Man blir helt enkelt tokladdad vare sig man vill eller inte.
Men VR är över och nästa race är i morgon, då blir det Mälaren Runt. 32 mil. Inga särskilda depåer förutom lunch i Eskilstuna, som är förbokad för alla. I övrigt får man stanna där man har lust.
Det som just nu har absolut högsta fokus för mig, är trots allt min halva Ironman i september. MR är en bra uthållighetsträning inför den. Pannbensträning också.
Även idag blev det ett kort simpass i Östersjön. Innan lunch.
Jag tänker att ett kort pass är bättre än inget pass. Dessutom ville min tf livräddare (=hustrun) inte sitta på bryggan och spana längre, hon ville upp till stugan och laga lunch. Dessutom känns min kropp lite stel idag, sprang 1 mil i ett för mig högt tempo i går kväll.
Ojdå, då blev det lite reklam också.
Team Snabbare ordnar kanonfina resor till Mallis.
Jag vet, för jag var på en sån i våras.
Ibland får jag frågan om jag får betalt för reklam i min blogg. Nix, inte en spänn. Jag är inte BlondinGöran direkt. Men jag länkar mer än gärna till företag eller personer som gjort mig extra glad och eller extra nöjd.
Hursomhelst, tillbaka till loppet Mälaren Runt som är något helt annat än t.ex VR. Längre. Svårare. Anonymare. Ärofylldare. Exklusivare.
De första milen från Barkarby, hela Bergslagsvägen, över Tranebergsbron, över Västerbron, över Liljehomsbron genom Aspudden och Mälarhöjden eskorterade av massor av motorcyklar, som desstutom spärrar alla sidovägar som vi passerar, innan farten släppt fri i Hallundatrakten. Nästan lika magiskt som att cykla genom Paris med Team Rynkeby.
Inte ens Paris slår känslan att i ett ännu inte vaknat Stockholm passera toppen av Västerbron med den fantastiska utsikten mitt i en jätteklunga på 150 cyklister.
Maxantalet i loppet är nämligen 150 cyklister. Jag är en av dom. Skrivs ingenting om loppet. I år min tredje runda. 2014 tog jag mig runt på 17 timmar och 10 minuter. Jag var nybörjare, hade bara tränat med de lugna grupperna typ 25-27 km/tim.
De första 10 milen snittade vi för mig brutalt hysteriska 33 km/tim. Jag tog tvärslut någon mil före Eskilstuna, körde in i väggen så flisorna rök.
Det var som att passera en skärseld. Eller rättare sagt, bli stekt av en skärseld. Ohyggligt jobbigt, men lika ohyggligt lärorikt, både vad gäller cykling som att lära mig mer om mig själv. HÄR kan du läsa min race report om den plågan.
2015 cyklade jag och gruppen runt på 13 timmar blankt. Blev rekordslakt för min del. HÄR kan du läsa om den. Om du vill och orkar.
Hur blir det 2016 tro? I år blir vi 18 cyklister i gruppen. Sa jag det? Jag cyklar i en Fredrikshofgrupp med Mäster Anders, Anders Johansson, som kapten. Han har handplockat ihop folk som är snygga, trevliga, starka och snabba. Och så jag.
Första gången Mälaren cyklades runt i officiella sammanhang var under OS i Stockholm 1912. Vinnaren cyklade runt på lite drygt 10 timmar. Otroligt med tanke på dåtidens vägar och cyklar.
Hände en annan grej också. Jag fick agera hobbysjöräddare igår. Vår lilla jolle, en sån där liten rackare man kan ha efter segelbåten rymde häromdagen när vi inte hade kommit till landet ännu.
Det blåste rejält och en granne ringde och sa att min jolle hade slitit sig och låg strandad på andra sidan viken. Ett otillgängligt ställe både från land och från sjösidan.
När vi kom ut hade det mojnat så jag lånade en roddbåt och rodde 600 meter över till andra sidan och bärgade utan incidenter rymligen. Och så rodde jag tillbaka igen. Bra träning visade det sig.
Att använda motor är fusk när man behöver träna.
Det blev 1200 meter rodd.
Nä, nu måste jag kila. Åker hem strax för att tokladda inför morgondagens 33 mil. Ska visst blåsa rejält. Hoppas hoppas hoppas det blir från rätt håll.
May the force be with me.
PS. Det är ännu inte för sent att söka till Team Rynkeby. Kolla in vår Facebooksida HÄR. Leta gärna upp de små intevjusnuttarna vi gjorde varjde dag under vår cykling så får du ett hum om hur otroligt kul vi hade.