Om en liten stund åker jag iväg till sjukhuset för att få en pacemaker av årsmodell 2011 inopererad i min arma kropp.
PM:n kopplar de ihop med hjärtat och den håller sedan koll på att hjärtat slår korrekt. Och när det inte gör det så skickar PM:n impulser tillbaka till hjärtat. I teorin alltså. Förhoppningsvis även i praktiken.
Lite skakis är jag allt, eller rättare sagt, hela mitt inre är i uppror inför detta, även om det bara är ett litet ingrepp och för läkaren som ska snitta upp mig en vanlig dag på jobbet.
För mig är det här oerhört mycket större, läskigare och mentalt jobbigare än en vanlig dag på mitt jobb. Så skulle jag vilja uttrycka det.
Men du, utifall att. Om nu läkaren har en dålig dag på jobbet och råkar sätta skalpellen fel, så vill jag passa på att säga till just dig: Tack för allt. Det har varit kul att ha haft dig som läsare.
May the force be with me, nu åker jag.
