Hjärtat började banka för det är inte roligt att vara enda båt på hela Mysingen samtidigt som man får motorproblem. Lyckligtvis är det ju en segelbåt så snabbt som attan upp med seglen. Lika plötsligt som oväntat började det blåsa. Från rätt håll dessutom.
Det blåste upp mer och mer så jag kunde inte kila ner och kolla i motorn som fortfarande hackade när jag försökte. En snabbanalys av problemet gjorde att jag gissade på ett igensatt bränslefilter. Alltså måste det bytas och det funkar inte att göra ensam under segel.
Alltså siktade jag på att angöra Dalarö gästhamn för att lösa problemet, men nu hade det börjat blåsa upp rejält, vindbyar upp emot 12 m/s. Gick inte att ensam lägga till i gästhamnen pga blåsten, så jag siktade istället på tankstationen i hamnen. Med lite tur dunsade jag in i bryggan och kunde lägga till.
Sen började mecket med att byta filter, det gick rätt smärtfritt, men sen började eländet med att lufta motorn, vilket man måste göra på en dieseldito. Luftpumpen i en båtmotor är rena Kalla Anka-varianten som tar timmar att pumpa ur luften ur systemet.
Men då trädde uppfinnar-Göran in i handlingen. Jag inköpte en bit bränsleslang, en handpump av samma sort som man har till utombordsmotorbränsletankar och monterade på bränsleslangen. Och vips, inom 15 sekunder var motorn luftad och jag kunde komma iväg igen. Kl 21 angjorde jag sedan Wasahamnen på Djurgården för natthamn och då hade jag hållit på i 12 timmar.
För dig som inte vet, det är en fantastiskt upplevelse att segla på Stockholms ström när det är mörkt. Hela vår fina stad är upplyst och man ser alla kända "turistfällor" från en helt annan vy. Fjällgatan är lika läcker nerifrån vattnet som uppifrån det berömda busstoppet på Erstagatan.
Kan vara lite skrämmande också, plötsligt dök det föröver upp en gigantisk svart vägg som rörde sig mot mig och plötsligt vräker någon ett enormt strålkastarljus mot mig som lyser upp hela min båt. Det är bara Vikingfärjan på väg ut mot havet som gör mig uppmärksam på att jag ska se upp. Jag styrde omedelbart ännu mer åt styrbord.
På lördagen sista biten till mastkranen och så sista biten in mot uppläggningsplatsen. Det var den seglingssommaren det.
Så det sista och bästa som jag sparade till sist. Kommer du ihåg Berit, tennistjejen som jag inte kunnat vinna mot trots flera försök. Igår fick hon så hon teg. Igår mosade jag henne, 6-2, 4-2 sen tog timmen slut. Inget tjafs, inget meslir, bara stenhåra svingar mot bollen, över nät och innanför linjerna. Skoningslöst. No mercy.
Där visade jag allt var tennisskåpet ska stå.