Och så plötsligt händer det. Smack, en rejäl muskelbristning i vaden när jag satsar allt för att springa fram för att lägga tillbaka en stoppboll i gårdagskvällens tennismatch.
Bara att säga tack och adjö och grattis till vinsten, till min motståndare. Sedan hem, linda benet, hälla upp ett stort (jättestort) glas vin, sen lägga benet i högläge och sen ägna en timme att tycka synd om mig själv.
Redan idag påbörjades rehaben med försiktig cykling. Jag har en sån otroligt tur att jag har en PT som kan allt. Förutom att han är en superbra tränare är han även specialist på rehabträning. Känns rent av lyxigt.
Så nu är all fysisk benansträngning förutom rehaben bannlyst minst två veckor framöver. Innebär att jag måste ställa in alla mina tennisfajter lång tid framöver. Det suger, som man säger.