I går kväll blev det ett materialtestlöp på knappt 8 km. Måste ju nogsamt testa alla grejer innan race day.
Backar. Alla dess j-a backar, oavsett om de kommer under
cykling eller löpning. Backar förstör alltid humöret
Mina cykelstrumpor funkar utmärkt att springa i
Tribrallorna har jag testat förut,
lika sköna nu som då.
Orosmoment A:
Jag är skadad. Men bara lätt. Någon fara för start är det inte frågan om. Men ändå. Lite tilltufsad är jag allt.
Tredje tån. Både från vänster och höger.
Du ser att den är blåslagen va?
Så här gick det till. Efter onsdagskvällens tennismatch for jag hem. Såklart. Klockan var strax efter 22 och hustrun hade redan gått och lagt sig. Hon läste. Självklart ville jag berätta om kvällens tennismatch, helst så detaljrikt som möjligt.
Det bar sig inte bättre än att jag i min berättariver smällde höger fot rätt in i ett sängben så det sjöng om det.
Kändes som en tå gick av och det gjorde ohyggligt ont. Du har säkert råkat ut för sånt också. Nåväl, det går väl över hoppas jag.
Orosmoment B:
På slutet av löpet igår fick jag plötsligt lite krampkänning i ena vaden. Har jag aldrig känt förut. Dessutom började mitt artrosknä att värka som bara fan. Tidigare har jag bara känt en antydan, men igår kändes det rejält.
Men min knädoktor hävdar bestämt att det är ingen fara, inget går sönder, inget blir värre, det är bara min smärttröskel och pannben som sätter gränsen hur mycket jag kan springa när värken kommer.
Jamendåså, så är det ju bara att mata på.
Orosmoment C:
Värmen. Jag får det jättesvårt när temperaturen går upp mot 30 grader. Riktigt svårt faktiskt.
Förhoppningsvis blir det svalare
Glädjeämne A:
Idag på lunchen blev det ett härligt simpass. Inomhus. Utan våtdräkt. I 25-metersbassäng. Det var länge sedan jag simmade i sån bassäng. Plötsligt kändes en sån balja jätteliten.Så himla skönt att andningsproblemet släppt. Idag simmade jag totalt 1175 meter varav 800 i ett sträck. Men jag är ännu en smula långsam, måste få till armdragen så de blir lite mer effektiva så jag kommer längre på varje drag.
Men ändå, så inihelvete skönt och kul att jag nu kommit till en nivå där det känns kul att simträna och att jag känner mig mer som simmare än ett drunkningstillbud.
I dag kände jag mig grym, till och med really bad.
Det stog till och med på väggen.
Skulle behövt några veckor till att träna på, det skulle jag, men jag är som sagt oändligt glad att att jag nu kan crawla. Nu känns det till och med jobbigare att bröstsimma. Trodde jag aldrig att jag skulle uppleva.
I morgon är det bara åtta dagar kvar. Spännande att se vad det blir av den dagen. Återkommer såklart i ärendet, so stay tuned.