Lova att inte skratta nu. Lova det?! Promise!?
Jag hängde framför TV:n från kl 13 på lördagen ända till pappa Olle hade talat på middagen. Vi snackar tio timmar oavbrutet bröllopstittande. Det enda program jag såg var bröllopet. Inte en sekund kollade jag fotboll. Inte ens damtennisen på Eurosport fick mig att zappa bort från bröllopet.
Du skulle ju inte skratta, du lovade ju det!
Jag tyckte det var en fantastisk tillställning. Vi ska inte ha president. Vi ska ha vårt statsskick kvar, vi ska ha kungahuset kvar. Punkt slut.
Tänk vilken reklam Sverige och Stockholm fick av detta. Stockholm och Sverige behövde det. I tidningen stod att de här bilderna över Stockholm var värda över 1 miljard i reklamsammanhang.
Apropå pengar, det pratades mycket om att kungaparet ville spara pengar och tänka på miljön, det var därför de använde sig av Volvos miljöbilar och SL:s etanolbussar istället för fina turistbussar.
Men hur kan man i det sammanhanget försvara 18 JAS-plan i formation på 400 meters höjd? Från initierade källor så kostar det minst ett par hundratusen bara för att starta ett JAS-plan. Multiplicera sedan med 18. Lägg sedan till bränslekostnaden för de 18 planen och allt skit som de sprutade ut över staden. Plussa på med alla militärskepp som låg i strömmen med kraftaggregaten i full gång. Icke vare sig billigt eller miljömedvetet. Miljöbröllop. Nja, det gick väl sådär.
Men strunt samma, det var så fint, det var så romantiskt. Jag är i grunden en romantiker nämligen. Egentligen. Det var så vackert i kyrkan, kärleken strålade åt alla håll, ända ut i vardagsrummen.
Real men don´t cry. Så är det ju, men jag blev under ceremonin allt lite irriterad över att vi inte hade hunnit dammsuga soffan ordentligt, för precis som det vackra paret skulle uttala sina löften så for det upp ett dammoln som gjorde att mina ögon blev lite irriterade faktiskt. Typiskt min otur.
Leve Sverige och kungahuset, hurra, hurra, hurra , hurraaaaaaaaa!
