Med tanke på mina klagovisor under hösten att stroken klippte alla tennisceller i skallen så visar väl det här att även de cellerna nu är läkta och att jag inte längre kan skylla på det när jag lirar uselt.
Den ena bucklan visar vinst i klassen Generationsdubbel B, dvs bäst bland de näst bästa. Tillsammans med sonen Marcus blev det en kalaslätt finalseger med 4-6, 6-1, 6-1. Vi bestämde att nästa år tar vi hem huvudklassen i generationsdubbeln. Skitlätt.
Den andra bucklan visar vinst i klassen Herrar 60. Inte mycket att orda om. Jag spelade bra, det räcker som förklaring.
Sens moral: det är alltid roligare att vinna än att förlora.
Så det negativa. Bucklorna får stå på hedersplats i vardagsrummet maximalt några dagar, sedan måste de ställas på annan, lite mer undanskymd plats, helst i något skåp eller låda. Tycker hustrun. Undrar om Federer och Nadal har samma problem?