Men livet rullar vidare, jag är nu återställd till 99 % efter den fula attacken mot min hälsa dagarna innan julen.
Jag skrev ju det för några veckor/månader sedan varför jag tränar. Självklart för att vara i god form inför kommande skidresa och framförallt inför sommarens cyklingsäventyr.
Men också, minst lika viktigt, att vara i fin form när min hälsa attackeras på olika sätt. Jag skrev då att jag var helt övertygad om att jag sannolikt skulle attackeras många gånger innan kistan sänks i jorden.
Jag fick rätt, den första allvarliga snytingen kom dock lite snabbare än jag trott. Men jag är rätt säker på att min fysik förkortade återhämtningen betydligt snabbare än om jag hade varit en traditionell soffliggare.
Nåväl, idag gjorde kulturföreningen KulturRally u.p.a ett tillslag på Fotografiska museet.
Det är så kul att gå dit med ojämna mellanrum. Kan bli dyrt om man är en fantast med mycket pengar. En bok av fotografen Jimmy Nelson, som visade helt fantastiska bilder på de sista ursprungsbefolkningarna i världen, säljer numrerade böcker, 1-500. Priset blygsamma 6500. I euro. Jorå, såattliksom. Vi köpte ingen bok, vi köpte fika och smarriga bakverk istället. För en lite mindre summa.
Nu måste jag kämpa, jag måste kämpa för att komma över träningströskeln. Just nu känns det ohyggligt plågsamt att ens tänka på träning. Känner mig helt urblåst, som om höstens all träning varit förgäves, som om sjukgrejen sög all kraft ur mig. Som om jag måste starta från början.
Måste måste måste ner och köra en timme på trainern. När jag väl gjort det VET jag att kroppen kommer att längta efter mer, men tröskeln att kliva över är jättehög just nu.
Kämpa Göran kämpa!
PS. Tomten fattade mitt brev som jag skrev häromveckan, det blev ingen löparkurs. Puhh....