Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


lördag, november 05, 2016

Jag måste skärpa till mig. Det här är för dåligt.

Det här duger inte om jag ska klara det jag vill klara nästa år. Jag tränar rätt mycket, det gör jag. I oktober blev det 30 pass. Inte alla med högsta intensitet, erkännes, med merparten med god kvalitet.

Problemet är att passen blev lite random, lite som att lusten styrde. Förutom de fasta passen med Rynkeby, spinning på onsdagar och styrka på söndagar.

Jag måste skärpa till mig. Det här är för dåligt.

Jag bara måste styra upp det hela så det blir ordning på torpet. Framförallt måste jag få in simning minst två pass i veckan i programmet. Och det här med periodisering måste jag också få till.

Det blir inte lätt, men det är fan i mig ingen lek om man ska kämpa till sig epitetet triahlet.

 Morgon- alternativt lunchsimning, men vilka dagar?

Men jag har det ju oförskämt bra förspänt. På jobbet jobbar ju numera min nygamle PT Tommy. Han som för några år sedan fick mig att inse hur kul det är att träna mot svåra utmaningar. 

Förutom att jobba i mitt företag jobbar han även som PT och han är specialiserad på att hjälpa triathler att bli så bra som det någonsin går.

Kan man ha så mycket bättre förutsättningar än så?

Häromdagen tappade jag många kilo från mina axlar. Fick äntligen, säger äntligen, upp båten på land.

Jag pluppade den i sjön nån gång i början av juli. Sen puttrade jag den omastad till ett ställe på Djurgården, vilket tog ungefär 1,5 timmar. Sen låg den där hela sommaren, och så puttrade jag tillbaka den häromveckan. 

Detta var den sammanlagda tiden som jag tillbringat i båten denna sommar. Jag måste skärpa till  mig. Det här är för dåligt.

Sen låg den i vattnet vid vår lokala brygga vid vinterplatsen i ytterligare två veckor innan den äntligen kom upp ur plurret.



Lite plötsligt och oväntat drabbades jag av en oemotståndlig lust i går att ge mig ut och cykla på Postcykeln. Om du inte vet hur den kom i min ägo kan du läsa om det HÄR. Och HÄR kan du läsa om de stående ovationer jag fick av företagets revisor för köpet. Eller kanske inte.


Det var ju lite vinterväglag så det blev ett snabbt byte till dubbat.
På cykeln alltså, bilen har friktionsdäck. Som jag ska lägga
på vilken månad som helst.

Det var ju hur kul som helst att trampa på riktigt igen. Senast var 4:e september. Tog mitt vanliga varv runt Edsviken, 23 km hyfsat backig. En kalasbra träningsrunda tycker jag.


I morgon söndag blir det en lång eftermiddag. Först ett frivilligt pass med Rynkeby, det blir löpintervaller både i backe och på platten, och efter det blir det Yoga för stela killar hos Team Snabbare.

Ett välbehövligt uppmjukningspass, känner mig stel om en pinne.

Som sagt, jag måste skärpa till mig. På alla plan.