Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


fredag, maj 12, 2006

Jag saknar Dag Fagring

Du som är i bussbranschen, kommer du ihåg honom? En stilig karl som rev om ordentligt i smeten.

Populär i de flesta läger och som kunde konsten att tala med bönder på bönders vis och med adeln på adelns vis. Nu retar sig säkert någon på att jag skriver bönder för då tror garanterat någon att jag med bönder menar bussbolag från landsorten, och adeln bussbolag från Stockholm, men det menar jag inte. Detta är ett talesätt.

Ursäkta detta avbrott, men ibland måste man vara övertydlig i bussbranschkretsar.

Men så gjorde han ju det där kardinalfelet, Dag F alltså, som är så vanligt när man sitter där uppe på en topp. Han trodde sig vara lite förmer än andra. Han, och några till inom förbundsstyrelsen, trodde sig kunna sko sig en smula privat med medlemmarnas pengar. Och det funkar ju inte. Så bort med honom och några till.

Det var då vi fick en liten grå mus istället.

Inget ont och inget personligt om hans efterträdare, men särskilt kul och svängigt är det inte längre. Från rock´n roll till trist svensktopp. Från Rolling Stones till Trio mé Bumba. Från sprakande fyrverkeri till fjuttiga Kinapuffar. Klart man tycker att det har blivit lite trist, så f-n vet om det inte hade varit bättre för bussbranschen om Dag fått behålla både pengarna och jobbet.