Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


tisdag, mars 29, 2011

Svarte Petter

Satt och lirade lite kortspel med Gud och Djävulen. Gick rätt bra men plötsligt satt jag med sista kortet. Det var Svarte Petter. Osis för mig.

Så nu ligger jag på Danderyds sjukhus, avd 73 strokeenheten. Smaka på den du. Strokeenheten. Hur kul är det på en skala? Sånt händer bara andra, inte mig. Noooot.

Men tur i oturen, en liten rackare men lik förbannat en stroke. Man kan säga att jag slog en rejäl nätrullare och hade turen att bollen ramlade ner på rätt sida av nätet.

Jag kan gå, jag kan tala, alla muskler på rätt plats,jag kan skriva, om än sakta och försiktigt. Det är finmotoriken som tydligen fick sig en tjottablängare. Märkte det bla på att inte gick att skära fyra lika stora leverpastejskivor och att det inte gick så bra att borsta tänderna med tandborstens baksida och några andra småsaker.

Då blev det raka vägen till akuten där jag blev intagen på två röda. Skallröntgen visade otvivelaktigt en stroke. Så nu ligger jag alltså här där jag aldrig trodde jag skulle ligga.

Men men, jag försöker tackla det hela med lite humor, men visst känns det tungt. Rejält tungt.

Å andra sidan har jag hört att man får en hel hög med vuxenpoäng av sånt här. Det är coolt.