Men bara ibland. Ibland tycker jag att jag är en hyvens snubbe, snäll mot hustru, barn, hundar, branschkollegor, och andra likvärdiga varelser.
Men just idag hatar jag mig själv. I går kväll bestämde jag mig för att tidigt idag på morgonen ta en löptur istället för det sedvanlig gymbesöket på fredagsmorgnar.
Jag gick upp kl 0630, klädde på mig lämplig funktionströja och lika lämplig benklädsel, även detta i fint och skönt funktionsmaterial.
Därefter åt jag en näringsriktig och energiskapande frukost för att få extra löpkrafter. När jag var klar satte jag mig i soffan för att lite snabbt från Fånen läsa lite Facebook och liknande. Fanns mycket att läsa, tiden gick.
Började känna en viss dåsighet i kroppen och kände mig tvungen att hasa ner lite för att kunna sitta liiiite skönare.... Då blev kroppen lite överraskande lite mer dåsig, rent av trött. Och tiden fortsatte att gå.
Den gick så långt att nu var det plötsligt ingen ide längre att ge sig ut i naturen och det vackra vädret. Så jag gick in i duschen och väckte mig till liv på det sättet istället.
Så nu sitter jag här på kontoret och har dåligt samvete samtidigt som min kära dotter/arbetskollega anländer rosenkindad och välmående efter hennes morgontur på någon mil eller så.
Jo, så får det bli. Idag hatar jag mig själv för min usla självdiciplin.
Hade tänkt börja arbetsdagen med att betala ut lönerna, men nu känner jag att självdiciplinen är urkopplad, så jag skiter i det och går och tar en kopp kaffe istället.
