Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


tisdag, december 21, 2010

Ibland blir man bara så trött

Vi tar det här med bussar och busstrafik. I dagens DN hyllas nu bussen som det enda vettiga alternativet i jultrafiken när alla andra trafikslag har det lite jobbigt. Det är bra. Dessutom är det sant.

Men man blir ju bara så j-a trött på alla j-a sportjournalister som så ofta skriver att bussresor är såååå jobbiga. Häromdagen stod att läsa att handbollstjejerna tvingades till en fyratimmars bussresa i Danmark. Inte den bästa uppladdningen, fick vi veta. Tvingades. Har du hört något så urbota dumt förut?

Märkligt att tjejerna ändå vann silvret trots den jobbiga bussresan på hela fyra timmar. Det kanske var det som var själva bragden?!

Varför ska alltid bussresan framstå i sportsammanhang som det jobbigaste man kan tänka sig? Fattar inte de där sportjournalisterna att bussresor är vardagsmat för idrottsutövare?

Fattar inte de där sportjournalisterna att hela Sveriges idrottsliv är uppbyggd kring bussresor. Om vi bussåkare plötsligt skulle säga nej till alla idrottsföreningar så skulle 75 % av Sveriges alla föreningar tvingas lägga ner för de skulle inte kunna ta sig till bortamatcher, läger osv osv för det skulle bli för dyrt att åka bilar, tåg, flyg, snöskotrar eller något annat trist.

Ibland blir man bara så trött på allting.