I fucking dit it. Kolla bilden. Tagen idag kl 0650. Helt sanslöst. I flera år har det stått på min löfteslista jag skriver varje nyår att min vikt ska ner till tvåsiffrigt. Idag hände det. Första gången på hur många år som helst.
Vad jag har gjort? Inte mycket. Syster Helena, alltså inte min biologiska syrra utan sjuksyrran Helena, hon som har mig som forskningsobjekt i det strokeforskningsprojekt jag deltar i, sa med allvarlig min att jag måste minska mitt midjemått. Det kunde jag göra genom att äta mindre portioner. Så blev det och jäsicken vilken fart kilona ramlade bort.
När jag mättes in på sjukhuset vid stroketillfället stod det 104 kg på vågen. Det gör det inte längre.
Men jag har en kompletteringsfundering. Muskler väger mer än fett sägs det. Jag har inte tränat på två månader och jag börja nu bli tämligen slapp i hullet. Kanske en delförklaring.
Strunt samma, att uppnå ett mål, oavsett vad, känns alltid SÅ J-A KUL!