Jag trodde ingreppet bara skulle kolla tillståndet i hjärtat lite mer noggrant. Så är det inte. Avsikten med ingreppet är att LAGA hjärtat. Ouups! Här uppdagades minsann en kommunikationsbrist mellan läkare och patient.
Men jag blev ändå inte ihjälskrämd av det, det är trots allt bara den lindrigaste arten av hjärtlagning och i princip inte helt nödvändig heller, mer liksom i förebyggande syfte. Så långt känns det ändå bra.
Men ändå, de ska lik förbannat snitta upp ljumsken och därifrån tycka in och trä en slags sladd genom hela kroppen ända upp, och rakt in i hjärtat, och där bränna någon cell som inte är som den ska. Låter det läskigt eller låter det läskigt?
Äsch, det är trots allt "a piece of cake", man blir inte ens nedsövd, bara lokalbedövad och det hela känns inte alls, mer som en kittling i kroppen. Säger dom. Ingreppet är heller inte värre än att man skickas hem när det är klart. Men läskigt är det, jag ryser bara jag tänker på den där sladden som de trär, inne i och upp, genom hela kroppen och rätt in i hjärtat. Rätt in i hjärtat. Tänk om de gör fel?
På torsdag morgon ska jag infinna mig på sjukhuset. Jag är redan nu på ren svenska skitskraj. Sån är jag.
Möjligen var mina tankar på ovanstående så svårartade så jag i morse med min PT körde totalt slut på mig själv på gymmet. Det var fruktansvärt jobbigt men otroligt härligt. Nu är jag nog redo trots allt.