Efter jobbet satte jag mig i soffan och surfade lite på Fejan. Plötsligt fastnade jag för en artikel som jag inte längre kommer ihåg var jag hittade den.
Ögnade igenom den och fick en liten snyting i magen. Vadå sitta här och tycka synd om mig själv. Artikeln handlade om mental träning. Kollade ut genom fönstret. Det regnade fortfarande. Jag läste lite till av artikeln.
Så kom det korta stycket som satte fart på gubben:
Du kanske inte tror mig, men jag bestämde mig på sittande rumpa att jag skulle ut och springa en halvtimme. Trots att det regnade. Så då gjorde jag det.
Lite överdrivet och fånigt glad kanske, men det
blev trots regnet en rätt skön runda.
Inte nog med att jag gav mig ut, jag sprang den snabbaste rundan någonsin. I alla fall på den här sidan 35-årsstrecket. Och det är ju minst sagt ett tag sedan. Sjukt fett najs asså.
Fick lite beröm av Garmin också.
Så nu är jag tillbaka i soffan igen. Betydligt gladare. Betydligt nöjdare. Betydligt bättre känsla i hela kroppen.
Tänk att så lite kan göra så mycket.
PS: Om du missade mitt andra inlägg idag kan du läsa det HÄR.