På nervägen till Malmö på midsommarafton, vid ett tillfälle då jag tog lagstadgad rast, läste jag en småländsk tidning. Bara lukten av tidningen påminde mig för övrigt om min barndoms somrar i Östergötland och Småland. Den lukten finns inte i DN.
Det är så kul att läsa i landsortstidningar. T.ex en hyfsat stor artikel:
Bil stulen i Vaggeryd
En bil parkerad på Kommerinteihågvadgatanheter i Vaggeryd blev under onsdagseftermiddagen stulen. Inga spår finns efter förrövaren, meddelar Polisen.
Klok kommentar tycker jag, bilen är ju borta.
Och halvsides sportreportage med bilder från en fotbollsmatch i division 7 långt in i någon skog. ”Och här ser vi skyttekungen Nisse Hult i en spännande kamp om bollen”.
Kände direkt att man oftare borde lämna storstaden och tagga ner sig lite.
Lyssnar numera inte på särskilt många pratprogram i radion. Blir mest musikprogram. I bilen hem till Stockholm från Malmö lyssnade jag dock på rätt många pratprogram. Vad som slog mig var, att var i all världen hämtar de sina radiopratare? Det programmet som jag hörde på, en lokalstation, misstänkte jag att de hade grävt fram någon gammal fossil ur källararkivet.
Han skulle vid något tillfälle göra reklam för SR:s websida. Numera säger ju i prinicp alla typ: - så går du in på SR punkt se”. Alla, precis alla, vet idag att man först måste skriva www så det behöver man ju inte ens nämna. Eller hur?! Du är ju inte helt kocko eller hur? Du hänger väl med!? Eller har du inte ens en mailadress?
Den här fossilen som de uppenbarligen hittade i tiden före Jurassic Park sa mycket mycket långsamt: Dobbelvei, dobbelvei, dobbelvei ÄSS ÄRRR pounkt ÄSSÄE. Dessutom repeterade han det en gång till, en aning långsammare. D o b b e l v e i, d o b b e l v e i….
Då tryckte jag in en ZZ Top-CD, höjde volymen, gjorde några kraftfulla headbangs och ökade farten. Då ville jag bara hem till storstan.
