Faktum är att ordet "pirrar" inte räcker. Hela kroppen liksom ryser. Dessvärre inte av välbehag utan av obehag.
Jag tittade på Bonde Söker Fru igår på TV:n. Bönderna är ju snälla och rara och lite som folk är mest. Egentligen. Men hela konceptet känns så otroligt töntigt och pinsamt. Rent av snudd på trafficking, människohandel.
Vet inte om det är olycksfall i arbetet eller yrkesskicklighet att kunna scouta fram så många töntar, män som kvinnor, på en och samma gång och i samma program.
Men jag är tudelad. Rart eller töntigt, vet inte. Men jag tittar på programmet oavsett, trots att jag stundtals måste krypa bakom ryggen på min kära hustru och skrika rakt in i soffkuddarna.
Fast inte är jag bättre än dom inte. Mespropp, det är vad jag är. I morse skulle jag ut och ränna igen tänkte jag. Klädde på mig rätt utrustning och gjorde mig beredd. Men när jag gick ut till brevlådan för att hämta morgontidningen så regnade det rejält, så då klev latmasken fram och krävde ombyte till kontorskläder.
Min motståndskraft var obefintlig, så då blev det så. Då slutade regnet. Men då var det försent att ändra planerna igen tyckte jag. Så ingen löpning denna dag.
Jag ryser av obehag, men inte för Bönderna utan för insikten att jag idag är en usel människa som valde den enkla vägen. FAAAAN!
