Jag kan aldrig bestämma mig, Nokia eller Sony-Ericsson.
Nu pratar (skriver) jag om mobiltelefoner. Jag önskar det handlade om aktieaffärer men därtill räcker inte min ekonomi.
Nokia är ju bra men det är ju även S-E. Det är därför jag byter mobiltelefon stup i kvarten. Just nu är jag innehavare av en Ericssonare K610. Nöjdhetskoefficient 3 av 5 möjliga.
Problemet med min nuvarande är att den är rätt hyfsad om det nu inte vore så att jag ringer fel mest hela tiden. Tangenterna är för små för mina fingrar. Eller om det är tvärtom. Mest fel ringer jag när mina naglar är nyklippta för då blir hela fingret liksom trubbigt och har extra stor träffyta.
Den beskrivningen har jag lärt från serien CSI på TV.
Jag slår vad om att Florence Griffith-Joyner aldrig ringde fel. Det var hon som för längesedan var världsmästare på 100 m, visserligen sannolikt dopad men ändå. Hon hade även världens längsta naglar och borde därför haft väldigt lätt att trycka på små knappar och därmed aldrig ringa fel. Fast hon kanske var sponsrad med en Motorola med extra stora knappar, det vet man ju aldrig.
Min egen jakt går nu vidare för att hitta den perfekta telefonen. Dock endast lätt dopad med tillåtna medel.
