Ja, då var vi där igen. Lika varje år. Du har säkert kännt av den du också. Semestersjukan.
När man efter mycket om och men lämnat arbetsplatsen för en längre tid, så kryper det i hela kroppen. Känner någon slags separationsångest att behöva överlämna allt i andras händer.
Omöjligt att koppla av och man stryker omkring som en osalig ande och kan inte ta sig för någonting vettigt. Mellan varven blir man nästan sjukligt trött och vill bara ligga på soffan och sova. Möjligen zappa runt bland alla TV-kanaler.
Humöret är i botten och man går omkring är allmänt otrevlig. Säger hustrun.
Men så efter några dagar, typ idag, börjar det släppa och livet återvänder på något sätt. Då vet jag, jag har S E M E S T E R. Nu kan livet börja igen.
