Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


torsdag, december 11, 2014

Cykelturen fortsätter mot Paris. Del 2

Nu har vi alltså anlänt till Osnabruck. Förhoppningsvis hyfsat pigga och fräscha.  Men sannolikt en smula slitna lite här och där. Kanske rumpan värker, kanske benen är lite stumma när vi vaknar, men ändå sugna på att fortsätta trampa vidare.

Måndag 6/7

Denna dag kommer förmodligen kännas som ett vanligt kort träningspass, bara 15,5 mil och fortfarande genom ett platt landskap som skänker oss 675 höjdmeter. Dagens etappmål är Wuppertal. En Vätternruntjämförelse är Motala till Fagerhultdepån och lite till.

Tisdag 7/7

Den här dagen är en uppladdningsdag inför resans verkliga cykelutmaning. Under dagens etapp lämnar vi Tyskland och ger oss in i Belgien till etappmålet Grace-Hollogne. Denna dag cyklar vi 16,5 mil och kanske börjar vi känna vittringen av Ardennerna som vi ska ta oss över om några dagar. Dagens höjdskillnad är 675 meter och sträckan är typ Motala till nästan Hjodepån. Eller motsvarande Siljan Runt.

Onsdag 8/7

Onsdagen kommer sätta oss på rejäla prov. Det är nu som all träning under vintern ska blomma ut för fullt, för nu behövs den. Den som fuskat får betala, den saken är klar. Sträckan är bara 13 mil, bara Motala till Bankeryd, men höjden, här snackar vi backar. Plötsligt är dagens nivå 1238 meter som vi ska ta oss förbi.

Efter några uppvärmningsmil kommer vi till den berömda Mur de Huy. Väggen. Två dagar före oss har hela Tour de France-gänget klämt den här backen som är 1,3 km lång och har en genomsnittlig stigning på 9,3 % och ett parti som har 26 % lutning. Det blir något att bita i det.

Om du orkar kan du under 4:22 minuter kolla in den här filmen och följa med nästan hela vägen upp. Klart du orkar, jag och mina teampolare ska cykla uppför. Det tar betydligt längre tid än 4:22 kan jag säga.

Men vet du vad? Ryktet gör gällande att efter den här backen kommer en nästan lika brant historia, om inte brantare. Den vill jag inte ens veta om. Egentligen.

Med förmodade stumma och trötta ben kommer vi så småningom till dagens etappmål Vresse-sur-Semois.

Nä, nu blev jag så trött av att bara skriva om det här, så nu tror jag att vi tar en paus från cyklingen. Resterande etapper berättar jag om om några dagar, i morgon måste jag skriva till Tomten innan det är för sent.

PS. Jag vill bara för säkerhets skull påpeka att det jag nu beskrivit om vår tur till Paris helt och hållet är mina egna funderingar och tankar. Det kan ju tänkas att andra i teamet har helt andra funderingar och känslor inför den här turen. Den uppritade färdvägen kommer sannolikt inte heller att helt överensstämma med hur det kommer att bli i verkligheten.