Månadens resmål
Utan tvekan Trandansen vid Hornborgasjön. Vår resebyrå SällskapsResor skickade dit sju fullsatta bussar. Alltså inte med tranor utan med människor. (Ibland måste man vara övertydlig.)
Månadens krav
En mycket bestämd dam som bokat in sig på ovanstående resa. Hon KRÄVDE att vi GARANTERADE att tranorna verkligen dansade. Att bara se dem strutta omkring kunde hon göra vid annat tillfälle sa hon, nu ville hon ha en garanti från oss som resebyrå att fåglarna verkligen dansade. För det hade vi minsann skrivit i vår resebeskrivning. Till sist lovade, t.o.m garanterade jag att de skulle göra det.
Månadens tajming
Ovanstående resa. Vi prickade tranornas All-Time-High. Över 13.000 dansande tranor på ett och samma ställe. Samtidigt. Rekord. Mäktigt , sa de som åkte med. Puuh, sa jag som lovade tanten detta enligt ovan.
Månadens nej tack
STOOOR asiatisk kund ville jobba med oss. Enligt dennes utsago handlade det om bussbokningar i mångmiljonklassen, och sånt är ju extra kul.
Vi var prismässigt överens men när de skickade kontraktsförslaget backade jag ur. Funkar inte med ”böteskrav” om en buss är fyra år eller äldre, en förare inte råkar hitta i Tjottahejti eller om föraren ber en resenär att inte röka i bussen plus minst ytterligare ett tjog underliga krav. Frågade om de hade samma avtal med flygbolagen, men det hade de inte.
Känner en STOOOR stolthet att jag sa nej tack. Värdighet är större än pengar. Ibland.
Månadens väder
Sol och värme slår regn snö och kallt. Alltid. Man jag tänker inte gå ut och leka pyroman för att hälsa våren välkommen, för idag blåser nordan iskallt. Ska våren komma med sånt här väder tänker jag inte alls vara artig och säga välkommen, snarare fu… off.
Månadens ångest
Utan tvekan båten. Varför kommer alltid den s.k. våren och sjösättning så snabbt och så fullständigt oväntat?
Månadens överraskning(ar)
1. Nytt kul och häftigt samarbete med norrländskt linjetrafikföretag. Say no moore.
2. Vem har varit här och täckt marken med något grönt? När kom det hit? Alldeles nyss var det ju vitt på marken.
måndag, april 30, 2007
fredag, april 27, 2007
Döden som bus(s)iness
En kyrkoherde har fått på pälsen för att han startat begravningsbyråer. Det lokala Socialdemokratiska kyrkorådet är förstås oerhört upprörda – någon som blir förvånad? - över denna affärsidé tillika entreprenörskap.
Jag har ju väldigt svårt att tro att han pastorn, otillbörligt kan påverka marknaden, om du förstår vad jag menar. Om så vore fallet skulle även jag bli en smula upprörd.
I Guds våld, eller värld om jag ska uttrycka mig lite snällare, får man tydligen inte göra affärer som andra vanliga dödliga. I min värld ser jag i det avseendet ingen skillnad på Guds tjänstemän och andra människor. Business is always business, dead or alive.
Från det ena till det andra och utan att på något sätt antyda någon koppling till rubriken, så kan jag konstatera följande: Efter bara några månader med Strömma Kanal som ny ägare av två bussbolag här i staden, så har de redan tappat kunder och uppdrag för miljontals kronor, och då menar jag miljontals kronor. Undrar varför.
Kan det vara så att antingen fokuserar man på helt nya kundgrupper, bussåkandet i storstäderna skulle ju få en renessans enligt VD:n, eller så har man blivit för tuff i prissättningen gentemot befintliga kunder i tron att störst är bäst.
Eller så kanske man är för nonchalant mot kunderna i samma tro att störst är bäst. Farliga saker, men om de har den inställningen så hoppas jag de fortsätter att tro det.
Tänk om imperiet faller tidigare än jag beräknat?
Jag har ju väldigt svårt att tro att han pastorn, otillbörligt kan påverka marknaden, om du förstår vad jag menar. Om så vore fallet skulle även jag bli en smula upprörd.
I Guds våld, eller värld om jag ska uttrycka mig lite snällare, får man tydligen inte göra affärer som andra vanliga dödliga. I min värld ser jag i det avseendet ingen skillnad på Guds tjänstemän och andra människor. Business is always business, dead or alive.
Från det ena till det andra och utan att på något sätt antyda någon koppling till rubriken, så kan jag konstatera följande: Efter bara några månader med Strömma Kanal som ny ägare av två bussbolag här i staden, så har de redan tappat kunder och uppdrag för miljontals kronor, och då menar jag miljontals kronor. Undrar varför.
Kan det vara så att antingen fokuserar man på helt nya kundgrupper, bussåkandet i storstäderna skulle ju få en renessans enligt VD:n, eller så har man blivit för tuff i prissättningen gentemot befintliga kunder i tron att störst är bäst.
Eller så kanske man är för nonchalant mot kunderna i samma tro att störst är bäst. Farliga saker, men om de har den inställningen så hoppas jag de fortsätter att tro det.
Tänk om imperiet faller tidigare än jag beräknat?
torsdag, april 26, 2007
Hipp Hipp Hurra. Del 2
Just nu har vi gjort oss förtjänta av en tårta. Men vi tar den i morgon till fredagsfikat.
Endast de riktigt initierade vet vad det handlar om.
Du fattar väl att jag inte kan berätta allt?!
Endast de riktigt initierade vet vad det handlar om.
Du fattar väl att jag inte kan berätta allt?!
onsdag, april 25, 2007
Hipp Hipp Hurra !!!
Just idag är det exakt 1 år sedan jag skrev min första blogg. Förmodligen ingen som bryr sig men likväl, jubileum måste firas på något sätt.
På TV brukar det alltid bli tillbakablickar så då kör vi det här också. Det här var mitt första inlägg:
Nu är det dags!
Efter att ha blivit ”påhoppad” av en förvirrad bussgubbe som gått i självspinn under en seriös debatt på ett diskussionsforum, beslutade jag att starta en egen blogg med mina egna funderingar. Bäst så.
Så tråkigt det är med sådana där ”debattdödare” som inte har en susning om sakfrågan utan svingar hej vilt med personliga påhopp och uselt språk.
Vet inte vad jag tänker skriva, kanske kommentarer till någon kul pågående debatt i bussbranschen, kanske bara allmänna funderingar kring livet i stort, kanske lite privata saker, vi får se vad det blir.
Tänk om det blir en jättehemlig dagbok, tänk på det, berätta ALDRIG för någon att det du läst har du läst här..!
Jag tror hustrun och jag firar med ett glas extragott vin till middagen. Hur tänker du fira?
Med viss glädje kan jag även konstatera att ärendet som vi diskusterade när jag blev "påhoppad" uppenbarligen slutade lyckligt.
Det innebär att jag hade helrätt, den diskuterade affärsidén var usel och ogenomförbar och branschen kan skatta sig lycklig att det gick som det gick. Trist för alla inblandade som satsade pengar i ett från början dödsdömt projekt.
Sometimes you win, sometimes you loose.
På TV brukar det alltid bli tillbakablickar så då kör vi det här också. Det här var mitt första inlägg:
Nu är det dags!
Efter att ha blivit ”påhoppad” av en förvirrad bussgubbe som gått i självspinn under en seriös debatt på ett diskussionsforum, beslutade jag att starta en egen blogg med mina egna funderingar. Bäst så.
Så tråkigt det är med sådana där ”debattdödare” som inte har en susning om sakfrågan utan svingar hej vilt med personliga påhopp och uselt språk.
Vet inte vad jag tänker skriva, kanske kommentarer till någon kul pågående debatt i bussbranschen, kanske bara allmänna funderingar kring livet i stort, kanske lite privata saker, vi får se vad det blir.
Tänk om det blir en jättehemlig dagbok, tänk på det, berätta ALDRIG för någon att det du läst har du läst här..!
Jag tror hustrun och jag firar med ett glas extragott vin till middagen. Hur tänker du fira?
Med viss glädje kan jag även konstatera att ärendet som vi diskusterade när jag blev "påhoppad" uppenbarligen slutade lyckligt.
Det innebär att jag hade helrätt, den diskuterade affärsidén var usel och ogenomförbar och branschen kan skatta sig lycklig att det gick som det gick. Trist för alla inblandade som satsade pengar i ett från början dödsdömt projekt.
Sometimes you win, sometimes you loose.
tisdag, april 24, 2007
Look-a-like
Någonstans mellan frisyr, utseende och kroppshållning ser man att SEB:s koncernchef Annika Falkenberg och BR:s Anna Grönlund är en aning look-a-like. För oss som är medlemmar i BR hoppas jag att deras löner inte är look-a-like.
Apropå pengar så kan jag nu titulera mig Teoretisk Miljonär. Kanske det var därför jag kom att tänka på Annika. Hur Anna hamnade i tankarna vete tusan, men det måste bero på det där look-a-like-utseendet.
Jag klarade nämligen elegant och utan att tveka miljonfrågan i TV-programmet Vem Vill Bli Miljonär.
Nu kan du själv prova dina kunskaper i en förenklad fråga: Är Cunningham en hästras?
Klart det inte är, det är ju en segelsträckare som sitter på seglet på en segelbåt. Borde väl alla veta.
Tänk så enkelt att bli miljonär, svara på några löjliga frågor så vips har man en mille. Problemet är att hamna i den där stolen och klara de nio första frågorna. Men jag fixade miljonfrågan.
Apropå pengar så kan jag nu titulera mig Teoretisk Miljonär. Kanske det var därför jag kom att tänka på Annika. Hur Anna hamnade i tankarna vete tusan, men det måste bero på det där look-a-like-utseendet.
Jag klarade nämligen elegant och utan att tveka miljonfrågan i TV-programmet Vem Vill Bli Miljonär.
Nu kan du själv prova dina kunskaper i en förenklad fråga: Är Cunningham en hästras?
Klart det inte är, det är ju en segelsträckare som sitter på seglet på en segelbåt. Borde väl alla veta.
Tänk så enkelt att bli miljonär, svara på några löjliga frågor så vips har man en mille. Problemet är att hamna i den där stolen och klara de nio första frågorna. Men jag fixade miljonfrågan.
måndag, april 23, 2007
Go´kväll
Kollade TV under fredagsmiddagen och blev inspirerad av den s.k. middagsgästen i programmet Go´kväll. Det programmet måste du väl ändå ha sett. Det har ju gått i minst hundra år. Själv missade jag de första programmen.
Tänkte vilka middagsgäster jag skulle välja om just jag fick göra som programmets gäster, välja fyra för mig intressanta personer. Mina val föll ganska snabbt på:
Min pappa
Han gick bort för ganska exakt 14 år sedan. Han var en tuffing men cancern klarade han inte av. Hans bortgång var för övrigt ett av mitt livs tuffaste tid. Jag klarar fortfarande inte av att gå in i en kyrka utan att näst intill bryta ihop. Trots alla dessa år dyker han upp i mina tankar minst ett par gånger varje vecka. Jag blev liksom aldrig färdig med pappa. Jag har kvar så många frågor till honom och jag tänkte att under middagen kunde han ge mig svaren.
Hitler
Honom skulle jag vilja fråga VARFÖR han tyckte judarna skulle rensas bort. Tycker inte alla analyser av honom gett mig ett svar jag förstår. Nu kan han utveckla det i lugn och ro. Jag skulle också fråga VARFÖR det var viktigt att härska över så många länder. Vad var syftet? Varför var det viktigt? På den tiden var ordet synergieffekt inte uppfunnet, men kanske hade han sådana tankar?! Nu kommer jag att få veta.
PG Gyllenhammar
Jag är bara nyfiken. Hur funkar det bland de s.k. stora grabbarna? Lite vet jag från min syster som jobbat i toppen på ett internationellt storföretag, och det är verkligen ingen lek med s.k. dolkstötar i alla möjliga ryggar. Men nu skulle jag vilja veta, och få höra, av PG hur det funkar bland Sveriges alla toppar. Egentligen. Bakom de stängda dörrarna och när inte media är i närheten.
Kristina Lugn
Tror vi har en del gemensamt. Vad vet jag inte riktigt, det är det jag vill ta reda på, men när jag ser och hör henne känns det ibland som vi är från samma planet. Eller gata, precis som sången; ”Lugna gatan, du finns inte mer….”
Ja du, nu har du fått veta nästan lite för mycket om och av mig, men okey, det bjussar jag på.
Tänkte vilka middagsgäster jag skulle välja om just jag fick göra som programmets gäster, välja fyra för mig intressanta personer. Mina val föll ganska snabbt på:
Min pappa
Han gick bort för ganska exakt 14 år sedan. Han var en tuffing men cancern klarade han inte av. Hans bortgång var för övrigt ett av mitt livs tuffaste tid. Jag klarar fortfarande inte av att gå in i en kyrka utan att näst intill bryta ihop. Trots alla dessa år dyker han upp i mina tankar minst ett par gånger varje vecka. Jag blev liksom aldrig färdig med pappa. Jag har kvar så många frågor till honom och jag tänkte att under middagen kunde han ge mig svaren.
Hitler
Honom skulle jag vilja fråga VARFÖR han tyckte judarna skulle rensas bort. Tycker inte alla analyser av honom gett mig ett svar jag förstår. Nu kan han utveckla det i lugn och ro. Jag skulle också fråga VARFÖR det var viktigt att härska över så många länder. Vad var syftet? Varför var det viktigt? På den tiden var ordet synergieffekt inte uppfunnet, men kanske hade han sådana tankar?! Nu kommer jag att få veta.
PG Gyllenhammar
Jag är bara nyfiken. Hur funkar det bland de s.k. stora grabbarna? Lite vet jag från min syster som jobbat i toppen på ett internationellt storföretag, och det är verkligen ingen lek med s.k. dolkstötar i alla möjliga ryggar. Men nu skulle jag vilja veta, och få höra, av PG hur det funkar bland Sveriges alla toppar. Egentligen. Bakom de stängda dörrarna och när inte media är i närheten.
Kristina Lugn
Tror vi har en del gemensamt. Vad vet jag inte riktigt, det är det jag vill ta reda på, men när jag ser och hör henne känns det ibland som vi är från samma planet. Eller gata, precis som sången; ”Lugna gatan, du finns inte mer….”
Ja du, nu har du fått veta nästan lite för mycket om och av mig, men okey, det bjussar jag på.
fredag, april 20, 2007
Konkurrentanalys
I går kväll gjorde jag en konkurrentanalys. Hustrun och jag ville kolla video och då valde jag, trots vilda protester, filmen ”Buss till Italien”.
Anledningen till detta en smula udda val är att en av våra större konkurrenter här i staden bidrar med bussen i filmens handling. Och inte bara det, självaste dåvarande företagsägaren, numera vice VD i koloss nummer två i Stockholm, agerar busschaufför igenom hela filmen.
Äsch, what the he…, lika bra jag säger att det var Ekmanbuss med Johan Ekman som chaufför.
Filmen var 100 % skitdålig. Det säger jag inte för att det var en konkurrent som hade en buss i bild genom en stor del av filmen. Filmen var och är skitdålig.
Johans rolltolkning som chaufför var väl sisådär. Han hade en replik, ”-ja”, som dessutom verkade dubbad. Jo, han hade en replik till, ”-korv?”, men den var inte ens ljudsatt..! Men som sagt, Johan och bussen skötte sig i stort sett utmärkt och gjorde fin reklam för bussresor.
Själva filmen är sådan att man frågar sig varför den överhuvudtaget filmades. En tunn historia som går ut på att en bedragen kvinnlig körledare, som hämnd på sin man, har sex med en sextonåring under en körresa till Italien. Dessutom kan man ana att hon dessutom hade, eller nästan hade, sex med en annan kvinnlig kördeltagare. Nu har ni snappat nivån va?
Så om man ser krasst på saken skulle filmen, om man klippte bort den usla handlingen, bli en utmärkt reklamfilm för bussresor. Det var massor av ljusiga klipp när bussen åkte motorväg, autobahn, över berg och genom dalar i svindlande vackra miljöer.
Jag ger filmen två överkorsade och begagnade vinterdäck. Alltså icke godkänd. Bästa rolltolkningar gjordes av bussen och dess chaufför. Bra jobbat Johan.
Anledningen till detta en smula udda val är att en av våra större konkurrenter här i staden bidrar med bussen i filmens handling. Och inte bara det, självaste dåvarande företagsägaren, numera vice VD i koloss nummer två i Stockholm, agerar busschaufför igenom hela filmen.
Äsch, what the he…, lika bra jag säger att det var Ekmanbuss med Johan Ekman som chaufför.
Filmen var 100 % skitdålig. Det säger jag inte för att det var en konkurrent som hade en buss i bild genom en stor del av filmen. Filmen var och är skitdålig.
Johans rolltolkning som chaufför var väl sisådär. Han hade en replik, ”-ja”, som dessutom verkade dubbad. Jo, han hade en replik till, ”-korv?”, men den var inte ens ljudsatt..! Men som sagt, Johan och bussen skötte sig i stort sett utmärkt och gjorde fin reklam för bussresor.
Själva filmen är sådan att man frågar sig varför den överhuvudtaget filmades. En tunn historia som går ut på att en bedragen kvinnlig körledare, som hämnd på sin man, har sex med en sextonåring under en körresa till Italien. Dessutom kan man ana att hon dessutom hade, eller nästan hade, sex med en annan kvinnlig kördeltagare. Nu har ni snappat nivån va?
Så om man ser krasst på saken skulle filmen, om man klippte bort den usla handlingen, bli en utmärkt reklamfilm för bussresor. Det var massor av ljusiga klipp när bussen åkte motorväg, autobahn, över berg och genom dalar i svindlande vackra miljöer.
Jag ger filmen två överkorsade och begagnade vinterdäck. Alltså icke godkänd. Bästa rolltolkningar gjordes av bussen och dess chaufför. Bra jobbat Johan.
tisdag, april 17, 2007
1800-tal
Intressant. Fick höra att en vice VD på ett av Stockholms större bussbolag (Näe, inte DET bolaget den här gången) tycker att mina åsikter, som jag då och då framför lite blygsamt på bloggen, doftar 1800-tal. Intressant som sagt.
Undrar om han menar när jag föreslog att den gravt berusade bussföraren på sportlovet skulle doppas i olja och fjädrar och placeras på Sergels Torg?
Eller kanske han tycker det är 1800-talsåsikt att tycka det var skandal att BR förvägrade en journalist tillträde till ett BR-evenemang?
Att företaget själva inhyser en del av sina förare, inhyrda från landsorten, i små barackliknande övernattningsrum utan egen dusch och toa tycker han uppenbarligen är effektiv och supermodern personalhantering.
De tvingas köra så stickor och strån ryker och får endast ledighet när trafikledningen för ögonblicket inte har något jobb att erbjuda. Sant eller inte, men det är så det berättas av de berörda förarna ute ”på stan”.
Undrar om The Vice President vet att varje gång vi, och andra bussbolag, söker förare så är det MINST fem förare från just det företaget som söker jobben. Anledningen? De säger alla att de känner sig livegna.
I mina öron låter det väldigt mycket s.k. Herrskap och Tjänstefolk. Mer vanligt på 1800-talet än på 2000-talet. Men det är klart, det är inte alltid så lätt att hålla reda på alla århundraden.
Dessutom är det ju så mycket kul skvaller i luften, så hälften är säkert inte ens sant. Vad tror du?
Kul att folk har åsikter om det jag skriver. Mer sånt. Kom bara ihåg att det är mina egna tankar och åsikter jag framför, inte de anställdas.
Undrar om han menar när jag föreslog att den gravt berusade bussföraren på sportlovet skulle doppas i olja och fjädrar och placeras på Sergels Torg?
Eller kanske han tycker det är 1800-talsåsikt att tycka det var skandal att BR förvägrade en journalist tillträde till ett BR-evenemang?
Att företaget själva inhyser en del av sina förare, inhyrda från landsorten, i små barackliknande övernattningsrum utan egen dusch och toa tycker han uppenbarligen är effektiv och supermodern personalhantering.
De tvingas köra så stickor och strån ryker och får endast ledighet när trafikledningen för ögonblicket inte har något jobb att erbjuda. Sant eller inte, men det är så det berättas av de berörda förarna ute ”på stan”.
Undrar om The Vice President vet att varje gång vi, och andra bussbolag, söker förare så är det MINST fem förare från just det företaget som söker jobben. Anledningen? De säger alla att de känner sig livegna.
I mina öron låter det väldigt mycket s.k. Herrskap och Tjänstefolk. Mer vanligt på 1800-talet än på 2000-talet. Men det är klart, det är inte alltid så lätt att hålla reda på alla århundraden.
Dessutom är det ju så mycket kul skvaller i luften, så hälften är säkert inte ens sant. Vad tror du?
Kul att folk har åsikter om det jag skriver. Mer sånt. Kom bara ihåg att det är mina egna tankar och åsikter jag framför, inte de anställdas.
fredag, april 13, 2007
Min hjärna är översvämmad
Skönt, nu har jag fått veta varför mitt minne ibland känns kort. Hjärnan svämmar helt enkelt över. Det kanske förklarar min ibland svettiga nacke. Eller om det bara beror på att jag inte gått till frisören på flera månader.
Trots att våra hjärnor har en enorm överkapacitet så räcker närminnet inte alltid till för att lagra för mycket information på en gång.
När vi tror att vi lätt fixar sju bollar i luften samtidigt, så är det för många för de flesta av oss.
Inte för just dig naturligtvis, men för oss andra lite mer normala människor. Dessutom är det så att ju mer stressad man är, desto färre bollar kan man ha i luften.
Allt detta och lite till, kan man lära sig om man läser dagens Dagens Industri. Det har jag gjort.
Så därför tänker jag plocka ner en av mina ångestbollar som jag har i luften, och som bara blir tyngre och tyngre, och gå ner till båten ikväll för att påbörja vårputsningen inför sjösättningen om några veckor.
Sail on!
Trots att våra hjärnor har en enorm överkapacitet så räcker närminnet inte alltid till för att lagra för mycket information på en gång.
När vi tror att vi lätt fixar sju bollar i luften samtidigt, så är det för många för de flesta av oss.
Inte för just dig naturligtvis, men för oss andra lite mer normala människor. Dessutom är det så att ju mer stressad man är, desto färre bollar kan man ha i luften.
Allt detta och lite till, kan man lära sig om man läser dagens Dagens Industri. Det har jag gjort.
Så därför tänker jag plocka ner en av mina ångestbollar som jag har i luften, och som bara blir tyngre och tyngre, och gå ner till båten ikväll för att påbörja vårputsningen inför sjösättningen om några veckor.
Sail on!
torsdag, april 12, 2007
Bussdoping
När en idrottare åker dit för doping blir det ett himla hallå. Avstängningar och landsflykt är mer regel än undantag.
När en icke miljögodkänd buss åker in i Stockholm rycker knappt någon på axlarna. Men det är ju också en form av doping.
Svenska bussar, ryska bussar, finska bussar, bussar ägda av styrelsemedlemmar i branschföreningar spelar ingen roll. Ingen bryr sig. Utom han som blev sågad vid fotknölarna av en före detta bussgubbe, numera endast gubbe. (se mitt tidigare inlägg)
Han försöker i alla fall göra något. Alltså han som nu bara är en fot hög. Fast han har ju även själv syndat mer än en gång så att säga i samma ärende, vilket gör att dubbelmoralens ansikte framgår allt tydligare. Även här kan man scrolla tillbaka till ett tidigare inlägg om dubbelmoral om man vill förstå.
Här finns en del att göra för BR. Att som guben i låddan hävda att miljözonsreglerna inskränker på friheten är ju totalt blaha-blaha. Reglerna finns, oavsett om man gillar dem eller inte, och att bryta mot lagen borde rendera något slags straff.
Varje svensk bussåkare som är medlem i BR, och som bryter mot de regler som gäller för branschen, borde hängas ut offentligt och dessutom uteslutas från branschföreningen. Varför händer aldrig det?
En branschförening som bara rycker på axlarna åt lagöverträdande medlemmar är ingen seriös eller ens trovärdig förening.
I just det här sammanhanget passar Rolling Stones platta ”Urban Jungle” bra. Rå, ohyfsad och skramlig rock´n´roll.
Perfekt när man är förbannad. Eller kör bil och som jag gjorde idag. Var uppe en vända i Gävle på ett möte och hamnade i nåt j-a amatörrally med faster Ebba och morbror Bertil i var och varannan bil. Då var jag bara tvungen att vrida upp volymen så plåten dallrade av ljudvågorna och jag hörde inte ens vad jag tänkte. Då var det rejäl tunggung på motorvägen och öronmusklerna fick sig en ordentlig massage.
Men är det verkligen bara jag som kan köra bil som man ska?
När en icke miljögodkänd buss åker in i Stockholm rycker knappt någon på axlarna. Men det är ju också en form av doping.
Svenska bussar, ryska bussar, finska bussar, bussar ägda av styrelsemedlemmar i branschföreningar spelar ingen roll. Ingen bryr sig. Utom han som blev sågad vid fotknölarna av en före detta bussgubbe, numera endast gubbe. (se mitt tidigare inlägg)
Han försöker i alla fall göra något. Alltså han som nu bara är en fot hög. Fast han har ju även själv syndat mer än en gång så att säga i samma ärende, vilket gör att dubbelmoralens ansikte framgår allt tydligare. Även här kan man scrolla tillbaka till ett tidigare inlägg om dubbelmoral om man vill förstå.
Här finns en del att göra för BR. Att som guben i låddan hävda att miljözonsreglerna inskränker på friheten är ju totalt blaha-blaha. Reglerna finns, oavsett om man gillar dem eller inte, och att bryta mot lagen borde rendera något slags straff.
Varje svensk bussåkare som är medlem i BR, och som bryter mot de regler som gäller för branschen, borde hängas ut offentligt och dessutom uteslutas från branschföreningen. Varför händer aldrig det?
En branschförening som bara rycker på axlarna åt lagöverträdande medlemmar är ingen seriös eller ens trovärdig förening.
I just det här sammanhanget passar Rolling Stones platta ”Urban Jungle” bra. Rå, ohyfsad och skramlig rock´n´roll.
Perfekt när man är förbannad. Eller kör bil och som jag gjorde idag. Var uppe en vända i Gävle på ett möte och hamnade i nåt j-a amatörrally med faster Ebba och morbror Bertil i var och varannan bil. Då var jag bara tvungen att vrida upp volymen så plåten dallrade av ljudvågorna och jag hörde inte ens vad jag tänkte. Då var det rejäl tunggung på motorvägen och öronmusklerna fick sig en ordentlig massage.
Men är det verkligen bara jag som kan köra bil som man ska?
onsdag, april 11, 2007
Brödtext
BrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtext
BrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödteext
BrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtext
BrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtext
Tom i huvudet på bra tankar, därför denna text. Som jag har stulit. Idén har jag också stulit. Sorry. Hoppas texten inte överensstämmer med vad någon för mig okänd upphovsman tänkt och skrivit. Det vore bedrövligt om någon krävde royalty för den här skittexten.
BrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtext
BrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtext
BrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtext
BrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtext.
Skönt att ändå få ut allt man går och tänker på.
BrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödteext
BrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtext
BrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtext
Tom i huvudet på bra tankar, därför denna text. Som jag har stulit. Idén har jag också stulit. Sorry. Hoppas texten inte överensstämmer med vad någon för mig okänd upphovsman tänkt och skrivit. Det vore bedrövligt om någon krävde royalty för den här skittexten.
BrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtext
BrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtext
BrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtext
BrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtextBrödtext.
Skönt att ändå få ut allt man går och tänker på.
torsdag, april 05, 2007
Jag är rätt snäll
Ibland tycker jag själv att jag är lite för tuff mot mina medmänniskor när jag skriver mina inlägg. Det är jag inte. Egentligen. Inte jämfört med vad andra skriver. Det finns de som är tuffare, för att inte säga elakare. Och sånt är ju alltid kul att läsa, om man själv inte råkar vara målet.
Här www.toni-schonfelder.com/pdf/20070325-8.pdf kan du läsa vad Tony Schönfelder tycker om en av våra branschföreträdare i Stockholm tillika vice vd i ett numera väldigt stort bussföretag i Stockholm. Han kallar honom bla för angivare. Spännande påskläsning.
Törs du inte öppna dokumentet kan du gå direkt till www.toni-schonfelder.com och klicka dig fram till Nyhetsbrev nr 286.
Delvis har Tony rätt i sin hysteriska avsågning jäms med fotknölarna av denne man, delvis har han fel.
Vad tycker du är viktigt för branschen? Skriv några rader till t.ex bjarne@busstidningen.se. Han publicerar väldigt gärna åsikter från branschen. Kanske även en rad till den andra branschtidningen Resor & Trafik. Fast detta BR:s husorgan lär inte publicera vad just du tycker, däremot läser de själva gärna allt som står på Tidningen Bussbranschens websida. Plus ibland även min anspråkslösa och uddlösa blogg.
Kör hårt livet är kort, som spelkortstillverkaren Öberg en gång så fyndigt uttryckte saken.
Här www.toni-schonfelder.com/pdf/20070325-8.pdf kan du läsa vad Tony Schönfelder tycker om en av våra branschföreträdare i Stockholm tillika vice vd i ett numera väldigt stort bussföretag i Stockholm. Han kallar honom bla för angivare. Spännande påskläsning.
Törs du inte öppna dokumentet kan du gå direkt till www.toni-schonfelder.com och klicka dig fram till Nyhetsbrev nr 286.
Delvis har Tony rätt i sin hysteriska avsågning jäms med fotknölarna av denne man, delvis har han fel.
Vad tycker du är viktigt för branschen? Skriv några rader till t.ex bjarne@busstidningen.se. Han publicerar väldigt gärna åsikter från branschen. Kanske även en rad till den andra branschtidningen Resor & Trafik. Fast detta BR:s husorgan lär inte publicera vad just du tycker, däremot läser de själva gärna allt som står på Tidningen Bussbranschens websida. Plus ibland även min anspråkslösa och uddlösa blogg.
Kör hårt livet är kort, som spelkortstillverkaren Öberg en gång så fyndigt uttryckte saken.
onsdag, april 04, 2007
Ned- upp- och bortkopplad
Jaha, så är dåtiden historia. Även Stockholm är numera uppkopplat digitalt mot TV-världen. Ettor och nollor överallt även om nollorna överväger (!) och inte fan blev det bättre TV för att det blev digitalt.
Ett märkligt fenomen är att väldigt ofta så är det reklamavbrott samtidigt i alla kanaler, i alla fall de svenska. Har någon kollat upp detta fasansfulla brott mot de mänskliga rättigheterna?
Är det någon slags kartellbildning mellan kanalerna för att ingen ska sno tittare från varandra under reklampausen?
Jag sticker ut hakan och sätter en femma på att det är så. En hemlig överenskommelse på absolut högsta nivå. Nivån förnekar såklart kategoriskt.
Ska föresten fråga sportchefen på TV4, Hans Pekkari, om han har lite inside information. Ska lira tennis mot honom på söndag i divisionsspelet. Jag lovar att meddela dig om han har något intressant att säga i ärendet. Om han orkar, för min plan är att slå bollarna från hörn till hörn så han får springa sig trött.
Skjutjärnsjournalistik och skjutjärnstennis, det får bli melodin på söndag, men just nu undrar jag mest vad jag menade med rubriken på det här inlägget!
Ett märkligt fenomen är att väldigt ofta så är det reklamavbrott samtidigt i alla kanaler, i alla fall de svenska. Har någon kollat upp detta fasansfulla brott mot de mänskliga rättigheterna?
Är det någon slags kartellbildning mellan kanalerna för att ingen ska sno tittare från varandra under reklampausen?
Jag sticker ut hakan och sätter en femma på att det är så. En hemlig överenskommelse på absolut högsta nivå. Nivån förnekar såklart kategoriskt.
Ska föresten fråga sportchefen på TV4, Hans Pekkari, om han har lite inside information. Ska lira tennis mot honom på söndag i divisionsspelet. Jag lovar att meddela dig om han har något intressant att säga i ärendet. Om han orkar, för min plan är att slå bollarna från hörn till hörn så han får springa sig trött.
Skjutjärnsjournalistik och skjutjärnstennis, det får bli melodin på söndag, men just nu undrar jag mest vad jag menade med rubriken på det här inlägget!
tisdag, april 03, 2007
April, april
Sorry, självklart har mitt föregående inlägg ingen förankring i verkligheten. Jag behagade skämta aprillo.
Vet inte om någon "gick på" skämtet, men jag kan se att det är ruggigt många som varit inne på bloggen och läst den, så ryktet måste på något sätt ha spridit sig. Cool, som vi unga säger.
Det är inte första gången jag luras lite diskret. Varje år får våra medarbetare ta del av nya spännande saker som inträffar just den 1:a april. Ibland på den nivån att det talas runt fikabordet om att om det ska vara så här så slutar jag osv osv.
Ett år gav de igen. De ruvade på sin hämnd i ett helt år och lurade skjortan av mig när Dagen kom. Sent på kvällen av Dagen, då jag hade börjat koppla av, för jag var av olika skäl lite extra misstänksam det året . Men som sagt, jag tror samtliga anställda var inblandade i skämtet, och som jag blev lurad, det var en riktigt bra hämnd de fick till.
Sedan dess har jag aldrig jouren den 1:a april.
Men som sagt, det skulle ju sitta fint med en lägre lönenivå. Sånt måste man som arbetsgivare tycka. Det gör inte de anställda.
A andra sidan går det lika bra med en allmänt högre prisnivå i branschen. Men det tycker inte kunderna.
Så hur man än vänder sig så har man alltid fötterna upp och ner. Eller nåt sånt.
Det är synd om oss småföretagare. Vi får aldrig göra som vi vill.
Vet inte om någon "gick på" skämtet, men jag kan se att det är ruggigt många som varit inne på bloggen och läst den, så ryktet måste på något sätt ha spridit sig. Cool, som vi unga säger.
Det är inte första gången jag luras lite diskret. Varje år får våra medarbetare ta del av nya spännande saker som inträffar just den 1:a april. Ibland på den nivån att det talas runt fikabordet om att om det ska vara så här så slutar jag osv osv.
Ett år gav de igen. De ruvade på sin hämnd i ett helt år och lurade skjortan av mig när Dagen kom. Sent på kvällen av Dagen, då jag hade börjat koppla av, för jag var av olika skäl lite extra misstänksam det året . Men som sagt, jag tror samtliga anställda var inblandade i skämtet, och som jag blev lurad, det var en riktigt bra hämnd de fick till.
Sedan dess har jag aldrig jouren den 1:a april.
Men som sagt, det skulle ju sitta fint med en lägre lönenivå. Sånt måste man som arbetsgivare tycka. Det gör inte de anställda.
A andra sidan går det lika bra med en allmänt högre prisnivå i branschen. Men det tycker inte kunderna.
Så hur man än vänder sig så har man alltid fötterna upp och ner. Eller nåt sånt.
Det är synd om oss småföretagare. Vi får aldrig göra som vi vill.
söndag, april 01, 2007
Nya kundvänliga rutiner
NYA innovativa lösningar
Det finns en del människor som tycker att bussbranschen står still i utvecklingen. Till vissa delar sant, men nu inför StockholmsBuss, som första bussbolag i Sverige, en innovation inom bussbeställningstrafiken.
Vi tar nu ytterligare ett steg mot en effektivare och bättre kundhantering och visar därmed återigen att StockholmsBuss ligger i framkant när det gäller kundvård.
Från den 1:a april inför vi ett interaktivt kunddebiteringssystem, som i korthet innebär att i varje buss monteras en terminal som är direktuppkopplad via trådlöst bredband till vår kontorsdataserver.
När kunden, som måste vara en grupp, går ombord knappar de in sitt unika lösenord, som de får vid bokningen, i terminalen. När de lämnar bussen knappar de ur sig. Detta gäller även vid uppehåll under dagen, t,ex vid fabriksbesök matpauser, rök- och bensträckarpauser, matcher för idrottslag osv. osv.
Kundnyttan i det här systemet är att kunden nu endast betalar för det verkliga utnyttjandet av bussen och en begränsad del, endast 75 % av överenskommen timdebitering, när kunden inte utnyttjar bussen att rulla på väg. Det är ju då som extra kostnader uppstår. Det blir kort sagt en rättvis kostnads- resp debiteringsfördelning.
Som en positiv synergieffekt får vi även en enklare lönehantering eftersom systemet också är kopplat till vårt lönesystem.
I samband med införandet har vi även under en längre tid fört diskussioner med de fackliga företrädarna samt med Bussarbetsgivarna, och nu äntligen kommit överens om ett unikt tillägg till kollektivavtalet. Det är så unikt att de båda organisationerna bestämt att tillägget så snart det är möjligt ska skrivas in i huvudavtalet som Bilaga L ”StockholmsBusstillägget”.
Tillägget innebär en ändring såtillvida att förarlönen är 100 % när kunden är i bussen och 75 % när kunden lämnat bussen. Så fort kunden loggat in sig igen i bussen återgår lönen till 100 %.
Systemet räknar sedan automatiskt ut rätt debitering för kunden och rätt lön till föraren. Faktura till kund överförs så fort kunden loggat ur sig för dagen i bussen, och lönen till föraren överförs direkt till hans konto under natten. Borta är alltså de besvärliga lönekörningarna den 25:e varje månad som nu ersätts av automatiska dagslöner.
StockholmsBuss har återigen visat framfötterna och visar ännu en gång vägen till framtidens kundvård.
Det finns en del människor som tycker att bussbranschen står still i utvecklingen. Till vissa delar sant, men nu inför StockholmsBuss, som första bussbolag i Sverige, en innovation inom bussbeställningstrafiken.
Vi tar nu ytterligare ett steg mot en effektivare och bättre kundhantering och visar därmed återigen att StockholmsBuss ligger i framkant när det gäller kundvård.
Från den 1:a april inför vi ett interaktivt kunddebiteringssystem, som i korthet innebär att i varje buss monteras en terminal som är direktuppkopplad via trådlöst bredband till vår kontorsdataserver.
När kunden, som måste vara en grupp, går ombord knappar de in sitt unika lösenord, som de får vid bokningen, i terminalen. När de lämnar bussen knappar de ur sig. Detta gäller även vid uppehåll under dagen, t,ex vid fabriksbesök matpauser, rök- och bensträckarpauser, matcher för idrottslag osv. osv.
Kundnyttan i det här systemet är att kunden nu endast betalar för det verkliga utnyttjandet av bussen och en begränsad del, endast 75 % av överenskommen timdebitering, när kunden inte utnyttjar bussen att rulla på väg. Det är ju då som extra kostnader uppstår. Det blir kort sagt en rättvis kostnads- resp debiteringsfördelning.
Som en positiv synergieffekt får vi även en enklare lönehantering eftersom systemet också är kopplat till vårt lönesystem.
I samband med införandet har vi även under en längre tid fört diskussioner med de fackliga företrädarna samt med Bussarbetsgivarna, och nu äntligen kommit överens om ett unikt tillägg till kollektivavtalet. Det är så unikt att de båda organisationerna bestämt att tillägget så snart det är möjligt ska skrivas in i huvudavtalet som Bilaga L ”StockholmsBusstillägget”.
Tillägget innebär en ändring såtillvida att förarlönen är 100 % när kunden är i bussen och 75 % när kunden lämnat bussen. Så fort kunden loggat in sig igen i bussen återgår lönen till 100 %.
Systemet räknar sedan automatiskt ut rätt debitering för kunden och rätt lön till föraren. Faktura till kund överförs så fort kunden loggat ur sig för dagen i bussen, och lönen till föraren överförs direkt till hans konto under natten. Borta är alltså de besvärliga lönekörningarna den 25:e varje månad som nu ersätts av automatiska dagslöner.
StockholmsBuss har återigen visat framfötterna och visar ännu en gång vägen till framtidens kundvård.
onsdag, mars 28, 2007
Jag har blivit för gammal
Kommer du ihåg mina onsdagsträningspass med min dotter? Idag fick jag inte följa med. Hon säger att jag är för långsam och kan inte hänga med i hennes tempo.
Dock har hon ändå beslutat att framöver ägna någon morgontimma varje vecka med att tvinga ut mig på en timmes löpning. Bara för att hon vill att jag ska leva lite längre. Jag blir rörd till tårar.
Det smärtsamma i det här är att nu känns det inte längre som positiv och kul friskvård utan som livsuppehållande äldrevård. Bara den tanken gör mig sju år äldre i onödan.
De som har barn VAB:ar, jag tror jag ska VAMS:a mig. Det betyder Vård Av Mig Själv.
Dock har hon ändå beslutat att framöver ägna någon morgontimma varje vecka med att tvinga ut mig på en timmes löpning. Bara för att hon vill att jag ska leva lite längre. Jag blir rörd till tårar.
Det smärtsamma i det här är att nu känns det inte längre som positiv och kul friskvård utan som livsuppehållande äldrevård. Bara den tanken gör mig sju år äldre i onödan.
De som har barn VAB:ar, jag tror jag ska VAMS:a mig. Det betyder Vård Av Mig Själv.
lördag, mars 24, 2007
Drottningen och jag
Drottningen och jag besökte TUR-mässan i Göteborg i torsdags. Då menar jag inte BR:s Anna Grönlund utan den riktiga. Silvia alltså. Vi möttes i en cafeteria, jag sa hej, men hon bara glodde tomt framför sig. Ville väl inte avslöja vårt förhållande offentligt kan jag tänka. Tror jag det, med hela det sällskapet svansandes runt benen och livvakterna några meter bakom.
Det kanske var därför hon såg så sur och tjurig ut.Nu är jag kanske lite petig, men om hon inte ens hälsade så är inte är jag den som är den. Hon såg ut som om hon stigit direkt ut från Madame Tussauds vaxkabinett. Ett stelt övermakupat blekt ansikte med ett påklistrat leende och en tom blick. Sånt ser man tydligt på 1 meters håll. Våra blickar möttes under en kort sekund. Så nära var vi varandra när våra vägar skiljdes åt för alltid. Hon sa inte ens hej.
Jag bestämde då på en gång att jag dumpar henne från min Top Five-lista över vackra kvinnor. Hon var klart mycket snyggare 1974. Dessutom är min egen hustru mycket vackrare. Både 1974 och 2007.
Bilden visar tillfället då hon just vänt mig ryggen. Det är hon i vitt. Drottningen alltså, inte min fru. Som du ser så är jag inte särskilt ledsen för det. Det är minsann inte var dag man dumpar en Drottning.
I övrigt var det en jobbig mässa, vandrade omkring flera timmar med dottern som nätverkade väldigt flitigt, duktigt och effektivt bland alla turistråd och utställningsmontrar med intressanta resmål för vår resebyrå SällskapsResor.
Som belöning hade jag tänkt att vi skulle rulla lite hatt på kvällen tillsammans med de trevliga smålänningarna från EvoBus i Vetlanda. Men då lärde jag mig en sak, ta aldrig med en dotter som är totalt ointresserad av bussar till en dylik tillställning.
Hon ville redan vid åttatiden på kvällen åka till hotellet och kolla Bollibompa eller nåt, istället för att följa med pappsen och massa bussfolk på middag. Så vi åkte till hotellet och åt pyttipanna och drack varsin öl och snackade företagsstrategi inför framtiden istället. Hon har rätt bra ideér ”dotra mi”.
Som vanligt var mässan annars mest ett kul tillfälle att säga hej till många kollegor. Lite bonuskul att så mångar verkar läsa min blogg om livets djupa och svåra saker i både privatliv och jobb. Fick många kommentarer om denna lilla enkla och anspråkslösa tankarnas samlingsplats.
På fredags morgon åkte vi hem för att vända fyra ton papper som lagts på mitt skrivbord. Den grå vardagen visade åter sitt rätta ansikte.
Det kanske var därför hon såg så sur och tjurig ut.Nu är jag kanske lite petig, men om hon inte ens hälsade så är inte är jag den som är den. Hon såg ut som om hon stigit direkt ut från Madame Tussauds vaxkabinett. Ett stelt övermakupat blekt ansikte med ett påklistrat leende och en tom blick. Sånt ser man tydligt på 1 meters håll. Våra blickar möttes under en kort sekund. Så nära var vi varandra när våra vägar skiljdes åt för alltid. Hon sa inte ens hej.
Jag bestämde då på en gång att jag dumpar henne från min Top Five-lista över vackra kvinnor. Hon var klart mycket snyggare 1974. Dessutom är min egen hustru mycket vackrare. Både 1974 och 2007.
Bilden visar tillfället då hon just vänt mig ryggen. Det är hon i vitt. Drottningen alltså, inte min fru. Som du ser så är jag inte särskilt ledsen för det. Det är minsann inte var dag man dumpar en Drottning.
I övrigt var det en jobbig mässa, vandrade omkring flera timmar med dottern som nätverkade väldigt flitigt, duktigt och effektivt bland alla turistråd och utställningsmontrar med intressanta resmål för vår resebyrå SällskapsResor.
Som belöning hade jag tänkt att vi skulle rulla lite hatt på kvällen tillsammans med de trevliga smålänningarna från EvoBus i Vetlanda. Men då lärde jag mig en sak, ta aldrig med en dotter som är totalt ointresserad av bussar till en dylik tillställning.
Hon ville redan vid åttatiden på kvällen åka till hotellet och kolla Bollibompa eller nåt, istället för att följa med pappsen och massa bussfolk på middag. Så vi åkte till hotellet och åt pyttipanna och drack varsin öl och snackade företagsstrategi inför framtiden istället. Hon har rätt bra ideér ”dotra mi”.
Som vanligt var mässan annars mest ett kul tillfälle att säga hej till många kollegor. Lite bonuskul att så mångar verkar läsa min blogg om livets djupa och svåra saker i både privatliv och jobb. Fick många kommentarer om denna lilla enkla och anspråkslösa tankarnas samlingsplats.
På fredags morgon åkte vi hem för att vända fyra ton papper som lagts på mitt skrivbord. Den grå vardagen visade åter sitt rätta ansikte.
tisdag, mars 20, 2007
Bussbranschen har fått en Lill-Nappe
Läste med skräckblandad förtjusning senaste utgåvan av tidskriften Resor & Trafik, som är en ren branschtidning. Där finns en artikel om VD:n för Strömma, dvs de som nu köpt upp två av Stockholms större bussbolag. Han fick i intervjun fritt berätta om avsikten med uppköpen av dessa två bussbolag.
Det var stundtals löjeväckande och ibland rent patetiskt att läsa vad denne VD hävde ur sig. Du behöver inte läsa själv, för det mesta han sa var ingenting mer och ingenting mindre än ”mumbo jumbo”, dvs han ordbajsade rikligt med många både långa och svåra ordfraser. Det kanske imponerar på hans underhuggare.
Man kan fråga sig om killen ens är från samma planet som vi andra. Bl.a ser han nu som sin uppgift att påverka hela bussindustrin att utveckla bussar mot mer ”spännande farkoster”. Tomas DiLeva har äntligen fått en själsfrände. Nu är de två som svävar fritt i rymden.
Dessutom tar han för givet att han bara genom förvärvet kommer att utveckla folks vilja att åka mer buss. Hör här bara: ”-Vi räknar med att skapa en renessans för bussåkandet i Stockholm och Göteborg”. Ja herregud, säg det som denne man inte tror sig komma att påverka framöver.
Föresten lät han meddela att alla andra mindre bussbolag än de som nu finns i hans rike, inte kommer att klara sig så bra framöver. Så fortsatte han att raljera lite stöddigt om det omöjliga att driva riktigt små bussbolag i en storstad. I alla fall om man inte har ett riktigt kontor (!).
I övriga affärslivet pratar man idag om outsourcing. Undrar om inte denna till synes märklige man missat det ordet när han lärde sig affärsvärldens alla svåra ord på en gång. Fast nu ska jag väl säga att det är möjligt att killen är supertrevlig i verkligheten, men att journalisten vrängt ut och in på sig själv när han skrev artikeln. Så kan det ju vara, men det var inte så jag tolkade artikeln.
Äga, äga, äga var i alla fall grundstommen i hans argumenterande. Att äga allt är viktigast. Makt, makt, makt läste jag mellan raderna. Någonstans i slutet av artikeln fick jag känslan av för stort ego med för mycket pengar på fickan. Å andra sidan kan de ju komma till användning eftersom det ena bussbolaget, enligt uppgifter jag fått, har den klart högsta bussmedelåldern i hela Stockholm.
Napoleon, Napoleon, Napoleon, tänkte jag sedan för mig själv. Waterloo, Waterloo, Waterloo, var nästa tanke som flimrade förbi. Det var ju vid Waterloo som Napoleons välde tog slut. Självpåtagna världsomvändare faller alltid tungt på slutet.
Du vet väl vad som fick Napoleon på fall?! Jo, han blev lite ”pömsig” och red tillbaka någon kilometer bakom stridslinjen för att vila. Under tiden skickade han fram en pajas, typ vice verkställande, för att leda striden. Det funkade ju inte såklart och efter bara några timmar var slaget över medan Napoleon tog sin lunchvila.
Tro mig, inom några år blir kulturkrocken för stor inom Strömmas bussrike. Om tre år, när karantänanställningen är över för vice VD, kommer han att starta på nytt och göra allt han kan för att putta Lill-Nappe tillbaka i Stockholms Ström igen.
Nåt mer du vill veta om framtiden?
Det var stundtals löjeväckande och ibland rent patetiskt att läsa vad denne VD hävde ur sig. Du behöver inte läsa själv, för det mesta han sa var ingenting mer och ingenting mindre än ”mumbo jumbo”, dvs han ordbajsade rikligt med många både långa och svåra ordfraser. Det kanske imponerar på hans underhuggare.
Man kan fråga sig om killen ens är från samma planet som vi andra. Bl.a ser han nu som sin uppgift att påverka hela bussindustrin att utveckla bussar mot mer ”spännande farkoster”. Tomas DiLeva har äntligen fått en själsfrände. Nu är de två som svävar fritt i rymden.
Dessutom tar han för givet att han bara genom förvärvet kommer att utveckla folks vilja att åka mer buss. Hör här bara: ”-Vi räknar med att skapa en renessans för bussåkandet i Stockholm och Göteborg”. Ja herregud, säg det som denne man inte tror sig komma att påverka framöver.
Föresten lät han meddela att alla andra mindre bussbolag än de som nu finns i hans rike, inte kommer att klara sig så bra framöver. Så fortsatte han att raljera lite stöddigt om det omöjliga att driva riktigt små bussbolag i en storstad. I alla fall om man inte har ett riktigt kontor (!).
I övriga affärslivet pratar man idag om outsourcing. Undrar om inte denna till synes märklige man missat det ordet när han lärde sig affärsvärldens alla svåra ord på en gång. Fast nu ska jag väl säga att det är möjligt att killen är supertrevlig i verkligheten, men att journalisten vrängt ut och in på sig själv när han skrev artikeln. Så kan det ju vara, men det var inte så jag tolkade artikeln.
Äga, äga, äga var i alla fall grundstommen i hans argumenterande. Att äga allt är viktigast. Makt, makt, makt läste jag mellan raderna. Någonstans i slutet av artikeln fick jag känslan av för stort ego med för mycket pengar på fickan. Å andra sidan kan de ju komma till användning eftersom det ena bussbolaget, enligt uppgifter jag fått, har den klart högsta bussmedelåldern i hela Stockholm.
Napoleon, Napoleon, Napoleon, tänkte jag sedan för mig själv. Waterloo, Waterloo, Waterloo, var nästa tanke som flimrade förbi. Det var ju vid Waterloo som Napoleons välde tog slut. Självpåtagna världsomvändare faller alltid tungt på slutet.
Du vet väl vad som fick Napoleon på fall?! Jo, han blev lite ”pömsig” och red tillbaka någon kilometer bakom stridslinjen för att vila. Under tiden skickade han fram en pajas, typ vice verkställande, för att leda striden. Det funkade ju inte såklart och efter bara några timmar var slaget över medan Napoleon tog sin lunchvila.
Tro mig, inom några år blir kulturkrocken för stor inom Strömmas bussrike. Om tre år, när karantänanställningen är över för vice VD, kommer han att starta på nytt och göra allt han kan för att putta Lill-Nappe tillbaka i Stockholms Ström igen.
Nåt mer du vill veta om framtiden?
fredag, mars 16, 2007
Djävulen bär Dressman
Tittade på en DVD häromkvällen tillsammans med hustrun. En riktig myskväll med middagen serverad framför TV:n.
Lammfärskorv med nån slags konstnärlig (!) potatis och brynta squashskivor med smält getost ovanpå. Ett glas smarrigt rött vin därtill och som efterrätt god (och dyr) choklad. Kan det bli bättre?
Nix, det kunde det inte. Bara tvärtom. Filmen var ”Djävulen bär Prada”. En helt igenom usel film. Den visade bara en högst normal ledarstil för en chef. I övrigt hade filmen absolut ingenting att berätta. Nån blev visst dessutom Oscarsnominerad, don´t know why.
När jag berättade vid morgonfikat på kontoret - att jag sett filmen alltså - tyckte de att ”Djävulen bär Dressman” passar bättre in på vårt kontor. Jag fattade ingenting, gör du?
Lammfärskorv med nån slags konstnärlig (!) potatis och brynta squashskivor med smält getost ovanpå. Ett glas smarrigt rött vin därtill och som efterrätt god (och dyr) choklad. Kan det bli bättre?
Nix, det kunde det inte. Bara tvärtom. Filmen var ”Djävulen bär Prada”. En helt igenom usel film. Den visade bara en högst normal ledarstil för en chef. I övrigt hade filmen absolut ingenting att berätta. Nån blev visst dessutom Oscarsnominerad, don´t know why.
När jag berättade vid morgonfikat på kontoret - att jag sett filmen alltså - tyckte de att ”Djävulen bär Dressman” passar bättre in på vårt kontor. Jag fattade ingenting, gör du?
torsdag, mars 15, 2007
Sensationella avslöjanden
Idag klippte jag definitivt kopplingen till 1/12 2006. Det var en smärtans dag. Jag hjälpte min dotter att flytta och eftersom det var minst den 380:e gången eller så, så var humöret inte riktigt på topp.
Min uppgift var att köra flyttbilen och att bära möbler. Det första jag gör, när jag bara lätt irriterad sliter upp bakdörren, är att få vänstra tummen i kläm med resultatet blånagel längst in vid nagelbandet. Efter det bar jag bara blommor i ren protest.
Idag klippte jag alltså bort den sista lilla blåa biten. Det tog således 104 dagar för Göran Demnerts vänstra tumnagel att helt bytas ut. Detta tycker jag att du ska notera som jämförelse med att det tar ca 5 nagelbyten innan en svensk får en spansk legitimation. Faktiskt värt att tänka på.
Och så det alla väntar på. Avslöjandet om vilket håll bussen kör åt. Du vet det jag frågade om för några veckor sedan och som en hel hoper dagisbarn svarade på direkt och utan att tveka. Men det gjorde inte du heller va? Egentligen.
Svaret är att bussen kör åt vänster. Varför då, fick barnen också svara på. ”-För att det syns inga dörrar såklart”, ropade de i kör.
Ni som inte skrek ut svaret inom de första 10 sekunderna går nu och tar en fika och begrundar varför solen alltid lyser på de goda.
Min anledning för en fika med tillhörande kaloribomb är att fira ännu ett hyggligt stort kundavtal vi gjort idag. Det rullar på, som man säger.
Min uppgift var att köra flyttbilen och att bära möbler. Det första jag gör, när jag bara lätt irriterad sliter upp bakdörren, är att få vänstra tummen i kläm med resultatet blånagel längst in vid nagelbandet. Efter det bar jag bara blommor i ren protest.
Idag klippte jag alltså bort den sista lilla blåa biten. Det tog således 104 dagar för Göran Demnerts vänstra tumnagel att helt bytas ut. Detta tycker jag att du ska notera som jämförelse med att det tar ca 5 nagelbyten innan en svensk får en spansk legitimation. Faktiskt värt att tänka på.
Och så det alla väntar på. Avslöjandet om vilket håll bussen kör åt. Du vet det jag frågade om för några veckor sedan och som en hel hoper dagisbarn svarade på direkt och utan att tveka. Men det gjorde inte du heller va? Egentligen.
Svaret är att bussen kör åt vänster. Varför då, fick barnen också svara på. ”-För att det syns inga dörrar såklart”, ropade de i kör.
Ni som inte skrek ut svaret inom de första 10 sekunderna går nu och tar en fika och begrundar varför solen alltid lyser på de goda.
Min anledning för en fika med tillhörande kaloribomb är att fira ännu ett hyggligt stort kundavtal vi gjort idag. Det rullar på, som man säger.
måndag, mars 12, 2007
Dubbelmoral ett och två och kanske tre
Fick i min hand idag en spännade och vacker resebroschyr från bussbolaget som nu ingår i ett annat bussbolag. På sidan två ser man en glad och lycklig familjefar tillika företagschef ätandes en lunch med familjen.
En riktig myspysbild kan man tycka om det inte vore för att Företagschefen ifråga är utrustad i komplett företagsuniform inklusive namnbricka.
Nu vet man förstås inte om han är i chaufförstjänst eller reseledartjänst eller om han helt enkelt är klädd så även privat, men det lutar ändå åt att han är mitt i en tjänsteutövning. Det känns lite udda att äta en privat familjelunch iklädd full uniform.
På bilden höjer han glatt glaset mot kameran. Men vad finns i glaset? Innehållet är rött men på bordet står en flaska vatten. Innehållet kan ju förstås vara en klunk missfärgad Cola Light som också står på bordet. Har föresten möjligen någon numret till CSI i New York? De kan säkert reda ut det här.
Med tanke på vad som hände i Stockholm en morgon på sportlovet så ter sig bilden en smula underlig. Eller förvånande. Eller olustig. Eller rent av olämplig om man vill vara moralens väktare.
Strunt samma, nu fick i alla fall dubbelmoralen ett tydligt ansikte. Dessutom får ju hans personal en klar indikation på vad som är okey som lunchdryck, dvs missfärgad Cola Light.
Om du inte hänger med i det här inlägget så kan det bero på att du inte känner till bussbranschen i Stockholm tillräckligt mycket. Jag funderar på att starta en studiecirkel i ämnet.
Dubbelmoral två står BR för. De har nu gjort halva min föreslagna ”pudel” och skickat en inbjudan till journalisten Staffan Sävenfjord på Tidningen Bussbranschen. Han är nu plötsligt väldigt välkommen till evenemanget. Men de glömde ursäkten.
Näe, nu måste jag sluta för jag har att ta ställning till ett jobberbjudande från blaskan Hänt i Veckan som ska starta en ”filialtidning” som ska heta ”Hänt i Bussbranschen”. De tycker att bussbranschens egna tidningar är alldeles för mesiga.
Länge leve dubbelmoralen och skål tamejfan!
En riktig myspysbild kan man tycka om det inte vore för att Företagschefen ifråga är utrustad i komplett företagsuniform inklusive namnbricka.
Nu vet man förstås inte om han är i chaufförstjänst eller reseledartjänst eller om han helt enkelt är klädd så även privat, men det lutar ändå åt att han är mitt i en tjänsteutövning. Det känns lite udda att äta en privat familjelunch iklädd full uniform.
På bilden höjer han glatt glaset mot kameran. Men vad finns i glaset? Innehållet är rött men på bordet står en flaska vatten. Innehållet kan ju förstås vara en klunk missfärgad Cola Light som också står på bordet. Har föresten möjligen någon numret till CSI i New York? De kan säkert reda ut det här.
Med tanke på vad som hände i Stockholm en morgon på sportlovet så ter sig bilden en smula underlig. Eller förvånande. Eller olustig. Eller rent av olämplig om man vill vara moralens väktare.
Strunt samma, nu fick i alla fall dubbelmoralen ett tydligt ansikte. Dessutom får ju hans personal en klar indikation på vad som är okey som lunchdryck, dvs missfärgad Cola Light.
Om du inte hänger med i det här inlägget så kan det bero på att du inte känner till bussbranschen i Stockholm tillräckligt mycket. Jag funderar på att starta en studiecirkel i ämnet.
Dubbelmoral två står BR för. De har nu gjort halva min föreslagna ”pudel” och skickat en inbjudan till journalisten Staffan Sävenfjord på Tidningen Bussbranschen. Han är nu plötsligt väldigt välkommen till evenemanget. Men de glömde ursäkten.
Näe, nu måste jag sluta för jag har att ta ställning till ett jobberbjudande från blaskan Hänt i Veckan som ska starta en ”filialtidning” som ska heta ”Hänt i Bussbranschen”. De tycker att bussbranschens egna tidningar är alldeles för mesiga.
Länge leve dubbelmoralen och skål tamejfan!
Helgsammanfattning
TV
Inte mycket jag tittat på den här helgen, men schlagerfestivalen får man ju inte missa. Här kommer en kort beskrivning för dig som inte såg den:
Låt 1: Jag missade den
Låt 2-8: gäsp
Låt 9: Sarah Dawn Finer. Tror det är dags att initiera ytterligare en fanclub.
Låt 10: The Ark. Okey då, om vi ändå måste skicka något bidrag.
Kvällens bästa var mammas smörgåstårta.
TV och bussar
Varje gång det sänds något underhållningsprogram i TV med publik så ramlar det in förfrågningar från produktionsbolaget om s.k. publikbussar till inspelningarna.
Vad jag inte förstår är hur en del bussbolag i huvudstaden blir alldeles till sig i trasorna och är beredda att köra för nästan noll och ingenting. Varför? Bussbolagets namn står ju inte ens i tablån som rinner undan lika fort som ett vattenfall i slutet av programmet!
Jag tror inte det handlar om pengar, jag tror egot är viktigast. Att kunna berätta för vänner och kollegor "-äh du vet, vi kör ju publiken till den här populära serien, Jag är dummare än Du". Dom ville jobba med ett bra bussbolag." Oftast med tillägget "-De betalar faktiskt riktigt bra".
Om du hör den där sista repliken kan du vara säker på att bussbolaget alldeles på egen hand gett ett riktigt äkta skitpris som inget annat bussbolag är i närheten av.
För övrigt är jag på dåligt humör idag!
Inte mycket jag tittat på den här helgen, men schlagerfestivalen får man ju inte missa. Här kommer en kort beskrivning för dig som inte såg den:
Låt 1: Jag missade den
Låt 2-8: gäsp
Låt 9: Sarah Dawn Finer. Tror det är dags att initiera ytterligare en fanclub.
Låt 10: The Ark. Okey då, om vi ändå måste skicka något bidrag.
Kvällens bästa var mammas smörgåstårta.
TV och bussar
Varje gång det sänds något underhållningsprogram i TV med publik så ramlar det in förfrågningar från produktionsbolaget om s.k. publikbussar till inspelningarna.
Vad jag inte förstår är hur en del bussbolag i huvudstaden blir alldeles till sig i trasorna och är beredda att köra för nästan noll och ingenting. Varför? Bussbolagets namn står ju inte ens i tablån som rinner undan lika fort som ett vattenfall i slutet av programmet!
Jag tror inte det handlar om pengar, jag tror egot är viktigast. Att kunna berätta för vänner och kollegor "-äh du vet, vi kör ju publiken till den här populära serien, Jag är dummare än Du". Dom ville jobba med ett bra bussbolag." Oftast med tillägget "-De betalar faktiskt riktigt bra".
Om du hör den där sista repliken kan du vara säker på att bussbolaget alldeles på egen hand gett ett riktigt äkta skitpris som inget annat bussbolag är i närheten av.
För övrigt är jag på dåligt humör idag!
fredag, mars 09, 2007
Pre-summer
Det blev lite omröring i grytan trots allt efter BR:s debacel i mediafrågan, dvs vägra en fristående journalist tillträde till ett BR-arrangemang.
BR borde, istället för att plötsligt till alla medlemmar ropa att arrangemanget är fullbelagt, "göra en pudel" dvs offentliggöra att det hela är ett missförstånd och att journalisten självklart är välkommen att bevaka tillställningen.
Sker inte det bör varje enskild medlem ta ett övervägande om varför vi ens behöver en odemokratisk organisation som BR. Det är trots allt både dina och mina pengar som betalar organisationen.
Men idag ski.. eeh, struntar jag i BR. Idag ska jag göra ett kundbesök. Okey då, gå på båtmässan om det ska vara så himla noga med ordvalet.
Kännner att jag måste utnyttja fördelarna med att vara medlem i Stockholms Handelskammare och dessutom måste jag ju på något sätt verifiera varför jag är med i nämnda organisation. En av fördelarna är nämligen fria inträden till Stockholmsmässan.
Tänk när revisorn kommer hit och ställer jobbiga frågor typ
”- Jaha Göran, och varför tycker du att du ska betala nästan 6 tusen om året för att vara med i Stockholms Handelskammare, för såvitt jag kan bedöma så utnyttjar du icke dess tjänster!? Vänligen förklara det för mig Göran.”
Det gäller att vara förberedd på allt när revisorn kommer.
Blev för övrigt lite orolig idag när jag läste DN:s ekonomibilaga. Där står att Pappas flickor är på väg att ta över resp ”Daddys” företag. Och jag som har en dotter anställd! Kanske jag borde vara på kontoret och bevaka vad som händer här istället.
Men du, nu kom jag på en bättre idé. Jag bjuder in några journalister till kontoret som kan bevaka och berätta för mig vad som händer. Så kan jag göra roligare saker under tiden. Fiffigt, eller hur?!
BR borde, istället för att plötsligt till alla medlemmar ropa att arrangemanget är fullbelagt, "göra en pudel" dvs offentliggöra att det hela är ett missförstånd och att journalisten självklart är välkommen att bevaka tillställningen.
Sker inte det bör varje enskild medlem ta ett övervägande om varför vi ens behöver en odemokratisk organisation som BR. Det är trots allt både dina och mina pengar som betalar organisationen.
Men idag ski.. eeh, struntar jag i BR. Idag ska jag göra ett kundbesök. Okey då, gå på båtmässan om det ska vara så himla noga med ordvalet.
Kännner att jag måste utnyttja fördelarna med att vara medlem i Stockholms Handelskammare och dessutom måste jag ju på något sätt verifiera varför jag är med i nämnda organisation. En av fördelarna är nämligen fria inträden till Stockholmsmässan.
Tänk när revisorn kommer hit och ställer jobbiga frågor typ
”- Jaha Göran, och varför tycker du att du ska betala nästan 6 tusen om året för att vara med i Stockholms Handelskammare, för såvitt jag kan bedöma så utnyttjar du icke dess tjänster!? Vänligen förklara det för mig Göran.”
Det gäller att vara förberedd på allt när revisorn kommer.
Blev för övrigt lite orolig idag när jag läste DN:s ekonomibilaga. Där står att Pappas flickor är på väg att ta över resp ”Daddys” företag. Och jag som har en dotter anställd! Kanske jag borde vara på kontoret och bevaka vad som händer här istället.
Men du, nu kom jag på en bättre idé. Jag bjuder in några journalister till kontoret som kan bevaka och berätta för mig vad som händer. Så kan jag göra roligare saker under tiden. Fiffigt, eller hur?!
onsdag, mars 07, 2007
Halvt "Goddag yxskaft"
Anna Grönlund svarade inte genom att returnera min mailförfrågan. Anna Grönlund tog sig besväret att istället ringa till anspråkslösa ”petit moa”. Detta trots att hon ännu inte påbörjat sitt jobb på BR. Det tycker jag var mycket hedervärt.
Jag vill särskilt nämna att min förfrågan till henne var synnerligen artigt och formellt hållet, men angående BR:s diskriminering av media så ville jag helt enkelt veta hennes inställning i frågan.
Svaret blev ungefär som rubriken. Hon ville inte på något sätt kommentera BR:s agerande, vilket jag egentligen inte hade väntat mig, hon har ju inte ens börjat där och bör således inte haft någon inblandning i beslutet.
Däremot, vilket jag tyckte var en aning undfallande, vägrade hon blankt att deklarera sin egen ståndpunkt på min fråga om hon själv tyckte det var okey att utestänga en journalist från en branschtidning.
Nåväl, jag förstår att hon vill hålla en låg profil utan åsikt tills hon faktiskt börjar sin tjänst på BR. Då får vi förhoppningsvis svar på allehanda frågor.
Som jag skrivit tidigare, jag tror hon blir en utmärkt representant för hela vår bransch under förutsättning att hon får det stöd hon förtjänar av alla konservativa bussgubbar.
Men jag är lite osäker på om alla verkligen förstår hur tragiskt det är att BR avslår en begäran från en journalist att bevaka tillställningen. Jag har läst förfrågan till BR från journalisten Staffan Sävenfjord, och jag har även läst BR:s svar till honom.
Hade det här handlat om en lite större och tyngre organisation så hade det varit fullt pådrag i både TV och dagstidningar. Jag lovar, det här är allvarligare än du tror.
Det här handlar delvis om demokrati och på något sätt känner jag mig illa berörd av BR:s handlande.
Jag vill särskilt nämna att min förfrågan till henne var synnerligen artigt och formellt hållet, men angående BR:s diskriminering av media så ville jag helt enkelt veta hennes inställning i frågan.
Svaret blev ungefär som rubriken. Hon ville inte på något sätt kommentera BR:s agerande, vilket jag egentligen inte hade väntat mig, hon har ju inte ens börjat där och bör således inte haft någon inblandning i beslutet.
Däremot, vilket jag tyckte var en aning undfallande, vägrade hon blankt att deklarera sin egen ståndpunkt på min fråga om hon själv tyckte det var okey att utestänga en journalist från en branschtidning.
Nåväl, jag förstår att hon vill hålla en låg profil utan åsikt tills hon faktiskt börjar sin tjänst på BR. Då får vi förhoppningsvis svar på allehanda frågor.
Som jag skrivit tidigare, jag tror hon blir en utmärkt representant för hela vår bransch under förutsättning att hon får det stöd hon förtjänar av alla konservativa bussgubbar.
Men jag är lite osäker på om alla verkligen förstår hur tragiskt det är att BR avslår en begäran från en journalist att bevaka tillställningen. Jag har läst förfrågan till BR från journalisten Staffan Sävenfjord, och jag har även läst BR:s svar till honom.
Hade det här handlat om en lite större och tyngre organisation så hade det varit fullt pådrag i både TV och dagstidningar. Jag lovar, det här är allvarligare än du tror.
Det här handlar delvis om demokrati och på något sätt känner jag mig illa berörd av BR:s handlande.
tisdag, mars 06, 2007
Anna Grönlund, tänker du också jobba så här?
Följande står idag 6/3 2007 att läsa på Tidningen Bussbranschens websida.
Jag citerar: ”Den 21 mars anordnar BR en bussresearrangörsdag. Låter spännande tänkte jag och bad Staffan Sävenfjord att anmäla sig.
Vår tidning är inte välkommen, säger inte BR rent ut utan hänvisar på att det är ”fullbelagt”. Det är första gången sedan 1967, då jag blev redaktör för min första tidning, som den tidning jag är redaktör för har nekats tillträde till ett arrangemang.” Slut citat.
Att ett arrangemang blir fullbokat är ju kul, men man får nog anse att det hör till undantagen - modell märkliga undantag - att man nekar journalister tillträde till ett evenemang med motiveringen ”fullbelagt”.
Om det är sant, vilket jag egentligen inte betvivlar ett ögonblick, så är det inte mindre än en skandal. Hur i h-e kan en organisation som anser sig företräda en hel bransch vägra en journalist tillträde?
Hallå BR, jag är medlem, jag kräver att ni är en öppen organisation. Vad är det ni inte vill offentliggöra via media för era medlemmar som inte är med på träffen?
Jag blev så upprörd att jag mailade en fråga till Anna Grönlund om hon har samma inställning somBR ger uttryck för. Vi får väl se om hon anser det mödan värt att svara.
Jag citerar: ”Den 21 mars anordnar BR en bussresearrangörsdag. Låter spännande tänkte jag och bad Staffan Sävenfjord att anmäla sig.
Vår tidning är inte välkommen, säger inte BR rent ut utan hänvisar på att det är ”fullbelagt”. Det är första gången sedan 1967, då jag blev redaktör för min första tidning, som den tidning jag är redaktör för har nekats tillträde till ett arrangemang.” Slut citat.
Att ett arrangemang blir fullbokat är ju kul, men man får nog anse att det hör till undantagen - modell märkliga undantag - att man nekar journalister tillträde till ett evenemang med motiveringen ”fullbelagt”.
Om det är sant, vilket jag egentligen inte betvivlar ett ögonblick, så är det inte mindre än en skandal. Hur i h-e kan en organisation som anser sig företräda en hel bransch vägra en journalist tillträde?
Hallå BR, jag är medlem, jag kräver att ni är en öppen organisation. Vad är det ni inte vill offentliggöra via media för era medlemmar som inte är med på träffen?
Jag blev så upprörd att jag mailade en fråga till Anna Grönlund om hon har samma inställning somBR ger uttryck för. Vi får väl se om hon anser det mödan värt att svara.
söndag, mars 04, 2007
Hemma
I´m back. Nu känner jag mig lugn igen efter att under hela veckan befunnit mig på flykt utan giltigt pass. Ständigt smugit omkring, åkt längst ut på nedfarterna, inte pratat med okända i liftköer och i restauranger, inte trängt mig före i liftköer som holländare och tyskar, kort sagt hållit en låg profil.
Det kan vara knepigt med tanke på min längd, men jag löste det väldigt fiffigt genom att klä ut mig till skidåkare. Kunde sedan under hemresan, nu utklädd till bussförare, omärkt passera alla gränser utan att någon nitisk tjänsteman frågade efter mitt pass.
Väl hemma läste jag såklart några artiklar angående de trista busshändelserna under veckan. Bl a läste jag en artikel av DN:s motorreporter Jaques Wallner.
Först slog jag bakut och tyckte han skrev skräp. Men så läste jag artikeln igen och blev lite mer sådär du vet ”mm, han har nog en poäng där”. Efter tredje genomläsningen höll jag med honom om i princip allt. Utom några småsaker.
Han skrev om bussäkerhet. T.ex anser han att det borde förbjudas att ha stående passagerare. Rätt. Han anser att alla bussförare borde informera om att använda bälten. Rätt. Han anser att det borde finnas tekniska hjälpmedel för att förare ska kunna kontrollera att folk knäpper på sig bälten. Fel.
Men så till det allra bästa som jag läst om bussäkerhet på år och dag. Jag citerar valda stycken av vad Jaques skrev: ”… dock , till syvende och sist är det den som kör som ska anpassa farten till körförhållandena. Är det mörkt och snöslask på en smal väg som är tungt trafikerad så är inte bussäkerheten bättre än förarens omdöme, skicklighet och vana.” Rätt.
Han avslutar artikeln - som jag tolkar det - väldigt positivt för bussbranschen och för bussförarkåren: ”Det är ett stort ansvar att vara bussförare. Kanske är det just därför som buss ändå är det säkraste sättet att färdas på väg.”
I morgon måndag ska jag undersöka marknaden för alkolås, alltså tekniska lösningar och priser för installation. Om du som läser det är har några tips och/eller råd om detta, maila gärna till mig. Adressen hittar du längst upp på den här sidan.
Avslutningsvis: Jag vet att jag tidigare raljerat om det löjliga i att behöva ha alkolås i bussar. Jag har ändrat mig. Bussar SKA ha alkolås. Min helomvändning i frågan meddelas endast på detta sätt.
Det kan vara knepigt med tanke på min längd, men jag löste det väldigt fiffigt genom att klä ut mig till skidåkare. Kunde sedan under hemresan, nu utklädd till bussförare, omärkt passera alla gränser utan att någon nitisk tjänsteman frågade efter mitt pass.
Väl hemma läste jag såklart några artiklar angående de trista busshändelserna under veckan. Bl a läste jag en artikel av DN:s motorreporter Jaques Wallner.
Först slog jag bakut och tyckte han skrev skräp. Men så läste jag artikeln igen och blev lite mer sådär du vet ”mm, han har nog en poäng där”. Efter tredje genomläsningen höll jag med honom om i princip allt. Utom några småsaker.
Han skrev om bussäkerhet. T.ex anser han att det borde förbjudas att ha stående passagerare. Rätt. Han anser att alla bussförare borde informera om att använda bälten. Rätt. Han anser att det borde finnas tekniska hjälpmedel för att förare ska kunna kontrollera att folk knäpper på sig bälten. Fel.
Men så till det allra bästa som jag läst om bussäkerhet på år och dag. Jag citerar valda stycken av vad Jaques skrev: ”… dock , till syvende och sist är det den som kör som ska anpassa farten till körförhållandena. Är det mörkt och snöslask på en smal väg som är tungt trafikerad så är inte bussäkerheten bättre än förarens omdöme, skicklighet och vana.” Rätt.
Han avslutar artikeln - som jag tolkar det - väldigt positivt för bussbranschen och för bussförarkåren: ”Det är ett stort ansvar att vara bussförare. Kanske är det just därför som buss ändå är det säkraste sättet att färdas på väg.”
I morgon måndag ska jag undersöka marknaden för alkolås, alltså tekniska lösningar och priser för installation. Om du som läser det är har några tips och/eller råd om detta, maila gärna till mig. Adressen hittar du längst upp på den här sidan.
Avslutningsvis: Jag vet att jag tidigare raljerat om det löjliga i att behöva ha alkolås i bussar. Jag har ändrat mig. Bussar SKA ha alkolås. Min helomvändning i frågan meddelas endast på detta sätt.
fredag, mars 02, 2007
Vad var det jag sa?
Jo, att den här veckan skulle försvinna lika snabbt som en blinkning. Och så blev det förstås.
Läste ett inlägg i Tidningen Bussbranschen om utredningshysteri. Jag kände mig träffad eftersom min egen utredning om kostens inverkan på skidåkning inte till fullo blev slutförd.
Nytt officiellt slutdatum för den utredningen är nu fredag vecka 9 2008. Du vet vilken blogg du ska återvända till med andra ord.
Idag hade jag säsongsavslutning för min egen del med lätt och behaglig skidåkning lite mer än halva dagen tillsammans med min chaufförskollega. Oj oj oj, säger du ansvarsmedveten kollega. Inte kör de väl skidor sista dagen? Högst oansvarigt.
Men du kan vara lugn, vi har med oss två fullblodschaufförer som hela veckan stått stand by ifall något trist skulle inträffa med oss ordinarieförare. Det kallas back up och det är väldigt moget och ansvarsfullt.
Skidsäsongen är nu som sagt slut för min egen del, men en och annan buss till svenska fjällen ska vi nog få iväg innan våren anländer på allvar. Det gör den i slutet på nästa vecka då Båtmässan öppnar.
För övrigt har jag idag fått mail från en kontakt i Kina. Den kontakten tycker uppenbarligen att Mr Ulrich påminner en del om Göran.
Mr Ulrich, Mr Yago, Mr George, Mr Jodge. What ever, jag är ändå statslös utan pass så det är kanske bra med olika alibin.
Läste ett inlägg i Tidningen Bussbranschen om utredningshysteri. Jag kände mig träffad eftersom min egen utredning om kostens inverkan på skidåkning inte till fullo blev slutförd.
Nytt officiellt slutdatum för den utredningen är nu fredag vecka 9 2008. Du vet vilken blogg du ska återvända till med andra ord.
Idag hade jag säsongsavslutning för min egen del med lätt och behaglig skidåkning lite mer än halva dagen tillsammans med min chaufförskollega. Oj oj oj, säger du ansvarsmedveten kollega. Inte kör de väl skidor sista dagen? Högst oansvarigt.
Men du kan vara lugn, vi har med oss två fullblodschaufförer som hela veckan stått stand by ifall något trist skulle inträffa med oss ordinarieförare. Det kallas back up och det är väldigt moget och ansvarsfullt.
Skidsäsongen är nu som sagt slut för min egen del, men en och annan buss till svenska fjällen ska vi nog få iväg innan våren anländer på allvar. Det gör den i slutet på nästa vecka då Båtmässan öppnar.
För övrigt har jag idag fått mail från en kontakt i Kina. Den kontakten tycker uppenbarligen att Mr Ulrich påminner en del om Göran.
Mr Ulrich, Mr Yago, Mr George, Mr Jodge. What ever, jag är ändå statslös utan pass så det är kanske bra med olika alibin.
onsdag, februari 28, 2007
Short cuts
Österrikare
Österrikare är ett märkligt släkte. Sätt ihop dem i en grupp, sätt på en CD med Österrikisk populärmusik och inom trettio sekunder börjar alla kroka tag i varandra och gunga fram och tillbaka och vråla med i refrängerna. Det händer överallt, på restauranger, i skidliftköer, på pubar och tamesjuttsingen även i bilköer.
Österrikisk popmusik har alltid inslag av bastuba och umpabumpa. Även när tjutande elgitarrer klämmer iväg ett häftigt riff. För en oinvigd är det fullständigt omöjligt att avgöra när en låt slutar och när nästa börjar. Allt låter likadant.
Bussolyckan utanför Uppsala
Tragiskt. I övrigt inte mycket att tycka om saken. Katastrofen bara hände, men någon av förarna måste trots allt ha gjort något fel och jag antar att det kommer att utredas i oändlighet.
Pass
Upptäckte till min stora förskräckelse att mitt pass gick ut i söndags. Det innebär väl på något sätt att jag nu befinner mig i Österrike illegalt. Eller? Tänk om jag inte blir insläppt i Sverige igen utan för evigt blir förvisad till ett slags ingemansland utan rättigheter.
Skidåkning
Idag har jag ägnat mig åt s.k. experimentell skidåkning. Det innebär att jag prövat allt. Framåtvikt, bakåtvikt, stå på hälarna, ha trycket på trampdynorna, böja in ett knä vid svängarna samt att jobba på olika sätt med stavisättning.
I denna experimentella skidåkning ingick även att studera kostens inverkan på skidåkningen. Jag har provat snacks av olika slag, olika sorters pastor, olika sorters grillkorvar, apfelstrudel med grädde och apfelstrudel med varm vaniljsås. Öl drickes icke av mig i skidbackar så där har vi en vit fläck i min undersökning.
Just nu är det för tidigt att utröna vad som är positivt resp negativt för skidåkningen. Eftersom jag är ute på jobb så gör jag självklart denna undersökning på min fritid, därför blev den inte slutförd idag.
Dock är jag nästan beredd att deklarera att pasta har en positiv effekt, för i första åket efter lunch var jag först nere vid liftstationen av dem i vår lilla skidgrupp som jag åkte tillsammans med idag. Tyvärr avtog pastaeffekten tämligen fort så jag vet egentligen inte. Tänker pröva gulasch i morgon.
Den berusade föraren
Som jag skrev häromdagen, ingen skugga falla över bussbolaget angående den händelsen. Däremot anser jag det vara tveksamt om den nämnde fyllskallen ska ”rehabas” i företagets verkstad, som jag läste och hörde i intervjuer.
Herreminje, ska en alkolist gå i en bussverkstad och skruva på bussar? Ingen tror väl att den killen låter bli flaskan bara för att han jobbar på en bussverkstad? Tänk när törsten blir för svår och han glömmer att skruva dit bromsklossen eller vad som helst.
Näe, nu ska jag skriva vad de flesta tänker, men inte vågar säga officiellt. Killen borde hämtas från sin arbetsplats, doppas i olja och rullas i fågelfjädrar och sedan placeras mitt på Sergels Torg. Efter några dagar ska han låsas in bakom lås och bom och låta sig ”rehabas” i all oändlighet långt bort från allt vad fordon heter.
Men sånt får man ju inte tycka officiellt, bara tycka runt lunchborden, så därför skrev jag bara vad de flesta tycker. So, don´t shot me, I´m just the messenger boy.
Österrikare är ett märkligt släkte. Sätt ihop dem i en grupp, sätt på en CD med Österrikisk populärmusik och inom trettio sekunder börjar alla kroka tag i varandra och gunga fram och tillbaka och vråla med i refrängerna. Det händer överallt, på restauranger, i skidliftköer, på pubar och tamesjuttsingen även i bilköer.
Österrikisk popmusik har alltid inslag av bastuba och umpabumpa. Även när tjutande elgitarrer klämmer iväg ett häftigt riff. För en oinvigd är det fullständigt omöjligt att avgöra när en låt slutar och när nästa börjar. Allt låter likadant.
Bussolyckan utanför Uppsala
Tragiskt. I övrigt inte mycket att tycka om saken. Katastrofen bara hände, men någon av förarna måste trots allt ha gjort något fel och jag antar att det kommer att utredas i oändlighet.
Pass
Upptäckte till min stora förskräckelse att mitt pass gick ut i söndags. Det innebär väl på något sätt att jag nu befinner mig i Österrike illegalt. Eller? Tänk om jag inte blir insläppt i Sverige igen utan för evigt blir förvisad till ett slags ingemansland utan rättigheter.
Skidåkning
Idag har jag ägnat mig åt s.k. experimentell skidåkning. Det innebär att jag prövat allt. Framåtvikt, bakåtvikt, stå på hälarna, ha trycket på trampdynorna, böja in ett knä vid svängarna samt att jobba på olika sätt med stavisättning.
I denna experimentella skidåkning ingick även att studera kostens inverkan på skidåkningen. Jag har provat snacks av olika slag, olika sorters pastor, olika sorters grillkorvar, apfelstrudel med grädde och apfelstrudel med varm vaniljsås. Öl drickes icke av mig i skidbackar så där har vi en vit fläck i min undersökning.
Just nu är det för tidigt att utröna vad som är positivt resp negativt för skidåkningen. Eftersom jag är ute på jobb så gör jag självklart denna undersökning på min fritid, därför blev den inte slutförd idag.
Dock är jag nästan beredd att deklarera att pasta har en positiv effekt, för i första åket efter lunch var jag först nere vid liftstationen av dem i vår lilla skidgrupp som jag åkte tillsammans med idag. Tyvärr avtog pastaeffekten tämligen fort så jag vet egentligen inte. Tänker pröva gulasch i morgon.
Den berusade föraren
Som jag skrev häromdagen, ingen skugga falla över bussbolaget angående den händelsen. Däremot anser jag det vara tveksamt om den nämnde fyllskallen ska ”rehabas” i företagets verkstad, som jag läste och hörde i intervjuer.
Herreminje, ska en alkolist gå i en bussverkstad och skruva på bussar? Ingen tror väl att den killen låter bli flaskan bara för att han jobbar på en bussverkstad? Tänk när törsten blir för svår och han glömmer att skruva dit bromsklossen eller vad som helst.
Näe, nu ska jag skriva vad de flesta tänker, men inte vågar säga officiellt. Killen borde hämtas från sin arbetsplats, doppas i olja och rullas i fågelfjädrar och sedan placeras mitt på Sergels Torg. Efter några dagar ska han låsas in bakom lås och bom och låta sig ”rehabas” i all oändlighet långt bort från allt vad fordon heter.
Men sånt får man ju inte tycka officiellt, bara tycka runt lunchborden, så därför skrev jag bara vad de flesta tycker. So, don´t shot me, I´m just the messenger boy.
måndag, februari 26, 2007
Rapport från Österrike
Så är vi då framme i Österrikiska alperna för en veckas skidåkning. Ingen semester. Nix, en klar och tydlig tjänsteresa.
Resan ner gick finfint. Inga hinder, inga trafikstörningar, inga köer över huvud taget. Och framförallt, glada och positiva resenärer som i huvudsak består av familjer.
Det här skriver jag på kvällen efter middagen och lårmusklerna bränner som bara attan efter alla åk i de snörika backarna. Snöade hela gårdagsnatten så det var bara att hänga på snökedjorna i morse.
Fick flertaliga rapporter om den rattfulle bussföraren i Stockholm i en buss från ett stockholmsåkeri. Helt enkelt för j---igt. Hoppas du lägger märke till att jag nu inte raljerar om det, jag nämner inte ens företagets namn.
Anledningen är att det inte är företagets fel, de blev inte mindre seriösa för denna händelse. Det är ett seriöst arbetande bussföretag. Fortfarande.
Föraren var en ynklig människa som föll ur ramen. Ingen, förutom honom själv, ska klandras för händelsen.
Det går aldrig att helt skydda sig från misslyckade människor som saknar all form av självrespekt och därmed utsätter så många andra oskyldiga människor för livsfara.
Det hela är rent bedrövligt och det bevisar också att man aldrig kan lita fullt ut på någon när det gäller alkohol.
Det är nog så att även jag måste krypa till korset och börja undersöka marknaden för alkolås, för sådant här kan man inte bara rycka på axlarna åt.
Sånt här får bara inte hända, och vad man än tycker och tänker om alkolås, om det hade funnits i just den här bussen så hade jag inte behövt skriva det här.
Nattinatti, i morgon är det en ny jobbig arbetsdag i backarna.
Resan ner gick finfint. Inga hinder, inga trafikstörningar, inga köer över huvud taget. Och framförallt, glada och positiva resenärer som i huvudsak består av familjer.
Det här skriver jag på kvällen efter middagen och lårmusklerna bränner som bara attan efter alla åk i de snörika backarna. Snöade hela gårdagsnatten så det var bara att hänga på snökedjorna i morse.
Fick flertaliga rapporter om den rattfulle bussföraren i Stockholm i en buss från ett stockholmsåkeri. Helt enkelt för j---igt. Hoppas du lägger märke till att jag nu inte raljerar om det, jag nämner inte ens företagets namn.
Anledningen är att det inte är företagets fel, de blev inte mindre seriösa för denna händelse. Det är ett seriöst arbetande bussföretag. Fortfarande.
Föraren var en ynklig människa som föll ur ramen. Ingen, förutom honom själv, ska klandras för händelsen.
Det går aldrig att helt skydda sig från misslyckade människor som saknar all form av självrespekt och därmed utsätter så många andra oskyldiga människor för livsfara.
Det hela är rent bedrövligt och det bevisar också att man aldrig kan lita fullt ut på någon när det gäller alkohol.
Det är nog så att även jag måste krypa till korset och börja undersöka marknaden för alkolås, för sådant här kan man inte bara rycka på axlarna åt.
Sånt här får bara inte hända, och vad man än tycker och tänker om alkolås, om det hade funnits i just den här bussen så hade jag inte behövt skriva det här.
Nattinatti, i morgon är det en ny jobbig arbetsdag i backarna.
fredag, februari 23, 2007
Men vaff...
Jag upprepar, men vaff…, klockan är ju redan över fem och det är fredag.
Skrev jag inte alldeles nyss att en ny spännande vecka startar? Och den är slut? Redan? Attans så fort tiden går när man har roligt. Hur fort ska då inte nästa vecka gå eftersom jag imorgon ska jag ut och ratta buss.
Sportlovstajm liksom. Österrike, here we come! En hel buss full med glada härliga människor i alla åldrar. För att vara en tjänsteresa så känns den väldigt okey.
Det är inte ofta som jag själv kör buss numera, men vår traditionella sportlovsresa missar jag aldrig. Fjortonde gången i år. Har sagt att när första barnbarnet åkt med ett år, då kan vi lägga ner den här resan. Eller kanske inte. Grabbarna är nog för små även nästa år, så okey, vi kör väl på några år till då.
Men hörru, nästa vecka blir det således lite tunt på bloggen om jag inte lyckas koppla upp mig via ”Den Lilla Bärbara” som alltid följer mig. Då kanske det trots allt kommer lite snö- och skidrapporter från Alperna.
Du behöver inte tycka synd om mig, jag reder mig.
Skrev jag inte alldeles nyss att en ny spännande vecka startar? Och den är slut? Redan? Attans så fort tiden går när man har roligt. Hur fort ska då inte nästa vecka gå eftersom jag imorgon ska jag ut och ratta buss.
Sportlovstajm liksom. Österrike, here we come! En hel buss full med glada härliga människor i alla åldrar. För att vara en tjänsteresa så känns den väldigt okey.
Det är inte ofta som jag själv kör buss numera, men vår traditionella sportlovsresa missar jag aldrig. Fjortonde gången i år. Har sagt att när första barnbarnet åkt med ett år, då kan vi lägga ner den här resan. Eller kanske inte. Grabbarna är nog för små även nästa år, så okey, vi kör väl på några år till då.
Men hörru, nästa vecka blir det således lite tunt på bloggen om jag inte lyckas koppla upp mig via ”Den Lilla Bärbara” som alltid följer mig. Då kanske det trots allt kommer lite snö- och skidrapporter från Alperna.
Du behöver inte tycka synd om mig, jag reder mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)