Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


fredag, augusti 26, 2016

Team Mellanmjölk on the road again

På söndag är det dags för det trevliga loppet Roslagshösten, arrat av Fredrikshof. Jag har cyklat loppet både 2014 och 2015 och båda rejsen har varit jättetrevliga arrangemang.

Så nu är det dags för tredje rundan. Som vanligt med Team Mellanmjölk. Teamet har en lite rolig historia som du kan läsa om HÄR.

Tina, Mr Ego, Lena, Gunnar

2014 var vi fyra i teamet. Tina och jag hade bestämt att vi skulle köra rejset båda två, men att det vore roligare om vi var några fler som körde ihop i "lagom" tempo. Det vill säga det vi tyckte var lagom för två år sedan. Så vi döpte oss till Team Mellanmjölk. Sen övertalades Lena att hänga med och sen tyckte även Gunnar att det verkade lite lagom lattjolajbans.

2015 startade vi med 11-12 stycken i ett störtregn som varade absolut hela loppet. Om du orkar kan du läsa om rejset HÄR.

I år cyklade Team Mellanmjölk Halvvättern med en snitthastighet strax över 30. Ett av mina roligaste lopp faktiskt. Kan läsas HÄR om intresse finnes.

Det där "lagom" förändras ju vartefter träningen fortskrider, det är kul. Numera är vi nog lite Mellanmjölk+ och vi siktar på en snittid runt 28-30.

Nu samlas vi igen för att köra RH och nu är vi bortåt 15 st, kanske några till, som vill köra med oss. Det är superkul.

"Affärsidén" med Team Mellanmjölk är att vi ska ha trevligt och inte jaga rekordtider, vi cyklar i en fart som dagsformen tillåter helt enkelt. Sluttiden är rätt ointressant.

Vem som helst får minsann inte plats i teamet. Nä nä, inga okända, bara dom som någon i teamet känner och kan få i god för som en bra cyklist och människa.

Veckan sen mitt senaste inlägg har bara varit en otrevlig stresshärd med massor av jobb. Min träning har blivit lidande, och det retar mig. Har inte tid att tvångsvila, min stora examen i Pula är ju bara tre veckor bort. Men lite har jag ändå hunnit med.

I måndags var det tennispremiär. Match i gubbdubbelligan. Spännande, eftersom jag inte hållit i mitt racket sen senaste fajten i mitten av maj.


Trots en otränad forehand vann jag och min partner matchen. Tyvärr inte särskilt ärofyllt, men en vinst är ändå en vinst. Vi vann på w.o.

Så det blev istället en perfekt timme för träning och för att försöka få tillbaka tajmingen i slagen.

Föreberedelserna inför ovan nämnda examen går nu in i slutfasen.


Nya triathlonshort var tvunget att inköpas. Du vet N+1
gäller även här. Superbra brallor. Snygga, snabba och
dessutom färgmatchade mot min skor.

26 sidor regler måste plöjas och inpräntas. Vill ju inte
göra bort mig. Som tur är behöver jag bara läsa
13 sidor eftersom jag ska köra en halv ironmen.

En del tycker jag tagit mig vatten över huvudet genom att köra en HIM, andra tycker det är coolt. Jag själv vill bara bevisa för mig själv att jag kan. Om jag vill. Och jag vill. 

Om jag inte försöker, så får jag ju aldrig veta om jag klarar en sån utmaning.