Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, juli 26, 2009

Semesterrapport

Du som har följt min blogg vet att det finns en kille som heter Jonas som möjligen aspirerar att få min dotters hand. Han har dock ännu inte begärt enskilt samtal med mig. Tur är väl det, för ännu återstår några tester som han måste klara av innan ett eventuellt möte kan komma till stånd.

Ett av de kvarvarande proven skedde häromdagen då Joppe, vindmätaren i toppen på masten på min segelbåt, skulle plockas ner. Den förbaskade vindmätaren fortsätter nämligen att leva sitt eget liv utan hänsyn tagen till verkligheten.

Här på bilden syns Jonas när vi vevat upp honom 15 meter upp i masten för att plocka ner mackapären. Sen firade vi ned honom och sedan hissade vi upp honom igen efter våra försök att få ordning på mätaren.

Han klarade uppgiften galant, förutom att vindmätaren nu måste få akutvård på verkstad, vilket beräknas ske måndag morgon. Men det är ju inte Jonas fel, det måste sägas.

Nu får han vila några dagar innan vi hissar upp honom igen med en förhoppningsvis frisk och kry vindmätare.

Du kanske undrar varför inte jag själv lät mig hissas upp i masten? Mm, bra frågan, men jag tyckte Jonas räckte upp handen som frivillig innan jag hann säga något.

Det ska inte vara lätt att få min dotters hand. Har någon hört mig säga det? Någon?