Internkontroll

Vår säkerhetsansvarige på företaget, Elsa,  har nu intensifierat sitt arbete. Idag fokuserar hon på vår datasäkerhet och vill direkt på plats se och uppleva hur vi hanterar våra datorer.

Personligen tycker jag det är lite jobbigt. Känns lite som att ha en hund i knät när jag försöker jobba.

Vår andra brunbollsmedarbetare, Reka, som är friskvårdsansvarig, anser att jobbet inte behöver vara så himla seriöst. Hon tycker mest om att springa runt och lattja och spela clown och sätta krokben. Jag tror hon  jobbar efter devisen att en glad medarbetare är en god medarbetare.

Men vill man ha en seriös arbetsplats så får man ta det onda med det goda, det är min inställning som chef, för både friskvård och säkerhet är viktiga grejer.

Tankar om livet, hockey och sudden death

Ibland funderar jag kring livet. Vad som varit, vad som är, och vad som komma skall. Intressanta tankar.

Jag tänker ofta bildligt. Jag tänker ibland att livet är som en hockeymatch, indelat i 3 x 20 minuter fast livet är 3 x 20 år.

0-20 år
Man växer till sig, testar att spela med olika medspelare (tjejer) och man tränar som attan inför den kommande matchen. Man värmer helt enkelt upp inför den Viktiga Matchen.

20-40 år. Period 1
Matchen/livet går igång. Man har hittat sitt lag som man tycker verkar bra. Känns lite ringrostigt och osäkert. Man vet inte helt säkert varken hur motståndarna eller medspelarna agerar och törs inte sätta in några tuffare tacklingar.

40-60 år. Period 2
Här lossnar det lite. Man börjar känna sig säkrare, törs ta för sig mer, börjar ha koll på motståndarna och kan sätta in lite kraft bakom skridskoskären. Om man är för kaxig kan man åka på en rejäl snyting och hamna i utvisningsbåset/sjukhuset en tid.

60-80 år. Period 3
Nu jäklar ska matchen avgöras. Dags att gå för fullt, man har ändå allt att vinna och inget att förlora. Nu törs man göra de där extra balla dragningarna, man bryr sig ändå inte vad de andra tycker. Vill jag så kan jag.

80-90 år. Förlängning
Yes, vi lyckades få oavgjort och en förlängning. Nu börjar matchen kännas i kroppen om man fuskade med försäsongsträningen. Det blir många besök i båset för att plåstra om skador som blivit under matchen. Vissa i motståndarlaget lirar inte helt schysst och vissa medspelare måste bäras av planen på bår. Nu handlar det om att kämpa ända in i kaklet om matchen ska vinnas. Även de medspelarna som är kvar på planen börjar bli lite trötta, hängiga och de sluddrar av trötthet.

90- ? år. Någonstans här avgörs matchen och det är bara att hoppas att man inte torskar i...

Personlig rådgivare

Heter man som vi heter, får man räkna med lite udda förfrågningar via  både mail och telefon.

Kvarglömda saker på SL:s lokalbussar, tidtabellsförfrågningar och liknande är vanliga förfrågningar. Inte varje dag, men rätt ofta.

Idag ringde en turnébusschaufför  hos en av landets mer kända dansband och frågade om råd vid vägval i Stockholm.

Veckoligen får vi mailförfrågningar på bussresor med start från lite varstans i Sverige. Märkligt nog ofta från Göteborg. De får ofta tipset Ljungskilebuss. Varför just dom, undrar du säkert.

Jo Daniel, som driver företaget, är en kille som hörs och syns. Bullrig, jobbig, framåtsträvande, bråkar och stökar runt med det han tycker är fel och Twittrar och Facebookar hej vilt om både det ena och det andra.

Men en seriös bussåkare som dessutom har fina bussar. Han är mån om kunderna.

Avslutningsvis säger jag till Daniel som Percy Nilegård från den gamla TV-serien Nilecity skulle sagt:
 "- Broder, vart skickar jag fakturan? Du har ju nu fått en vääääldigt fin reklam. Sånt kostar, Broder."

PS: Det finns dom som tycker det finns en viss likhet mellan Percy Nilegård och Göran Demnert. Hårfästet kan vara vår gemensamman nämnare.

I am a champ

Nu är det fastslaget. I AM A CHAMP. Eller rättare sagt WE are the champs. We är jag och min son.

Familjen Demnert ännu en gång bäst. Eller som vi lite käckt och opretantiöst framhåller i vår devis: Familjen Demnert - lite bättre än din familj.

Nu är vi nämligen vinnare i SollentunaMästerskapet i tennis i klassen generationsdubbel. Inte illa. Förra året vann vi B-klassen, dvs vi var bäst av de näst bästa. I år hade man slagit ihop A och B-klassen. Spelade ingen roll, för vi vann i alla fall. Grabben och jag liksom. Together.

Men det finns ett litet aber. Finalen spelades aldrig. Våra motståndare kunde inte ställa upp till match under själva finaldagen, och de skulle ordna en speltid en vecka senare. Dessvärre gjorde de inte det utan vi har nu förklarats som segrare och är välkomna till tenniskansliet för att uthämta den välförtjänta trofeén.

I princip så är vi bäst ändå, våra semifinalmotståndare kan nog anses som bättre än våra tänkta finalmotståndare, så en eventuell finalmatch hade ju ändå bara varit ett spel för gallerierna. Jorsåsattsåererbara.

Nämen om man skulle ta och korka upp en flaska skumpa nu kanske, vår dataserverer är nu ändå tillfälligt nedsläckt av okänd anledning.

Skidåkare, håll i hatten för nu smäller det

Idag bidrar jag till mänsklighetens utveckling med två blogginlägg samma dag.

Min dotter Sofia var igår på ett uselt humör. Det var antagligen därför som hon gav mig lappen som jag skrev om tidigare idag.

När hon kom hem skrev hon på sin blogg om sina synpunkter på skidåkare. Inlägget kan du läsa  HÄR.

I morse gjorde hon en liten pudel. Den kan du läsa HÄR.

Vet inte vad jag ska säga. Tror jag bestämmer mig för att vara stolt. Hon säger vad hon tycker. Och sen lindrar hon ilskan lite och gör en pudel. Perfekt. Exakt enligt mediaträningsboken.

Jag är missnöjd

Jo, så är det. Idag är jag en missnöjd tillika usel människa.

Igår när min dotter Sofia gick hem från kontoret gav hon mig den här lappen med orden: "-vi ses kl 07 i morgon på gymmet, då ska vi köra det här. Stenhårt".

"-absolut", sa jag och började ladda ordentligt för morgonens pass. Tänkte att det ju bara är fyra veckor kvar innan skidresan, så nu gäller högintensiv träning fram tills dess.

I morse kl 05:30 plingade telefonen till med följande budskap från samma dotter Sofia:

Varför är jag då missnöjd? Jo, jag hade ju självklart kunnat åka iväg till gymmet och köra passet själv, men icke. Latmasken tog över ännu en gång och krävde att jag skulle krypa tillbaka mellan lakanen och sova en timme till. Gårdagens lunchträning gav sig rejält tillkänna så latmasken på min högra axel tyckte det var befogat.

Så här får det inte gå till. Göran Demnert, du är en både usel och lat människa. Skärpning Göran Demnert. Skämmes.

Jag tränade bort min ångest

Idag är månadens ångestdag. Då ska knappen L nedtryckas på datorns tangentbord. L står för Lön.

Alltid lika tungt, så jag tänkte att Förberedelser Är Beslutens Moder. Alltså iväg för ett tungt, svettigt och intensivt lunchpass på gymmet.

Och ser man på, nu är jag tillbaka, pigg och fräsch som en nyponros. Ångestbefriad, så nu ska jag med sprudlande glädje starta löneprocessen genom att nedtrycka tangenten L.

Klart, nu är processen igång. Riktigt kul faktiskt. Rekommenderas. Att träna alltså.

En viktig film om stroke

Läste igår en artikel i Aftonbladets nätupplaga som berörde mig. Allting jag läser om stroke får mig att må lite sämre. Allting jag läser om stroke får mig att minnas varje minut av mina egna hemska dagar för snart två år sedan.

Men nu är allt okey med mig, men jag kan drabbas en gång till. Man är inte strokebefriad för all framtid bara för att man en gång har fått en stroke.

Du kan drabbas, någon du känner kan drabbas.

Så nu ber jag dig att offra 8,5 minuter av ditt liv med att titta på den här strokefilmen. För tänk om du kan hjälpa en enda människa genom att offra bara 8 minuter av ditt eget. Vill du göra ännu mer skillnad så vidarebefordrar du det här med någon av knapparna längst ner t.ex Facebook eller Twitter.

Filmen finns HÄR. När du tittar på filmen, glöm inte att sätta på ljudet, kom sen ihåg att en stroke kommer lika plötsligt som ljudet. Du fattar när du ser filmen och då förstår du också att det är bråttom. Därför ska du se filmen.

Det här skrev Aftonbladet:

Stroke bland unga minskar inte
Antalet strokefall bland yngre svenskar minskar inte. Och en ny internationell studie visar att unga strokepatienter hade samma riskfaktorer som äldre. Dit hör exempelvis högt blodtryck och övervikt, rapporterar Ekot i Sveriges Radio.
Professor Bo Norrving vid Lunds universitet, som lett studien, hoppas att resultaten ska bidra till att minska insjuknandet. Enligt honom skulle många slippa att drabbas om de levde sundare.

AO stal min söndag

AO står för Australian Open. En stor tennisturnering, för dig som är ovetande om sådana viktiga händelser.

Jag anklagar nu AO för att ha stulit min söndag. Följande inträffade.

Sedvanligt morgonpass på gymmet tillsammans med hustrun. Sedan hem för frukost nummer två och därefter nedvarning uthälld i soffan för att kolla tennis en liten stund innan det var dags för duschen.

Jag noterade slantslingningen i matchen mellan Djokovits och Wawrinka. Sen slocknade jag och vaknade vid ställningen 1-6, 2-5, nästan 1,5 timme senare.

Sen visade det sig att matchen blev olidligt spännande och de höll på och kämpade i lite drygt 5 timmar. Går ju inte att lämna en sådan match, så plötsligt hade hela dagen försvunnit. Vi som hade tänkt att göra både det ena och det andra i det vackra vintervädret. Så blev det bara tennis.

Men inte bara tittande, på kvällen var det dags för fyspass nummer 2, egen tennismatch. Spelade lysande rent tekniskt, men tyvärr slog jag bort mig alldeles för många gånger.

Hade honom i den s.k säcken mest hela tiden men fixade inte att knyta igen. Du vet liiiite för långa bollbanor, liiiite för breda bollbanor, liiiiiite för låga bollbågar i de avgörande dödande slagen. Hela tiden bara millimetrar fel. Klart man blir förbannad och frustrerad. Förlust alltså. Skit också, borde i alla fall ha vunnit ett set.

Som straff är idag allt TV-tittande förbjudet mellan kl 0900-1700 med undantag kl 1200-1300.

Jonas Gardell är ingen fiction

På TV visas nu en humorserie med bl.a Jonas Gardell. I gårdagens avsnitt var Jonas en aning besvärligt mot en servitris. I serien är både Jonas och Johan Rehborgs karaktärer en aning skruvade. Påstår de i alla fall. Men jag vet annat jag.

För några år sedan körde StockholmsBuss Jonas Gardell och hans medaktörer runt i Sverige på en stor turné.

Precis lika skruvad och otrevlig som Jonas var mot TV-servitrisen var han stundtals även i verkligheten. Vid ett tillfälle tyckte han inte lunchens köttbullar var tillräckligt goda. Då slängde han köttbullarna mot servitören och lät meddela att de var oätliga.

När man då vet detta kan man ju fundera på om inte Jonas helt enkelt spelar sig själv i serien, så att säga oskruvad.

Men han är ju ändå rätt kul killen. Själv har jag sett de flesta av hans föreställningar och alltid gått därifrån med en bra känsla i kroppen. På KulturRallyts bedömningsskala har de alltid legat runt 8 eller 9.

Besserwisser

Den här telefonen iPhone är en riktigt besserwisser som håller koll på allt. Nu kan man inte ens skriva som man tycker och känner.

Morgonens träningspass var grymt jobbig vilket jag skulle skriva in i min träningsdagbok FunBeat. Men det gick inte som jag tänkt. Telefonens automatiska ordkontroll tyckte uppenbarligen att passet inte alls var så jobbigt som jag ville påskina. Men det var det. Jag lovar.

Det papperslösa kontoret. Fas 2

För ett år sedan påbörjades mot min vilja projektet Det Papperslösa Kontoret. Då blev jag väldigt upprörd, eftersom det var dotter Sofia som startade projektet. Jag tyckte det kändes trist, jobbigt och knepigt.

Min oro var obefogad. Det visade sig att jag fattade fel, hade bara lyssnat med ett halvt öra. Som vanligt, enligt vissa.

Jag hörde fel, jag trodde hon sa Det Pappalösa Kontoret. Det är väl klart som attan att jag blev lite deppad över det.

Nu är jag betydligt lugnare. Dessutom har jag själv till viss del anammat principen att scanna in diverse papper rätt in i datorn. Det är egentligen rätt fiffigt, med rätt typ av backup, vilket vi numera har, så har man tillgång till allt. Överallt där man kan få tillgång till en dator.

Den här lilla manicken ska alltså fixa ett renare skrivbord:

Då ska således de här pappren försvinna in i datorn. Jag som nu vet exakt var resp papper ligger i högarna. Nu måste det ju letas i mappar, filer, grupper och gud vet. Men det går säkert bra. Man kan ändra sig, det är okey. Man måste tänka modernt. Man vill inte hamna på efterkälken.

Jag MÅSTE lära mig reglerna

Jag bara måste det, så här kan det inte fortgå. Häromåret när vi hade StockholmsBuss-mästerskapet så rullade jag in flest poäng, men vid prisutdelningen avslöjade domaren att jag hade diskats pgs övertramp vid något tillfälle under matchen.

Igår kväll genomfördes på nytt mästerskapet för att utse 2013 års bowlingmästare i StockholmsBuss.

 Då händer det som inte får hända.

Jag låg knapp tvåa efter första serien och tänkte att nu jäddrar måste jag bita ihop och göra en bra andraserie.

Där lyckades jag hålla ihop mitt spel och lätt dansa in som slutsegrare och därmed mästare 2013. Trodde jag.

Vad händer? Jo, vid prisutdelningsbanketten blir jag meddelad att jag återigen är diskad. Den här gången pga felaktig klothantering.

Så det var ju bara att gratulera Jonas Petterson till titeln StockholmsBuss-Mästare i bowling 2013.

Turligt nog behöll dotter Sofia familjehedern genom att lägga beslag på tredjeplatsen totalt och därmed bäst i damklassen.

Nu ska jag googla lite på "regler bowlingspel" och lära mig ett och annat. För nästa år, då j--- ska jag ta hem titeln.

Som en trött trafikledare

Man suckar. Man tänker "what the f...".  Man undrar varför. Varför är vissa människor/företag mer än lovligt dumma i hövve? F´låt, fel uttryckt. Varför tar sig vissa människor/företag sig rätten att lura människor?

Nu tänker jag på hemtjänsten och på de företag som verkar där. Min mamma är 89 år. Hon bor själv i egen lägenhet, men mår inte sådär 100% bra. Hon har svårt att andas och måste dygnet runt ha andningshjälp med syrgas och hon hör dåligt, men bortsett från det är hon precis lika frisk i skallen som både du och jag.

Men hon måste få daglig hjälp med matlagning och städning. Det behöver inte du och jag. Inte på det sättet i alla fall.

Nu till problemet. När hemhjälpsföretaget som har hand om mamma planerar, så planerar de tiden t.ex kl 1200-1400 hos mamma. Det är det hon betalar för. Men det är nu det är så sjukt. Nästa besök som hemhjälpen har inplanerat är mellan kl 1400-1600 som då nästa åldring betalar för.

Det innebär ju att hemhjälpen måste ta sig från mamma till nästa åldring på 0,001 millisekunder. Självklart är det samma sak innan hon/han/hen kommer till min mamma.

Alltså stjäl hemhjälpsföretaget pengar från någon som inte får den tid de betalar för. I min värld kallas det för stöld. Rätt riskfritt, för vilken gamling har ork och kraft att protestera och leva djävulen om det?

Man skulle tro att vissa hemhjälpföretag värvat nån trött gammal busstrafikledare som planerar all trafik som om det vore söndagsnattstrafik.

Själv blir jag också bara trött, trött på människor som inte har vett och moral att behandla sina medmänniskor som jämlikar utan som presumtiva pengamjölkningsmaskiner.

Usch, säger jag.

Nu är jag en trendsetter

Klarlagt. Vill du veta viktiga saker först, läs Görans Funderingar.

Häromdagen skrev jag ju om det viktiga i att vi står istället för att sitta ner. Först idag skriver tidningen Metro om samma sak. Flera dagar efter att jag uppmärksammat detta. Väntar ivrigt på att även kvällsblaskorna gör en stor sak av detta.

Men först var Ernest Hemingway. Han insåg redan i början av 50-talet att människan var byggd för rörelse och inte stillasittande. Det var därför han skrev sina alster ståendes.

Icke desto mindre var han en tjockis när han tog livet av sig genom att skjuta sig själv 1961.

HJÄÄÄÄÄLP!

Vi har bara tre rum kvar på vår skidresa till Österrike under sportlovsveckan.

Nu behöver vi hjälp med att fylla dem med skidsugna resenärer.

1.200 kr i sista-minuten-rabatt. Klicka HÄR för info om resan.  Dela gärna det här på Facebook eller Twitter med någon av de här knapparna.

Vasalund Fotboll är motbjudande

Läste i dagens DN om Vasalund Fotbolls "elitsatsning" på 5-åringar. Man tager sig för pannan.

Det handlar om att efter en termin plockas de bästa killarna ut och sätts ihop med de övriga bästa. Resterna, soporna, få stanna kvar och träna och lira med de andra soporna.

Vi snackar 5-åringar. F-e-m-å-r-i-n-g-a-r. Vilken intellektuell ålder de ansvariga ledarna har framgick inte av artikeln, men jag utgår från att de är störda på något vis. Någon annan logisk förklaring kan inte hittas.

Noteras bör även att själva klubben inte på något vis är framgångsrik på seniornivå och väl i princip aldrig varit det sett i ett långt perspektiv.

Så då verkar ju upplägget vara att de ska vara någon slags broilerfabrik, dvs träna fram duktiga unga fotbollskillar för att sedan sälja de till högsbjudande.

Motbjudande är rätt ord för Vasalunds filosofi. Men så länge det finns föräldrar som tycker ideén är okey så lär de väl fortsätta med sin verksamhet. Eller snarare, det är nog föräldrarnas drömmar om att sonen ska bli en ny Zlatan som kan försörja de stackarna när de blir äldre, som får de att tycka filosofin är okey. Eller nåt sånt.

Än värre är det förstås med morsor och farsor som inte ens bryr sig, bara de själva slipper engagera sig i grabben sysselsättning, de har ju sina karriärer att tänka på.

Mitt råd till alla föräldrar som har sina kids i Vasalunds Fotboll, sätt ner foten och byt klubb. Visa att det här är fel väg att gå. Även idrottsklubbar har ansvar. Det ansvaret tar inte Vasalund Fotboll.

The chair is a killer

Så är det då nästan veteskapligt bevisat. The chair is a killer. Stolen dödar.

Såg ett brittiskt tvprogram om träning i går. Intressanta rön. Man borde stå och gå i princip all vaken tid framkom det. Stå och jobba, stå och prata, stå och äta, stå och sammanträda. Kanske ett höj- och sänkbart skrivbord till kontoret?

Personligen rekommenderar jag inte att stå och köra buss, där går nog gränsen.

En annan grej som forskarna var absolut tvärsäkra på var att det räckte att träna 3 minuter per vecka för att förbättra värdena i kroppen rejält. Tre simpla minuter. Du sätter dig på en träningscykel, kör så mycket du orkar i 20 sekunder, vilar tills pulsen är nere, så ytterligare 20 sekunder max, vila och sen ytterligare 20 sekunder max. Tre gånger i veckan och dina testvärden höjs rejält på bara några veckor och du är nästan garanterad att leva lite längre.

Den metoden är för den late. Övriga tränar som vanligt. Typ.

På lunchen idag ska jag själv köra ett HIT-pass. High Intensive Training. 30 minuters gruppträning med TRX-band under ledning av min PT Tommy. Nu j-ar ska fettet brinna.

Hepp, det händer saker

The Times They Are A-changin´. Så heter ett stycke musik skriven av Bob Dylan. Han hade ju så rätt. Det är dags för en förändring.

Jag har tröttnat på min bloggs utseende. Nu byter jag till en ny variant. Skulle önska att jag kunde göra det med mitt ansikte också, men det får duga som det är. Botox verkar i läskigaste laget.

En händelserik helg

Några dagboksanteckningar från helgen:

Fredag
Först match kl 1700 i SollentunaMästerskapet Herrar 60. Dessvärre knapp förlust mot Sandewall, 6-7, 4-6. Inte mycket att säga om. Spelade uselt.

Kl 2100 dags för nästa match, nu i klassen Generationsdubbel tillsammans med min son Marcus. Hyfsat enkel match, 6-0, 6-2.

Sen hem, kolla TV någon timme medan adrenalinnivån sjönk.

Lördag
Upp tidigt för ny match kl 0900 mot Kalev. Knapp förlust i första set, 4-6. I första gamet i andra set full rusch mot nätet för att avgöra en nätattack, Smack, så vek sig vristen igen. Samma vrist som jag stukade rejält före jul. Bara att tacka för matchen,  halta hem och lägga mig ner med benet i högläge och invänta bättre tider.

Men ingen rast, ingen ro, på med stödbandage och så iväg med barnbarnen på barnteater på Dramaten, Elverket.

På kvällen såg min fossing inte rolig ut. Svullen som en halv fotboll, men på söndagsmorgonen kändes den halvt okey, så jag lindade den stenhårt för att kunna lira semifinalen i generationsdubbeln kl 1000. Däremot lämnade jag wo till en singelmatch i Herrar 60 för att inte belasta fossingen för mycket.

Tar mig friheten att lägga in en "klipp" från tennisklubbens rapportering från den matchen:

Generationsdubbel A: Demnert/Demnert - Ahlberg/Ahlberg
3-6, 6-3, 10-4. Semifinal

Ahlbergs började klart bäst. Mats dominerade vid nät med eftertryck och Kristian hade bra tryck på grundslagen. I andra set kom Demnerts mer och mer in i matchen och började vinna många av de långa bollduellerna. Marcus blev även mera dominant i matchen. I det avgörande tiebreaket gör Demnerts ett kraftigt ryck vid 5-4 och går ifrån till 9-4. Trots att Ahlbergs lyckades rädda en matchboll är segern och en plats i finalen ett faktum för Demnerts.
 

Finalen mot paret Mourad/Mourad kommer troligen att spelas nästa lördag. Möjligen i Globen pga det oerhört massiva publikintresse för århundradets match.

Men nu är det dags att ägna jobbet lite tid också. Kan ju stundtals vara kul det också.

Har jag blivit utsatt för mutförsök?

Igår kom en postavi med texten: Försändelse för stort att lämna i brevlådan. Finns att avhämta vid vårt utlämningsställe i Sollentuna Centrum.

Avsändare var Knorrbuss, dvs samma företag som jag dissade rätt rejält här. Har aldrig tidigare fått något från detta företag så jag gissade att paketet handlade om det.

Ett stort paket lockar alltid, tänkte att nu skickar de en ny buss till oss för att vi ska se att det är en bra produkt, så jag tog mig självklart besväret att själv åka iväg för att hämta paketet.

Men icke en buss eller annat roligt användbart. Bara en traditionell almanacka. Med stor bussbild på, och hör och häpna, inte en enda lättklädd kvinna så långt ögat kunde nå.

Tyvärr kommer almanackan inte till någon användning, jag använder en annan, mycket bättre, som årligen översänds från ett visst bussföretag i Småland.

I paketet låg dessutom den här miniflaskan med sprit. Eftersom jag inte nyttjar starksprit så kan jag kanske använda den som handtvätt. Vill ju inte vara otacksam på något sätt, men en flaska vin hade gjort större succé.

Men jag är inte den som är den, jag är hyggligt bra uppfostrad så jag säger så här officiellt: Tack för gåvan, men jag kommer ändå inte att köpa en buss från er.

Resultatbörsen

Från gårdagens sena tennismatch i SollentunaMästerskapet, klass generationsdubbel:

Demnert/Demnert - Johansson/Gauffin: 6-2, 6-3

Förberedd

Nytt år, nya friska tag. Idag förberedde jag tennisdelen av mitt liv med att byta strängar på mitt racket. Förhoppningsvis gör det att jag nu kommer att vinna lite fler matcher.

Lite dåligt samvete fick jag trots allt när jag fick reda på att det går åt två kor för att få strängar som räcker till ett racket. Två stackars kossor har fått sätta livet till för att jag ska kunna stränga om mitt racket. Får verkligen hoppas att de slaktades av andra anledningar än för att sitta på tennisracketar.

Ska försöka att inte tänka på de två stackars kossorna ikväll då jag och min son Marcus går in i SollentunaMästerskapet i klassen generationsdubbel. Om min fot håller. Strax före jul stökade ju Tomten, eller om det var hans kompis Gud, till det för mig, berättade ju om det i ett tidigare inlägg.

Men det här är viktiga grejer, här måste kämpas ända in i kaklet, uttänjt ledband eller inte. Om Gud (om hen finns) vill och stödjeförbandet håller.

Rapport från Operan

Så var då min operapremiär avklarad.

 Operan i Stockholm är en fantastisk byggnad. Titta här så vacker själva salongen är.

En gammal byggnad byggd för den tidens folk som gick dit när huset var nytt. Alltså inte byggd för ståtliga män (som jag) som är en bra bit över medellängd. Kunde omöjligt sitta rakt utan att kapa knäna. Vilken tur att jag hade en kantstol så jag kunde sitta snett.

Nåväl, vi skulle beskåda La Boheme som faktiskt uppfördes första gången 1896, så det var minsann en riktig schlagerdänga som hängt med ett tag. Dock var uppsättningen moderniserad så allt utspelades i nutid. Tror jag. Jag vet egentligen inte, de sjöng, eller snarare vrålade, på italienska medan den svenska texten rullades ut på en textmaskin högt över scenen. Ungefär som en textad TV-film.

Det var ändå för mig fullständigt omöjligt att hålla koll på vad de sjöng om och vad det hela handlade om. Men det här uppfattade jag på egen hand:

Akt 1
En poet med några kompisar sitter i en iskall lägenhet. De sjunger som bara attan samtidigt som de måste elda upp poetens manuskript för att inte frysa ihjäl. Som jag förstod det så var det så himla kallt att Röda Havet frös. Sen skulle visst Rom falla också.
Plötsligt ramlar det in en kvinna på scenen. Hon blev så trött av att gå upp i alla trappor så hon svimmade på scenen. Tror det var en okänd granne som ville komma upp och värma sig eller nåt.
Vår poet verkade vara en ädel man så han satte sig på huk och baddade kvinnans panna samtidigt som han vrålade sånger så det stod härliga till.
Kvinnan vaknade snart upp och inom loppet av 30 sekunder så var de så kära så kära i varandra. Gick lite väl snabbt om du frågar mig. De stod sedan tätt ihop, med näsorna typ 3 cm från varandra och vrålade kärlekssånger till varandra där de bedyrade sin kärlek.
Sen tystnade dem och plötsligt började alla i salongen att applådera och då förstod jag att akt 1 var slut.

Kort paus då man satt kvar på sina stolar.

Akt 2
Plötsligt är hela scenen full med både vuxet folk och småknoddar från Adolf Fredriks musikklasser. Även de vrålade sånger på italienska. En jultomte dök också upp. Och en restaurang fanns där också. Det var ohyggligt rörigt och det fanns plötsligt ytterligare en kvinna som gick omkring och skreksjöng. Verkade vara ett svartsjukedrama på G. Och så en krognota som någon inte verkade kunna betala.
Efter tjugofem minuter slutade de att sjunga och salongen började applådera igen. Tydligen slut på akt 2

Fikapaus i 25 minuter. En kopp the och en chokladbiskvie. Jättegott.

Akt 3
Nu måste erkännas. Här tappade manusförfattaren bort mig helt. Kommer inte ihåg ett skvatt av denna akt. Mest högljutt oväsen från alla håll och kanter på scenen. Här for mina tankar bort i allsköns tankar om både ditten och dattten.
Plötsligt puttar hustrun på mig och säger, "-nu kommer den här aktens hitlåt". Jag hade inte fattat att de sjöng olika låtar hela tiden. För mig lät det som 20-30 minuter långa sånger som alla lät likadant. När den låten var slut applåderade alla trots att akten inte var slut.
"-Kände du?" frågade hustrun. "-Vaddå?" svarade jag. "-Jag fick rysningar i hela kroppen så nackhåren reste sig" sa hon då. "-Kände att min rygg börjat värka", sa jag sanningsenligt.

Kort paus då man satt kvar på sina stolar

Akt 4
Nu börjar kvinnan från första akten må riktigt tjyvens igen. Musett hette hon. Eller om det var Musa. För att göra en lång historia kort så dör kvinnan. Hon avlider. Blir tagen av daga. På scenen i en divan. Riktigt snyggt faktiskt. De andra  fortsätter att vråla och sjunga på alla håll och kanter och orkestern i orkesterdiket tar i så de blir blå.
Tydligen trots allt en känslig scen för jag ser en äldre herre i publiken torka en tår.
Så börjar alla att applådera igen och hela föreställningen är slut. Alla deltagare kommer in på scenen och kvinnan som mådde dåligt redan i första akten och sen gick och dog i sista akten fick mest applåder. Vet inte  varför.

Sen var det slut och vi åkte hem igen, hustrun och jag, synnerligen kulturellt tillfredsställda för den här gången. Jag är jätteglad att nu ha varit och sett en riktig operaföreställning, och jag ångar inte en sekund detta. Det var berikande på alla sätt och vis även om jag inte för ett ögonblick kunde känna något särskilt för denna sorts musik. Jag kommer även fortsättningsvis att lyssna på pop och rock, så är det bara. Men kul hade jag.

Idag ska det ske

I afton händer det som jag inte trodde skulle hända. Jag ska introduceras i operans musikaliska värld.

Det kan sägas redan nu. Jag hatar operamusik. H-a-t-a-r.

När hustrun lyssnar på den formen av oljud blir jag på dåligt humör och ber henne stänga av, eller i vart fall skruva ner ljudet så min kropp kan återgå till normalstatus.

Men som du vet, jag är en pojke med ibland öppet sinne. I ett svagt, mycket svagt ögonblick, lovade jag min hustru att någon gång följa med till Operan i Stockholm för att se och höra en föreställning.

Jag trodde man kunde lita på jultomten, oavsett om han kom från Nordpolen, Indien eller Asien. Jag hade ju trots allt varit tydlig med mina önskemål.

Trots detta så fanns i ett paket till mig en biljett till operan Boheme som spelas just i kväll på Operan. Alla mina reträttvägar är nu avskurna. Jag måste följa med, no matter what.

Om jag överlever kvällen så lovar jag att rapportera i morgon. Hoppas de i alla fall, likt vanliga teatrar, har en paus där man kan få dricka kaffe och äta en god kaka och vila nerverna en liten stund.

Ska vi säga så?

Okey, alright. All set and clear. Inte mycket mer att orda om så här långt.

Tänkte då bara önska dig som läser det här en riktigt God Jul. Det blev ett riktigt budgetjulkort, erkänner det, men det är ju ändå tanken som räknas.

Fan va taskigt, Tomten

Hej igen Tomten.
Vad tusan är det med dig? Jag bad igår ytterst ödmjukt om några saker jag önskar mig till jul.

Överst på listan var att jag ville att alla i min familj skulle få må bra. Självklart inkluderade det mig själv. Skulle det vara så j-a svårt att fatta?

Vad gör du då? Jo, i gårdagskvällens tennismatch knuffar du till mig lite osynligt när jag störtar fram mot nät för att avgöra en duell, så jag stukade foten något så fruktansvärt så jag inte kunde fullfölja matchen. Idag har jag jätteont och har svårt att gå ordentligt.

Vad är det för j-a fasoner du håller på med? Du har väl inte börjat glögga igen va?

Näe, dig verkar jag inte kunna lita på. Som tur är så är numera Tomtebizznizzen konkurrentutsatt, så jag kommer nog att pröva någon av din konkurrenter istället. De från Indien eller Asien är rätt bra numera har jag hört.

Kanske hade Cornelis Vreeswijk rätt i sista versen i visan, Jultomten är faktiskt död. Den går så här:

Nästa år kommer han igen, säger barnen, och då får vi klappar av én
Men tror de det, så tror de fel, för igår blev han lagd i graven.
Slå i mera öl och mjöd, jultomten är faktiskt död.

Med otrevlig hälsning
Göran Demnert

Öppet brev till Tomten

Tjeeeena mannen!

I år har jag ett litet problem. Jag vet inte hur jag ska titulera dig. Du visar dig ju aldrig som ditt rätta jag. Du skickar ju look-a-likes över hela världen. Känns som du vill vara hemlig.

Är det du som skapat debatten om det genusneutrala ordet hen? "-var snälla nu alla barn så Tomten vet det när det är jul så hen kan komma med fina julklappar som hen har gjort alldeles själv i sin verkstad."

Eller är det din kompis Gud som ordnat fram debatten. Hen är ju också väldigt hemlig. Syns aldrig. Gör aldrig något vettigt. Eller, jag vet inte. Ingen vet egentligen. Fast det finns ju profeter världen över som tror sig veta det som inga andra vet och som gör de mest hemska saker i Guds namn. Obegripligt för en vanlig småföretagare i Sollentuna.

Men jag s...ter i det där med genusneutrala Tomten. För mig är du en man, och du finns på riktigt. Punkt slut.

Du förstår nog varför jag skriver det här brevet. Det börja liksom dra ihop sig till din högsäsong och jag vet att jag är lite sent ute med min önskelista, men snälla, du kan väl försöka fixa nedanstående lista va?

Här är några av mina önskemål:

- att min familj kommer att må bra och inte drabbas av sjukdomar, olyckor och såna trista saker. Jag tycker jag uppfyllt eländeskvoten de senaste åren. Det här är ju inte en riktig present, men kanske du kan lägga ett gott ord hos din polare Gud, om hen nu finns.

- en ny modern segelbåt skulle inte sitta fel. Nya Bavaria 33 verkar vara lovande, jag kan gärna testa en sån. Helt okey om du ger mig den till våren, nästan bättre än på måndag.

- en ny gräsmatta i trädgården skulle uppskattas enormt. Den vi har ser helt enkelt för jävlig ut, även utan snötäcke. Full med mossa och ogräs.

- ett nytt äppelträd på nya gräsmattan vore kalasfint. Ett av våra nuvarande håller på att ruttna.

- har inget behov av nytt tennisracket, det har jag inte, däremot har jag behov av att hantera det bättre. Visserligen spelade jag igår min bästa dubbelmatch på hela säsongen, men jag måste bli jämnare, kan du ordna det i ett litet paket? Du fattar inte vilket behov jag har av en sån present, i mellandagarna ska jag och min son Marcus lira generationsdubbeln i Sollentunamästerskapet. Tror vi är några slags favoriter, grabben vann dubbelserien, och jag är i mina bästa stunder inte helt oäven i dubbel, man jag måste nu snabbt helt enkelt upp några snäpp om vi ska vinna. Rätt många snäpp om jag ska vara helt ärlig.

Nu snälla Tomten, har jag inte riktigt tid att skriva mer till dig, kanske jag kompletterar listan senare i veckan, nu måste jag ordna lönerna till de anställda, så de kan förbereda sina jular.

Känner mig lite tveksam om de hunnit skriva sina brev till dig ännu, de har haft otroligt mycket att göra på jobbet den senaste månaden. Men du kan väl se vad du kan göra för dem ändå. De har alla varit otroligt duktiga och lojala, tänk på det är du snäll.

Som sagt, inte mycket mer att orda om, see you on monday mannen!

Men vänlig hälsning
Göran Demnert

PS. Har du behov av lyxiga och fina bussar att åka runt i på måndag så kan jag ordna det, nemas problemas.

De där #¤&%+$##=#" avskummen...

... som finns i stan borde åtgärdas. Typ öga för öga, tand för tand.

I går hände något nästan osannolikt. Vi hade två bussar på Sveavägen ungefär vid Konserthuset som skulle hämta kunder till ett event. Först stod vår buss 1, bakom den stod en polisbil och efter den stod vår buss 2.

Vår gubbe i tvåan, går ur sin buss, stänger dörren och går fram till ettan för att byta några ord. Två minuter senare när han går tillbaka till sin buss ser han att dörren är öppen med nödkransventilen. Han upptäcker då att hans telefon som låg i bussen är borta. Borta är även bussens nycklar. Av gärningsmannen syns inte ett spår.

Panik, kunden kommer och och bussen går ju inte ens att starta. Lösningen blir att jag tar med mig reservnycklarna och kör så fort det är möjligt in till stan. Absolut ingen vansinneskörning, bara effektiva vägval och en smula aggresiv framtoning gör att jag kommer till bussen 25 minuter efter den tänkta avgångstiden.

Kunden var mycket förstående för det inträffade, vilket ju kändes glädjande.

Sens moral till alla bussförare. Lämna ALDRIG bussen med nycklar i låset, inte ens för en halv minut. De där %&%&/¤ avskummen som dräller omkring som miljöförstörande objekt är snabbar än man tror. Och äckligare.

Oj oj oj. Och lite aj.

Har under betald arbetstid genomfört en timmes hårdträning med min PT Tommy.

Satan i gatan, säger jag. Kan inte påminna mig att jag någonsin i modern tid genomfört ett tuffare, intensivare, hårdare, vidrigare och svettigare pass än detta.

När timmen var slut så var jag absolut helt slutkörd, fanns noll energi kvar i kroppen. Totalt nedbruten, armarna darrade och benen kunde knappt ta mig ur lokalen. Släpade mig till cafeterian där jag köpte en banan och en stor macka som jag tryckte i mig för att snabbt fylla på energi igen.

Därefter kunde jag masa mig ut till bilen och köra hem.

Men nu, nu jäddrar mår jag hur bra som helst. Hela kroppen känns mjuk och i den finns en härlig känsla av välmående. Det är väl det som kallas bra träning.

Nästa vecka är ett nytt pass inbokat. Fram tills dess ska jag köra programmet på egen hand både på fredag och söndag.  Då kan vi öka tempot lite till på vårt nästa pass, sa Tommy. Jag längtar redan.