Sådärja, så är dotter Sofia hopflyttad med lämplig karl. Jonas, han som förstörde Sofias arbetslust i vintras, och som jag berättade om i ett tidigare inlägg, har helt enkelt flyttat ihop med dotra mi.
Han frågade inte ens mig, men det gör inget. Känns ändå rätt bra, det är en mycket hedervärd man, kan bygga kök, segla, vandra i fjällen, sova under bar himmel, gillar hundar, särskilt Elsa, och är i övrigt en allmänt trevlig och allmänbildad kille. Dessutom omtänksam och kärleksfull mot min dotter.
Hans ekonomi tycks vara stadig, innehar fast arbete i databranschen och hans årsinkomst är sannolikt betydligt högre än min, även om vissa mail jag fått angående strejken vill påskina att jag tjänar långt över 1 miljon om året. Vilket jag alltså inte gör. Men jag önskar jag gjorde det.
Nu känner jag ett inre lugn, nu är båda barnen som hustrun och jag fött fram i säkra hamnar. Apropå hamnar, nu är det bara en vecka kvar innan jag kastar loss båten för lite semestersegling.
Skepp O´hoj.
