Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


onsdag, juli 20, 2011

Det funkar inget vidare

Med tanke på gårdagens, ska vi kalla det en smula negativa inlägg, så försökte jag senare under eftermiddagen shoppa bort min ångest och djupa depression. Det gick inget vidare.

Jag började med att besöka vår lokala kontorsvaruhandlare och shoppade loss på några block och hör och häpna, FEM nya pennor. Skitsnygga.

Men näe, kände mig inte ett dugg positivare även om det var roligt att skriva siffror med en ny fräsch penna.

Då tänkte jag istället gasa bort till Elgiganten Megastore och shoppa en ny TV. Tänkte att en 42-tummare är precis vad vi behöver hemma, så kan vi ställa ut den gamla 32-tummaren på landet.

Men icke då. Våldsamma protester från hustrun, och då törs man ju inte spontanshoppa bort någon ångest.

Sen kom jag på den ultimata ångestdödaren, jag köper en ny buss. Ringde glad i hågen till Småland för att höra vad som fanns i lager. Men inte fan blev det något köp där heller. Mer eller mindre semesterstängt. Lika iskallt som en frusen ostkaka.

"- Klart vi har nåt för dig Göran, men vi kan väl snacka vidare vecka 32, vad säger du om det Göran?" sa en semestersugen kille som heter Jonas.

Men vad tusan, vecka 32 är jag säkert glad och positiv igen och vem behöver ångestshoppa bussar då?

Så nu sitter jag här igen som en tom, desillusionerad  och misslyckad ångestshoppare. Allt jag fick var en bunt pennor.