Jag är inte bitter. Jag är inte ledsen. Jag är inte chockad. Jag är inte förbannad.
Jag ljuger däremot grovt.
Jag ÄR bitter. Jag ÄR ledsen. Jag ÄR chockad. Jag ÄR förbannad.
Har varit på besök hos Hjärtkliniken på Danderyds sjukhus. Resultatet av mitt sjudagarsprov av hjärtat, som jag fick göra i samband med stroken, visade att hjärtat inte är tiptop.
Resultatet av undersökningen, svart på vitt: ”Ingen vidare undersökning behövs”
Åtgärd: ”snar inoperering av pacemaker”
” -??? Va? En pacemaker? I mig? Behöver JAG en sån? Du måste ha blandat ihop dina papper, det kan inte stämma. Jag är ju lika frisk och fräsch som en nyutslagen sommarblomma och har aldrig i hela mitt liv haft problem med hjärtat! Haha, du är allt en kul kille du, men där tog du allt fel gubbe!"....... ”-Jasså inte det.”
Jag vet att en pacemaker inte är någon big deal. Finns numera i var och varannan människa. Men ändå, en pacemaker. I lilla mig.
Saken är den att vare sig stroke eller pacemaker fanns med i min gameplan över mitt liv. En hjärtinfarkt möjligen, kanske till och med troligen, men icke stroke eller någon elektronisk mojäng i kroppen. No way.
Någon måste ha ändrat min gameplan i smyg. Hallå Gud, var det du? Javisstja, du finns ju inte.
Klart att jag är bitter, ledsen, chockad och jävligt förbannad. Eller som Gessle sjunger: Här kommer alla känslorna på en och samma gång.
Jag prövar med ett primalskrik:
GAAAAAAHHHH! FAAAAAAAAAAN ! JÄÄÄÄÄÄÄÄVLAAAAR!
Nepp, känns inte ett skit bättre.
Förlåt alla ni som har det ännu jävligare, men det här är min blogg, här är det jag som är huvudattraktionen. Här kan JAG uttrycka mig hur jag vill. Tugga och svälj.
