Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016, 2017 och 2018. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016, 2017 och 2018 med Team Rynkeby och ska göra det även 2019.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Ett nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017. Gick åt fanders en gång till. Nytt försök i Ruegen i september 2018. Äntligen lyckades jag komma i mål.

torsdag, augusti 31, 2006

Trängselskatt

Hoppas att alla Stockholmare på valdagen är extra förnuftiga och röstar FÖR trängselskatt i Stockholm. Att dessutom lägga en röst för att byta regering vore ju förstås inte heller fel.

Tyvärr bor jag inte i Stockholms kommun så jag får inte rösta om trängselskatten. Det är därför jag härmed uppmanar alla negativa Stockholmare att ta sitt förnuft tillfånga och rösta för att vi ska återinföra trängselskatten.

Det finns inget annat sätt för att komma tillrätta med trafik-och miljöproblemet. Jo, det är klart det finns, men inget revolutionerande som knäcker frågan i ett slag. Trängselskatten är ett steg på vägen. Ringleder kan vara ett annat, men vi måste nog dessvärre ta många steg innan vi är framme.

Vi MÅSTE börja bry oss om vår miljö. Nu. Trängselskatten är enkel och i stort sett rättvis. Visst finns/fanns det knasigheter, men inte värre än att man kan leva med dem.

Trängselskatten är bra för trafiken och ännu bättre för mina barnbarn. Och dina också.

onsdag, augusti 30, 2006

Mej, en kompentent långskånk

Jo, det är jag det. En kompentent lång kille som vet att jag är exakt 2 centimeter kortare än min bror. Han är 202 cm över havet och jag stannar på 196 cm. En normal träningshöjd för Kajsa om man vill ha lite perspektiv.

För äntligen kan vi nu fastslå det jag misstänkt rätt länge. Ber att få citera följande ur en nyligen publicerad forskningsrapport:

”- Som vuxna har längre individer större chans att hamna inom bättre betalda yrkesgrupper, som kräver mer avancerade verbal och matematisk kompetens och större intelligens, skriver de båda forskarna i rapporten.

Forskningsrapporten om längden och intelligensen bekräftar också tidigare studier, som påpekar födans betydelse i unga år på fosterstadiet för hur vi utvecklas både i längd och intelligensmässigt. Vad vi äter kan alltså vara en av länkarna mellan längd och intelligens, föreslår Paxson och Case.”

Med tanke på min kroppskonstitution måste jag därför bara skriva detta inlägg som ett tack till mor och far som såg till att min kost var rätt redan från början. Mammas mat har alltid smakat gott men att den också hade andra så positiva sidor var lite av en överraskning.

Visserligen stämmer inte rapporten fullt ut, för jag ingår inte i gruppen bättre betalda yrkesgrupper. Möjligen tillhör jag ”har-oerhört-kul-på-jobbet-men-har-uselt-betalt”-gruppen.

Man får vara glad för det lilla, som Snövit vid något tillfälle sa.

tisdag, augusti 29, 2006

Mespropp

Jag kan aldrig bestämma mig, Nokia eller Sony-Ericsson.

Nu pratar (skriver) jag om mobiltelefoner. Jag önskar det handlade om aktieaffärer men därtill räcker inte min ekonomi.

Nokia är ju bra men det är ju även S-E. Det är därför jag byter mobiltelefon stup i kvarten. Just nu är jag innehavare av en Ericssonare K610. Nöjdhetskoefficient 3 av 5 möjliga.

Problemet med min nuvarande är att den är rätt hyfsad om det nu inte vore så att jag ringer fel mest hela tiden. Tangenterna är för små för mina fingrar. Eller om det är tvärtom. Mest fel ringer jag när mina naglar är nyklippta för då blir hela fingret liksom trubbigt och har extra stor träffyta.

Den beskrivningen har jag lärt från serien CSI på TV.

Jag slår vad om att Florence Griffith-Joyner aldrig ringde fel. Det var hon som för längesedan var världsmästare på 100 m, visserligen sannolikt dopad men ändå. Hon hade även världens längsta naglar och borde därför haft väldigt lätt att trycka på små knappar och därmed aldrig ringa fel. Fast hon kanske var sponsrad med en Motorola med extra stora knappar, det vet man ju aldrig.

Min egen jakt går nu vidare för att hitta den perfekta telefonen. Dock endast lätt dopad med tillåtna medel.

måndag, augusti 28, 2006

Tillrättaläggande

Ber om ursäkt, ni som inte fick ihop den s.k. bildtexten till min bild i föregående inlägg.

Jag nämnde där att en dålig dag på sjön alltid är bättre än en bra dag på kontoret, och så visar jag en solig och relativt härlig båtbild. Några har inte fått ihop den kopplingen.

Jodå, den dagen var ju minst sagt härlig, men den uppmärksamme ser ju på bilden att det är en segelbåt jag sitter på, och den uppmärksamme ser också att det är vindar som är oseglingsbara, i alla fall om man har som målsättning att ta sig framåt. Man kan således sammanfatta vindläget som näst intill stilje. För att befinna sig på en segelbåt, kan en sådan dag till viss del betraktas som en usel dag.

Tänk att man måste förklara allting.

måndag, augusti 21, 2006

Semesterångest

Åter i tjänst efter en kalendervis låååång semester. Men mentalt bara några dagar känns det som.

Efter blott en förmiddag på kontoret kan jag bara tillråda alla arbetsförande människor en enda sak: Börja aldrig arbeta efter en semesterperiod.

Personligen var det längesedan jag såg sådana pappershögar på mitt skrivbord. Visserligen snyggt och prydligt staplade i olika ämnesområdeshögar, men ändå. Ångest.

Jag kan även bekräfta och intyga följande devis:
En dålig dag på sjön är alltid bättre än en bra dag på kontoret. Kolla bara bildbeviset så förstår du.




För att få plats med Laptopen på skrivbordet har jag nu reducerat antalet högar till tre. Jag bortser från att de är högre än tidigare, men mentalt har jag jobbat undan föredömligt snabbt vilket jag bevisar med antalet högar.

Så lättlurad är jag. Nu ska jag ta lite eftermiddagskaffe och fundera på om jag ska angripa högarna underifrån eller uppifrån.

söndag, augusti 06, 2006

Björn Borg och jag

Mitt i semestern ville vi lyxa till tillvaron en smula. Vi, dvs jag och hustrun, bestämde med några vänner att vi skulle äta lunch på Oaxens skärgårdskrog. Av rubriken att döma kan man kanske tro att just Björn Borg skulle vara bland våra vänner men icke, han och hans sällskap råkade bara sitta vid bordet intill. Bara en sån sak.

För dig som svävar i okunnighet om denna krog så är den rankad som nr 48 bland världens 50 bästa restauranger så det gäller att ta med sig en fullspäckad plånbok alternativt nypåfyllt kreditkort. Som sagt, Björn Borg och jag..!

Trots att det är en fruktansvärt dyr restaurang är den oerhört populär och fullbokad mest hela tiden. När vi ville boka så fanns plats två veckor längre fram, som alltså var igår. Inte direkt någon spontanrestaurnag precis.

Trots priset så är det ju egentligen inte mycket mat man får. Efter fem olika rätter så känner man sig likväl både nöjd och mätt. Väljer man dessutom till ”utvalda viner” så är man rätt säker på att mat och dryck är optimalt ”sammankopplade”. Och himmelskt gott. Det här är ju inte bara matlagning, det är rent hantverk och när vi pratar om att lägga upp på tallriken pratar vi högklassig design. Dessutom är servicen otroligt snabb, elegant och effektiv.

Som sagt, ett litet lyxigt avbrott i ”Lugna Leken” som nu pågår för fullt. Den går väl ”sådär” men mer om det senare.