Nu pågår slutspurten inför Fars Dag då tävlingen Årets Pappa ska avgöras. Där har jag i stort sett varit outstanding de senaste 5 åren.
En fågel har viskat i mitt öra att några snubbar, Manfred och Greger, i år har gjort oroväckande bra ifrån sig. En annan fågel viskade i mitt andra öra att i något av de fallen kan det röra sig om mutbrott för s.k. röstfiske, men det får en eventuell senare utredning visa.
Jag kämpar på in i det sista, igår följde jag med min dotter på en ”extended” lunch för att kolla en slags fåtöljsoffa och gav goda smakråd. Jag förslog dessutom att vi skulle ta min och inte hennes bil. Bara där gjorde hon en kostnadsbesparing, enbart pga min insats och välvilja.
Jag startar hennes dator varje dag inför hennes ankomst på arbetsplatsen, jag tänder lamporna och gör det allmänt trevligt att komma till jobbet. Häromdagen dammsög jag 75 % av kontoret för den allmänna trevnadens skull och hon behövde bara göra 25 %.
Flera gånger i veckan är jag medtränare i hennes fysiska träningsutveckling och ett oräkneligt antal gånger är jag hundvakt åt hennes två hundar. Mindre handlån har också förekommit under året. Alla dessa har dock återbetalats varför mutbrott helt kan uteslutas till skillnad från tidigare nämnda medtävlare.
Minst 3-4 gånger per vecka medföljer jag på en lunchpromenad med hundarna för att liva upp en annars trist lunchhalvtimme för henne.
Jag kan fortsätta ytterligare några A4-ark om varför jag även detta år borde bli Årets Pappa, men tiden räcker inte för det just nu. Måste snabbt värma upp thevattnet så det är klart när Sofia strax ankommer till arbetsplatsen.
Håll tummarna för mig nu inför slutspurten, jag behöver DITT stöd. Kom ingen nu Marcus, du är ändå min son, jag var ju barnvakt häromkvällen och gav dessutom excellenta råd inför vinterdäcksköpet. Albin och Valter tycker dessutom att jag är en fett bra farfar. Du kan påverka detta i rätt riktning, prata med juryn du också.
