Skulle ju testa lite på kvällen, dvs fredagsmysa lite på trainern innan själva familjemyset. Och ta mig fan, tror du inte Zwift glatt meddelade mig när jag var klar, "Grattis, du har höjt ditt FTP". Fast på engelska. Inte så mycket högre, men ändå, jag hade ju dissat mig själv dagen innan för att jag inte blev bättre.
Ett glädjande besked alltså, rena rocket science, tränar man blir man bättre. Även om det inte känns så.
I går missade jag Rynkebyspinningen. Var på fölsiskalas som jag inte kunde missa. Det blev tufft. Tre rundor av det här satte sina spår. Fick nästan släpa mig ut till bilen av ren utmattning när kalaset var slut.
Idag började jag en strukturerad och långsiktig plan för löpning som förhoppningsvis ska göra mig några minuter snabbare på milen och så småningom sista delen av Halva Ironman i augusti.
Första test blir väl Tunnel Run i mars någon gång.
Men på min löprunda idag hände en kul grej som gjorde mig så glad så jag skrattade högt alldeles för mig själv. Var till och med tvungen att stanna för att ta en selfie.
Saken var den att när jag hade lubbat någon kilometer på en kombinerad cykel- och gångbana så mötte jag en cyklist. Eller rättare sagt, man möter rätt många pendlare. Precis när just den här cyklisten passerar mig ropar han "-de e bra Göran".
Ingen aning vem det var, han hade en gul jacka på sig, det hann jag se. Det gick så fort så jag hann inte ens ropa "tack".
Om du som ropade läser det här, så ska du veta att det gav mig lite extra energi och gjorde mitt humör ännu bättre.
Som möjligen bekant var det Fars Dag igår. Jag är ledsen alla farsor, men jag tog hem titeln Årets Pappa även i år. Fantastiskt. Kolla HÄR vad juryn ansåg i sin motivering.