Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


måndag, maj 29, 2006

Myten om Det Papperslösa Kontoret

En gång trodde även jag på det papperslösa kontoret. Någonting har hänt, men ingen verkar vilja använda det begreppet i sin marknadsföring längre.

Kan inte påstå att den papperslösa bussresan skulle vara en hit att marknadsföra, men hursomhaver, papper har vi så det räcker och blir över.

Mitt företag stänger egentligen aldrig. Bussar är ute och rullar dag som natt när det är som bäst. Vi måste alltid vara tillgängliga på och med jourtelefon. Åtminstone tror vi det.

Och så var det ju det där med papperslösheten. Många uppdrag kräver många papper även efter kontorstid. I ur och skur. I bil och båt och även på ICA när maten ska inhandlas.

Utanför kontoret gäller regel 1A: det ringer ALLTID i en rondell när jag sitter i bilen, det ringer ALLTID mitt i en krånglig passage eller situation när jag sitter i båten och det ringer ALLTID när jag står i ICA-kassan och ska betala. Regeln gäller även vid det årliga inköpet av Mors dags-tårtan.

Häromdagen hände även det som ALDRIG får hända. Jourpärmen glömdes kvar i ICA:s kundvagn när alla matkassar lastats in i bilen. Upptäcktes först hemma när jag med min väna stämma frågade hustrun var hon hade lagt min jourpärm.

Ja, du kan säkert räkna ut resten själv. Kaos, fullständigt kaos utbröt då i mitt normalt sett hyggligt logiska sätt att tänka. Vi hade ansvaret för alla transporter under innebandy-VM (VM-guld, VM-guld, VM-guld!) och de var inte få, kan jag avslöja. Och alla handlingar kring detta var väl samlat i - just det - den borttappade jourpärmen.

Här utfördes i sammanhanget en s.k. civil olydnad (se någon tidigare krönika). Jag höll nog en aaaaning för hög fart tillbaka till ICA. Men bara en aning. Inget att bråka om. Måste bara komma ihåg att be verkstaden böja tillbaka hastighetsnålen vid nästa service.

Men som det heter i sagorna, slutet gott allting gott. Pärmen var inlämnad till Kundtjänsten och en lyckans tår var inte långt borta.

Trots denna lilla fadäs så är jag övertygad om att det var busstransporterna som gjorde Sverige till guldmedaljörer. Det kan man ju tolka lite hur man vill, men jag vill poängtera att vi aldrig var osportsliga och körde motståndarna till fel arena. Det vore för lågt, bara Gloc…. hade gjort det.