...har jag inte varit på åratal. Men idag påminner min status om den känslan. Detta på grund av personalbrist under midsommarhelgen. Det är lättare att hitta chaufförer under jul- och nyårshelger än midsommarhelger. Märkligt.
Igår på självaste midsommarafton körde jag som transferförare ner en buss till Malmö där två av mina midsommarjobbande boys väntade för att fortsätta ner till sydligare breddgrader. Själv satte jag mig på bumsen i min bekväma Merca - som de körde ner dagen innan - och brakade raka vägen hem igen. Stannade inte ens för att köpa glass.
Stöp som en klubbad oxe i säng runt midnatt och idag ska jag efter lunch ta ytterligare en sväng uppåt Bergslagen/Dalarna för att hämta hem ett midsommarfirande gäng. För övrigt ett kompisgäng runt ett framgångsrikt NHL-proffs. Se där vad som kan bli när man numera även sitter i en hockeystyrelse.
Bäst att köra försiktigt för denna NHL-kille gjorde sig stora sportrubriker när han spelade i Sverige. Det hände ibland att han på order åkte ut och knackade ner någon ur motståndarlaget som inte uppträdde korrekt på hockeyrinken. Förhoppningsvis har jag hunnit hem igen innan han läser det här.
Men nu måste jag skvallra lite om vår kraschade koppling som jag skrev om häromdagen. EvoBus reagerade föredömligt. Två timmar efter bloggpubliceringen kom både ett mail och ett telefonsamtal. En blogg är nutidens röksignaler.
Nu är kopplingen under utredning. Eftersom denna historia är rätt intressant och jag vet att mitt inlägg skapat en del funderingar ute hos fler bussåkare så lovar jag att rapportera händelseförloppet.
För övrigt kommer bytet inte att kosta 25 tusen utan närmare 40. Men den stora fråga är betydligt större än så. Det handlar om Man eller Maskin.
Någon, eller något måste bort. Maskinen som inte klarar mannens hantering, eller mannen som inte klarar maskinens villkor.
Känns lite konstigt att plötsligt tvingas ha personal som är näst intill stridspilotutbildade för att kunna hantera en busskoppling. Alternativet är kanske att byta koppling för 40 tusen en gång om året och det känns inte särskilt lockande.
Nåväl, smålänningarna i Vetlanda brukar vara redigt folk, de löser nog situationen på bästa sätt.
