Årets premiär bestod av ett besök på Fotografiska.
Gillade Aitor Ortiz bilder av arkitektur, men bilderna av norskan Margaret M Lange påverkade mest.
De flesta var mörka och dystra på människor på livets bakgård. I sig inga märkvärdiga bilder, men de var ändå mycket bra.
Självklart avslutades besöket på museets café, högst upp i huset och med fantastisk panoramautsikt över Strömmen och Stockholm.
När vi kom hem uppdagades en rolig sak, som inte alls har att göra med ovanstående besök. När våra barn var små kunde de sjunga utantill alla låtar på Nationalteaterns LP, Livet Är En Fest. Du vet " Livet är en fest, håll med om det folk och fä, om livet är en pest, fyllan värmer bäst" osv osv.
Var jag månne en olämplig förälder då?