kontoret. Kolla bara bildbeviset så förstår du.




För att få plats med Laptopen på skrivbordet har jag nu reducerat antalet högar till tre. Jag bortser från att de är högre än tidigare, men mentalt har jag jobbat undan föredömligt snabbt vilket jag bevisar med antalet högar.

Så lättlurad är jag. Nu ska jag ta lite eftermiddagskaffe och fundera på om jag ska angripa högarna underifrån eller uppifrån.

söndag, augusti 06, 2006

Björn Borg och jag

Mitt i semestern ville vi lyxa till tillvaron en smula. Vi, dvs jag och hustrun, bestämde med några vänner att vi skulle äta lunch på Oaxens skärgårdskrog. Av rubriken att döma kan man kanske tro att just Björn Borg skulle vara bland våra vänner men icke, han och hans sällskap råkade bara sitta vid bordet intill. Bara en sån sak.

För dig som svävar i okunnighet om denna krog så är den rankad som nr 48 bland världens 50 bästa restauranger så det gäller att ta med sig en fullspäckad plånbok alternativt nypåfyllt kreditkort. Som sagt, Björn Borg och jag..!

Trots att det är en fruktansvärt dyr restaurang är den oerhört populär och fullbokad mest hela tiden. När vi ville boka så fanns plats två veckor längre fram, som alltså var igår. Inte direkt någon spontanrestaurnag precis.

Trots priset så är det ju egentligen inte mycket mat man får. Efter fem olika rätter så känner man sig likväl både nöjd och mätt. Väljer man dessutom till ”utvalda viner” så är man rätt säker på att mat och dryck är optimalt ”sammankopplade”. Och himmelskt gott. Det här är ju inte bara matlagning, det är rent hantverk och när vi pratar om att lägga upp på tallriken pratar vi högklassig design. Dessutom är servicen otroligt snabb, elegant och effektiv.

Som sagt, ett litet lyxigt avbrott i ”Lugna Leken” som nu pågår för fullt. Den går väl ”sådär” men mer om det senare.

måndag, juli 24, 2006

I´m back

Länge sedan jag skrev här. Av flera anledningar. Semestrar suger musten ur folk, det är helt klart. Nu försökte jag vara lite diplomatisk, men med folk menas i den här bloggen jag själv.

Medarbetarnas semestrar är nästan värst. Plötsligt växer pappershögarna lavinartat, och när de äntligen är nere på en anständig nivå säger hustrun att nu är det dags att sticka iväg på vår semester.

”-men lönerna då, de måste jag göra först, vem ska annars göra dem?”.

”-gör dem på landet” fick jag till svar. Så det var bara att packa ihop pärmar, laptop och massa papper och jobba lite på semestern. För en småföretagare betyder semester bara jobb på annan ort.

Trots det fick alla sina lönepengar på rätt dag. Även denna månad.

Hursomhelst så har jag gjort årets första dopp i havet. I fruktansvärda 19 grader. Obadbart enligt mig, men när alla andra badade så kunde ju inte jag fjolla ur. Doppet finns på en videosnutt som snart publiceras ”i en blogg nära dig” dvs här och ingen annanstans. Men först måste jag lista ut hur jag får in den i bloggen.

Nu gäller bokläsning, sitta och titta på när gräset växer, försöka låta medarbetarna jobba ifred (det är det svåraste), leka lite med segelbåten, planera nästa veckas långsegling och att bara försöka komma ner i varv.

Lugna leken börjar NU.

fredag, juli 07, 2006

Ryktesspridning

Det sprids fort inom släkten om jobb i företaget. Idag har jag lille Albin, barnbarn och snart två år, här på företags- och studiebesök.

Han lllllllllllllllll’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’rräääärrrrrrr sig nu hanteraaaaaaaaaaae093j33 datorn så han kan skkkkkkkkkkkkkcccccccc93739347493903va rappppppportttttttttttter. Occccccccccccccccccch fakttttttttttttttttttttttttttttuuuuuuuuuuuuuuuuurrrrrrrrrorr.

Han gillar farfars bussar så det han försöker säga är att han vill ha jobbet som ”Coach Fleet Junior Manager”.

Måste säga att Albin är både ambitiös, målinriktad och kvalitetsmedveten. Han kan redan skilja på en Setra och en Bova och gillar Setra mycket bättre.

Halva dagen har han dessutom tränat på att köra in sin stora leksakstraktor i vårt personbilsgarage. Han har också meckat en del med traktorns pedaler som han tyckte var felinställda. Det lovar gott inför framtiden.

Det är hans faster som har lärt honom häftiga jobbtitlar. De ska vara på engelska vilket verkar vara en trend just nu. Tror du mig inte så bläddra lite bland platsannonserna i dagspressen så ser du.

Ska nog trycka nya visitkort till mig själv och ge mig titeln CEBSW.

För dig som inte hängt med i utvecklingen så betyder det ”Corporate Executive Bull Shit Writer”.

torsdag, juli 06, 2006

Anställningssvårigheter

Vårt SällskapsResor rusar iväg som en kalv på grönbete. Vi hinner inte med. Dessutom smider vi stora planer inför framtiden.

Då måste vi anställa. Men vad ska vi leta efter? Jo, en snart färdigutbildad civilingenjör i 28-årsåldern med grafisk inriktning verkar ju vara precis vad vi behöver i vår verksamhet. Solklart. Kanske att skjuta en aning över målet, men vaddå, lite krav måste vi ju ändå ha.

Som av en händelse råkade min dotter precis och exakt motsvara dessa våra enkla krav.

Svåra och långa löneförhandlingar har nu ägt rum. Till slut enades vi. Hade varit beredd, om det hade behövts (men berätta det inte för henne), att ge lite till, men business är business. Inga gräddfiler här inte.

Svåraste delen var dock förhandlingen om jobbets titel. Hennes förslag var ”Executive Marketing and Graphic Art Manager”. Smaka på den du.

Titeln blev Resebyråtjänsteman med arbetsuppgifterna ”på en resebyrå sedvanliga arbetsuppgifter”. Executive…. pust, vad får de lära sig i skolan egentligen?

Vi är i alla fall rörande överens om att jag inte blir hennes chef.. Det blir Maria som ändå ansvarar för reseverksamheten. Det blir nog bäst om jag håller mig undan.

onsdag, juli 05, 2006

Det blir aldrig som man tänkt

Skulle ju komma iväg i fredags kl 17, och inte en endaste sekund senare, för en seglingshelg i ensamhetens tecken. Det sprack redan där.

En enveten och envis medarbetare på SällskapsResor bara MÅSTE få klart några resor innan hennes semester började.

Regel 1: en lojal medarbetare får aldrig lämnas i sticket. Regel 2: vänd lite papper så det ser ut som om du också måste jobba över, och inte håller på att spricka av frustration över att aldrig komma iväg.

Kastade i alla fall loss kl 21. Gick för motor över en totalt spegelblank fjärd när solen sakta höll på att gå ner i horisonten. Vackert. Då började nästa problem. Motorn började bråka. Ville liksom stanna och beundra utsikten. Jag tyckte inte det kändes rätt just då.

Med hjärtat i halsgropen kunde jag ändå sakta puttra in i en fin vik och kastade ankar. Det var ju ändå sovdags.

Efter några samtal till motorkunnig medarbetare och till vår självaste bussdoktor som för en stund öppnade en marin jour så kunde vi konstatera en sannolik brist på löpande underhåll av båtmotor. Ett igensatt bränslefilter som borde blivit bytt redan i höstas. Jo, jag skämdes lite där.

När lördagen randades puttrade jag sakta fram några timmar tills jag nådde Trosa gästhamn där jag kunde införskaffa nytt filter och byta detsamma. Men hua, det gick ju inte alls. Hela dagen gick åt att fixa detta enkla problem.

Det slutade med att jag betalade hamnavgift och helt sonika låg kvar där över natten. Till råga på allt hamnade jag bredvid båten där ca 10 ungdomar hade lagt till. Vild fest, utan mitt deltagande, hela natten lång. Inte särskilt ensamt där inte.

Dessutom sprang jag på några bekanta som gärna ville följa med ut och segla på söndagen så inte heller då blev jag särskilt ensam.

Trots allt, ändå en rätt okey gräsänklingshelg, även om det inte blev som jag tänkt.

torsdag, juni 29, 2006

Gräsänkling

YES, ikväll blir jag gräsänkling. Hustrun åker till Gotland för att hälsa på sin bror. Hennes familj är inte så internationell som min, men det är sånt man får ta när man en gång valde danspalatsets vackraste kvinna. I det läget är familjeförhållanden ointressanta. Då är man nog mest intresserad av att snabbast möjligt bilda egen familj..!

Men Gotland är rätt schysst det också. En aning lugnare än London. Om man möjligen undantar Adelsgatan i juli.

Mitt gräsänklingsprogram är sedan länge planlagt i det tysta och i yttersta hemlighet. Började förberedelsen redan igår då jag shoppade loss lite på Systemet. Smet sedan in på vårt lokala ICA, lyckligtvis utan att bli antastad av någon kvinna, för att göra helgen komplett.

Köpte frukost för två dagar, middagar typ rostbiff, potatissallad, pasta, konserver av allehanda slag, två rör smarriga kakor samt två påsar godis. Glömde ju nästan nämna en burk folköl också.

Kompletterade med ny rakhyvel, ny tandborste och ny fräsch tandkräm. Extra whitening. Man vill ju vara fräsch och ha ett bländande leende.

I kväll gäller iordningsställande av packningen, mat, kläder och den efterlängtade boken jag fått av hustrun, för i morgon prick kl 17 - inte en sekund senare -stänger jag kontoret och drar järnet ner till båten.

Beräknar vara shipshape runt kl 20-21 och då blir det full rulle, nåja runt 4-5 knop ut till en vik i Trosaskärgården, plums i med ankaret och då, då sänker sig lugnet över min oroliga själ.

Då ska jag ta en kopp kaffe, en liten kaka därtill och sedan öppna nya boken av Marie Ljungstedt – där historien som av en händelse utspelas på Gotland- och bara njuta, njuta och njuta lite till innan jag kroknar helt i kojen.

Om jourtelefonen då ringer sätter jag på telefonsvararen:
”- Abonnenten kan inte nås just nu, abonnenten har gått in i sig själv, försök igen på måndag” - och sen sänker jag den i Landsortsdjupet.

tisdag, juni 27, 2006

ICA-raggning

Med hänvisning till mitt förra inlägg så måste jag berätta en alldeles sann historia som hände för inte så länge sedan. Det är kanske därifrån jag fått min misstänksamhet att kvinnor ger mig långa och mystiska blickar!?

Min hustru och jag var som vanligt på ICA för att inhandla helgens smaskigheter. Plötsligt ser jag en kvinna som ser på mig sådär lite under lugg. Hon ler. Jag ser nog mest dum ut.

Jag funderar lite snabbt om jag borde hälsa, för hon ler och ser på mig hela tiden som om hon kände igen mig. Men nej, ingen klocka ringer och jag vänder mitt fokus på mitt huvuduppdrag, att plocka ihop 2 kg potatis.

När jag vänder tillbaka till huvudstråket igen så kommer kvinnan fram till mig och frågar ”- Är du gift?”

”-Ööhh, jo jag är gift och där står min fru” säger jag och pekar förskräckt bortåt hustrun till.

”-Jaha”, säger hon sedan med en besviken suck, ler åt mig och går vidare åt sitt håll.

Hustrun ser lite misstänksamt på mig men säger ingenting.

En stund senare stöter vi ihop en gång till, kvinnan och jag. Jag går då precis bredvid min fru och kvinnan säger då ”- Är det där din fru?” och pekar mot hustrun. ”-Eehh, ja, jo det här är min fru”. I dylika lägen har jag svårt att uttala mig verbalt korrekt.

”- Då förstår jag, ha en trevlig helg”, avslutar hon leende och avlägsnar sig.

Sådana spännande saker kan alltså närsomhelst drabba en helt vanlig man en helt vanlig vardag i ett helt vanligt köpcentrum. Man är således fortfarande en smula attraktiv på marknaden trots en svagt avtagande ungdomlighet. Och detta redan INNAN min Zlatanfrisyr.

torsdag, juni 22, 2006

Hedern återupprättad

Hörde i morse en glädjande nyhet på radion. Nyheten tolkar jag som så att männens heder är återupprättad till normala nivå.

Vi män är inga kåtbockar.

I vart fall inte värre än kvinnor och i så fall är ju läget status quo på den fronten. Känns på något sätt rätt logiskt med tanke på vad som behövs för människans fortskridande.

Känner mig en smula lättad efter den slutsatsen för jag tycker nog att en hel del kvinnor kastat lite speciella ögonkast mot mig senaste tiden. Särskilt sedan värmeböljan började och jag klätt "ner mig" till att bara ha shorts och tröja. Och dessutom klippt mig som Zlatan.

Så nu kanske jag slipper de där förnedrande blickarna från kvinnorna, för vem vet vad som rör sig i deras huvuden.

Vilken långnäsa det hade blivit åt Sverige om vi hade, som någon höjdare tyckte, bojkottat VM i protest mot de legaliserade bordellerna.

Undersökningen visade nämligen att sexhandeln under VM inte på långa vägar har den omfattningen som en del ”neggomänniskor” hade förutspått.

Ska man då dra den statistiskta slutsatsen att fotboll är mer spännande än kvinnor. Eller?

Tror att det skulle vara säkrast om Jämo tar en titt på det här.

onsdag, juni 21, 2006

London, sista delen

London, trots allt, en magnifik stad. Man går där som en annan turist (!) och tittar på allt och alla. Själv har jag ju förmånen att alltid ha en vidunderlig utsikt. En klar fördel i dessa sammanhang.

I London finns mycket att se. Men hu så hemsk miljö. Nere i downtown kommer huvudvärken som ett brev på posten. Fruktansvärda avgaser, och de berömda dubbeldäckarna brummar, larmar och står i något alldeles fruktansvärt. Helt omöjligt att föra ett normalt samtal på t.ex Oxford Street.

Allvarligt alltså, en del av bussarna, rätt många faktiskt, har en ljudnivå som jag inte trodde fanns i den moderna bussvärlden.

Hade förstås varit kul att ta reda på lite mer hur deras trängselavgifter/zoner funkar vs Stockholms. Men det fanns ju annat som var intressantare, tjejklädesaffärer t.ex. men där sörru, där satte jag klackarna i marken och sa att jag hellre satt utanför och räknade dubbeldäckare och åt glass.

Å andra sidan behöver man ju inte befinna sig just där hela tiden. Det gjorde vi inte heller. Vi gick även genom några härligt gröna parker också, men det är ju inte lika kul att beskriva. Grönt, grönt och grönt, hur kul är det att läsa om?

Men nu är det slut på storstadsliv ett tag. Nu är det midsommarsegling som gäller.

Bara vindens sus i seglen - om nu bara jourtelefonen kan hålla klaffen - vågornas kluckande mot skrovet, 15 graders lutning på båten, solen så småningom sakta ner i horisonten. Och så framåt kvällningen förtöjd i en härlig vik, en god bok, ett gott glas vin och en härlig hustru. Det kan aldrig ett Londonbesök slå.

tisdag, juni 20, 2006

London, avsnitt 2: Snabba intryck

Stanstead. Köer. Tjut i metalldetektorn. Skärp av. Tjut i alla fall. Armar ut, ben ut. Kroppvisitation. Trevligt..! Bedömd ofarlig, insläppt. Taxi. Indier i fin Merca. Takvåning med egen terass. Lyxigt. Regent Street. Köer. Oxford Street. Köer. Harrods. Varmt. Dubbeldäckare. Tjeklädesaffär. Väntan. Ny tjejklädesaffär. Väntan. Ännu en tjejklädesaffär. Väntan. Ännu en gissa vad. Väntan. Räknade dubbeldäckare per minut. Gav upp efter 100. Hyde Park. Underground. Mama Mia. Fantastiskt bra. Kensington Garden. Joggare i parti o minut. Themsen. Notting Hill. Ännu varmare. Vill hem. Orkar inte mer.

måndag, juni 19, 2006

London, avsnitt 1: Brustet förhållande

Helt klart är att en resa tär på ett förhållande. Det är trångt, stökigt, nya rutiner, olika viljor, ja du vet säkert själv hur det kan bli.

Efter min Londonresa nu i helgen har jag efter moget övervägande beslutat att lämna Ryan Air, eller i vart fall ta en paus i vårt förhållande.

Ett förhållande känns inte tryggt när bara en försöker. Jag gör allt jobb men får egentligen ingenting tillbaka. Ryan är bara intresserad av min plånbok - eller snarare innehållet i den - ingenting annat. Det räcker inte för mig.

Jag har ett enkelt krav på motprestation för priset jag betalar. Jag vill bli behandlad som en människa och inte som ett paket.

-Att bli skuffad omkring i fållor där 189 andra själar slåss får att komma först känns inte längre okey för mig.

-Att kämpa med näbbar och klor för att mitt sällskap på tre personer ska få sitta bredvid varandra känns inte längre okey för mig.

-Att sitta med knäna uppdragna under hakan i två timmar känns inte längre okey för mig.

-Att betala ett saftigt överpris för en minimal plastförpackad s.k. smörgås känns inte längre okey för mig.

Allt detta, och lite till, gräver mer i min själsliga plånbok än vad Ryans konkurrenter tar ur min monetära plånbok.

Nästa gång väljer jag ett annat bolag.

torsdag, juni 15, 2006

The Clash kallar på mig

Kommer du ihåg låten London Calling med tuffruffgruppen The Clash? Inte jag heller, men det låter lite tufft att hänvisa till den. Särskilt med tanke på att det är just dit jag ska idag.

I tur och ordning betar jag av besöken hos mina internationaliserade syskon. Nu har turen kommit till min syster i London, nyligen ditflyttad från Amsterdam.

Jag har en internationell familj. Mor bor i Stockholm - nåja, kanske inte så internationellt - min bror i Bryssel, min syster i London. Min Far bor längst bort. Han har flyttat in i himlen. Nix, det är inte han som är den riktiga Gud, bara min privata. Hoppas han inte misstycker, men hos honom tänkte jag hälsa på först om 30-40 år.

Lilla ”petit moa” har inte kommit längre än till Sollentuna men det gör ingenting för allt söder om Öresund är ändå överreklamerat.

Men med lågprisflyg (sorry alla inbitna bussgubbar) så kommer man både långt, fort och smidigt till världsmetropolerna om man ändå vill kika lite på världen.

Som sagt, London Calling. Rock on!

tisdag, juni 13, 2006

Stockholms guider avslöjade

Guider kan vara helt underbara, många är det och det får vi inte glömma, men många verkar också vara på gränsen till nervsammanbrott. Särskilt stockholmsguider, oavsett om de är svenskar eller har utländsk härkomst. Det var vad jag trodde. Men sanningen är betydligt värre.

Med risk för att bli bombarderad med numrerade paraplyer och tennisracketar - en guides viktigaste arbetsredskap för att synas i mängden - så ställer jag mig nu ännu en gång i frontlinjen när jag här avslöjar ett häpnadsväckande dokument.

Som genom ett under har jag fått ta del av guiden Lisa Svenssons exemplar av ett hemligstämplat avsnitt från guideutbildningen ”Hur Du Blir En Äkta StockholmsGuide”. Avsnittet heter: ”Hur jag uppträder gentemot bussbolag”. Det är en skakande läsning. Jag har därför av hänsyn till guiden strukit över hennes namn. Det här får de alltså lära sig:

”Om den beställda bussen inte står direkt i ditt blickfång när du kommer ut från båt/lokal/sevärdhet så springer du runt som i ett upprört tillstånd och letar, dock högst 15 sekunder. Därefter ringer du upp bussbolaget.

Utgå alltid och omedelbart från att bussbolaget har gjort fel. Säg det även tydligt till dem. Tala upphetsat och högt. Om nödvändigt, hota med att ringa uppdragsgivaren för att klaga. Erkänn aldrig att du inte kontrollerat alla bussar, även den som står precis bakom din rygg och som du tar stöd mot i ditt upprörda tillstånd.

När du fått besked från bussbolaget var bussen står, lägger du bara på telefonen utan att säga tack, hej, adjö eller andra liknande avslutningsfraser som används i normala sammanhang.

Erkänn ALDRIG att DU gjort ett misstag.

Självklart ska du även meddela chauffören att dennes arbetsgivare har gjort fel oavsett om det är sant eller inte. Det är aldrig fel att även låta kunden veta detta. En liten lögn då och då förgyller din stressade vardag.

Lycka till med ditt nya jobb. Och glöm aldrig att en guide alltid är bättre än en busschaufför.”

Nu ska jag för säkerhets skull fälla upp mitt eget paraply - onumrerat och bepansrat - som skydd mot alla guiders skarpladdade paraplymissiler som jag misstänker nu börjar riktas in mot Sollentunahållet. Men jag började ju med att säga att guider kan vara alldeles alldeles - underbara!

måndag, juni 12, 2006

Uppföljningsanalys

Klart vi måste följa upp med en analys. Det är så man gör för att kunna förbättra sig.

Att det blev en svängig och händelserik tillställning kan man konstatera så här i efterhand. Jag börjar som vanligt med mig själv.

Som sista utpost fick jag klart beröm. Tog så att säga hand om det som slarvputtarna drällde omkring sig. Efteråt fick jag av ledningen veta att jag har fullt förtroende inför nästa omgång.

Samarbetet ute på fältet gick väl sådär. Klart det blir lite bråk när olika viljor ska samsas, men jag tycker vi löste det rätt bra ändå. Stundtals mycket skrik och gap men i slutänden kram och tack för god insats.

På slutet blev det några avfyrade kanoner, men tja, sånt får man också räkna med. Hade nog ändå räknat med en mer utspridd kanonad under perioden.

Pausvilans energiintag gick bra, blev lite kladdigt bara när alla var klara. Tror det berodde på stressen att vilja ut igen och visa upp sina färdigheter inför en hänförd och positiv publik. En premiär är alltid en premiär. Nervöst för de flesta inblandade. Det får man räkna med.

När allt var slut föll jag själv platt till marken, fullständigt utmattad. Ska bli skönt med vila några dagar innan det är dags för nästa.

Fotbollsmatchen? Den vet väl alla hur den gick. Jag har beskrivit hustruns och min premiär som barnbarn-passare utan föräldrar. Ett slags intensivträningsläger inför större och längre uppdrag.

Måste bara berätta om ögonblicket som smälter hjärtat på vilken tuffing som helst. Det är när en nästan tvååring med tårar i ögonen klamrar sig fast runt ens hals och säger till Dumma Pappa som ska hämta för att åka hem ”-stanna sajsa sajmo, inte hem”. Det är stort.

fredag, juni 09, 2006

VM-feber

Snart premiär i VM. Jag förstår att alla undrar över laguppställningen i första matchen på lördag.

Har tänkt mig följande uppställning. Det blir ett lag som är klippt och skuret för ett lite udda 2-5-3 spel.

Målvakt:
Här hade jag BR som förstaval, men de blev ju alldeles groggy efter en smäll på senaste träningen så de törs jag inte satsa på. Jag väljer helt enkelt mig själv den här gången. Har lite erfarenhet att rensa i målgårdar. Själv är dessutom bästa dräng.
Backar:
Per-Erik, Nybergs Buss. En lugn och säker kille.
Urban, Tärna Fjällbuss. Samma här, jag satsar på lite lugnare och stabilare killar i försvaret.
Mittfältet:
Här vimlar det av kandidater som irrar omkring liksom i ingenmansland. Följande får dock förtroendet att börja:
Johan, Ekmanbuss, väljer jag för att han är så flexibussibel. Satsar alltid framåt och gärna med lite efterslängar. Men nu är han i vårt lag så då är det okey.
Gunnar, Cityterminalen, går in för att han håller koll på att killarna i mitten håller sig på sina förbestämda delar av planen.
Jonas, EvoBuss Vetlanda, passar utmärkt i mitten. Envis och uthållig.
Så en rookie, Johan Lindh, Scania. En envis typ som ligger och slår i bakhasorna hela tiden.
Maria från mitt eget företag SällskapsResor. Lagets kapten. Håller järnkoll på allt och dessutom prutar hon bergis ner priset för pausdrickan.
Anfall:
Göran, Bergkvarabuss. Kan bara se åt ett håll, framåt. Perfekt i anfallet.
VD för Swebus (har glömt hans namn, tränar aldrig med oss andra). Satsar stenhårt trots smärtor i hela kroppen.
Allan, Ramkvillabuss. Syns inte, hörs inte, märks inte, men smyger omkring och gör en väldig nytta.

Transportkoordinator:
Stefan, StockholmsBuss. Lite tröttkörd efter senaste VM (innebandy) men det här är ett enkelt VM. Det fixar han lätt.

Lagledningen består av Toni Schönfelder. Under hans kompetenta ledning kan ingenting gå fel. Det är omöjligt för han har redan lirat den här turneringen minst sju gånger tidigare. Dessutom kan han, enligt egen uppgift, vara reserv på alla platser i laget om det kniper. Väl förberedd, minst trettiotvå A4-sidor personliga spelbeskrivningar till var och en. Och då handlar det bara om den första halvleken.

Som hans assistent har jag valt Bjarne från Busstidningen. Det är han som sköter den viktiga mentala träningen och uppladdningen för hela laget. Det är dessutom han och hans förtjusande Annonschef som bjussar på banketten på Kolsva Herrgård efter matchen.

Tyvärr ingen skåning i det här laget. Språkproblem.

Ja, det var väl det hela. Matchen kan börja.

torsdag, juni 08, 2006

Whaou, vad livet är härligt

Har nyss kommit tillbaka från en tennismatch i gubbligan. Måste bara berätta att jag körde över min motståndare rent hänsynslöst. Släppte först upp honom till 1-4. Sedan slog jag på min inbyggda on-knapp och så vände jag till 6-4. Sedan vann han visserligen andra set väldigt knappt, men det är mindre viktigt tycker jag.

Livet är härligt, solen skiner, kunderna ringer och bokar som aldrig förr och själv mår jag utmärkt. Hela 17 procent bättre än i morse faktiskt.

From now on, call me Pii Dji. (Positiva Göran)

Statistiskt sett mår jag bättre i år

Läste i tidskriften Bussbranschen att vårt kära BR, alltså Bussbranschens Riksorganisation nu publicerat häpnadsväckande uppgifter. Fler och fler åker turistbuss. Det har någon räknat fram på något sätt, f-n vet hur.

Hur i all världen kan man räkna fram medelantalet passagerare med just turistbuss under flera år? Det måste ju vara fullständigt omöjligt. Dessutom är resultatet hel fel, för jag har inte rapporterat mitt företags medelantal passagerare med turistbuss på flera år.

Dessa revolutionerande uppgifter som BR nu släpper är ju lika trovärdiga som att jag har räknat fram att universum är exakt 3 biljoner mil, 4203 kilometer och 338,5 meter brett. Plus minus 10 procent. Jag har ännu inte lyckat beräkna längden särskilt exakt. Tänkte att det är bättre att inte publicera den siffran för den kan vara fel. Så borde även BR ha tänkt.

I övrigt kan jag meddela att jag mår ca 12 % bättre än motsvarande tid förra året. Det finns dock en viss osäkerhetsfaktor i detta för jag glömde ta tempen under första halvan av mars.

måndag, juni 05, 2006

En hemsk dag

Barn och barnbarn på besök i stugan på landet. Fantastiskt kul, bortsett från en sak. Mitt snart tvåårige barnbarn Albin (får mig att tänka på båtar, men säg inget till hans föräldrar) tog smärtsamt ner mig på jorden. Han berövade mig alla mina illusioner att jag när som helst skulle kunna förstärka VM-laget i Tyskland.

Alldeles självklart skulle ju farfar lära honom lira fotboll. Man var ju lagets stjärna (minnet kan eventuellt ha spelat mig ett spratt) i div 5 för sådär 25 år sedan. Men dribblingarna funkade inte som förr.

Det gjorde nu inte så mycket för jag kunde ju impa lite med att jonglera med bollen istället. Då, på den gamla goda tiden, var hundra tillslag ingenting. Kunde göra det i sömnen.

Dagens rekord blev tre. Då föreslog jag att vi skulle sätta oss och äta äpple istället. Albin gillade det förslaget.

Efter det föreslog min dotter att hon och jag skulle ut och springa två dagar i veckan med start nästa vecka. Det blev - vad jag förstod - bestämt. Mot min vilja. Ni känner inte min dotter.

Så nu sitter jag här med en sprucken illusion och en påtvingad fysisk aktivitet. Men med ett lyckligt leende, för ingenting går upp mot ens barns och barnbarns omtanke och kärlek.

torsdag, juni 01, 2006

The Svenska language

I morse råkade jag titta in lite noggrannare i hustruns halva av vårt badrumsskåp. Tänkte bara sno lite tandkräm. Min var slut.

Då I saw the skrämmande framtid. A pretty konstigt place, but här jag found it. The svenska språket disaster, if you fattar what jag menar.

In the skåp jag saw en burk with the produkt namn Nagellack Remover. Men hello, Nagellack Remover! Two olika språk in the samma sentence.

The bottle var dessutom made i Finland. Höjvipäivi.

Det was då jag realised att the svenska language is på väg to disappear. Totaly. Överallt you can see det engelska språket take over.

Take all reklam we see i TV, if you fattar what I menar. Nåt superswedish, everything sägs på svenska, but avslutas with a engelskt fras typ: "-The better you wanna go, go with StockholmsBuss!". (I och för sig en klämmig avslutning, men dyr, så kom ihåg att det var här du hörde talas om det första gången.)

In the slut alla texter blir så fuc.. svåra att read eftersom alla kids learn svinglisch. Think att read en hel newstidning på det här way.

I protesterar against denna rape på our språk.

onsdag, maj 31, 2006

Fifflande chefer

Enligt DN häromdagen så är svenska chefer mer fuskbenägna än utländska chefer.

Jag visste det - jag VISSTE att det skulle komma ut. Rackarns också, bollen var ju så gott som ute. Inte trodde jag att någon ”murvel” skulle kolla en simpel tennismatch i Sollentuna Rackethall.

Det kan ju möjligen vara så, jag tror faktisk det, att bolluschlingen vidrörde linjen, men bara lite. Osäkerheten var stor men jag dömde ut bollen och tog hem setet. Chansade att ingen såg exakt.

Och nu står jag här med skägget i brevlådan som ordstävet säger.

Sjuttsingen också, jag skulle ha lytt mamsens råd som liten, ärlighet varar längst. Och nu har jag svärtat ner alla chefer i hela Sverige. F´låt!

tisdag, maj 30, 2006

Jag behöver en krishanteringsgrupp

Jag har drabbats av en plötslig och djup kris. Innebandy-VM är slut och jag känner en slags separationsångest. Det känns idag inte längre som en utmaning att köra runt Kineser i Norden. Jag behöver en krishanteringsgrupp som tar hand om mig.

Eller va f-n, det är enklare att smita ut och tokkonsumera. Det ger samma effekt men är sannolikt roligare. Jag gör så i stället. Kanske nåt kul till barnbarnen skulle pigga upp.

Jag tror min kris måste förklaras; Efter att ha pratat nästan mer med VM:s transportkoordinator än med min fru den senaste veckan så känns det nu bara tomt. Ungefär som en ballong som någon petat hål på. Sladdrig och innehållslös.

Uppdraget är utfört, guldet är bärgat och har transporterats från Globen av - som sig bör - StockholmsBuss. Alla lagen har transporterats från förläggningarna till flygplatser och tågstationer. Team Ungern till Skavsta i morse var den sista VM-transporten.

Uppdraget var bland de största och svåraste vi haft och en riktig logistisk utmaning. Jag känner mig oerhört stolt att vi fixade rubb som stubb.

Nu återstår bara favoritsysselsättningen, att avfyra knappen F som i fakturering.

Men du, jag bara MÅSTE berätta om en tokgrej som hände på banketten efter finalen. Inte ens skvallerpressen kom åt den. Det var så här att en av Sveriges hjältar – vänta det ringer - jag måste svara ..

måndag, maj 29, 2006

Myten om Det Papperslösa Kontoret

En gång trodde även jag på det papperslösa kontoret. Någonting har hänt, men ingen verkar vilja använda det begreppet i sin marknadsföring längre.

Kan inte påstå att den papperslösa bussresan skulle vara en hit att marknadsföra, men hursomhaver, papper har vi så det räcker och blir över.

Mitt företag stänger egentligen aldrig. Bussar är ute och rullar dag som natt när det är som bäst. Vi måste alltid vara tillgängliga på och med jourtelefon. Åtminstone tror vi det.

Och så var det ju det där med papperslösheten. Många uppdrag kräver många papper även efter kontorstid. I ur och skur. I bil och båt och även på ICA när maten ska inhandlas.

Utanför kontoret gäller regel 1A: det ringer ALLTID i en rondell när jag sitter i bilen, det ringer ALLTID mitt i en krånglig passage eller situation när jag sitter i båten och det ringer ALLTID när jag står i ICA-kassan och ska betala. Regeln gäller även vid det årliga inköpet av Mors dags-tårtan.

Häromdagen hände även det som ALDRIG får hända. Jourpärmen glömdes kvar i ICA:s kundvagn när alla matkassar lastats in i bilen. Upptäcktes först hemma när jag med min väna stämma frågade hustrun var hon hade lagt min jourpärm.

Ja, du kan säkert räkna ut resten själv. Kaos, fullständigt kaos utbröt då i mitt normalt sett hyggligt logiska sätt att tänka. Vi hade ansvaret för alla transporter under innebandy-VM (VM-guld, VM-guld, VM-guld!) och de var inte få, kan jag avslöja. Och alla handlingar kring detta var väl samlat i - just det - den borttappade jourpärmen.

Här utfördes i sammanhanget en s.k. civil olydnad (se någon tidigare krönika). Jag höll nog en aaaaning för hög fart tillbaka till ICA. Men bara en aning. Inget att bråka om. Måste bara komma ihåg att be verkstaden böja tillbaka hastighetsnålen vid nästa service.

Men som det heter i sagorna, slutet gott allting gott. Pärmen var inlämnad till Kundtjänsten och en lyckans tår var inte långt borta.

Trots denna lilla fadäs så är jag övertygad om att det var busstransporterna som gjorde Sverige till guldmedaljörer. Det kan man ju tolka lite hur man vill, men jag vill poängtera att vi aldrig var osportsliga och körde motståndarna till fel arena. Det vore för lågt, bara Gloc…. hade gjort det.

torsdag, maj 25, 2006

Telefonförsäljare & dialekter

Idag har två telefonsäljare drabbat mig. Eller snarare försäljare via telefonen. Det måste vara ett speciellt yrke. Verkar vara precis hur jobbigt som helst. Snacka om att ha tålamod. Både för säljaren och ”offret”. Särskilt när man ringer till mig.

Varje gång någon käck försäljare som jag aldrig pratat med börjar samtalet med ”- nämen tjenare Göran, hur är läget i storstan då, å bussarna, dom rullar va, ha-ha-ha, har du tid bara någon liten minut med mig va, jag har en grej för dig förstår du som du bara inte kan missa va.”

Det är då jag känner den där krypande obehagskänslan strömma upp genom kroppen och jag får allergiska utslag. Längtar liksom plötsligt efter en - poff - smack - boxboll. Eller ut på havet.

Nio gånger av tio svarar jag ”-nej” på tidsfrågan och ”- jo det kan jag” på påståendet att det är något jag inte kan missa. De flesta brukar då darra en aning på manchetten och ibland går det t.o.m att höra hur osäkerheten kryper fram. Det är kul.

Häromdagen tröttnade en kvinnlig säljare på mig och beskyllde mig efter en stund för att verka både trött och grinig så det var ingen idé att ödsla tid på mig. Det var också kul. Heder åt henne och segern till mig.

Värre är det med dem som ska konvertera mig från trött och grinig till pigg och positivt konsumtionsinriktad. Såna kan ta lite längre tid att trötta ut.

Men ibland inträffar undret då allt stämmer, då jag lutar mig tillbaka och tar till mig det fantastiska erbjudandet som jag bara inte får missa. Jag har ofta funderat på vad som gör mig positivt inställd.

Jag tror det beror på dialekten. En grötig skånska går bara inte att lyssna på. En överstruken etta på en femgradig poängskala i min interna ”Dialekt Challenge Trophy”. En riktig söderkis från Stockholm går också bort. Av sympatiskäl ger jag ändå två poäng.

Gotländska är en superhärlig dialekt men vete tusan om jag tycker den är seriös. Föresten är gotländska telefonsäljare en klar bristvara. Får ändå tre poäng. Säljare i Gnällbältet kring Närke måste ha det extra jobbigt. En simpel poäng. Med tvekan. Se det som stödpoäng.

Norrländska. Tryggt. Hembrä.., jag menar hemvävt. Och säker som en gammal Volvo alternativt som Amen i kyrkan. En fyraåenhalvare.

En go göbbe från Västkusten kan eventeullt nå lite framgång hos undertecknad om han eller hon inte ”tjötar” om framsidor och baksidor och gud vet. Fyra poäng. Ett enda ord om Änglar så blir det bara en svag tvåa.

And the winner is, tada, tada: Småländska. Utan tvekan. En trevlig smålänning och jag kan köpa nästan vad som helst. Hittills har smålänningar under årens lopp kostat företaget i runda slängar 30 miljoner och nu är de på mig igen. Någon gång måste jag lära mig säga nej även till smålänningar, men är det läge för det just nu när den här veckans lokala högkonjunktur håller på att blåsa öronen av oss?

tisdag, maj 23, 2006

Trist bransch

Så trist att jag inte kommer på någonting att gnälla över. Näe, bättre att berätta om livet istället. T.ex mitt liv. Oootroooligt intressant. Tycker jag. Men du kan ju alltid välja att lämna den här sidan till förmån för något roligare. Men då kanske du missar något.

Nu ska jag t.ex berätta om min stora längtan. Till havet.

Sjösättning av segelbåten i torsdags kväll. Äntligen. Sedan nedsegling till sommarplatsen i Trosa. Medföljande gast var en trogen kamrat. En riktig Norrman. Från Lillehammer. Trevlig typ. Dessutom tog han med sig sin son typ 25 år. Norrman även han tror jag. Eller om han är svensk och har dubbelt medborgarskap. Framgick inte helt klart under resans gång.

Hursomhaver, båten flöt enligt gjord beräkning. Masten kom på, ingen enkel match, 15 meter långstång ska ner i ett litet hål på däck. Men det funkade. Det gjorde inte vindmätaren, upptäckte vi när vi efter några timmar var klara och preciiiis hade gett oss iväg. Tillbaka och upp i mastkranen 15 meter för att mecka, trixa och fixa vindmätaren. Lätt match om man ägt bussar i 17 år. Allt man behöver är en burk silikonspray och en kraftig hammare.

Värre var att klättra upp i mastkranen. 15 meter rätt upp i skyn. Tänkte ett tag kolla in genom dörren till himmelen men jag hade annat för mig så jag lät bli. Om du undrar vad detta betyder så backa några steg och läs hur jag nästan blev religiös.

Äntligen klart för avfärd men vi orkade inte längre än till Bosön så där blev första natthamn. Nästa dag segling ner till Utö som var nästa natthamn. Stockholm skärgårds största gästhamn sägs det. Fan vet, för när vi kom dit var vi ensam båtgäst. Märkligt hur lata och bekväma människor blivit nu för tiden. Ingen äventyrslusta, bara hockey-VM och schlagertjafs.

När lördagsmorgonen gryr befinner vi oss i mellanmjölkens land. Ser inte längre än några meter. Mina vänner (!) Norrmännen ger upp, måste hem, och tar helt sonika skärgårdsbåten tillbaka till Stockholm.

Så där står jag på kajen, helt övergiven med min kära segelbåt. Min kära hustru och min kära dotter befinner sig i Trosa och väntar på att jag ska komma dit senare på kvällen. Det gör jag inte.

Efter ett tag seglar jag vidare alldeles på egen hand och har en helt underbar seglats. Inte en enda gång behöver jag träna på sjövägsregler. Snackade bara lite med en mås om livet och så. Han hade mer vettigt att säga än vad halva bussbranschen säger på ett helt år. Dessutom talade han tydligare.

När kvällen kommer ankrar jag upp i en vik och intar middagen jag inköpt på Utö. Rostbiff och potatissallad. En HEL flaska rött därtill. Men det vara bara en miniflaska så jag behövde inte ens blåsa i båtens alkolås morgonen efter.

Lyssnade på VM-semin i radio och hade det hur bra som helst. Schlagertjafset gick bort helt. Efter maten hopp ner i kojen för skönhetssömn. I och för sig obehövligt för mig men man vet ju aldrig när man blir ful..!

Söndag morgon bjuder på härliga vindar som dessvärre tvärdör när jag har sådär en timme kvar. Men det finns ju motor även på en segelbåt så efter några timmar kunde jag krypa in i min älsklings famn igen.

Snart måste jag ut igen. Väldigt snart.

onsdag, maj 17, 2006

När jag blev religiös, fast bara nästan

Missförstå mig inte. Det är inte så att jag blivit s.a.s kristligt religiös. Inte för att jag är ateist heller, snarare en ”hangaround” för jag vet ju inte helt säkert om Gud existerar. Så jag chansar inte. Att döma ut honom helt och hållet är därför att våga lite för mycket. Att det är en Han är jag däremot helt övertygad om. Varför vet jag inte, jag bara vet. Alltså om han finns.

Jag tror således bara liiite på att det finns en Gud, eller något som kan liknas vid en Gud. Jag tror även att det är en tuffing. Glider omkring på ett lite upphottad och trimmat moln och med en snygging till ängel på bakkanten.

Det där med att det är Tors hammare som låter när åskan går är en helt felaktig uppfattning. Det är Gud som gör en och annan ”burnout” med sitt moln.

Det värsta med Gud är att jag tror att han är lite slarvig och har en lätt flummig inställning till rättvisa. Såvitt jag förstår har det varit lite si och så med rättvisan under de senaste århundradena, eller snarare årtusendena. Men han är den han är, svårt att lära en gammal hund att sitta.

Men tänk att så småningom få sitta där bredvid honom på molnkanten och höra alla hans historier genom tiderna. Den killen har saker att berätta. Men än så länge väntar jag med det, har en del kvar att uträtta här på jorden.

Och nu kommer jag till själva historien när jag blev religiös, alltså bildligt talat. Och bara nästan.

Detta tilldrog sig för några år sedan, då en av mina många födelsedagar firades tillsammans med några seglarvänner längst ute i havsbandet på en solig kvällsvarm klippa. Solen började så småningom att dala, det var varmt i luften och bara lätta moln. Plötsligt förvandlades himlen till något slags norrsken som ingen av oss skådat förr. Molnen skingrades som om en dörr öppnades och ytterligare ett märkligt och mäktigt rödaktigt sken spred sig. Vi blev alla helt förstummade och utbrast unisont ”- Halleluja, Jesus kommer!”. Men han kom aldrig ner till oss.

Efter det var kvällen inte sig lik mer. Ingen av oss begrep särskilt mycket av denna händelse, men vi förstod att den var stor. Mäktig liksom. Efter en stund återgick vi till maten och vinprovningen igen, ty alla av oss råkade dessutom vara medlemmar i samma vinprovarklubb.

Sens moral: Var försiktig när du dricker Pinot Noir, du vet inte säkert om du på kuppen blir religiös.

tisdag, maj 16, 2006

Stolthet och eget beröm

Som egen företagare får man sällan beröm. Det händer dock då och då, och när det händer så värmer det extra varmt i hjärtat. Ursäkta, men jag kan bara inte låta bli att meddela världen:

”Vill tacka för den fina service vi har fått från er. Alla bussar var på plats som de skulle, aldrig någon försening. Dessutom har du väldigt trevliga chaufförer, jag vore tacksam om du kan hälsa de det!! Det var Ante, Jan, Pelle och Karlevi.”

Jo jag vet, det luktar lite illa med eget beröm, men what the h…, man lever bara en gång. Nu ska jag gå på lunch med högburet huvud och extra rak i ryggen.

fredag, maj 12, 2006

Jag saknar Dag Fagring

Du som är i bussbranschen, kommer du ihåg honom? En stilig karl som rev om ordentligt i smeten.

Populär i de flesta läger och som kunde konsten att tala med bönder på bönders vis och med adeln på adelns vis. Nu retar sig säkert någon på att jag skriver bönder för då tror garanterat någon att jag med bönder menar bussbolag från landsorten, och adeln bussbolag från Stockholm, men det menar jag inte. Detta är ett talesätt.

Ursäkta detta avbrott, men ibland måste man vara övertydlig i bussbranschkretsar.

Men så gjorde han ju det där kardinalfelet, Dag F alltså, som är så vanligt när man sitter där uppe på en topp. Han trodde sig vara lite förmer än andra. Han, och några till inom förbundsstyrelsen, trodde sig kunna sko sig en smula privat med medlemmarnas pengar. Och det funkar ju inte. Så bort med honom och några till.

Det var då vi fick en liten grå mus istället.

Inget ont och inget personligt om hans efterträdare, men särskilt kul och svängigt är det inte längre. Från rock´n roll till trist svensktopp. Från Rolling Stones till Trio mé Bumba. Från sprakande fyrverkeri till fjuttiga Kinapuffar. Klart man tycker att det har blivit lite trist, så f-n vet om det inte hade varit bättre för bussbranschen om Dag fått behålla både pengarna och jobbet.

torsdag, maj 11, 2006

Civil olydnad & civilkurage

Civil olydnad och civilkurage är två begrepp som jag gillar. Särskilt civil olydnad, vilket oftast betyder att man gör något otillåtet fast bara lite. Sådär i smyg liksom, och som inte påverkar någon annan särskilt nämnvärt. Typ köra i 100 km/tim på en 25 meter bred 90-väg utan trafik. Mer bus än förhärdat brottsligt således. Men ibland så kostar det. En gång kostade civil olydnad mig en rättegång och 1000 kr i böter. Men det var det värt!

Hörde idag om några invandrarfamiljer som hade satt upp parabolantenner utanför sina fönster. Bara för att hyresvärdens parabol på taket inte tog in familjernas länders TV-program. Ett annat bra exempel på civil olydnad. Dessvärre gillade inte hyresvärden detta utan vräkte familjerna från sina lägenheter.

Klart man vill se svensk TV om man har flyttat till Turkiet, eller hur? Nästan en mänsklig rättighet. Men för en turk att se turkisk TV är omåttligt förbjudet. I alla fall om man bor i Sverige och i Rinkeby. Precis som om några paraboler skulle förstöra Rinkebys skönhet..!

Nu fick de drabbade invandrarna nog och stämde Svenska staten inför EU. Det är vad jag kallar civilkurage och jag hoppas verkligen att de får rätt att både bo kvar och ha kvar sina paraboler.

onsdag, maj 10, 2006

Miljömärkning

Jag tycker det är kul att StockholmsBuss är det enda bussföretaget i Stockholm som har svanmärkta bussar.

tisdag, maj 09, 2006

Jobbigt

Gårdagens positiva tankar typ Äntligen måndag tar jag nu tillbaka. Högaktningsfullt till och med. Längtar redan till helgen och lite vila.

Måndagen fullt ös hela dagen på kontoret. Inte ens tid för gemensam fika med övriga. På kvällen möten och dessutom fick dottern fel på bilen. Vem får fixa det då, jo Hjältepappsen så klart. Där försvann VM-hockeyn i teve i ett nafs.

Tisdag, som måndag, plus att hela kvällen gick åt för att putsa båten. Sjösättning nästa vecka och bottenmålningen är ännu inte klar. Fick dock ett skojigt telefonskvaller under kvällen som piggade upp. Ett företagsuppköp ryktas det om. Vem kan det vara? Vem köper vem och i så fall varför?

Jag förstår inte varför jag utsätter mig för detta vartenda eviga år.Vintern masar sig fram och plötsligt smälter snön och våren kikar fram. Tar jag tillfället i akt och njuter? Icke, jobbet går in i en smått hysteriskt fart och ökar hela tiden fram till midsommar. Sedan lite lugnt och sedan brakar det loss igen och plötsligt är det november.

VARFÖR ska det vara så svårt att leva i nuet? Tänk om man kunde vara farfar-ledig under sommaren. Tänk så häftigt att kunna vara med barnbarnen en hel sommar. "-Dream on baby", hör jag någonstans i bakhuvudet, "-Back to work you old foolish man".

måndag, maj 08, 2006

Fackförbund

Jag kan inte förstå hur vissa fackförbund ibland tänker. Självklart ska det finnas fackförbund, de är säkert bra ibland. Motpoler är aldrig fel. Men ibland undrar jag om de överhuvudtaget har något existensberättigande.

I helgen läste jag om en sjuksköterska som hade tagit en nakenbild av en patient och sedan lät bilden gå runt som ett allmänt skämt på avdelningen.

I min värld är sådant oförlåtligt, i min värld tillåts inga kränkningar av andra människor. I de flesta världar anses sådant så lågt och oförsvarligt att det bara inte tillåts, what so ever.

Alldeles självklart blev denna människa uppsagd från sitt jobb. Men det är nu facket träder in och ikläder sig Djävulens mantel.

De kräver nu att kvinnan ska få behålla sitt jobb och som grädde på moset bör hon dessutom få skadestånd. Man tager sig för pannan!

HUR kan man som fackförbund tycka att hennes beteende är okey? HUR kan de tycka att en så förnedrande och kränkande behandling av en medmänniska ska belönas med skadestånd för att arbetsgivaren, med all rätt, reagerar med kraft och ursinne mot ett sådant beteende.

Med ett visst mått av ansträngning kan jag på något vis ändå köpa tanken att sjuksköterskan kan få behålla sin anställning, om än med andra arbetsuppgifter. Alla bör väl få en andra chans. Kanske. Men att kräva skadestånd är ju bara för mycket.

Varför fördömer inte facket ett sådant här beteende, varför nöjer de sig inte med att bara kräva att personen ifråga får behålla en anställning? Varför klämma till med ett skadesståndskrav som en slags belöning? Varför kan inte även facket uppträda med vanlig mänsklig etik och moral?

Äntligen måndag

Helgen är slut och så känns även min kropp. Trädgårdskrattning, lek med barnbarn, båtputs och tennismatch sätter sina spår. Men inte ett enda jobbigt samtal till jouren under hela helgen trots fullt ös. Kan det bero på bra planering, chaufförer som är ”självgående” och bra kunder? Klart det beror på det.

fredag, maj 05, 2006

Besserwissrar

Den tragiska bussolyckan i vintras utanför Arboga har nu fått sin förklaring. Föraren drabbades av en blodpropp i hjärnan och blev således medvetslös. Ruggigt!

En lika tragisk insändare läste jag på tidningen Bussbranschens diskussionsforum. En insändare var tveksam till olyckskommissionens slutsats. Verkar vara en jobbig inställning i livet att alltid vara tveksam till allting och att aldrig lita på någon eller något. Klart en busskille vet bättre än en hel olyckskommission. Självklart, eller hur. Märkligt hur många besserwissrar det finns i vår bransch.

Sedan fortsätter denne tragiska insändarskribent med att raljera över hur den medvetslöse föraren kunde köra hela 15 km fortare än tillåtet, och därmed utsätta sina passagerare för hela 36 % högre krockkrafter.

Skönt att bussbranschen i alla fall har en hederlig och rättskaffens representant som antagligen i varje ögonblick håller sig inom lagens råmärken och varje ögonblick beräknar krockkrafter så att de inte överstiger den krockkraft som Svea Rikes Lag anser vara rimligt.

torsdag, maj 04, 2006

Sovbussar

Nu är det förbjudet att färdas liggande i sovbussar i Tyskland. Finns säkert skäl till detta. Men vårt stolta BR höjer flagg långt bak i ledet och tycker att det är fel. Men bara lite fel. Om man håller samma säkerhetsnivå som för sittande passagerare så tycker BR att det är okey.

Samma säkerhetsnivå, vad innebär det? Måste ju innebära att varje liggande person då måste ligga fullständigt inkapslad av säkerhetsbälten, inte helt olikt en tvångströja.

Kanske en ny käck reklamslogan; Välj oss, sedan är du fast!

Är inlägget från BR att betrakta som seriöst eller bara dumt?

tisdag, maj 02, 2006

Bromsar och alkohol

Så kul att vi fick rätt, alla vi som tyckte att det frivilliga Bromstestet, som var på tapeten för några år sedan, inte var något att ha. En kampanj som självdog. Precis som den skulle, men det tog tyvärr bara lite längre tid än jag själv trodde. Det var i och för sig länge sedan det här hände men ändå värt att påminna om.

Herrejösses, vartenda seriöst bussbolag håller järnkoll på bussarnas bromsar. Om inte så är man ju mer än lovligt korkad. Å andra sidan finns det förstås ganska många korkskallar i den här branschen, men det är ju synd att lägga pengar på att marknadsföra eländet. Som tur är så bidde det ingenting av den kampanjen.

Nu handlar det istället om alkolås. En lika vansinnig satsning från BR:s sida. Varför i h-e finns ingen vettig människa inom vår branschorganisation som kan, vill och tycker att vi ska lyfta fram det POSITIVA i vår bransch?

Det är ju i och för sig rätt positivt att lyfta fram att resenärerna nu är hyggligt säkra på att föraren är nykter. I alla fall när han startade bussen tidigt i garaget. Men det finns betydligt fler, och bättre positiva saker att säga om vår bransch än så.

I min värld så är det ett s.k. default-värde att föraren är nykter när han jobbar. Och inte nog med det, jag förutsätter även att han är nykter redan INNAN han börjar jobba. Är det någon som ens tänkt tanken på att kräva alkolås av t.ex piloter eller tågförare? Näe, men bussförarna, de ska hängas ut som varande alkholister och drogmissbrukare.

Skamlig kampanj, BR, ni borde skämmas! Betydligt bättre än så har vi medlemmar rätt att kräva av er.

Missförstå mig inte nu, jag har egentligen inget emot alkolås. Det jag vänder mig mot är att kampanjen är riktad mot allmänheten för dyra pengar. Det är ju mot bussåkarna, de som är medlemmar i BR, som en INTERN kampanj ska riktas.

Eller är det så att BR använder våra, medlemmarnas pengar, för att skapa uppmärksamhet från allmänheten och på så sätt skynda på ärendet?

Och naturligtvis, idag, just idag, ringde en konsult någonstans ifrån och erbjöd ett alkolhol- och drogprogram för att testa våra förare. Men va f--, vad har ni ställt till med BR? Det här är ju pinsamt.

söndag, april 30, 2006

Nu jä...

Bryssel är en kul stad. God choklad och många fina restauranger. Plus antagligen lite mer än så. Dessutom innehållande min bror, hans fru som är andreman (säger man verkligen så om en kvinna?), på Svenska Ambassaden och deras dotter Ellinor. Jag har bara en fundering kring min bror och som jag inte får någon rätsida på; HUR kan man välja Citroen???

Hittade hos bror min massor av kul tidningar om marknadsföring, internet och lite annat. Efter att ha skumläst minst 8 nummer kändes det som om massor av energi laddades ner i min uttröttade kropp. Härlig känsla, nu jä... ska vi ut och ta marknadsandelar.