Oj, en sån dag till och jag smäller av

Dagens skidåkning var definitivt skidåkningens skidåkning. Sätt ner mig varsomhelst i världen, ingen annan skidåkning, oavsett ort slår dagens första nedförslöpa i Sportgastein.

Solen lyste från klarblå himmel, en lätt bris bakifrån, helt nypistat som ett manchestertyg, lagom lutning och så pang, fullt ös i stora härliga svängar. Dessutom med full kontroll. Oj, vilken urladdning.

När jag kom ner kunde jag lätt byta bort hela bussbolaget mot en brandbil som kunde släcka mina brinnande lårmuskler.

Men som du vet, ett bra gym, och en bra tränare har sett till att eldsvådan i låren slocknade av sig självt rätt snabbt.

På kvällen hade vi jubileumsmiddag för våra gäster, ty det var ju faktikt den 20:e resan vi gör denna gång.

Jag fick i gåva denna fantastiska vindflöjel, som nog mäter bortåt halvmetern i bredd, och trot om du vill, men gubben på busstaket är faktiskt jag. En bild som en smed skurit ut i plåten med laser.

Extremt svåra val

Det har ju säkert inte undgått dig att min tjänsteresa är ohyggligt påfrestande. Ett av de svåraste besluten gäller min eftermiddagsmellis.

Jag kan gå på tränare Tommys förslag:

Ett säkert val med hänsyn tagen till lämpligt energiintag i förhållande till kaloriintaget.

Eller. Jag kan också välja en kopp capuccino och apfelstrudel badande i en ocean av vaniljsås:

Vad skulle du välja? Jag valde apfelstrudel, men för att åtminstone få lite balans valde jag som tillägg en flaska pressad apelsinjuce.

Men dagen tog inte slut där. Eftersom detta är vår 20:e skidresa firade vi idag med extra gladvatten i vår Afterskibar.

En kort lägesrapport

Träningsmässigt: Höstens träning har gett resultat. Största skillnaden mot förra året är starkare lår, kan åka tuffare och längre innan låren börjar brinna. Vilket de gjorde idag. De fick släckas med energiintag, en stor tallrik blandade köttstycken och 1 liter vatten.

En annan klar förbättring är att hela kroppen känns stabilare och att balansen är mycket bättre än tidigare. Två garanterade krascher kunde idag undvikas pga all träning. Bara en sån sak.

Vädermässigt: Igår strålande sol och underbara pister. Idag snöfall, besvärligar backar och mestadels dålig sikt. Men man behöver inte åka hela dagarna. Idag gav Team Demnert t.ex upp efter lunch. Vissa i teamet ägnade resten av dagen åt yoga, bastu, och bad i 30-gradiga utomhuspoolen. Andra åkte och tankade bussen för att därefter ägna sig åt det de andra gjorde minus yoga. Plus att därefter jobba med massa jobbmail som måste besvaras. Och att skriva en lägesrapport.

Som jag skrev redan innan avresan, det här kommer att bli en tuff arbetsvecka. Bilden visar vyn från dagens lunchrum ner över vår lilla by, kurorten Bad Hofgastein.

Veckans första arbetsdag

En ansträngande förmiddag där solen bländat hela tiden. Hur jobbigt är inte det?

Helt klar

Nu kära läsare. Nu är jag helt klar och helt förberedd.

Nu är det bara lite administrativa kontorsuppgifter som måste ordnas under eftermiddagen, men jag känner redan nu in korrekt dress code för nästa veckas jobb då jag ska ut på det så kallade fältet.

Det kommer bli en tuff vecka med massor av sol, och massor av snö och massor av trevliga resenärer.

Men du behöver inte tycka synd om mig, det här är ett tufft uppdrag för tuffa killar, och som vanligt gäller John Wayne´s ord: A mans gotta do what a mans gotta do.

Den enda du behöver tycka synd om är dig själv som inte bokade in dig på vår resa.

I´ll be back. (en annan känd filmlyrik)

Klart

Mitt kontor är nu klart. Så gott som, i alla fall. Fattas någon lampa och tavlor på väggarna. Så här såg det ut utan möbler i läge noll:

Så här blev det:

Är väldigt nöjd med resultatet. Nu är både jag och mitt kontor i absolut topptrim.

Come on alla kunder, nu köööör vi!

Nästan klar

Nu har sista tuffa träningspasset inför nästa veckas skidåkning klarats av. Nu ska jag vila mig i form inför nästa veckas åk i Bad Hofgasteins backar. Fast inte vila helt, har en tennismatch kvar i afton som måste genomföras, men sen, efter det blir det fysisk vila.

Känner mig nu i fin form, kort sagt i fysisk topptrim, men det blir ju som vanligt. Det spelar liksom ingen roll, jag kommer att köra slut på mig själv ändå i skidbackarna, man kör ju på sig egen gräns oavsett nivån på den fysiska statusen. Och alltid på gränsen till vad man orkar.

Nog om det. Jag har nu kört på gym i ganska exakt fyra år. När jag började gjorde vi en kroppsmätning i nån slags märklig "Dr Snuggles-maskin". Där mäts muskler och fett i hela kroppen. Idag gjorde vi en motsvarande mätning för att jämföra vad som hänt med min kropp. Så här skriver min tränare Tommy:

"Du har byggt på 2,1 kg muskler och minskat med 4.1 kg fett! Perfekt! 

Ännu bättre är att du byggt den mesta muskelmassan på bålen/coren med 1.9 kg och tappat 3.4 kg fett på bålen, dvs nu har du en mkt bättre och hälsosam fettbalans på kroppen. 

Försök att äta regelbundet som vi pratat om tidigare så kommer du lätt att tappa ett par kilo till runt midjan, om du vill.

Din fettprocent tot var 24,4% 2009, idag 21.0%!!!! Midjan 27,1% 2009, idag 22,1%, mkt, mkt bra

Du är vill jag påstå, ett bevis på att träning hjälper och ger en avsevärt bättre hälsa och förutsättning för att må bra. Det här är kanonresultat och det till trots att du tappade ett halvårs träning. Bra grundfysik gör att man kommer tillbaka snabbt!"

Ja, vad säger man om det? Jo, att det lönar sig att träna regelbundet och tänka på att man har bara en kropp och ett liv. Då gäller det att man tar hand om den också. Det enda jag ångar är att jag inte insåg det för 30 år sedan. Å andra sidan är det ju bevisligen heller aldrig för sent att börja. När börjar du?

Nu är jag proppmätt

Idag har jag å tjänstens vägnar besökt ett slags kulturevenemang, nämligen en filmvisning hos fotografen och filmaren Anders Hanser i Stockholm.

Först en 50 minuter lång dokumentärfilm om hans vän Ralph Lundsten. Vem är det, kanske du frågar dig. Jo, det är han som "uppfann" den elektroniska musiken. Föreslår en snabb Googleslagning så blir du helt uppdaterad på denna fantastiska man.

Filmen var helt igenom en fantastisk beskrivning av en något udda men superhärlig människa. Han satt för övrigt alldeles framför mig i den lilla salongen.

Sedan blev det lite pausmingel och sedan visades ett bildspel om vår skärgård sett över alla årstider och med musik av Ralph Lundsten.

Det blev alltså två olika fotoevenemang på två dagar. Personligt rekord. Nu är jag proppmätt på kultur.

Oj, vad bra. Det här måste du se

Brukar inte blogga på lördagar men här krävs undantag. Idag har vår lilla förening KulturRallyt haft möte. Det har jag nog inte nämnt, förra lördagen hade vi möte på Millesgården och tittade på "Målare i Normandie, underbara impressionister".  Mellan dig och mig, den var lika urtrist som den låter.

I dag var vi på fotografiska museet och tittade på den här utställningen:

Den däremot, jävlar i min lilla låda. En helt igenom fantastisk utställning med otroliga bilder av denne David LaChapelle. Kan inte beskrivas, du måste se den om du så bara är det minsta lilla intresserad av foto och fotokonst. 

När vi skådat klart landade vi i museets restaurang och intog en förtjusande god räksallad med en lika förtjusande utsikt över Stockholm. När den saken var klar inköpte vi några smarriga bakverk och åkte hem till min förtjusande åldriga mor för eftermiddagsfika. Det blev mycket förtjusande denna grådaskiga lördag. Måste betyda att jag är på gott humör. 

Så himla romantiskt

Alla Hjärtans Dag. Kräver en insats utöver det vanliga från oss män. Vete tusan varför, men så är det.

Ringde hustrun och krävde att hon skulle vara hemma kl 1700. Inget annat avslöjades. Då startade vi en Mystery Tour, dvs dottern körde mig och hustrun till en hemlig restaurang. Spänningen i bilen var olidlig för hustrun hade gissat att det var restaurangmiddag på G, men inte vilken krog.

Turen slutade här, vid Cedergrenska Tornet i Stocksund.

Vi tog därmed romantiken till nya höjder.

En superb middag till fördelaktigt pris inklusive tillhörande vinpaket och utspridda rosenblad på bordet gjorde susen. För att inte säga succé.  Jag får fortsätta som make ännu ett år.

Nivå två och en halv

Det gäller att vara mångfacetterad och flexibel. Idag har jag jobbat som:

- VD
- trafikledare
- målare
- snickare
- möbeltekniker
- telemontör
- elektriker

Allt inom loppet av 10 timmar. Det är ju det vi säger hela tiden, bussbranschen är utmanande, spännande och omväxlande.

Bilden visar nivå två och en halv av renoveringen av mitt kontorsrum.

Nivå 1

Det går framåt för Göran "Timell" Demnert. Nu är nivå 1 uppnådd. Tak och väggar målade. Nytt golv lagt och nya golvlister sitter på plats. Det går framåt.

Här finns bild på Nivå 0.

Äntligen en kompis

Hittade äntligen en kompis att snacka med på lunchpromenaden i går. Hen hade ett lite kyligt sätt, men ändå trevlig att snacka med. Äntligen någon som höll med mig i allt jag sa. Ett trevligt möte.

De e mycke nu

Det har varit en tuff vecka med betoning på mycket fysisk aktivitet. Tre tennismatcher plus gymträning onsdag, torsdag, fredag och söndag sätter sina spår.

Onsdagsträningen blev extremt tuff. Först ett lunchpass 30 minuter HIT (high intensive training), sedan omedelbart därpå ett exakt likadant pass. Varför då, frågar du dig säkert. Jo för att vår PT Tommy ville köra ett eget pass och då frågade han oss om vi ville köra ett pass till för att liksom göra honom sällskap.

Klart man inte viker ner sig, måste ju visa de där studenterna att även äldre gentlemen kan köra tufft, så vi körde ett dubbelpass. Det kändes kan jag säga. Särskilt morgonen därpå, men ingen rast ingen ro, man ska inte sova bort sin ungdom. Iväg till gymmet för ett morgonpass och sedan tillbaka till kontoret för att måla tak med darrande armar.

Det är inte för inte som kroppen nu börjar kännas stabil  och stadig och lite kraftfull om jag får säga det själv. Även om det inte syns utåt.

Den här veckan ska vi slutföra renoveringen av mitt kontorsrum, det är lite trångt om arbetsyta i min tillfälliga lilla myshörna.

Nivå noll

Då kan renoveringen av mitt kontorsrum påbörjas. Idag väggtvätt och takmålning.

After tennis

After ski, after work, after sun och nu after tennis. Fullt ös i vardagsrummet efter genomförd match med ur min synvinkel lyckat slutresultat. Vin och skorpor, en höjdare helt i min smak under tiden adrenalinhalten i kroppen sjunker till normalnivå.

Utlokaliserad

Jag har nu blivit utlokaliserad. Här är min nya tillfälliga lilla myshörna. En litet fönster fick jag också. Och massor av grönsaker bakom ryggen.

Om en vecka eller så flyttar jag tillbaka till mitt då förhoppningsvis ännu najsigare ursprungsrum.

Vårkänslor

Det spritter i kroppen, solen lyser, det är varmt i lä och snön smälter så vackert på taken. Det är vår, mina damer och herrar. I alla fall om man tänker positivt. Väldigt positivt.

Jag tror helt säkert att de positiva vårkänslorna gav mig en boost i rätt riktning i gårdagkvällens tennismatch. 0-5 i första set. (I det här seriespelet går seten till 5 istället för 6). Men så tänkte jag väldigt positivt, "-äsch, kan han vinna med 5-0 kan väl jag det också". Varpå alla mina slag sitter exakt som jag tänker mig och jag vinner helt sanslöst andra set med 5-0. Det är positiv thinking i sin prydno det.

Det blir nog ledordet den här veckan, Positiv Thinking. Mitt kontor ska nämligen genomgå en Total Make Over som man så käckt uttrycker det på svengelska. Vi ska göra det själva utan hantverkare. Måla väggar och tak och lägga nytt golv är vad som står på programmet. Plus sedvanligt kontorsarbete i något hörn där ett mindre skrivbord får plats. Det blir en jobbig vecka.

Internkontroll

Vår säkerhetsansvarige på företaget, Elsa,  har nu intensifierat sitt arbete. Idag fokuserar hon på vår datasäkerhet och vill direkt på plats se och uppleva hur vi hanterar våra datorer.

Personligen tycker jag det är lite jobbigt. Känns lite som att ha en hund i knät när jag försöker jobba.

Vår andra brunbollsmedarbetare, Reka, som är friskvårdsansvarig, anser att jobbet inte behöver vara så himla seriöst. Hon tycker mest om att springa runt och lattja och spela clown och sätta krokben. Jag tror hon  jobbar efter devisen att en glad medarbetare är en god medarbetare.

Men vill man ha en seriös arbetsplats så får man ta det onda med det goda, det är min inställning som chef, för både friskvård och säkerhet är viktiga grejer.

Tankar om livet, hockey och sudden death

Ibland funderar jag kring livet. Vad som varit, vad som är, och vad som komma skall. Intressanta tankar.

Jag tänker ofta bildligt. Jag tänker ibland att livet är som en hockeymatch, indelat i 3 x 20 minuter fast livet är 3 x 20 år.

0-20 år
Man växer till sig, testar att spela med olika medspelare (tjejer) och man tränar som attan inför den kommande matchen. Man värmer helt enkelt upp inför den Viktiga Matchen.

20-40 år. Period 1
Matchen/livet går igång. Man har hittat sitt lag som man tycker verkar bra. Känns lite ringrostigt och osäkert. Man vet inte helt säkert varken hur motståndarna eller medspelarna agerar och törs inte sätta in några tuffare tacklingar.

40-60 år. Period 2
Här lossnar det lite. Man börjar känna sig säkrare, törs ta för sig mer, börjar ha koll på motståndarna och kan sätta in lite kraft bakom skridskoskären. Om man är för kaxig kan man åka på en rejäl snyting och hamna i utvisningsbåset/sjukhuset en tid.

60-80 år. Period 3
Nu jäklar ska matchen avgöras. Dags att gå för fullt, man har ändå allt att vinna och inget att förlora. Nu törs man göra de där extra balla dragningarna, man bryr sig ändå inte vad de andra tycker. Vill jag så kan jag.

80-90 år. Förlängning
Yes, vi lyckades få oavgjort och en förlängning. Nu börjar matchen kännas i kroppen om man fuskade med försäsongsträningen. Det blir många besök i båset för att plåstra om skador som blivit under matchen. Vissa i motståndarlaget lirar inte helt schysst och vissa medspelare måste bäras av planen på bår. Nu handlar det om att kämpa ända in i kaklet om matchen ska vinnas. Även de medspelarna som är kvar på planen börjar bli lite trötta, hängiga och de sluddrar av trötthet.

90- ? år. Någonstans här avgörs matchen och det är bara att hoppas att man inte torskar i...

Personlig rådgivare

Heter man som vi heter, får man räkna med lite udda förfrågningar via  både mail och telefon.

Kvarglömda saker på SL:s lokalbussar, tidtabellsförfrågningar och liknande är vanliga förfrågningar. Inte varje dag, men rätt ofta.

Idag ringde en turnébusschaufför  hos en av landets mer kända dansband och frågade om råd vid vägval i Stockholm.

Veckoligen får vi mailförfrågningar på bussresor med start från lite varstans i Sverige. Märkligt nog ofta från Göteborg. De får ofta tipset Ljungskilebuss. Varför just dom, undrar du säkert.

Jo Daniel, som driver företaget, är en kille som hörs och syns. Bullrig, jobbig, framåtsträvande, bråkar och stökar runt med det han tycker är fel och Twittrar och Facebookar hej vilt om både det ena och det andra.

Men en seriös bussåkare som dessutom har fina bussar. Han är mån om kunderna.

Avslutningsvis säger jag till Daniel som Percy Nilegård från den gamla TV-serien Nilecity skulle sagt:
 "- Broder, vart skickar jag fakturan? Du har ju nu fått en vääääldigt fin reklam. Sånt kostar, Broder."

PS: Det finns dom som tycker det finns en viss likhet mellan Percy Nilegård och Göran Demnert. Hårfästet kan vara vår gemensamman nämnare.

I am a champ

Nu är det fastslaget. I AM A CHAMP. Eller rättare sagt WE are the champs. We är jag och min son.

Familjen Demnert ännu en gång bäst. Eller som vi lite käckt och opretantiöst framhåller i vår devis: Familjen Demnert - lite bättre än din familj.

Nu är vi nämligen vinnare i SollentunaMästerskapet i tennis i klassen generationsdubbel. Inte illa. Förra året vann vi B-klassen, dvs vi var bäst av de näst bästa. I år hade man slagit ihop A och B-klassen. Spelade ingen roll, för vi vann i alla fall. Grabben och jag liksom. Together.

Men det finns ett litet aber. Finalen spelades aldrig. Våra motståndare kunde inte ställa upp till match under själva finaldagen, och de skulle ordna en speltid en vecka senare. Dessvärre gjorde de inte det utan vi har nu förklarats som segrare och är välkomna till tenniskansliet för att uthämta den välförtjänta trofeén.

I princip så är vi bäst ändå, våra semifinalmotståndare kan nog anses som bättre än våra tänkta finalmotståndare, så en eventuell finalmatch hade ju ändå bara varit ett spel för gallerierna. Jorsåsattsåererbara.

Nämen om man skulle ta och korka upp en flaska skumpa nu kanske, vår dataserverer är nu ändå tillfälligt nedsläckt av okänd anledning.

Skidåkare, håll i hatten för nu smäller det

Idag bidrar jag till mänsklighetens utveckling med två blogginlägg samma dag.

Min dotter Sofia var igår på ett uselt humör. Det var antagligen därför som hon gav mig lappen som jag skrev om tidigare idag.

När hon kom hem skrev hon på sin blogg om sina synpunkter på skidåkare. Inlägget kan du läsa  HÄR.

I morse gjorde hon en liten pudel. Den kan du läsa HÄR.

Vet inte vad jag ska säga. Tror jag bestämmer mig för att vara stolt. Hon säger vad hon tycker. Och sen lindrar hon ilskan lite och gör en pudel. Perfekt. Exakt enligt mediaträningsboken.

Jag är missnöjd

Jo, så är det. Idag är jag en missnöjd tillika usel människa.

Igår när min dotter Sofia gick hem från kontoret gav hon mig den här lappen med orden: "-vi ses kl 07 i morgon på gymmet, då ska vi köra det här. Stenhårt".

"-absolut", sa jag och började ladda ordentligt för morgonens pass. Tänkte att det ju bara är fyra veckor kvar innan skidresan, så nu gäller högintensiv träning fram tills dess.

I morse kl 05:30 plingade telefonen till med följande budskap från samma dotter Sofia:

Varför är jag då missnöjd? Jo, jag hade ju självklart kunnat åka iväg till gymmet och köra passet själv, men icke. Latmasken tog över ännu en gång och krävde att jag skulle krypa tillbaka mellan lakanen och sova en timme till. Gårdagens lunchträning gav sig rejält tillkänna så latmasken på min högra axel tyckte det var befogat.

Så här får det inte gå till. Göran Demnert, du är en både usel och lat människa. Skärpning Göran Demnert. Skämmes.

Jag tränade bort min ångest

Idag är månadens ångestdag. Då ska knappen L nedtryckas på datorns tangentbord. L står för Lön.

Alltid lika tungt, så jag tänkte att Förberedelser Är Beslutens Moder. Alltså iväg för ett tungt, svettigt och intensivt lunchpass på gymmet.

Och ser man på, nu är jag tillbaka, pigg och fräsch som en nyponros. Ångestbefriad, så nu ska jag med sprudlande glädje starta löneprocessen genom att nedtrycka tangenten L.

Klart, nu är processen igång. Riktigt kul faktiskt. Rekommenderas. Att träna alltså.

En viktig film om stroke

Läste igår en artikel i Aftonbladets nätupplaga som berörde mig. Allting jag läser om stroke får mig att må lite sämre. Allting jag läser om stroke får mig att minnas varje minut av mina egna hemska dagar för snart två år sedan.

Men nu är allt okey med mig, men jag kan drabbas en gång till. Man är inte strokebefriad för all framtid bara för att man en gång har fått en stroke.

Du kan drabbas, någon du känner kan drabbas.

Så nu ber jag dig att offra 8,5 minuter av ditt liv med att titta på den här strokefilmen. För tänk om du kan hjälpa en enda människa genom att offra bara 8 minuter av ditt eget. Vill du göra ännu mer skillnad så vidarebefordrar du det här med någon av knapparna längst ner t.ex Facebook eller Twitter.

Filmen finns HÄR. När du tittar på filmen, glöm inte att sätta på ljudet, kom sen ihåg att en stroke kommer lika plötsligt som ljudet. Du fattar när du ser filmen och då förstår du också att det är bråttom. Därför ska du se filmen.

Det här skrev Aftonbladet:

Stroke bland unga minskar inte
Antalet strokefall bland yngre svenskar minskar inte. Och en ny internationell studie visar att unga strokepatienter hade samma riskfaktorer som äldre. Dit hör exempelvis högt blodtryck och övervikt, rapporterar Ekot i Sveriges Radio.
Professor Bo Norrving vid Lunds universitet, som lett studien, hoppas att resultaten ska bidra till att minska insjuknandet. Enligt honom skulle många slippa att drabbas om de levde sundare.

AO stal min söndag

AO står för Australian Open. En stor tennisturnering, för dig som är ovetande om sådana viktiga händelser.

Jag anklagar nu AO för att ha stulit min söndag. Följande inträffade.

Sedvanligt morgonpass på gymmet tillsammans med hustrun. Sedan hem för frukost nummer två och därefter nedvarning uthälld i soffan för att kolla tennis en liten stund innan det var dags för duschen.

Jag noterade slantslingningen i matchen mellan Djokovits och Wawrinka. Sen slocknade jag och vaknade vid ställningen 1-6, 2-5, nästan 1,5 timme senare.

Sen visade det sig att matchen blev olidligt spännande och de höll på och kämpade i lite drygt 5 timmar. Går ju inte att lämna en sådan match, så plötsligt hade hela dagen försvunnit. Vi som hade tänkt att göra både det ena och det andra i det vackra vintervädret. Så blev det bara tennis.

Men inte bara tittande, på kvällen var det dags för fyspass nummer 2, egen tennismatch. Spelade lysande rent tekniskt, men tyvärr slog jag bort mig alldeles för många gånger.

Hade honom i den s.k säcken mest hela tiden men fixade inte att knyta igen. Du vet liiiite för långa bollbanor, liiiite för breda bollbanor, liiiiiite för låga bollbågar i de avgörande dödande slagen. Hela tiden bara millimetrar fel. Klart man blir förbannad och frustrerad. Förlust alltså. Skit också, borde i alla fall ha vunnit ett set.

Som straff är idag allt TV-tittande förbjudet mellan kl 0900-1700 med undantag kl 1200-1300.

Jonas Gardell är ingen fiction

På TV visas nu en humorserie med bl.a Jonas Gardell. I gårdagens avsnitt var Jonas en aning besvärligt mot en servitris. I serien är både Jonas och Johan Rehborgs karaktärer en aning skruvade. Påstår de i alla fall. Men jag vet annat jag.

För några år sedan körde StockholmsBuss Jonas Gardell och hans medaktörer runt i Sverige på en stor turné.

Precis lika skruvad och otrevlig som Jonas var mot TV-servitrisen var han stundtals även i verkligheten. Vid ett tillfälle tyckte han inte lunchens köttbullar var tillräckligt goda. Då slängde han köttbullarna mot servitören och lät meddela att de var oätliga.

När man då vet detta kan man ju fundera på om inte Jonas helt enkelt spelar sig själv i serien, så att säga oskruvad.

Men han är ju ändå rätt kul killen. Själv har jag sett de flesta av hans föreställningar och alltid gått därifrån med en bra känsla i kroppen. På KulturRallyts bedömningsskala har de alltid legat runt 8 eller 9.

Besserwisser

Den här telefonen iPhone är en riktigt besserwisser som håller koll på allt. Nu kan man inte ens skriva som man tycker och känner.

Morgonens träningspass var grymt jobbig vilket jag skulle skriva in i min träningsdagbok FunBeat. Men det gick inte som jag tänkt. Telefonens automatiska ordkontroll tyckte uppenbarligen att passet inte alls var så jobbigt som jag ville påskina. Men det var det. Jag lovar.

Det papperslösa kontoret. Fas 2

För ett år sedan påbörjades mot min vilja projektet Det Papperslösa Kontoret. Då blev jag väldigt upprörd, eftersom det var dotter Sofia som startade projektet. Jag tyckte det kändes trist, jobbigt och knepigt.

Min oro var obefogad. Det visade sig att jag fattade fel, hade bara lyssnat med ett halvt öra. Som vanligt, enligt vissa.

Jag hörde fel, jag trodde hon sa Det Pappalösa Kontoret. Det är väl klart som attan att jag blev lite deppad över det.

Nu är jag betydligt lugnare. Dessutom har jag själv till viss del anammat principen att scanna in diverse papper rätt in i datorn. Det är egentligen rätt fiffigt, med rätt typ av backup, vilket vi numera har, så har man tillgång till allt. Överallt där man kan få tillgång till en dator.

Den här lilla manicken ska alltså fixa ett renare skrivbord:

Då ska således de här pappren försvinna in i datorn. Jag som nu vet exakt var resp papper ligger i högarna. Nu måste det ju letas i mappar, filer, grupper och gud vet. Men det går säkert bra. Man kan ändra sig, det är okey. Man måste tänka modernt. Man vill inte hamna på efterkälken.