Skulle ju komma iväg i fredags kl 17, och inte en endaste sekund senare, för en seglingshelg i ensamhetens tecken. Det sprack redan där.
En enveten och envis medarbetare på SällskapsResor bara MÅSTE få klart några resor innan hennes semester började.
Regel 1: en lojal medarbetare får aldrig lämnas i sticket. Regel 2: vänd lite papper så det ser ut som om du också måste jobba över, och inte håller på att spricka av frustration över att aldrig komma iväg.
Kastade i alla fall loss kl 21. Gick för motor över en totalt spegelblank fjärd när solen sakta höll på att gå ner i horisonten. Vackert. Då började nästa problem. Motorn började bråka. Ville liksom stanna och beundra utsikten. Jag tyckte inte det kändes rätt just då.
Med hjärtat i halsgropen kunde jag ändå sakta puttra in i en fin vik och kastade ankar. Det var ju ändå sovdags.
Efter några samtal till motorkunnig medarbetare och till vår självaste bussdoktor som för en stund öppnade en marin jour så kunde vi konstatera en sannolik brist på löpande underhåll av båtmotor. Ett igensatt bränslefilter som borde blivit bytt redan i höstas. Jo, jag skämdes lite där.
När lördagen randades puttrade jag sakta fram några timmar tills jag nådde Trosa gästhamn där jag kunde införskaffa nytt filter och byta detsamma. Men hua, det gick ju inte alls. Hela dagen gick åt att fixa detta enkla problem.
Det slutade med att jag betalade hamnavgift och helt sonika låg kvar där över natten. Till råga på allt hamnade jag bredvid båten där ca 10 ungdomar hade lagt till. Vild fest, utan mitt deltagande, hela natten lång. Inte särskilt ensamt där inte.
Dessutom sprang jag på några bekanta som gärna ville följa med ut och segla på söndagen så inte heller då blev jag särskilt ensam.
Trots allt, ändå en rätt okey gräsänklingshelg, även om det inte blev som jag tänkt.
