Pyspunkan lagad. Nu är jag taggad till tusen. Så här ligger det till.
När jag fyllde 60 bestämde jag att det var dags att sätta en tatuering på kroppen. Funderade och funderade på vilken typ av taggning jag skulle ha. Ville ha något som betyder något och inte bara en figur vilken som.
Åren gick och det blev ingenting. Men så cyklade jag som bekant till Paris med Team Rynkeby 2015 och då fattade jag ännu en gång beslut att nu j-ar är det dags.
Men icke. Åren gick och jag cyklade till Paris även 2016. Ingenting hände nu heller.
Så plötsligt för några veckor sedan tog jag det slutgiltiga beslutet. Dags att sätta en tatuering. Det fick bli en symbol för min cykling till Paris. Det är upplevelser som verkligen betytt mycket för mig på flera olika plan. Inte underligt att jag nu ska göra det för tredje gången.
Valet föll på Evil Eye Tattoo på Södermalm som fick förtroendet att tagga mig. Tänka sig, det tog fem år från första beslut till genomförande och under tiden hann jag dessutom bli pensionär. Visserligen ännu i full produktion, men ändå.
Killen som ritade bilden efter mina tankar och funderingar är Mange och det var också han som höll i maskinen idag.
När han höll på som bäst kom en av hans kollegor in och tittade. "-Jaha, har du cyklat till Paris?", frågade han utan att veta bakgrunden till bilden. Så uppenbarligen funkar bilden som tänkt.
Så fick jag berätta historien om Team Rynkeby. Han blev imponerad och önskade mig fortsatt lycka till och han sa även att han tycker såna som vi verkligen är värda all respekt. Inte så mycket för cyklingen utan för det vi gör för cancersjuka barn.
Hursomhelst, så här blev det. Som du ser finns plats även för 2017 när det målet är nått.
Känner mig jättenöjd med tatueringen. Exakt som jag hade föreställt mig.
Dessvärre fick jag inte träna i kväll, så jag missade vårt spinningpass Giro4, fas 2. Den med skitjobbiga intervaller.
Trist, för jag har verkligen sett fram mot att börja köra hårt igen efter min lilla förkylning.
Det skulle inte vara bra att få massa svett och duschvatten första dagen. För hela huden är ju liksom sönderstucken och lite känslig innan det läker ihop igen.