Jag och kära hustrun har två barn. Det tyckte vi var lagom. Särskilt som våra barn, Marcus och Sofia, är fantastiska barn. De är intelligenta, trevliga, smarta och otroligt sympatiska. Och snälla. Och hjälpsamma. Och snygga.
Min fina barn, Marcus och Sofia. Plus kära hustrun.
OBS. bilden är inte nytagen.
Kan helt enkelt inte tänka mig att det finns bättre barn. Om jag räknar bort mig själv såklart.
Jag och min kära hustru började tidigt med att avla fram våra små telningar. Min ålder när Marcus kom till världen uppgick till blygsamma 23 år.
På sjuttiotalet var det storblommiga tapeter som gällde. Med
oranga inslag. Och förstås polisonger och mustach på killarna.
OBS bilden är inte nytagen.
Och när Sofia såg dagens ljus hade jag hunnit bli 27 år och nästan vuxen. Skägget bevisar det.
Alla killar har någon gång odlat helskägg.
OBS bilden är inte nytagen
Min hustru och barnens moder? Hon är ett år äldre än mig.
Det är faktiskt mångt och mycket mina barn som har inspirerat och inspirerar mig till de idrottsliga utmaningar och ibland tokigheter jag kastar mig över i mogen ålder. Det är mina hängivnaste supportar.
Ångar inte en endaste sekund att vi skaffade barn så tidigt. Har dels haft en otrolig glädje tillsammans med dom när dom var små, och nu när de är vuxna och har egna familjen känner jag samma glädje.
Tänk att vi faktiskt nu ställer upp i samma tävlingar, bara det känns som en seger oavsett min egen prestation.
Jag är en lyckligt lottad man och ohyggligt stolt över mina barn.