Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


torsdag, juli 30, 2009

No comments

Finns liksom ingen anledning att ge några vidare förklaringar till bilden. Förutom att det nu i skrivande stund regnar. Men vad gör väl det?
Vi har just varit på gästhamnskrogen i Arkösund och ätit middag, varvid de oserviceminded "fjortisarna" till servitörer glömde ta betalt för vinet. Men vad gör väl det?

tisdag, juli 28, 2009

Nu är det snart dags

Snart slutar leken. Den 17:e augusti börjar allvaret. Då drar dubbeltennisligan igång igen.

Efter ett helt års tennisuppehåll efter hälsenetrasslet känns det helt enkelt skitkul att dra igång igen. Bättre fysiskt tränad än på många många år, men värre är det med tennisträningen. Bara fyra gånger har det blivit i sommar. Men jag är ändå med i div fyra av sex möjliga så jag är supertaggad.
Come on boys, watch out for my forehands.

söndag, juli 26, 2009

Semesterrapport

Du som har följt min blogg vet att det finns en kille som heter Jonas som möjligen aspirerar att få min dotters hand. Han har dock ännu inte begärt enskilt samtal med mig. Tur är väl det, för ännu återstår några tester som han måste klara av innan ett eventuellt möte kan komma till stånd.

Ett av de kvarvarande proven skedde häromdagen då Joppe, vindmätaren i toppen på masten på min segelbåt, skulle plockas ner. Den förbaskade vindmätaren fortsätter nämligen att leva sitt eget liv utan hänsyn tagen till verkligheten.

Här på bilden syns Jonas när vi vevat upp honom 15 meter upp i masten för att plocka ner mackapären. Sen firade vi ned honom och sedan hissade vi upp honom igen efter våra försök att få ordning på mätaren.

Han klarade uppgiften galant, förutom att vindmätaren nu måste få akutvård på verkstad, vilket beräknas ske måndag morgon. Men det är ju inte Jonas fel, det måste sägas.

Nu får han vila några dagar innan vi hissar upp honom igen med en förhoppningsvis frisk och kry vindmätare.

Du kanske undrar varför inte jag själv lät mig hissas upp i masten? Mm, bra frågan, men jag tyckte Jonas räckte upp handen som frivillig innan jag hann säga något.

Det ska inte vara lätt att få min dotters hand. Har någon hört mig säga det? Någon?

onsdag, juli 22, 2009

Semestersjuk

Ja, då var vi där igen. Lika varje år. Du har säkert kännt av den du också. Semestersjukan.

När man efter mycket om och men lämnat arbetsplatsen för en längre tid, så kryper det i hela kroppen. Känner någon slags separationsångest att behöva överlämna allt i andras händer.

Omöjligt att koppla av och man stryker omkring som en osalig ande och kan inte ta sig för någonting vettigt. Mellan varven blir man nästan sjukligt trött och vill bara ligga på soffan och sova. Möjligen zappa runt bland alla TV-kanaler.

Humöret är i botten och man går omkring är allmänt otrevlig. Säger hustrun.

Men så efter några dagar, typ idag, börjar det släppa och livet återvänder på något sätt. Då vet jag, jag har S E M E S T E R. Nu kan livet börja igen.

fredag, juli 17, 2009

Klackarna i taket

Idag är det en anmärkningsvärd glädje här på kontoret. Alla är jätteglada och visar tandrader mest hela tiden. Jag har såklart ryckts med och känner att livet går som en dans.

Men så råkade jag höra en medarbetares telefonsamtal där han lite mumlande sa till någon att nu återstår bara att genomlida några timmars helvete, sen går chefen på semester.

Då rann enkronan ner, då fattade jag. De är glada för att jag inte ska vara på kontoret på åtskilliga veckor.

Och jag är glad för att slippa se dem på flera veckor. Så det är helt enkelt en win-win-situation. Kan det blir bättre en sån här härlig fredag?

onsdag, juli 15, 2009

Märklig fotbollsmatch

Idag spelade jag min första fotbollsmatch på sådär 25 år. Jag spelade mot mitt barnbarn Albin, 5 år om några dagar.

Jag började trögt, tappade rätt mycket i både försvars- som i anfallsspel och det dröjde inte länge förrän Albin ledde med 3-0. Men jag fick ordning på spelet och byggde så sakteliga upp ett rejält tryck mot hans mål. Reducerade rätt elegant till 1-3 och kände att nu, nu lossnar det.

Men då meddelade Albin, som även agerade som matchdomare, att det målet räknades inte. Vi spelade inte om poäng, sa han.

Jag blev såklart lite störd av detta, och mitt i min förvirring fintade Albin sig förbi mig och satte fyran. ”Då ska ju inte ditt mål heller räknas”, försökte jag. ”Jo, det ska det, för nu leder jag med 4-0 farfar”, sa han utan vidare förklaring.

Nu undrar jag, har reglerna ändrats under de senaste 25 åren? Tycker inte jag har sett mål borträknas på det här grymma sättet på TV, för jag var definitivt inte offside.

Jag blev grymt besviken att behöva förlora mot en 5-åring. Med 4-0. Jag tänker i alla fall inte läsa godnattsagan.

måndag, juli 13, 2009

All set and done

Sådärdå, då är äntligen båten tät och torr. Ägnade hela lördagen åt att byta ut de två läckande pentrypumparna, fixa den opålitlige Joppe, dvs vindmätaren som visade fel värden när den hade lust och rätt värden ibland. Joppe har fått sitt namn efter meterologen John Pohlman.

Dessutom funkar nu kylskåpet., Lite pinsamt där faktist, det var bara en säkring som gått, men när jag första gången kollade den så var den hel. Problemet var att jag då kollade på fel säkring. Sådana misstag gör aldrig våra bussförare. Eller?

Nu vidtar spurten på jobbet för plötsligt inser jag att jag efter denna arbetsvecka ska ha semester. Hur jag nu ska hinna det, det ligger ju tonvis med papper på skrivbordet.

Jag får börja med att skriva in de bokningar som trillat in på mailen under helgen, sedan registrera en bunt leverantörsfakturor, betala ett knippe dito, komma ikapp med bokföringen, och visst fan, det är ju lön snart också, då måste jag ju börja med den också. De e mycke nu.

torsdag, juli 09, 2009

Lägesrapport kolon

på kontoret stop hur mycket jobb som helst stop förstår egentligen inte hur vi kan ha så mycket att göra trots lågkonjunktur stop men vi är väldigt glada över det stop problemet är att vi omgående behöver några fler förare stop känner du dig manad, ring oss fort som attan stop eller känner du bra bussförare vänligen rekommendera oss stop tack stop trots detta lite märkliga blogginlägg ska denna platsannons anses som mycket seriös stop vi är nämligen inte som andra bussbolag stop i regel lite bättre faktiskt stop det är därför vi söker de bussförare som är lite bättre än andra stop telefonnummer och mailadress finns på vår websida stop

måndag, juli 06, 2009

Strulsegling

Back to work again. Som jag nämnde i mitt förra inlägg så gick seglingen inte precis klockrent. Kändes som om båten hastigt och lustigt blev förvandlad till rena måndagsexemplaret. Trots att den är 28 år gammal. Eller kanske just därför.

Okey, jag tar det rakt av:
Först pluppades hon i sjön, inga problem. Sedan sattes masten på och riggen spändes. Så här långt hur lugnt som helst.

Sedan fick jag, som det heter, plötsligt besök. Det var båtens första ägare som oväntat såg båten och han blev såklart hur nostalgisk som helst. Han hade ägt båten i 16 år, sedan sålt den till en kompis som efter några år sålde båten till mig. Vi språkades vid rätt länge och det var hur kul som helst.

Sedan började problemen.

Jag skulle nu bara flytta båten några meter och la in backen för att komma bort från kajkanten. När jag skulle lägga i framläget för att stoppa farten och rikta in mig på nya platsen så hände absolut ingenting. Jag fortsatte i god fart bakåt mot en annan brygga bara några 10-tal meter därifrån.

Endast med hjälp av i hast påkommen adrenalinsstyrka i Hulkenklass, eller om det är för att jag gått på gym i tre månader, plus hjälp av en tillskyndande åskådare, lyckades vi hejda båten innan hon med kraft hade rammat bryggan med rumpan före. Det hade inte varit snyggt.

Okey, fick hjälp av en mekaniker att fixa växelreglaget. Fråga mig inte varför den plötsligt hade gått sönder. Men det hade den.

Sen seglade jag iväg och fick den där lyckokänslan som jag beskrev i förra inlägget. Men det varade bara tills jag kom till Nynäshamns gästhamn. Igen. Det visar sig nu att båten fortfarande tar in vatten någonstans, men dock inte från den nylagade kölen. Felletning pågår i timtal tills jag upptäcker att det läcker från pentrypumparna som pumpar färsk- resp sjövatten.

Okey, bort med dem och läget är nu helt under kontroll. Det är vad jag tror tills jag kommer till slutmålet, bojen i Trosa. Då finns lika mycket vatten till i båten. Nu börjar jag bli less och funderar starkt på att sätta henne på ett grund och simma därifrån. Men icke. Jag sätter en elektrisk länspump som tömmer ut det vatten som rinner in vartefter. I ärlighetens namn kommer det inte in tonvis med vatten men 10 liter räcker gott för att man inte ska må bra i själen. Sedan åkte jag hem.

Sa jag att kylskåpet plötligt upphörde att fungera någonstans under färden? Eller att vindmätaren bara fungerade när den själv hade lust?

Så nu sitter jag här vid skrivbordet och försöker jobba medan hjärnan går på högvarv och försöker lista ut var läckan i båten kan finnas. Måste ner i morgon och kolla.

söndag, juli 05, 2009

lyckokänsla

Just här och nu infann sig en härlig lyckokänsla. Det har varit lite struligt så här långt men nu är äntligen allt under kontroll.

fredag, juli 03, 2009

On the road again

Eller kanske inte. Bättre beskrivet så är jag på våg igen. Näe, icke felstavat för nu är båten strax åter i sitt rätta element. Lika tät som en modern barnblöja.

Idag gör jag ett nytt försök med ny påmastning och ny nedsegling till de sydligare breddgraderna runt Trosa. Jag pratar nu om segling och orten Trosa och ingenting annat. Snuskhummer där.

Wish me luck!

Jag skrev tidigare om min affärsidé att dela kålhuvuden och tjäna en smärre förmögenhet. Nu har jag ändrat mig. När jag blir stor ska jag bli båtlagare. Då tjänar man jättejättemycket pengar på folk som får för sig att köra över grund med sina båtar. Man tjänar lätt ihop till ett hus på Rivieran på bara ett par tre säsonger skulle jag tro.

Jag vet det med säkerhet för jag har precis betalat räkningen för båtlagningen och jag darrar fortfarande och kallsvetten rinner som ett vattenfall längs ryggraden. Hua.

Men i ärlighetens namn så var den stora kostnaden inte pga grundstötningen utan för den extra förstärkning av kölen som jag beställde när båten ändå stog under reparation. Förr eller senare ett måste på en sån gammal båt som jag har.

Men ändå, herreminjävlar så dyrt det blev.

torsdag, juli 02, 2009

Patetiska Expressen

Läste att Expressen sparkar iväg en anställd journalist som har samröre med en känd gangster. De säger att tidningens trovärdighet får sig en allvarlig törn om deras medarbetare umgås med kriminella.

Men herreminjävlar, vad är det dom säger egentligen? Tror verkligen Expressen har de har någon trovärdighet över huvud taget? Hallå, herr chefredaktör, dags att vakna och inse sanningen.

Knappt någon journalist på Expressen skriver ju något som är trovärdigt. Tidningen lever ju på att hoppa på oskyldiga människor, vinkla sanningar, ljuga och förvränga. Jag vet, de rörde om mitt liv rätt ordentligt förra sommaren och det var ändå ingenting mot vad andra råkar ut för.

De är helt enkelt makabra. Häromdagen en jättebild på en döende Michael Jackson på bår innne i en ambulans. Så ropar Expressen stolt ut på löpsedeln: ”Här dör Michael Jackson”. Man får ju kräkkänslor.

Trovärdighet? Pyttsan. Seriösa? Fuck them. Expressen är en skitblaska utan trovärdighet, glöm aldrig det.