Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


tisdag, mars 15, 2011

Utan mål och mening

Efter hemkomsten från skidresan hände något med min träning. Plötsligt saknades lusten och motivationen att träna. Helt bortblåst. Har bara lallat omkring på gymet och dragit lite här, lyft lite där, bänt lite här, tryckt lite där. Helt igenom ostrukturerat och orkeslöst. Inte bra. Och två tennismatcher har jag genomlidit med fruktansvärt dåliga resultat.

PT-Tompa tröstade och sa att reaktionen var helt normal, jag tömde kroppen på energi under skidveckan. Ta det bara lugnt en vecka så kör vi igång dig igen, var hans råd. Bara det gjorde att motivationen infann sig igen.

Idag körde jag ett specialkomponerat program som var kanonbra. Dotra Sofia har kört det när hennes motivation vacklat. Stentufft, jobbigt och intensivt och förvånansvärt roligt.

Nu är jag på G igen. Och ikväll går jag ut på tennisbanan ännu en gång och då ska jag ta-mig-fan blåsa min motståndare av banan. GAAAAAHHHHHH.