Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


torsdag, december 01, 2016

Jag och My Fair Lady, JAG TROR JAG KAN DET!!!

Nu kanske du tror att rubriken syftar till mig och min hustru? Fel fel fel. Den syftar till musikalen där någon som ska lära sig prata hyfsat men inte kan det. Så plötsligt kan hon det och Jarl Kulle, tror jag, utbrister i en sång och sjunger JAG TROR HON KAN DET!!

Jag har tidigare utnämnt mig till den enda nu levande mannen i hela Svealand som inte kan lära sig crawla.

Men nu ändrar jag mig. Jag sjunger nu JAG TROR JAG KAN DET, JAG TROR JAG KAN DET!!!


Häromdagen kom genombrottet. Tror jag. Jag säger tack till mina nya simbrallor.


Äsch, jag tar det från början.

Som numera vanligt körde jag och svärson Jonas ett simpass i Tibblebadet. Jonas hade av sin fru, tillika min dotter tillika min medarbetare tillika ibland min sim-PT fått ett teknikprogram som vi följde till punkt och pricka.



Start med insimning/uppvärmning 2x25 meter. Redan där satt den. Körde just 2x25 meter crawl. Har aldrig hänt att jag klarat ens en sån uppvärmning.

Sen tröskade vi igenom teknikövningarna som de duktiga elever vi är. Gick kalasbra. Bl.a körde vi 8x25 meter med start 60. Mumbojumbo för dig som inget vet va?

Det betyder att man startar en 25:a var 60:e sekund. Mina 25:or låg på 31-35 sekunder, så jag fick en vila på ca 25 sekunder innan det var dags att köra igen.

Egentligen stog det start 45 i programmet, men eftersom jag var säker på att inte klara så många 25:or överhuvudtaget valde jag start 60 istället. Så fixade jag alla vändor. Dessutom utan större problem.

Och andningen satt som en smäck. Fattar du lyckan?

När vi var klara med teknikdelen var det "hopp och lek", dvs vi fick simma hur vi ville. Då valde vi att testa 50-meterslängder eftersom bassängen i Tibble är en stor 50-metersbassäng.

Nu ville jag leka lite så jag satte på mig simfenorna på fossingarna. Då går det ännu fortare att simma vilket ju är kul såklart.

50 meter var plötsligt inget stort problem. Sen bestämde jag mig för att köra en 50:a med fenorna men utan att sprattla med benen utan bara låta dom hänga med liksom. Gick ju kalasbra.

Av bara farten körde jag ytterligare två 50:or på samma sätt. Visserligen med vila mellan, men ändå.

JAG TROR JAG KAN DET! JAG TROR JAG KAN DET!

Totalt simmade vi 850 meter under passet. Inte illa. Och kul som attan var det.

Min ovan nämnda dotter tycker flytbyxor är fusk. Jag ser det som ett hjälpmedel som hjälper en hopplöst talanglös gubbe att lära sig simma crawl. Dessutom gjorde brallorna att jag plötsligt tycker simning är riktigt kul. Och det väl ändå huvudsaken. Dessutom kommer jag sannolikt aldrig att simma crawl annat än vid tillfällen då jag har flytdräkt av något slag på mig.

Dessutom tvingade hon mig att publicera resultatet av november månads tävling "Flest träningstimmar i familjen". Ja ja, den kommer här. Lovade att publicera den, annars blir det dålig stämning på jobbet.

Jag tog det lite easy den här månaden, 30 olika pass men hela åtta vilodagar. Klart man blir frånåkt då.


Eftersom jag nu tror att jag äntligen kommit en bit på väg i crawlandets ädla konst, måste jag iväg på lunchen och testa i simhallen om jag bara drömt eller om det verkligen hänt.