Ja alltså, jag hade såklart både byxor och långärmad tunn och fin regnjacka på mig. Men du som idrottar vet att ordet regnjacka bara är något någon marknadsförare av idrottskläder hittat på.
I verkligheten finns ju inga regnjackor. Man blir ju dyngsur även med en sån på kroppen.
Men du, varför gör inte löptröjstillverkare tröjor som är lika fiffiga som cykeltröjor, med några fickor på ryggen? Det är ju hur praktiskt som helst.
En fuskbild. Den är tagen i förrgår då jag sprang en 5 km backrunda.
I en cykeltröja.
Igår i regnet blev min telefon blöt och oanvändbar när den
låg i "regnjackans" ficka. Då blev det heller ingen selfie.
Ahhh, du trodde jag sprang kroppsnaken? Åh, då tror jag du missförstog rubriken. Nänä, så galen är jag trots allt inte.
Jag sprang utan att kolla pulsklockan. Det kallas att springa naken i träningssammanhang. När jag började springa tryckte jag igång klockan, sen drog jag ärmen på den s.k "regnjackan" över klockan. Inte en enda gång tjuvgluttade jag på den för att kolla hur långt jag sprungit, tempot eller puls.
Bestämde att jag springer som jag känner för i ett behagligt och bekvämt tempo för dagens träningspass var tänkt som ett LSD-pass, Long Slow Distance.
Jäklar vilken härlig runda det blev. Trots ihållande regn. Det är något som jag tagit med mig från Team Rynkeby, är en träning bestämd så kör man den oavsett väder. En enkel regel, då behöver man aldrig tveka.
Det enda jag bestämde i förväg var vid vilken vägkorsning jag skulle vända vid så rundan blev minst 1 mil lång plus en aning längre än senaste långrundan.
Jag kom in i en härlig rytm där benen bara trummade på av sig själv. Kände mig stundtals som i en härlig bubbla där jag bara flöt fram och tankarna i skallen levde ett eget liv.
Försökte bl.a tänka på alla människor jag träffat i livet som betytt något för mig. Det var många namn som dök upp.
Sen ville jag tänka på alla "assholes" jag stött på i livet. Det var svårare, det är trots allt inte många. De man träffar vill man inte träffa igen, så man glömmer väl de ganska fort. Den enda jag kom på hette Ingemar, ja han heter väl förhoppningsvis det även idag, jag önskar trots allt inte livet av assholes.
Ingemar är min sinnebild av ett riktigt äkta asshole. Det här var väldigt många år sedan nu, men jag kommer aldrig att glömma den jävla idioten.
Idag är sista anmälningsdagen om man vill vara med i Team Rynkeby 2017 års lag. Vill du göra något kul i livet och där cykling är inblandat är det här ett bra tillfälle. HÄR hittar du hur du gör för att söka.
Idag är det också något annat. Nämligen exakt 30 dagar till min start i Íronman 70,3 i Pula. Det känns så häftigt läskigt och plötsligt känner jag mig långt ifrån färdigtränad. Tre veckors hårdkörning kvar nu och sen avsluta med en vilovecka med bara lugna inslag, typ rörlighet.
Då bör jag vara i fin form till kl 10:00 den 18:e september då startskottet går och bortåt 2000 likasinnade kastar sig i vattnet på Ambrela Verudela Beach för första delsträckan.
Eftesom jag då påbörjar min internationella karriär så måste mitt namn anpassas. Jag välter omkull ö-et och ändrar a-et till ett u. Det blir perfekt. Go:Run.
PS. Såg just en reklamsnutt på TV. Jag vill motsätta mig den. Man KAN träna utan att äta Vitaepro. Köp inte den skiten, du kommer att må bra ändå om du tränar.