Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.
Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.
Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75
onsdag, juni 29, 2011
Inte så kul. Men kul i alla fall.
Jag hade noll tajming i slagen och jag gjorde minst två dubbelfel i varje servegame. Kände mig som en nybörjare. Men som vanligt med tennis, det var skitkul. Jag kommer igen, jag SKA nå samma standard som före 27:e mars. Jag SKA det. Så tänker en riktig PG.
Efter tennisen gemensam frukost kl 08 på klubbstugans veranda med jättefin utsikt över Edsvikens vatten. En superhärlig start på dagen.
Sedan i vilan mellan jobbdagen och dess kvällspass klippte jag gräset. Nu är det bara däcksbytet till sommardäcken kvar. Kan bli vilken vecka som helst nu.
tisdag, juni 28, 2011
Tråkigt meddelande
When it hasen't been your day, your week, your month or even your year...
Virus har sänkt min dator. Totti.
FAAAN I HELVETE!!! GAH!
Det är faktiskt som Sofia skriver. Datorn är så gott som dödförklarad av Doktor Roffe. Nu ska den snabbt förflyttas för akutvård för att rädda vad som räddas kan av innehållet. Men en ny dator är tvunget att inköpas.
Tyvärr så var det idrotten som sänkte vår dator. Sofia skulle anmäla sig till nästa års Stockholm Marathon, och den sidan är just nu hackad och lyckades trassla in sig i Sofias dators innanmäte och förstöra det mesta.
Inte ens vårt virusskydd kunde stoppa attacken.
Men som den positiva Göran jag är denna vecka så kunde det ha varit värre. Vi kunde ha slarvat med backup t.ex. Och så får Sofia en ny skinande fin dator redo att möta nya utmaningar, kanske redan i slutet av denna vecka.
Lunchrast
söndag, juni 26, 2011
Fick en släng av Runners High
Även kontorsarbete är kul och i helgen fanns gott om tillfällen att smita undan och fixa tonvis med "kan-göra-senare-jobb. Men gräsmattan är fortfarande oklippt och vinterdäcken sitter fortfarande på. Det finns viktigare saker i livet.
Idag, som just nu är söndagskväll, så fick jag plötsligt en sån oerhörd lusta för att springa, så då gjorde jag det. Efter 1 km fick jag plötsligt en euforisk lyckokänsla i hela kroppen. Jag skrattade när jag sprang alldeles ensam. Det var en förvånande men häftig känsla. Det lär kallas Runners High.
Nu blir det marsch pannkaka rätt in i duschen. I morgon börjar en ny härlig arbetsvecka.
Bästa hälsningar från PG. (Positiva Göran)
torsdag, juni 23, 2011
Har jag börjat knarka?
Jag vill det. Klart jag inte vill sluta, men det skulle vara skönt att ha det lite lugnt, lägga fötterna på bordet, sippa lite nybryggt kaffe och ställa frågan till den som lyssnar: "-å bilen går bra?"
Så är inte mitt liv just nu. Helst vill jag ha semester, men nu funkar inte det denna sommar. Inte så smart med tanke på vad som hände mig i våras, men ibland får man inte välja själv.
Bara att bryta ihop, sedan bita ihop, ta sig i kragen, skärpa till sig, lyfta sig i håret sedan fortsätta mot ljuset i tunneln. Just nu är det j---ligt långt dit, men med ett steg i taget så når jag dit. I bästa fall i lagom tid tills båten ska seglas tillbaka till torrsättning igen.
Men du, strunt i det, istället hoppas jag du får en härlig midsommar.
fredag, juni 17, 2011
Det var väldigt
Kul såklart, men min egen sommar tycks försvinna i fjärran. Får ta igen det nästa sommar, för då blir det nog lite lugnare.
onsdag, juni 15, 2011
Aldrig får man vara riktigt glad
måndag, juni 13, 2011
Haveriutredning
Istället fokuserar utredningen mot ett gäng svenska ungdomar och deras vilda segling midsommarveckan 2010.
Utredningen fortsätter i afton på Utö där Dannes krog har beslagtagits som utredningslokal. Båten är tillfälligt förtöjd i Gästhamnen tills vidare.
söndag, juni 12, 2011
Ready for take off
torsdag, juni 09, 2011
Men va konstigt
- vinterdäcken, dock dubbfria, sitter fortfarande på bilen
- båten står fortfarande på land
- mitt hår har växt längre än jag brukar har det så här års
- gräset bakom huset är ännu inte klippt. Framsidan som syns mot väg och grannar är faktiskt okey.
- att högsäsongen på jobbet smugit sig på känns lite överraskande fast den kommit samma tid de senaste 20 åren
Svar: Det mesta. Absolut. Men åtgärder har vidtagits. Se bild. Förstärkning har inkallats för att få båten i plurret på söndag=sista dagen sjösättning är möjlig i vår båtklubb.
Övriga punkter enligt ovan finns nu på en ToDo-lista. Det kanske hjälper att få saker gjorda. Jag håller tummarna. Jag har ju ändå haft en stroke så det är nog okey om listan står orörd ytterligare några dagar.
lördag, juni 04, 2011
Betalning
Detta var också min första träning efter stroken. Sjukt jobbigt. Två minuter långsammare än före stroken då jag var hyfsat vältränad. På 3,3 km. Två minuter.
But I fucking did it!
måndag, maj 30, 2011
Galenpanna/or
Nu har både min dotter och son lubbat 4,2 mil genom Stockholm. Sonen sprang för ca 17-18 år sedan. Till skillnad från sin syster genomförde han loppet tämligen otränad. Priset var att han blev sängliggande i minst fyra dagar efteråt och kunde omöjligen gå vare sig upp eller ner för en trappa. Men han spang ändå hela loppet. På 4,5 timmar. Där kan man snacka om vilja. Respekt.
Men tyvärr har nu en tanke fötts i mitt huvud. Tänk om JAG skulle springa 4,2 mil genom Stockholm 2012?
Är det möjligt? Har jag den viljan?
Stopp, stopp, stopp. Vad är det jag tänker? Jag som i hela mitt liv hatat att springa, varför skulle jag utsätta mig för en sån sak?
Men ändå, eller just därför, är det möjligt? Det vore ju onekligen en utmaning värd namnet.
Vältränad kan jag bli, det har jag bevisat genom regelbunden träning de senaste två åren. En stroke har jag klarat och en sprillans ny pacemaker håller koll på hjärtat. Visst fan skulle jag kunna klara en mara. Eller?
fredag, maj 27, 2011
Strokeskolan. Avslutning och examen
Just idag är det nämligen exakt två månader sedan jag fick stroken och nu är jag i stort sett återställd förutom att min bonuspresent pacemakern fortfarande ömmar under nyckelbenet. När jag var liten fick jag änglar för att jag var duktig hos doktorn, när jag blev äldre fick jag en pacemaker. Skumt.
Fast ändå känns jag inte helt återställd. På något underligt sätt känns det som det finns en Göran före och en Göran efter 27:e mars 2011. Kan inte sätta fingret exakt på vad som skiljer sig, men vissa saker känns annorlunda. Bergis psykologiskt.
Dessutom går min halvtidssjukskrivning ut just idag. Ska bli kul att börja jobba heltid igen. På de här halvtidsdagarna som jag kört nu mellan kl 08 och 17 hinner man ju så lite. Nu kanske man kan få någonting gjort igen.
Därmed är det nu avslutning och examen i Görans Strokeskola u.p.a. Jag hoppas du känt dig nöjd med utbildningen och jag hoppas att jag aldrig mer kommer att starta upp skolan igen. Antalet läsare av bloggen har ökat kraftigt under den här perioden och det visar ju att det finns en viss efterfrågan av relevant information.Tack för visat intresse.
Nu över till något helt annat
StockholmsBuss ställer i år upp med en (1) deltagare i Stockholm Marathon í morgon.
Sofia Demnert, ansvarig för SällskapsResor, representerar all vår personal. Övriga måste nämligen jobba. Sofia har tränat stenhårt, seriöst och synnerligen målmedvetet i flera månader för att komma i absolut bästa form.
Vill du veta hur det går för för Sofia och StockholmsBuss under loppet? Är den informationen värd 35 kr? Kom igen nu, det är väl klart den är.
Skicka bara ett SMS till 72700: SM 22909
Viktigt med mellanslag mellan SM och hennes startnummer.
Under loppet kommer du att få passertider vid 10 km, 21,1 km och 30 km samt naturligtvis även tiden i mål.
Kom igen nu Sofia, spring så det ryker om dojorna! Tänk film: Run Forest, run!
Sofia, klapp-klapp-klapp, Sofia, klapp-klapp-klapp.
torsdag, maj 26, 2011
JAAAAAAAAAAAAA !!!!
I fucking dit it. Kolla bilden. Tagen idag kl 0650. Helt sanslöst. I flera år har det stått på min löfteslista jag skriver varje nyår att min vikt ska ner till tvåsiffrigt. Idag hände det. Första gången på hur många år som helst.
Vad jag har gjort? Inte mycket. Syster Helena, alltså inte min biologiska syrra utan sjuksyrran Helena, hon som har mig som forskningsobjekt i det strokeforskningsprojekt jag deltar i, sa med allvarlig min att jag måste minska mitt midjemått. Det kunde jag göra genom att äta mindre portioner. Så blev det och jäsicken vilken fart kilona ramlade bort.
När jag mättes in på sjukhuset vid stroketillfället stod det 104 kg på vågen. Det gör det inte längre.
Men jag har en kompletteringsfundering. Muskler väger mer än fett sägs det. Jag har inte tränat på två månader och jag börja nu bli tämligen slapp i hullet. Kanske en delförklaring.
Strunt samma, att uppnå ett mål, oavsett vad, känns alltid SÅ J-A KUL!
onsdag, maj 25, 2011
Beslutet är fattat
Det har stötts och blötts. Fördelar har vägts mot nackdelar. Negativa saker har ställts mot positiva saker. Saker och ting har värderats. Det har diskuterats, funderats på. Samtal och överväganden har gjorts och igår kväll samlades berörda parter och då togs äntligen det slutgiltiga beslutet.
Båten ska i sjön.
Ett inte vare sig lätt eller självklart beslut med tanke på vad som hänt de senaste månaderna. Men nu blir det bråttom. Allt förberedelsearbete med båten avstannde för några veckor sedan. Eller för att tala klarspråk. Inte ett sk-t har gjorts.
I värsta fall hoppar jag över finsputsningen och bara slaskar på två lager bottenfärg, byter olja i motorn och sedan plums ner i böljan.
Som sagt, nu blir det en seglingssommar även 2011.
tisdag, maj 24, 2011
Nämen lilla pluttegubben
Undrar vad han tänker göra under sin sjukskrivning. Gå till dagis i alla fall eller vara hemma och softa?
måndag, maj 23, 2011
Tillbaka till framtiden
I helgen hade Stockholm nämligen besök av ett japanskt kryssningsfartyg fulladdat med äldre japanska supermiljonärer. Båten är ute på en tremånadersturné där även Stocholm fick äran av ett tvådagarsbesök.
Fick reda på att dyraste dubbelhytten kostade 70.000 euro. Per person.
StockholmsBuss fick uppdraget att hantera all form av busstrafik vid besöket. Det var "crew-bussar", det var bussar för city tours och det var shuttlebussar till och från själva city och det var bussar till och från deras egen Nobelmiddag som avhölls i Stadshuset.
Nu ska man nog veta att kryssningsbåtar som angör Stockholm är det numera 13 på dussinet av, men det här var StockholmsBuss första egna kryssningsuppdrag. Det kräver rejäl logistik för att det ska fungera och med japanernas övernitista inställning till perfektionism så gick det kalasbra.
Självklart fixade vi inte detta utan att hyra in bussar från kollegor/konkurrenter och det funkade precis hur bra som helst.
Nu vill jag ju inte skryta. Jo, det är klart jag vill, men förutom berömmet från vår kund, så kändes det nästan bäst när några förare från de inhyrda bussföretagen kom fram och berättade att detta var ett av de mest välorganiserade kryssningsuppdrag de kört för.
När allt var klart på söndagseftermiddagen åkte jag hem, la mig på soffan och somnade omedelbart, mer eller mindre mentalt urladdad. Det här uppdraget har legat lite som en last över min axlar men nu är det genomfört på bästa sätt. Delvis med hjälp av råd och dåd från en kollega/konkurrent. Ska inte avslöja vem, men tack, du vet själv vem du är.
Nu kan, och ska jag ta det lugnt ett tag. Tror jag. Jag har inte varit så bra på att vara sjukskriven. Ska träna lite på det nu.
fredag, maj 20, 2011
Sånt man inte vill läsa
Inte nog med det, jag är ju numera också kund på Hjärtmottagningen. Vad blir nästa? Psykmottagningen?
tisdag, maj 17, 2011
Reklamationsärende
Där visade de återigen sin sedvanliga fina kundservice. Så nu har här testats med ultraljud här och ultraljud där, röntgen av ditten och röntgen av datten. Men inga fel hittades.
Sannolikt handlar det om det gamla vanliga. Handhavandefel av användaren. Inte läst bruksanvisningen tillräckligt noga.
Det visade sig att man absolut inte kan implementera denna nya uppgraderade Göran Demnert ver. 2.2 i fullfartsläget i dess normala driftsmiljö.
Garantin gäller enbart om systemet sakta startas upp, och under några veckor enbart körs i lågfartsläget. Först då kan de nya färbättrade egenskaperna så småningom utnyttjas till fullo. I annat fall riskerar man en ny systemkrasch.
Det märkliga är att alla andra redan hade fattat det, utom produkten själv.
måndag, maj 16, 2011
Teddy bear?
Paketet var tungt och rätt spännande. I paketet fanns den här. Enligt beskrivningen; Worlds largest gummy bear. Obs. björnen ligger på ett rejät matfat och inte på någon lite assiette.
Det är en godisbjörn, kom jag fram till. Jag provsmakade ett öra. Blåbärssmak, visade det sig. Dessvärre, sorry brorsan, så gott som oätbar. Men omtanken fick högsta betyg.
lördag, maj 14, 2011
Ska det vara så svårt?
LADIES AND GENTLEMEN, LET ME PROUDLY PRESENT...
Halleluja, inte ens Bill Gates hade gjort en bättre produktlansering.
onsdag, maj 11, 2011
Nu blev jag rörd
"-De ska till Göran Demnert" sa han myndigt.
Buketten kom från Bjarne och Lena på Tidningen Bussbranschen. TACK snälla Bjarne och Lena, nu gjorde ni mig extra glad.
tisdag, maj 10, 2011
Klart
Snart
Nu är det dags
PM:n kopplar de ihop med hjärtat och den håller sedan koll på att hjärtat slår korrekt. Och när det inte gör det så skickar PM:n impulser tillbaka till hjärtat. I teorin alltså. Förhoppningsvis även i praktiken.
Lite skakis är jag allt, eller rättare sagt, hela mitt inre är i uppror inför detta, även om det bara är ett litet ingrepp och för läkaren som ska snitta upp mig en vanlig dag på jobbet.
För mig är det här oerhört mycket större, läskigare och mentalt jobbigare än en vanlig dag på mitt jobb. Så skulle jag vilja uttrycka det.
Men du, utifall att. Om nu läkaren har en dålig dag på jobbet och råkar sätta skalpellen fel, så vill jag passa på att säga till just dig: Tack för allt. Det har varit kul att ha haft dig som läsare.
May the force be with me, nu åker jag.
torsdag, maj 05, 2011
Lite läskigt är det
Den här stroken som jag fick verkar märkligt nog ha räddat mitt liv. Det kan man inte tro. Eller snarare, den gav mig möjligheten att leva längre. Endast på grund av stroken och den följande djupgående hjärtkollen visade ju att jag hade lite mankemang med hjärtat. Det hade troligen aldrig annars upptäckts.
Läkaren berättade för mig att om de inte sätter in pacemakern i mig så kommer jag sannolikt att dö i förtid. Riktigt läskig info, om du frågar mig.
Här har man tränat som attan i två år på gym i tron att jag skulle må bättre och sannolikt leva lite längre bara på grund av det. Säkert sant, men så kom stroken och förändrade läget helt. Som sagt, livet hänger hela tiden på en skör tråd.
Fick ett trösterikt mail från en trevlig kvinna angående min kommande pacemakerinläggning:
...... och inte kommer detta lilla ärr att sabotera Beach Body 2011, utan bara göra den intressantare!
Den du, den satt fint!
PS. Om du pratar med min fru, berätta inte för henne om det där mailet.
onsdag, maj 04, 2011
Bitter? Jag?
Jag ljuger däremot grovt.
Jag ÄR bitter. Jag ÄR ledsen. Jag ÄR chockad. Jag ÄR förbannad.
Har varit på besök hos Hjärtkliniken på Danderyds sjukhus. Resultatet av mitt sjudagarsprov av hjärtat, som jag fick göra i samband med stroken, visade att hjärtat inte är tiptop.
Resultatet av undersökningen, svart på vitt: ”Ingen vidare undersökning behövs”
Åtgärd: ”snar inoperering av pacemaker”
” -??? Va? En pacemaker? I mig? Behöver JAG en sån? Du måste ha blandat ihop dina papper, det kan inte stämma. Jag är ju lika frisk och fräsch som en nyutslagen sommarblomma och har aldrig i hela mitt liv haft problem med hjärtat! Haha, du är allt en kul kille du, men där tog du allt fel gubbe!"....... ”-Jasså inte det.”
Jag vet att en pacemaker inte är någon big deal. Finns numera i var och varannan människa. Men ändå, en pacemaker. I lilla mig.
Saken är den att vare sig stroke eller pacemaker fanns med i min gameplan över mitt liv. En hjärtinfarkt möjligen, kanske till och med troligen, men icke stroke eller någon elektronisk mojäng i kroppen. No way.
Någon måste ha ändrat min gameplan i smyg. Hallå Gud, var det du? Javisstja, du finns ju inte.
Klart att jag är bitter, ledsen, chockad och jävligt förbannad. Eller som Gessle sjunger: Här kommer alla känslorna på en och samma gång.
Jag prövar med ett primalskrik:
GAAAAAAHHHH! FAAAAAAAAAAN ! JÄÄÄÄÄÄÄÄVLAAAAR!
Nepp, känns inte ett skit bättre.
Förlåt alla ni som har det ännu jävligare, men det här är min blogg, här är det jag som är huvudattraktionen. Här kan JAG uttrycka mig hur jag vill. Tugga och svälj.


