Nu är jag absolut färdigtränad. Kan inte göra mer. Nu är det i stort sett bara vila som gäller fram till starten kl 11 på söndag.
I morgon flyger vi till Berlin, switchar flight och studsar ner till Saltzburg där hyrbil väntar och så kör vi de sista 10 milen ner till Zell-am-See.
På fredag och lördag blir det bankontroll och lite lätt jogg, lite lätt simning och sannolikt lite lätt rull på cykeln. Gud så proffsigt det känns.
Men mycket måste förberedas på hemmaplan också. Prognosen säger uppåt 30 grader varmt, så första åtgärd blev att klippa håret så inte hårkalufsen håller kvar värmen.
Min kära hustru gillar inte den här frillan.
Hon tycker jag ser ut som en huligan.
Alla kläder måste tvättas såklart
Plugga lite teori i sista minuten kan ju aldrig vara fel
I går la jag så att säga sista handen på träningen. Först ett morgonpass i 50-metersbassängen i Huvudsta. Gick lite tungt men ändå helt okey.
Ett ganska lagom pass designat av Aqtivate. Reklam igen.
På kvällen blev det ett riktigt triathlongenrep. Körde Vattenfalls Try Tri-träning vid Sjöhistoriska på Djurgården.
Ett par hundra människor var vi nog den här gången
Började med simningen, 375 meter i Djurgårdsbrunnskanalen.
Ner med huvudet gubbjävel, hur svårt kan de va?
Simningen blev inte riktigt som jag tänkt. Trångt som tusan, hamnade såklart bland alla bröstsimmare som ju lika självklart tar rätt mycket plats med bensparkarna. Fick några tjottablängare så jag tappade mitt eget fokus så rätt som det var bröstsimmade även jag.
Men efter en stund hittade jag en lucka och kunde övergå till crawl en stund, men så var vi där igen. Trångt och stökigt, gick inte att crawla. Fick ingen lugn i min simning, dessutom sprutade adrenalinet ur öronen på mig. Kände mig stressad och tävlingsinriktad.
Nä men den där ska ju inte få simma ifrån mig med bröstsim. Jaga ikapp nu, gubbjävel.
Oj, den där kan jag simma om om jag tar i lite till. Så där höll jag på och tappade såklart all teknik i både armar, kropp och andning.
Men icke desto mindre förbättrade jag min tid jämfört med förra årets motsvarande upplägg med 4 minuter på en simsträcka av ca 375 meter. Måste jag ju ändå vara nöjd med. För första gången, var med även 2015, så kom jag inte sist eller bland de sista den här gången. Massor av simmare hade jag bakom mig när jag klev ur vattnet. En skön känsla faktiskt.
Cyklingen gick hyfsat. Cyklade förbi ett oräkneligt antal cyklister men körde ändå hela sex sekunder långsammare än förra året. 6,3 km var sträckan runt Kaknäsområdet. Rullsnitt ca 30.
Så sista delen, löpningen. 2,3 km efter Djurgårdbrunnsvikens strandkant. Blev såklart omsprungen av rätt många som jag bombade förbi på cyklingen.
Trots det så blev det mina snabbaste kilometertider i modern tid, spöade förra året med en halv minut. Inte mycket, men ändå lite snabbare.
Det ser inte ut att gå fort, vilket det inte gör heller.
Men man gör så gott man kan. Det är det viktiga.
Slutsumma från den träningen. Jag kom långt ifrån sist. 2015 hade jag bara någon enstaka bakom mig i mål, förra året kom jag sist. I år hade jag massor av folk bakom mig vid målgången. Det kände kul, kanske därför jag skrattar på bilden.
Nedanstående skrev jag efter det här passet 2015, alltså för ganska precis två år sedan. Jag gjorde det, gjorde ett försök i Pula förra året, det gick åt helvete, och nu är det dags för ett nytt försök. Ibland är jag envis som synden.
Det var så jäddrans kul så nu funderar jag allvarligt på om jag under vintern ska träna stenhårt för en halv Ironman nästa år. Det skulle kunna gå faktiskt. Mer sim- och löpträning bara. Och cykling också, men det är ju numera så självklart att jag inte ens behöver nämna det.
Som sagt, nu är jag färdigtränad inför årets stora utmaning på söndag, Ironman 70.3. Så här har min träning sett ut den senaste månaden. En rätt bra fördelning.
