Det är tungt att köra igång igen när kroppen gör ont efter ett pass i en annan gren. Det är tungt att vakna varje dag med en kropp som har träningsvärk.
Samtidigt är det en skön känsla. Och en rolig känsla när alla pass är olika och man har ett mål att sikta mot. Ett svårt mål.
I bästa fall kommer kroppen en dag att vara både stark,
Vacker kommer min kropp aldrig att bli, det är därför jag strök över det. Mitt bäst-före-datum för det är utgånget.
Nu ska jag berätta om min träningsvecka.
Måndag simning med svärson Jonas. Mitt första simpass sedan det misslyckade Pulaäventyret 18/9. Jag tränar för simdelen i HIM-tävlingen och Jonas för simdelen i en Svensk klassiker.
Tisdag styrkepass på morgonen innan jobbet .....
...och ett lugn löpning ca 60 minuter på kvällen efter jobbet.
Onsdag Var tvungen att välja mellan ett härligt spinningpass med Team Rynkeby eller seriefinal i tennis i gubbdubbelligan. Jag valde tennisen. Matchen blev oavgjord vilket får följden att det är omöjligt för mig att vinna serien. Rackars trist, men sånt är livet.
Torsdag dags för ett simpass igen. Beställde häromdagen nya simglasögon och simbrallor med inbyggd flytkraft. Har läst att det är bra för att kunna fokusera på framförallt armtagen och inte samtidigt behöva kämpa med benen och eventuellt klämma en dolme mellan låren. Ja, det där låter kanske lite skumt för den som inte vet, men du som simmar vet vad jag menar.
Och vilken succé brallorna blev. Kändes plötsligt jättebra att crawla. Rent av kul.
Fredag. Dags igen för ett styrkepass på gymmet. Passade fint på långlunchen.
.... och på kvällen blev det ett kort men intensivt pass på trainern. Lika bra att passa på när hustrun hade nån slags tjejträff på stan. Första gången över 600 watt. Visserligen bara någon sekund eller två, men ändå.
Lördag. Ingen cykling idag. Vilodag. Från all träning alltså.
I utbyte mot all min träning inför Rynkebycyklingen till Paris och HIM-tävlingen så har hustrun under vintern förtursrätt att sätta lördagsprogrammet. Söndagarna är mina nämligen.
Så därför blev det ett besök på Steninge julmarknad, självklart innehållande en fikapaus. Någonting måste ju jag få bestämma på lördagar.
Mitt i alltihop fick Tomten syn på mig och ropade att jag skulle komma. Han ville ha lite råd angående cykelköp. Han funderar på att slakta renarna och istället köpa cyklar till Nissarna för att dra släden. Blir bättre för miljön, sa han. Och för Nissarnas fysiska status, de börjar bli lite lönnfeta av allt godis, avslöjade han också.
Jag sa vad jag tyckte och han tackade ödmjukast för mina råd. Passade på att ge honom en lapp med lämpliga weblänkar utifall han tänkte ge även Mr Ego en eller annan julklapp.
Förklarade även nogsamt principen N+1 för honom och berättade också att jag varit väldigt snäll i år. Och duktig. Hoppas han tar till sig det.
Men hustrun hade planerat en lång dag. Vi avslutade med att besöka Stadsteatern för att se pjäsen Dylansällskapet. Självklart innehållande en fikapaus.
En riktigt riktigt bra föreställning. Mycket humor och lite allvar instucket lite här och där. Christer Fant gör sin roll absolut helt fantastiskt. Den här föreställningen hamnar lätt på min Top5-lista över bra pjäser jag beskådat under alla år.
Söndag. Träningsveckan avslutades med ett skitjobbigt cirkelfyspass med Team Rynkeby Stockholm. Nio stationer, fullt ös 45 sekunder, 10 sekunders vila under förflyttning till nästa station. Totalt tre varv.
Nästa vecka blir väl ungefär som den här, men spinning istället för tennis på onsdag. Och att fredagsmiddagen förhoppningsvis blir lite smarrigare.
Som sagt, ibland är det både tungt och tufft att vara en triathlon-wannabe.